Arkiv för etiketten 'sverige'

Uttryck att undvika (II): Mellanmjölkens land

MellanmjölkUttrycket “i mellanmjölkens land” har inte blott blivit en bästsäljare för en av åsyftade lands mer folkkära komiker – det har också blivit något av en standardfras för landets alla amatöretnologer och kryptomisantroper.

Om det nyligen avhandlade både ja och nej-beteendet kan förstås som en strategi att slippa svara eller ta ställning genom att låtsas nyansera sina uttalanden, så finner vi här på sätt och vis raka motsatsen. Genom att göra sig lustig över måttfullhet, kompromissvilja och gyllene medelvägar försöker man framstå som mer spännande, modig, och helhjärtat oförställd än andra – en lite större människa än de profillösa figurer som mesar runt i kulisserna.

Till de besläktade uttrycken hör hänvisningar till Luther, Jantelagen och den svenska avundsjukan.

Det hela stannar emellertid inte vid detta. “I mellanmjölkens land” och de andra fraserna har inte enbart tjatats ut bortom det anständigas gräns – de är också de synliga tecknen på lika utslitna som undermåliga analyser, skönjbara i allt från minimala fikarum till mediala finrum.

Bakom detta klankande på Landet Lagom ligger stundom uttalade, stundom underförstådda tankar och en schablonartad bild av hur “vi svenskar” är. Det är en svepande kritik som ytterst har en närmast nationalistisk klangbotten. Sådan är vår nationalkaraktär: menlös, mellanmjölkig, småsint, kuvad men välmenande och förmodligen ganska snäll – till skillnad från hur man är i andra konstruerade kollektiv.

Måttligt fräscht, om man tänker efter.

 

 

Foto: original av Jimmyroq. Publicerat under Erkännande-Dela Lika 2.0 Generisk licens.


Universitetsrelaterat på Twitter: #seuni

Efter lite diskussion fram och tillbaka på Twitter ser det ut som om man har landat i taggen #seuni för tweetar på ett eller annat sätt relaterade till svenska universitet och högskolor.

Alternativ som nämndes var #svuni, #swuni och #swuni. Poängen med #seuni är att det lutar sig mot den svenska landskoden .se, och därmed inte ställer några krav när det gäller språk. Twittervärlden är emellertid föränderlig och frågor som dessa lär ytterst avgöras av vad som över tid etableras som praxis.

Samma tagg borde för övrigt passa också på andra tjänster, som till exempel identi.ca.


I skogens mörker höres knappast ett kuckeliku

Stormaktstida propaganda från 1600-talet? Nationalromantiskt yrande från 1800-talet? Nej, nedanstående utdrag ur Svensk kungadrapa av O. J. Hedner är faktiskt hämtade från en skapelse utgiven i slutet av 1920-talet. Omodernt? Tja, hur kan väl världens och Sveriges historia presenteras bättre än på vers, uppvisande det vackraste som ärans och hjältarnas språk har att erbjuda? 1Obs: ironi.

[…]

Från Noak och från Jafets sonson, som sägs heta Sven.
Härstamma nordens ättlingar, och sagotiden se’n
Utfyller vad som fattas. Hur som helst vår gamla land
var övertäckt av vatten, skogar däribland.

[…]

På vågen glittra sol och måne likaväl som nu,
I skogens mörker höres knappast ett kuckeliku,
Men skaparandan ifrån ovan susar genom natten
Och ruvar som en duva över öde urtidsvatten.

Omsider träder mänskan upp för första gång i norden
Och sätter sina fötter, slår sig ned på skånejorden,
Vid Hälsingborg förmodligen, dit lättast är att komma,
En sommardag där färdats över, båd med barn och blomma.

[…]

Som närmast en urmänniska syns lappen likväl vara,
Därefter komma göterna, men svearna vi spara
Till sist, då det är dessa som ett härskarfolk utgöra,
Och dessa som vårt rikes enhet även genomföra.

[…]

2Ur [O. J. Hedner], Svensk Kungadrapa, [1929], citerad från Pekoral och Bombasmer i urval av C[hrister] T[opelius] (Stockholm, 1969).

Och det finns mer, närmare 3000 verser, från detta pekoral – som också råkar utgöra en ledtråd till en viss bildgåta. Den som inte kan få nog av en text vars poetiska, litterära och historiska kvaliteter inte ger sig till känna allt för lättvindigt har sålunda en hel del småbisarr diktning av det historierevisionistiska slaget att sätta tänderna i. Vilket ju kan vara trevligt.

Fotnoter   [ + ]

1. Obs: ironi.
2. Ur [O. J. Hedner], Svensk Kungadrapa, [1929], citerad från Pekoral och Bombasmer i urval av C[hrister] T[opelius] (Stockholm, 1969).

Retorisk rekvisita (1)

Några föremål från 1900-talets svenska politiska historia:

Morakniv

Gösta Bohmans
morakniv

Hängslen och livrem

Gunnar Strängs
hängslen och livrem

Drickaback

Ian & Berts
ölbackar


Stormaktstidens Sverige, illustrerat

Suecia antiqua et hodiernaSuecia antiqua et hodierna har närmare trehundra år på nacken, och är därför knappast att beteckna som någon nyhet. Sedan några år finns detta praktverk tillgängligt på nätet.

På 353 planscher skildras städer, gruvor, slott, kyrkor, monument, fornminnen – kanske inte alltid så historiskt eller topografiskt korrekt, men en nog så fascinerande bild av hur det stormaktstida Sverige ville visa upp sig i världen.

Suecia antiqua et hodierna har digitaliserats och katalogiserats av KB, och det är också där man återfinner den bästa versionen på nätet. Verket är också sökbart i en specialdatabas på LIBRIS; därtill finns ett antal planscher på Wikimedia Commons.
Suecia antiqua et hodierna - Uppsala


Veckans tal: Tessin inför ständerna

Carl Gustaf TessinIdag för 259 år sedan försvarade sig kanslirådet Carl Gustaf Tessin inför riksdagen. Som framträdande företrädare för det ryssfientliga hattpartiet hade han blivit motarbetad i en hård rysk kampanj direkt riktad mot honom som person.

Nu stod Tessin alltså den 31 mars 1747 inför Riksens ständer, beredd att avgå – och beredd att försvara sin heder och sin rätt “intill [s]in sista andedrägt”. Avgångstalet blev till ett glödande försvarstal – ett försvarstal för såväl den egna hedern som rikets heder. Stora värden var på spel:

[…] bättre vara att våldsamt dö än med anfäktad heder långsamt lefva.

Vad som stod på spel i Tessins framställning var emellertid inte enbart den egna politiska karriären. Ytterst hotades hela landets välgång – “rikets everdliga väl eller ve” – och det var med en åkallan av de svenska dygder som utgjorde samhällets grundpelare, som Tessin nu begärde avsked.

Talet i sin helhet lyder:

Läs resten av inlägget ‘Veckans tal: Tessin inför ständerna’


Veckans tal: Två avgångar – Nixon och Freivalds

Laila FreivaldsEftersom Laila Freivalds idag förkunnat att hon avgår som utrikesminister, är det kanske passande att denna veckan lyfta fram ett annat avgångstal, nämligen det som levererades av Richard Nixon, USA:s president mellan åren 1969 och 1974.

Efter att Watergateskandalen rullats upp och Nixon ställts inför hotet om riksrätt, offentliggjorde denne den 8 augusti 1974 sin avgång som president. Precis som i fallet med Freivalds, framhöll Nixon att den viktigaste anledningen till avgången var omsorgen om landets styre:

I have never been a quitter.

To leave office before my term is completed is abhorrent to every instinct in my body. But as President, I must put the interests of America first.

America needs a full-time President and a full-time Congress, particularly at this time with problems we face at home and abroad. To continue to fight through the months ahead for my personal vindication would almost totally absorb the time and attention of both the President and the Congress in a period when our entire focus should be on the great issues of peace abroad and prosperity without inflation at home.

Therefore, I shall resign the Presidency effective at noon tomorrow.

Nixons argument om hur den amerikanske presidenten och den amerikanska politiska apparaten behövde kunna koncentrera sig ostört på det viktiga arbete som väntar, gick på sätt och vis igen även hos Laila Freivalds under morgonens presskonferens:

Skälet till att jag beslutat att begära mitt entledigande är att jag bedömer att det i rådande läge är omöjligt för mig att bedriva ett seriöst arbete […] Det är till skada för regeringen, det är till skada för partiet och inte minst för UD. Därför väljer jag att avgå.

Richard NixonTill skillnad från vad som var fallet med det uttalande som levererades av en kortfattad Laila Freivalds – flankerad av en lika kortfattad Göran Persson – så tog Nixon i sitt avgångstal tillfället i akt att lyfta fram de framgångar han ansåg sig ha åstadkommit under sitt presidentskap, bland annat det diplomatiska tövädret i relationerna med Kina och Sovjetunionen. Detta var Nixons försök att påverka sitt politiska eftermäle:

When I first took the oath of office as President five and a half years ago, I made this sacred commitment: to consecrate my office, my energies, and all the wisdom I can summon to the cause of peace among nations. I’ve done my very best in all the days since to be true to that pledge. As a result of these efforts, I am confident that the world is a safer place today, not only for the people of America but for the people of all nations, and that all of our children have a better chance than before of living in peace rather than dying in war.

This, more than anything, is what I hoped to achieve when I sought the Presidency.

This, more than anything, is what I hope will be my legacy to you, to our country, as I leave the Presidency.

To have served in this office is to have felt a very personal sense of kinship with each and every American. In leaving it, I do so with this prayer: May God’s grace be with you in all the days ahead.

Storslagna ord, liksom i resten av talet, men också en sista ansträngning för att gå till botten med flaggan i topp – om än fastklamrad vid den politiska hederns sista spillror.

Freivalds gjorde inget liknande försök. Vid morgonenens presskonferens avstod hon från vidare försök att definiera sin egen syn på gärningen som utrikesminister; istället överlät hon till reportrar, ledarskribenter och analytiker att skriva den politiska runan.

“I have never been a quitter”, sade Nixon. Frågan är om också Freivalds kan hävda detta.

Presskonferensen där Laila Freivalds tillkännager sin avgång kan ses på regeringens webbplats.
Nixons avgångstal kan ses hos Miller Center of Public Affairs.