Arkiv för etiketten 'tidningar'

Provision på revolutionen

Är framtidens medier digitala eller analoga? Frågan är fortfarande uppe till diskussion, och det är tveksamt om stridslinjerna har förskjutits nämnvärt de senaste åren.

Mikael Zackrisson skriver intressant på SSBD om hur nya, webbaserade och ofta sociala medier utgör en allt större del av många människors läsning. 1Tips via @archasa Zackrisson framhåller att denna läsning inte enbart utgörs av banala statusuppdateringar utan också rymmer det högt specialiserade och initierade. Denna rikedom förefaller emellertid gått många människor verksamma inom traditionella trycka medier förbi – och beror inte denna sak på missförstånd, så beror den på oförstånd, tycks Zackrisson mena. Inte undra på att de nya, sociala medierna enbart reduceras till en ytlig nyhetsström när de traditionella medierna 2Vilket här framför allt tycks avse tryckta medier som tidningar och böcker inte väljer att behandla dem som någonting annat.

Så långt har Zackrisson helt rätt.

Innebär det då loppet är kört för den statiska tryckta texten, och att vi har framför oss en färgglad, rörlig, blinkande, klick- och pekbar framtid av allestädes närvarande elektronisk text, bild och video? Just detta scenario dyker inte sällan upp i debatten mellan nyare och inte fullt så nya medier, en debatt som uppenbarligen ännu inte har lagt sig trots att bloggen utgjort ett mainstreammedium i ett halvt årtionde.

Vissa förutspår att skärmläsandet skall leda till den tryckta textens död, andra att de tryckta texterna på egna meriter skall sopa banan med de ytliga och flyktiga digitalmedierna. Verkligheten torde emellertid hamna någonstans däremellan, med texter i olika medier som såväl existerar parallellt som tillåts interagera med varandra.

Så varför detta fokus på enskilda medier? McLuhan må ha sina poänger med att likställa mediet med budskapet, men frågan är till vilken hjälp dessa poänger är i dagens diskussioner om medierna efter den digitala gryningen.

Ty budskapet, innehållet, förtjänar inte att glömmas bort. Budskapet – kontextberoende, genreanknutet – kan både forma mediet och formas av mediet. Diskussionen kring medieutvecklingen blir därmed också en diskussion av vilka budskap som kan spridas. Låt oss bara hoppas att en framtida mediepluralism även åtföljs av motsvarande pluralism vad gäller budskapen.

Att så mycket fokus nu hamnat på själva medierna torde bero på en fascination för (eller förskräckelse inför) själva den tekniska utveckling som på några årtionden låter mänskligheten ta ett av sina största informationsteknologiska språng hittills.

Samtidigt bör man också komma ihåg att en icke oansenlig del av de personer som uttalar sig om den mediala utvecklingen också har egna intressen däri. Det kan handla om att sälja lösnummer eller prenumerationer av en tryckt tidning. Det kan handla om att sälja konsulttjänster och teknologiskt kunnande. Det kan handla om att sälja hårdvara och mjukvara i just de kombinationer som låser in läsare till de egna produkterna. Ty nästan alla har någonting att sälja: tidningar och böcker, läsplattor och datorer, webbreklam och annonser, kurser och konferenser, idéer och åsikter.

Varje gång det förklaras att samtiden står inför en revolution, eller kontrarevolution, finns där också de som försöker vinna någonting på utsagorna. Är det inte pengar – det är det ofta – så är det andra värden: socialt kapital, kulturell prestige, politiskt inflytande, akademisk berömmelse, professionell positionering eller bara allmän beundran. Detta intresse är knappast obetydligt, oavsett för vilket medium och vilken typ av text man drar sin lans.

Det är både ideologiska och ekonomiska krafter – individuella, kollektiva, strukturella – i rörelse när framtiden formas. Samma sak gäller när omvandlingen skall kläs i ord. Påfallande många har provision på revolutionen.

Fotnoter   [ + ]

1. Tips via @archasa
2. Vilket här framför allt tycks avse tryckta medier som tidningar och böcker

Bloggläsare och andra läsare

LäsareNoterar i förbifarten att Media Culpas tredje bloggläsarundersökning är klar, och att det har hänt en del sedan Kullins förra undersökning.

I mycket korta drag kan man se hur bloggläsarna i än större utsträckning är kvinnor, och i genomsnitt ännu yngre än tidigare år. Dessutom är underhållning den vanligaste anledningen att läsa bloggar, och man tar helst del av vardagsbetraktelser och mode. En tydlig tendens är att kvinnliga och manliga bloggläsare söker sig till olika bloggar; politik och samhälle samt IT och bloggande hör enligt enkäten till männens favoritlektyr medan mode och design hör till de kvinnliga bloggläsarnas favoritämnen.

Förmodligen avspeglar dessa bloggläsvanor den allmänna utvecklingen i samhället.

Kvinnor läser mer än män, och särskilt hos männen är bokläsandet i avtagande, enligt bland annat SCB:s undersökning från 2007. Rudolf Antonis studie “Svenska läsvanor” 1Kapitel i Du stora nya värld, red. Sören Holmberg och Lennart Weibull (Göteborg, 2006). ISBN: 9189673093 visar vidare att skönlitteratur läses i större utsträckning av kvinnor, medan männen endast överväger bland läsarna av special-/facktidskrifter och utländska tidningar/tidskrifter.

Och frågan är väl varför bloggläsandet, nu när bloggen som medium verkligen etablerats, skulle skilja sig nämnvärt från läsningen av tryckta texter.

Fotnoter   [ + ]

1. Kapitel i Du stora nya värld, red. Sören Holmberg och Lennart Weibull (Göteborg, 2006). ISBN: 9189673093

Ha måttliga förväntningar på sanningshalten

TidningarBloggare har alltsom oftast ett lätt tvångsmässigt förhållande till media, och särskilt till media och “sanningen” – särskilt när det är bloggosfären som avhandlas.

De som nu upprörs 1Det börjar bli lite löjligt nu, att ett av de enklaste sätten att få uppmärksamhet i bloggosfären fortfarande är att komma med svepande uttalanden om densamma, gärna i traditionella media. är över att Aftonbladet med hjälp av egen statistik valt att kora sin egen tidnings högt avlönade bloggare med anhang till “[b]loggvärldens kungafamilj” begår förmodligen misstaget att förvänta sig att (kvälls)tidningarna skulle ha som målsättning att skriva det som är sant. Så är sällan fallet.

Boulevardpressen har snarare som mål att skriva det som är underhållande, skrämmande, intresseväckande, provocerande, kittlande – och framför allt säljande. Givetvis är detta också Schulmännens uttalade strategi, enligt AB:s intervju/annons:

  • De skriver sådant andra inte vågar.
  • De tar flyktiga tankar en resa längre.
  • De ”kryddar” språket (tönt, balle… ja, ni fattar).
  • Ingen av dem drar sig för att slänga skit på folk.

När det gäller de ovanstående punkterna vet jag inte om Aftonbladet tänkt sig några likheter med den “riktiga” kungafamiljen. Däremot syns det tydligt hur tidningen utnyttjar artikelns form för att göra textreklam för egna eller närstående produkter. Till och med statistiken bygger på uppgifter från den egna tidningens bloggportal.

Den kommersiella traditionen är lika gammal som tidningen; redan Almqvist utnyttjade ju sin position på Aftonbladet för att under pseudonym publicera recensioner av sina egna böcker. På sätt och vis har nog ganska lite förändrats under sedan dess.

I det här fallet torde det väl stå ganska klart vad det är man vill lyfta fram. Och inte är det några sanningar om bloggosfären, i alla fall inte den utanför den egna domänen. Så varför bry sig, egentligen?

Fotnoter   [ + ]

1. Det börjar bli lite löjligt nu, att ett av de enklaste sätten att få uppmärksamhet i bloggosfären fortfarande är att komma med svepande uttalanden om densamma, gärna i traditionella media.

Bloggen är en tidning

TidningarJag vet inte hur många gånger jag mött påståendet att “en blogg är en dagbok på nätet”, och hur många gånger jag med en dåres envishet framhärdat i att bloggen är ett eget medium. Är det emellertid något annat medium som bloggen liknar så är det en tidning, snarare än en dagbok.

Ett antal egenskaper går vanligtvis att finna hos en blogg – oavsett dess inriktning –, egenskaper som alla påminner om just hur en tidning ser ut:

  • Den publiceras löpande.
  • Den bygger på att det finns en läsare som, fastän ofta okänd, är skild från skribenten.
  • Man kan vanligtvis prenumerera på den, med hjälp av nyhetsflöden.
  • Den har en kommentarspolicy. Det kan handla om fria eller modererade kommentarer – eller inga alls – men det är bloggaren som avgör läsarmedverkan.
  • En och samma blogg innehåller ofta skilda ämnen, från nyheter och analyser till trivialiteter och personliga kommentarer.
  • Blogginläggen varierar ofta i längd, från korta blänkare till massiva textsjok.
  • Den kan bygga på såväl det skrivna ordet (vilket utgör grunden för de allra flesta bloggar) som bilder (såsom varande illustrationer till artiklar eller talande för sig själva).
  • Den relaterar till andra bloggar, och blir inte sällan en del i debatter som förs i en större krets av bloggar.

Inte undra på att det nu när det rapporteras om hur skilda “kändisar” slutar blogga framför allt handlar om mediafolk – och särskilt tidningsfolk. Det handlar på sätt och vis bara om ett val av tidning att medverka i. Rimligtvis ligger läsarsiffror, betalning och status till grund för beslutet. Än så länge talar det sällan till bloggens fördel.

 

Uppdatering 25 maj 2007:

Författaren Bengt Ohlssons krönika i gårdagens DN På stan är ännu ett exempel som med all önskvärd tydlighet illustrerar slutklämmen ovan. Ohlsson säger sig ha tröttnat på bloggarna och dess “viktigpettrar och skvallertanter”. Genom krönikans frejdiga (och, får man förmoda, tänkt humoristiska) språk skiner en trots ironierna illa dold elitism. Augustprisvinnaren har bestämt sig för att överge ett Internet befolkat av “miljontals förlorare”, för att i stället uppehålla sig i en Riktig Tidning (dit minsann inga “glada amatörer” som “Leker Tidning eller Leker Bok” släpps in). Att sedan platsen för Ohlssons antinätalster är en nittonhundratalsartad nöjesbilaga som till största delen består av annonser och krogrecensioner gör att det hela blir… ja, närmast bisarrt.