Arkiv för etiketten 'text'

Kronoologiskt

TidsallegoriFör den som skriver – eller regelbundet följer – en blogg så handlar det för det mesta verkligen om en logg: ett i kronologisk ordning publicerat material. För den som däremot kommer in på bloggen ifråga via exempelvis en sökmotor så är däremot allt det hittills publicerade innehållet samtidigt.

Blogginlägg må ha försetts med publiceringsdatum och -tid, men nya (och sporadiska) besökare läser dem vanligtvis utan förstå de kronologiska sammanhangen. Det man som bloggare skriver idag är inte oberoende av vad man tidigare skrivit, men för den nytillkomne läsaren är allting som nytt.

Omprövade ställningstaganden, ändrade åsikter, nytillkomna fakta… inget av detta är nödvändigtvis synligt för besökaren. Det låter som en självklarhet, men stämmer likväl till eftertanke.

Varje blogginlägg är en potentiell text för evigheten. Problemet är att allting annat kan – och lär – förändras. Om så författaren, läsaren och världen skulle genomgå de mest dramatiska förändringar så kvarstår vad som publicerats. Texten finns där – mening, betydelse, innebörder, tolkning må däremot skifta. Och dessa är det inte nödvändigtvis bloggaren som avgör.

Vad innebär då detta? Vad säger egentligen dessa rader?

Även om också detta blogginlägg löper risken att befria sig från de flesta sammanhang med såväl bloggen som bloggaren så ryms här mer än den filosofiska frågan om textens eventuella egna liv. För den som läser detta – måhända en svenskspråkig bloggläsare i början av det tjugoförsta århundradet? – ryms också reflexioner av mer praktisk karaktär.

För den som hittat fram genom en sökmotor, eller följt en länk från annat håll: en anmodan om att vad man läser blott är en skärva av allt som skrivits på bloggen och av bloggaren.

För den som själv bloggar eller på annat sätt publicerar sig själv på nätet: en påminnelse om att man då och då kan ha ett behov av att upplysa sina läsare om just det faktum att bloggen kan vara någonting mer än ett antal inlägg som råkar ligga under samma domän. Kanske vill man i sina inlägg länka till vad man skrivit tidigare i ämnet. Kanske vill man uppdatera sina äldre texter så att läsare kan följa trådarna framåt i tiden.

Kanske vill en text som denna på något sätt komma till världen.


Etiketter: bloggande, text, tid

Speech Wars mäter kandidaternas ordanvändning

Speech WarsApropå ett nyligt inlägg om text och ord: den amerikanska sajten Speech Wars låter besökarna skapa diagram över hur ofta vissa ord använts av de båda presidentvalskandidaterna Barack Obama och John McCain, baserat på en korpus av kampanjtal från de senaste åren. Till finesserna hör möjligheten att visa de tal där orden i fråga förekommit.

Kanske skulle det vara intressant med en svensk variant av denna smarta och enkla tjänst: att i grafisk form se hur arbetslinje, klimatmål, äktenskap och budgettak kastats fram och tillbaka mellan de olika partiledarna. Nödvändiga data finns ju redan tillgängliga via riksdagens hemsida.


Vad som återstår är text

Wordle-moln av 10 de senaste inläggen den 15 oktober 2008

Ja, jag vet att jag inte direkt är först med att upptäcka Wordle, men det gör kanske att jag har lite längre tid kvar att leka. Sist till kvarn får sist mala, och därefter disponera kvarnen efter eget gottfinnande.

Ovan kan beskådas ett destillat av de tio senaste inläggen här på Loci.se. Kanske en ganska representativ bild av vad som försiggår i detta hörn av de små grå cellernas periferi – och definitivt ett snyggt sätt att presentera en text eller en korpus av flera alster.

Vad som återstår när anrättningen reducerats är text; att smaka av och ge mening är något som åligger betraktaren.


Etiketter: mening, meta, ord, text, wordle

Läs inte idag vad du kan lägga på hög till imorgon

Vad gör man med alla de intressanta texter man inte riktigt har tid att läsa just nu? Lägger på hög, förstås.

En hel del läsning av det kursivare slaget värmer just nu mappar, tidskriftssamlare och lådor i det att de väntar på att antingen bockas eller tackas av. På samma sätt förhåller det sig med ett och annat i RSS-läsaren: åtskilliga inlägg väntar på att läsas (eller i annat fall ändå markeras som lästa och därmed avförda från pensum). Här och var finns dessutom ett antal webbläsarbokmärken som en gång i tiden framstått som värda att kolla upp. En vacker dag kommer man ju att ha tid…

Alla goda föresatser till trots är det inte sällan denna ansamlade textmassa

  • Tidningargås igenom godtyckligt efter dagsform och humör
  • gås igenom slumpmässigt, efter vad som råkar ligga överst
  • blir gammal och inaktuell
  • blir gammal och kan upptäckas på nytt (= läggas på hög igen)
  • försvinner någonstans

Man är emellertid inte (nödvändigtvis) dömd att dö drunkningsdöden i texternas hav.

  • Smarta sorteringrutiner gör materialet mer hanterbart.
  • En osentimental attityd utan encyklopediska anspråk är till hjälp vid nödvändiga gallrings- och prioriteringsrundor.
  • För ströläsning särskilt avsatt tid, gärna korta stunder, är till god hjälp för läsare med hotande uppskjutarbeteende.
  • För elektroniska texter handlar det om att använda till buds stående verktyg.
    • Sökfunktionen i en RSS-läsare som Google Reader bör inte förbises; med mer än 1000 nya inlägg att läsa kan det vara bekvämt att välja läsning utifrån väl valda sökord.
    • Webbtjänsten Instapaper 1Hittat via deep.edition. är ett praktiskt verktyg för att spara fylligare texter på nätet. Den största fördelen ligger kanske i möjligheten att visa det sparade materialet i ett mycket mer läsvänligt format med endast text – och utan det övriga krimskrams som pryder så mången webbplats.
    • Varför inte låta andra välja vad som är intressant? Sociala media och webbtjänster ansamlar bokmärken (som till exempel Delicious) och länkar (som till exempel Knuff) till vad andra talar om och använder. 2En varning kan dock vara på sin plats: ett oförsiktigt användande kan leda till ännu mer ansamlade texter av varierande kvalitet och kanske en och annan galen groda (eller vad som nu råkar höra till de rådande trenderna på nätet). Uppgörelsen med aggregerad smak, omdöme och urval överlåter jag emellertid åt läsaren.
    • Glöm inte bort delete-knappen eller funktionen “markera som läst”. Aktualiteter som inte längre är aktuella är inte alltid så intressanta.

Ett tips förtjänar att upprepas, ty det är giltigt både för texter på papper och i digital form: det runda arkivet har plats för mer än man tror.

Fotnoter   [ + ]

1. Hittat via deep.edition.
2. En varning kan dock vara på sin plats: ett oförsiktigt användande kan leda till ännu mer ansamlade texter av varierande kvalitet och kanske en och annan galen groda (eller vad som nu råkar höra till de rådande trenderna på nätet). Uppgörelsen med aggregerad smak, omdöme och urval överlåter jag emellertid åt läsaren.

Boken, samtalet och gemenskapen

BokDet har varit mycket prat om Alberto Manguel den senaste tiden. I samband med att han härförleden gästade bokmässan i Göteborg bjöd också Dagens Nyheter på en Manguel-dubbel, där läsaren ges här två tämligen olika bilder av författaren.

De mest intressanta perspektiven framförs enligt min mening i Annika Perssons intervju där Manguel bemöter och nyanserar anklagelser om bokälskaren – och i förlängningen bokläsaren i största allmänhet – som elitistisk och reaktionär:

[…] vårt moderna samhälle har ju velat tillgängliggöra kulturen för alla. Länge var den ett reserverat område för eliten, för de rika och mäktiga, och så är det ju lyckligen inte längre. […] Men få […] har fått lära sig att de kan finna sig själva i böckerna, att de kan hitta frön till sina livsfrågor. Idag nöjer sig utbildningsväsendet med att folk kan tyda instruktioner.

– De läsande är en elit. Men en elit som vem som helst kan tillhöra. Du måste bara ha modet att gå emot det samhället tycker är viktigt. Idag har intellektuell verksamhet blivit något som hör fritiden till. Det är inte längre kärnverksamheten. Och jag upplever det som mycket farligt eftersom det förminskar oss som människor.

Gabriella Håkanssons recension av Manguels Nattens bibliotek har jag emellertid svårare att ta till mig.

Kanske är de återkommande invändningarna mot bokläsandet som antidemokratiskt, teknikfientligt, konservativt och elitistiskt. Framför allt handlar det dock förmodligen om den motsättning mellan läsande och gemenskap som Håkansson målar upp:

[…] bokens helighet grundar sig på att den simulerar gemenskap. Det som på liv och död måste förträngas är att det i boken de facto inte sker några möten. […] läsning är en envägskommunikation.

Tvärt emot recensionens ofta dystra formuleringar skulle jag själv nog snarare säga att boken stimulerar gemenskap. Boken rymmer inte enbart möten mellan textens olika tankar och ideér, figurer och fakta, personer och platser. Den blir också till en plats där människor kan mötas, där erfarenheter kan delas, där man kan finna gemensamma referensramar – eller kanske frånvaron av dem.

Ty läsning är allt annat än en envägskommunikation: att boken låter författaren tala till läsaren innebär inte att läsarens egen röst tystas. Boken kommunicerar inte själv, utan ges röst av läsaren och hennes eller hans värld. Boken talar till oss, men också genom oss och med oss – i ett samtal som kan trotsa såväl tid som avstånd.

Och boken är ju blott ett av många textbaserade medier. Vart och ett av dessa – böcker, tidningar, bloggar och så vidare – skänker oss trösten att människan faktiskt inte är ensam.


Digitala spår för framtida läsning

RunstenDet sägs ju att det som publiceras på nätet blir kvar för alltid. Om det inte vore så att internetanvändandet kändes så vardagligt, så skulle nästan tanken svindla en aning. En textens beständighet som denna har få, om några, kulturer genom historien kunnat uppnå – även om de har hoppats. Lertavlor, papyrusrullar, hällristningar, runstenar 1Runstenen på bilden är den så kallade Vaksalastenen., pergamentrullar, papper… allt faller förr eller senare offer för tidens tand.

Utom nätet, då. Varje rad, varje ord man som bloggare skriver blir en hälsning till framtiden: till barn, barnbarn, barnbarnsbarn och så vidare. 2Hej på er! Därmed får det skrivna ordet 3Eller bilden, videoklippet, et cetera… möjligheter till en tidigare oöverträffad spridning inte bara i rummet, utan också i tiden.

Men det finns nog trots allt en och annan hake. “För alltid” skall rimligtvis snarare ses som “så länge vår egen eller andra teknologiskt kompatibla kulturer existerar”. På det sättet skiljer vi internetanvändande människor oss kanske inte så mycket från tidigare civilisationer. Riktigt säkra på att skapa någonting bestående kan vi aldrig vara – även om vi kan hoppas.

Och vem vet förresten om framtidens generationer kan förstå oss, även om de har tillgång till våra texter? Man kan blott hoppas.

Fotnoter   [ + ]

1. Runstenen på bilden är den så kallade Vaksalastenen.
2. Hej på er!
3. Eller bilden, videoklippet, et cetera…