Arkiv för etiketten 'yttrandefrihet'

Areopagitica

Give me the liberty to know, to utter, and to argue freely according to conscience, above all liberties.

Det smärtar att behöva konstatera att dessa John Miltons krav på yttrande- och informationsfrihet alltjämt måste resas på sina håll. Också nu, idag, i just denna stund, förnekas människor rätten att fritt läsa och lyssna, att fritt tänka och tala. Regimer på skilda håll i världen tar hela den tillgängliga förtrycksarsenalen i bruk, från det råa våldets batonger och gevärskulor till de allra senaste av högteknologiska övervakningssystem. När det fria ordet tar nya vägar, försöker dess fiender tysta det på nya, allt mer raffinerade sätt. De totalitära systemen kämpar för att hålla jämna steg med den informationsteknologiska utvecklingen.

AreopagiticaNär John Milton 1644 publicerade sin traktat Areopagitica: A Speech of Mr. John Milton for the Liberty of Unlicensed Printing to the Parliament of England var världen en annan – men även om de politiska och religösa kontexterna i 1600-talets England skiljer sig från våra verkligheter så kan vi i Miltons motstånd mot censuren finna paralleller till frågor som tyvärr är alltför relevanta också för det tjugoförsta århundradets människor.

Milton framför en kritik som slår hårt mot tankar på att ett högre syfte skall kunna rättfärdiga inskränkningar av yttrandefriheten, och kritiken tar sikte på samhällets själva väsen. Det samhälle som ser som sin uppgift att granska och censurera böcker, medier och kulturyttringar blir ett tyst samhälle, ty endast medelst en närmast bisarr nit kan människornas ord, deras danser och sånger, kontrolleras. Om ens det:

If we think to regulate printing, thereby to rectify manners, we must regulate all recreation and pastimes, all that is delightful to man. No music must be heard, no song be set or sung, but what is grave and Doric. There must be licensing dancers, that no gesture, motion, or deportment be taught our youth but what by their allowance shall be thought honest; for such Plato was provided of. It will ask more than the work of twenty licensers to examine all the lutes, the violins, and the guitars in every house; they must not be suffered to prattle as they do, but must be licensed what they may say. And who shall silence all the airs and madrigals that whisper softness in chambers? The windows also, and the balconies must be thought on; there are shrewd books, with dangerous frontispieces, set to sale; who shall prohibit them, shall twenty licensers? The villages also must have their visitors to inquire what lectures the bagpipe and the rebeck reads, even to the ballatry and the gamut of every municipal fiddler, for these are the countryman’s Arcadias, and his Monte Mayors.

Och att bära hand på ordets och tankens frihet leder leder till ett lika obehagligt som omöjligt samhälle:

Next, what more national corruption, for which England hears ill abroad, than household gluttony: who shall be the rectors of our daily rioting? And what shall be done to inhibit the multitudes that frequent those houses where drunkenness is sold and harboured? Our garments also should be referred to the licensing of some more sober workmasters to see them cut into a less wanton garb. Who shall regulate all the mixed conversation of our youth, male and female together, as is the fashion of this country? Who shall still appoint what shall be discoursed, what presumed, and no further? Lastly, who shall forbid and separate all idle resort, all evil company? These things will be, and must be; but how they shall be least hurtful, how least enticing, herein consists the grave and governing wisdom of a state.

Så varför vill någon regim ens beträda vägen till denna absurda vision, till detta samhälle där alla böcker och all annan mänsklig kulturell aktivitet och produktion måste förhandscensureras och godkännas?

För den vars mänskliga fri- och rättigheter angrips av diktaturens hejdukar och hantlangare torde Miltons tankar i Areopagitica kunna erbjuda ett svar som är lika enkelt som välkommet. Böcker och texter är farliga – för den rådande ordningen, för sederna och moralen, för politiska och ekonomiska intressen. Böcker är bärare inte blott av bokstäver och ord utan av tankar och idéer, av ett eget liv:

For books are not absolutely dead things, but do contain a potency of life in them to be as active as that soul was whose progeny they are; nay, they do preserve as in a vial the purest efficacy and extraction of that living intellect that bred them.

En människa kan slås ihjäl, men hennes tankar leva vidare i textform. Det är därför som det det endast är genom att ge sig på det fria ordet – ordet som ifrågasätter, utmanar, ställer på ända – som diktatorer och despoter tror sig kunna kontrollera sina undersåtar.

I ordets makt ligger ett hopp för de förtryckta i vår tid: härigenom idéer spridas, härigenom kan förändring uppnås. Och när nu den tekniska utvecklingen gör det allt lättare för den enskilda människan att publicera texter – och allt svårare för myndigheterna att stoppa spridningen – torde tiden, och tekniken, tala för det fria ordet. Den totalitära statens anspråk på fullständig kontroll av medborgarnas samtliga göranden är förhoppningsvis ett omöjligt företag.

 

Hela texten finns bland annat på Project Gutenberg.
 


GNI – ett globalt initiativ för yttrandefrihet och personlig integritet på nätet

Akronymer och förkortningar hör till vanligheterna på nätet. Den senaste skapelsen att (eventuellt) lägga på minnet är GNI – Global Network Initiative. Med målsättningen att verka för yttrandefrihet och personlighet integritet lär denna organisation – vilken till sina medlemmar räknar såväl företag som Google, Microsoft och Yahoo, som människorättsorganisationer som Human Rights Watch – bli ett givet samtalsämne i bloggarna den närmaste tiden. 1Och, för den delen, också kanske också i mer traditionella media; se t.ex. SvD och Computer Sweden.

Med tanke på att de tre tidigare nämnda företagen har en del att bevisa när det gäller engagemanget för mänskliga rättigheter, lär såväl de storslagna målsättningarna som det praktiska arbetet sättas under bloggosfärens lupp. Lägg märke till de principer om mänskliga rättigheter som GNI antagit:

[…]

All human rights are indivisible, interdependent, and interrelated: the improvement of one right facilitates advancement of the others; the deprivation of one right adversely affects others. Freedom of expression and privacy are an explicit part of this international framework of human rights and are enabling rights that facilitate the meaningful realization of other human rights.

The duty of governments to respect, protect, promote and fulfill human rights is the foundation of this human rights framework. That duty includes ensuring that national laws, regulations and policies are consistent with international human rights laws and standards on freedom of expression and privacy.

[…]

Mer specifikt anges också vikten av freedom of expression samt privacy, och här utfäster sig deltagarna i GNI att stå upp mot påtryckningar från regeringar som vill göra inskränkningar i yttrande- och informationsfrihet. Dessutom säger man sig vilja skydda användarnas rätt till personlig information.

Frågan är för övrigt vad följande stycke betyder för de deltagande företagens förhållande till FRA-lagens Sverige:

Participating companies will employ protections with respect to personal information in all countries where they operate in order to protect the privacy rights of users.

Participating companies will respect and protect the privacy rights of users when confronted with government demands, laws or regulations that compromise privacy in a manner inconsistent with internationally recognized laws and standards.

Hur detta initiativ utvecklas skall bli intressant att följa. Som jag förstår det förväntar man sig att allmänheten, bloggarna och media skall vara behjälpliga med utvärdering och ansvarsutkrävande:

Participants will be held accountable through a system of (a) transparency with the public and (b) independent assessment and evaluation of the implementation of these Principles. [Min kursivering]

Arbetet har redan börjat – nu väntar vi på resultaten.

Fotnoter   [ + ]

1. Och, för den delen, också kanske också i mer traditionella media; se t.ex. SvD och Computer Sweden.

Februarisammanfattning: Förtal, smutskastning, kränkningar – och yttrandefrihet

Så går då februari månad mot sitt slut. Det har på många sätt varit en månad då diskussionen kring yttrandefriheten har stått i centrum i den allmänna debatten, såväl i Sverige som i övriga världen.

Alexander BardLåt oss dock börja här hemma. Knappt hade den värsta upprördheten över e-postlistan Elit [sic!] – enligt uppgift använd av några medelålders kändisar som forum för illasinnat tal – hunnit lägga sig innan det var dags för nästa samtalsämne.

Mats LindströmHärvan kring e-postförtalet mot Fredrik Reinfeldt blev snabbt “veckans snackis” – för att citera den till att börja med oidentifierade avsändaren. Det var dock knappast denna uppmärksamhet som den kreative mejlaren – sedermera avslöjad som (s)-medarbetaren Mats Lindström – hade tänkt sig när han under falskt namn angrep moderatledaren. Den följande debatten kring etiken i de beygnnande valkampanjerna blev än mer besvärande för socialdemokraterna när det uppdagades att en ombudsman på SSU legat bakom bloggen Rättvis och balanserad, där moderatledaren placerats på en “valaffisch” med texten “Rösta på din pedofil”.

Förmodligen lär vi få se fler liknande fall. Över hela den politiska skalan finns mer eller mindre anonyma aktivister, “opinionsbildare” och bloggare vars verksamhet inte nödvändigtvis präglas av smak, omdöme och anständighet. Dessa personer – i de fall där de har band till de politiska partierna – utgör knappast en politisk tillgång. Smutsig opinionsbildning luktar också illa, så det gäller att se upp vem man släpper in i stugan – i annat fall kan folk lätt få för sig att det är något ruttet i bygget.

Vad händer då nu? Reinfeldt har gått till polisen, och det är inte otroligt att vi får se en förtalsrättegång vad det lider. Därmed förskjuts på sätt och vis perspektivet – från att vara en (parti)politisk fråga om moral och metod – till en mer generell diskussion kring yttrandefrihet och kränkningar.

Jyllands-PostenKanske är det en ren tillfällighet att detta sammanfaller med debatter på andra håll i världen. Danska Jyllands-Postens publicering av karikatyrerna av profeten Muhammed har under den gångna månaden fått oerhörda reaktioner. Oavsett om man har manat till förstörelse eller till försoning, så har frågan om yttrandefrihetens gränser varit i fokus.

Får man säga vad som helst, även om det upplevs kränkande för individer och grupper? Måste man vara beredd att tåla ett visst mått av kränkningar i ett demokratiskt samhälle? Två helt olika rättegångar nu i februari aktualiserar – på helt olika sätt – frågor som dessa.

Da Vinci-kodenFörfattaren Dan Brown lyckades härom året med sin The Da Vinci Code inte enbart skriva en medioker bok, sälja miljoner exemplar, och reta upp många inom och utanför den katolska kyrkan. Han lyckades också dra på sig flera stämningar, bland annat från ett par herrar som hävdar att Brown knyckt handlingen till Da Vinci-koden från dem – och därmed gjort sig skyldig till stöld av “intellektuell egendom”. Lägg därtill alla de fundamentalister som känner sig kränkta – så till den grad att den kommande filmatiseringen av Da Vinci-koden av filmdistributören Sony har begåvats med en specifik “anti-webbplats“. Brown lär dock i slutändan skratta om inte hela, så i alla fall större delen av vägen till banken.

En helt annan berättare av usla sagor är förintelseförnekaren och “historikern” David Irving, som nyligen dömdes till tre års fängelse. Att förneka förintelsen är ett brott i Österrike, liksom i flera andra europeiska länder, och rättegången mot Irving visar på hur brännande frågor kring yttrandefrihet kan vara också i västerländska samhällen.

Räkna alltså med att vi får se en fortsatt diskussion kring yttrandefriheten och olika aspekter av denna.

Vad får man säga? Vad kan man säga? Vad bör man säga? Ytterst handlar frågor som dessa om moral och omdöme, snarare än om lagstiftning.


Pressfrihetens dag

Idag, den 3 maj, är det den Pressfrihetens dag, World Press Freedom Day. UNESCO deklarerar härvid följande:

Every year, May 3rd is a date which celebrates the fundamental principles of press freedom; to evaluate press freedom around the world, to defend the media from attacks on their independence and to pay tribute to journalists who have lost their lives in the exercise of their profession.

Skänk gärna en tanke åt de öden som dagligen drabbar journalister i länder som Iran, Irak, Kuba, Eritrea, Vitryssland, Kina och Zimbabwe. Listan kan tyvärr göras längre. Mycket längre.

Ty inte heller i år är pressfriheten självklar i alla länder. Detta sorgliga faktum är något som bör uppmärksammas inte bara just idag – utan varje dag, året om.

(Svenska bloggar som skriver om Pressfrihetens dag är bland andra PromeMorian och Yukio.)

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]