Arkiv för etiketten 'tid'

Kronoologiskt

TidsallegoriFör den som skriver – eller regelbundet följer – en blogg så handlar det för det mesta verkligen om en logg: ett i kronologisk ordning publicerat material. För den som däremot kommer in på bloggen ifråga via exempelvis en sökmotor så är däremot allt det hittills publicerade innehållet samtidigt.

Blogginlägg må ha försetts med publiceringsdatum och -tid, men nya (och sporadiska) besökare läser dem vanligtvis utan förstå de kronologiska sammanhangen. Det man som bloggare skriver idag är inte oberoende av vad man tidigare skrivit, men för den nytillkomne läsaren är allting som nytt.

Omprövade ställningstaganden, ändrade åsikter, nytillkomna fakta… inget av detta är nödvändigtvis synligt för besökaren. Det låter som en självklarhet, men stämmer likväl till eftertanke.

Varje blogginlägg är en potentiell text för evigheten. Problemet är att allting annat kan – och lär – förändras. Om så författaren, läsaren och världen skulle genomgå de mest dramatiska förändringar så kvarstår vad som publicerats. Texten finns där – mening, betydelse, innebörder, tolkning må däremot skifta. Och dessa är det inte nödvändigtvis bloggaren som avgör.

Vad innebär då detta? Vad säger egentligen dessa rader?

Även om också detta blogginlägg löper risken att befria sig från de flesta sammanhang med såväl bloggen som bloggaren så ryms här mer än den filosofiska frågan om textens eventuella egna liv. För den som läser detta – måhända en svenskspråkig bloggläsare i början av det tjugoförsta århundradet? – ryms också reflexioner av mer praktisk karaktär.

För den som hittat fram genom en sökmotor, eller följt en länk från annat håll: en anmodan om att vad man läser blott är en skärva av allt som skrivits på bloggen och av bloggaren.

För den som själv bloggar eller på annat sätt publicerar sig själv på nätet: en påminnelse om att man då och då kan ha ett behov av att upplysa sina läsare om just det faktum att bloggen kan vara någonting mer än ett antal inlägg som råkar ligga under samma domän. Kanske vill man i sina inlägg länka till vad man skrivit tidigare i ämnet. Kanske vill man uppdatera sina äldre texter så att läsare kan följa trådarna framåt i tiden.

Kanske vill en text som denna på något sätt komma till världen.


Etiketter: bloggande, text, tid

Om jag hade tid

Om jag hade tid skulle jag skriva något om FRA-lagen, om hur fel lag ger fel befogenheter till fel myndighet att göra fel saker. Om jag hade tid skulle jag skriva om hur det fortfarande finns möjlighet att ångra sig, att riva upp, att göra om, att göra rätt.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur du som läser detta kommer att bli övervakad, då denna blogg ligger på en server utanför Sveriges gräns.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur alla andra förmodligen också kommer att bli övervakade och kartlagda: om hur den som mejlar sina vänner kommer att bli övervakad, hur den som handlar på nätet kommer att bli övervakad, om hur den som kontaktar sin advokat kommer att bli övervakad, om hur den som är politiskt aktiv på nätet kommer att bli övervakad, om hur den som kontaktar sina affärsbekanta kommer att bli övervakad, om hur den som söker på webben kommer att bli övervakad, om hur alla som överhuvudtaget använder internet kommer att bli övervakade om signalerna skulle råka passera landets gräns – vilket de gör.

Om jag hade tid skulle jag skriva om att det dessutom handlar om så mycket mer, om hur man kartlägger personers kontakter och förehavanden på internet, om hur man i en helt egen personuppgiftslag ges rätt att registrera människor utifrån politiska preferenser, religion och sexuell läggning, om hur människors liv kan schematiseras i sociogram. Om jag hade tid skulle jag skriva om att det inte handlar om några punktinsatser mot misstänkta personer, utan om behandling av i princip allt som i princip alla gör.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur informationen man samlar in kan sändas vidare till andra länder, och sedan vidare till andra händer.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur luddiga syften och ospecificerat tal om “yttre hot” kan betyda i princip vad som helst, om gummiparagrafer som gör att vem som helst kan övervakas, om hur man med hänvisning till vad man kallar “metodutveckling” och “förändringar i signalmiljön” i praktiken själva avgör vad som behöver göras, och hur. Om jag hade tid skulle jag skriva om alla de myndigheter och organ som vill, kan och får ta del av FRA-restaurangens dignande informationsbuffé – trots att man säger sig endast syssla med militär underrättelseverksamhet.

Om jag hade tid skulle jag skriva om att det inte bara handlar om vad FRA-tillskyndarna säger sig vilja göra utan om vad de kommer att göra, om vad de kommer att kunna göra, om vad de kommer att göra – och nog lär de göra vad de kan och får.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur man vrider och vänder på orden för att slingra sig undan sakfrågan, om hur man kan förneka att man sysslar med avlyssning därför att man tekniskt sett inte lyssnar utan läser, om hur man kan förneka att man spionerar på enskilda människor därför att man spionerar på grupper av enskilda människor.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur man från FRA-förespråkarnas håll baktalat lagens motståndare, om hur tvivlare misstänkliggjorts, om hur man systematiskt vägrat lyssna till de protester som kommit från aktivister, näringsliv, forskare, remissinstanser, journalister och advokater. Om jag hade haft tid skulle jag skriva om hur man avfärdat en uppriktigt upprörd opinion som mindre vetande, om hur man försökt lägga locket när bloggosfären, traditionella media och den allmänna debatten kokat, om hur man hoppats att människor skulle finna sig i gravt felaktiga beslut med enda motivering att de redan är fattade.

Om jag hade tid skulle jag skriva om den parodi på den demokratiska processen som utgör FRA-lagens tillkomst: framtvingad, framhetsad, frampiskad i kamp mot tiden, mot de egna riksdagsledamöternas övertygelse.

Om jag hade tid skulle jag skriva något om det samhälle som uppstår då medborgarna alltid kan vara övervakade, avlyssnade och kartlagda – av maskiner eller människor – och vad detta betyder för begrepp som personlig integritet, privatliv och demokrati.

Om jag hade tid skulle jag bege mig till Stockholm, Göteborg eller Malmö för att delta i morgondagens manifestationer mot FRA-lagen. Och även om jag saknar möjligheten, så vet jag att många, många andra kommer att ta den för att framföra budskapet: det finns ännu tid att backa, att tänka till och tänka nytt – att riva upp, att göra om, att göra rätt.


Digitala spår för framtida läsning

RunstenDet sägs ju att det som publiceras på nätet blir kvar för alltid. Om det inte vore så att internetanvändandet kändes så vardagligt, så skulle nästan tanken svindla en aning. En textens beständighet som denna har få, om några, kulturer genom historien kunnat uppnå – även om de har hoppats. Lertavlor, papyrusrullar, hällristningar, runstenar 1Runstenen på bilden är den så kallade Vaksalastenen., pergamentrullar, papper… allt faller förr eller senare offer för tidens tand.

Utom nätet, då. Varje rad, varje ord man som bloggare skriver blir en hälsning till framtiden: till barn, barnbarn, barnbarnsbarn och så vidare. 2Hej på er! Därmed får det skrivna ordet 3Eller bilden, videoklippet, et cetera… möjligheter till en tidigare oöverträffad spridning inte bara i rummet, utan också i tiden.

Men det finns nog trots allt en och annan hake. “För alltid” skall rimligtvis snarare ses som “så länge vår egen eller andra teknologiskt kompatibla kulturer existerar”. På det sättet skiljer vi internetanvändande människor oss kanske inte så mycket från tidigare civilisationer. Riktigt säkra på att skapa någonting bestående kan vi aldrig vara – även om vi kan hoppas.

Och vem vet förresten om framtidens generationer kan förstå oss, även om de har tillgång till våra texter? Man kan blott hoppas.

Fotnoter   [ + ]

1. Runstenen på bilden är den så kallade Vaksalastenen.
2. Hej på er!
3. Eller bilden, videoklippet, et cetera…