Loci.se

Man behöver inte vara så värst djupt insyltad i äldre tiders skaldekonst för att se hur svenskan utarmats på interjektioner, och kanske särskilt på de mer känslosamma utropen. Vem utslungar idag ett “ack”, ett “ve” eller ens ett “o”?¹

Det ligger liksom inte för den moderna människan att, vare sig i skrift eller tal, vara särskilt frikostig med dylika känsloyttringar.² På sin höjd undslipper hon sig ett “åh!”, men lika gärna tar hon förmodligen något runt³ ord till hjälp som universalutrop.

Fast vem vet – kanske kommer den moderna chat- och smskommunikationen, och det därav ökade behovet av att i korta textsnuttar uttrycka känslor, att leda till en renässans också för utropets ädla konst?

 
Noter:

1. Kalle Anka, kanske. Fjäderfät tycks ha en viss förkärlek för interjektioner. [↩]
2. I alla fall inte på de flesta håll i västerlandet. [↩]
3. Eller åtminstone aningen rundat. [↩]