Arkiv för etiketten 'speech'

Veckans tal: Winston Churchill om Nazitysklands anfall på Sovjetunionen

Winston ChurchillIdag för 65 år sedan, den 22 juni 1941, inleddes Operation Barbarossa, det tyska anfallet mot Sovjetunionen – ett krigsföretag som skulle få ett närmast ofattbart resultat i död och lidande.

I ett radiotal samma dag kommenterar den brittiske premiärministern Winston Churchill Nazitysklands invasion av sin kommunistiske forna bundsförvant, en invasion som Churchill beskriver som en av andra världskrigets viktiga vändpunkter. 1De tidigare vändpunkterna var, enligt Churchill, i tur och ordning Frankrikes fall, den tyska luftkrigföringen mot Storbritannien och det amerikanska ekonomiska stödet till de allierade. Det steg som nu tagits av Tyskland kom inte som någon överraskning, menar Churchill. Den tyska krigsmaskinen, smörjd med människoblod, måste hållas i ständig rörelse:

Hitler is a monster of wickedness, insatiable in his lust for blood and plunder. Not content with having all Europe under his heel or else terrorized into various forms of abject submission, he must now carry his work of butchery and desolation among the vast multitudes of Russia and of Asia. The terrible military machine which we and the rest of the civilized world so foolishly, so supinely, so insensately allowed the Nazi gangsters to build up year by year from almost nothing-this machine cannot stand idle, lest it rust or fall to pieces. It must be in continual motion, grinding up human lives and trampling down the homes and the rights of hundreds of millions of men.

Moreover, it must be fed not only with flesh but with oil. So now this bloodthirsty guttersnipe must launch his mechanized armies upon new fields of slaughter, pillage and devastation. Poor as are the Russian peasants, workmen and soldiers, he must steal from them their daily bread. He must devour their harvests. He must rob them of the oil which drives their ploughs and thus produce a famine without example in human history.

Churchill karaktäriserar Hitler som en “bloodthirsty guttersnipe” – en blodtörstig tölp 2Det kan vara värt att observera hur ordet guttersnipe också betyder rännstensunge, vilket ger ytterligare en dimension till personomdömet. – vars krigsgalenskap nu också kommer att gå ut över de fattiga ryska bönderna. En svält utan motstycke i den mänskliga historien är att vänta, och om inte Hitler stoppas kommer slakten att fortsätta ända till dess att Kina och Indien dragits ned i den mänskliga förnedringen under hakkorsfanan:

And even the carnage and ruin which his victory, should he gain it-though he’s not gained it yet-will bring upon the Russian people, will itself be only a stepping stone to the attempt to plunge four or five hundred millions who live in China and the 350,000,000 who live in India into that bottomless pit of human degradation over which the diabolic emblem of the swastika flaunts itself.

Förvisso lider det kommunistiska Sovjet redan under förtryckets ok, det medger Churchill, men de fasor som nu uppenbaras får det mesta att förblekna:

The Nazi regime is indistinguishable from the worst features of Communism. It is devoid of all theme and principle except appetite and racial domination. It excels in all forms of human wickedness, in the efficiency of its cruelty and ferocious aggression. Noone has been a more consistent opponent of Communism than I have for the last twenty-five years. I will unsay no words that I’ve spoken about it. But all this fades away before the spectacle which is now unfolding.

Churchill påminner om hur Ryssland och Storbritannien tidigare kämpat mot gemensamma fiender, och när nu den tyska armén som angriper den ryska landsbygden likt en svärm av gräshoppor, lovar han därför brittiskt stöd i kampen mot Hitler. 3Intressant nog talar Churchill i detta stycke genomgående om Ryssland, istället för om Sovjetunionen. Kampen mot nazismen är för tillfället överordnad allt annat:

Any man or State who fights against Nazism will have our aid. Any man or State who marches with Hitler is our foe.

Russia first - Britain nextMålet är klart och tydligt: att förgöra det tyska hotet. Churchill använder sig här av formuleringar som minner om tidigare, redan klassiska, tal som “We Shall Fight on the Beaches” från 1940:

We have but one aim and one single irrevocable purpose. We are resolved to destroy Hitler and every vestige of the Nazi regime. From this nothing will turn us. Nothing. We will never parley; we will never negotiate with Hitler or any of his gang. We shall fight him by land; we shall fight him by sea; we shall fight him in the air, until, with God’s help, we have rid the earth of his shadow and liberated its people from his yoke.

Allt som gäller nu är att kämpa, att fördubbla sina ansträngningar och slå till med gemensam kraft. För Ryssland väntar stora prövningar – men i slutändan drabbar det tyska hotet varje folk, över hela världen. Storbritannien står redo att göra sin del av jobbet, men det är också tydligt att talets senare delar innebär en tämligen uppenbar uppmaning till USA att gå in i kriget mot axelmakterna. Knappt ett halvår senare, efter den japanska attacken på Pearl Harbor, var uppmaningen hörsammad.

Fotnoter   [ + ]

1. De tidigare vändpunkterna var, enligt Churchill, i tur och ordning Frankrikes fall, den tyska luftkrigföringen mot Storbritannien och det amerikanska ekonomiska stödet till de allierade.
2. Det kan vara värt att observera hur ordet guttersnipe också betyder rännstensunge, vilket ger ytterligare en dimension till personomdömet.
3. Intressant nog talar Churchill i detta stycke genomgående om Ryssland, istället för om Sovjetunionen.

Veckans tal: Wear Sunscreen

SolDenna veckas tal är – bland mycket annat – en påminnelse av vikten att använda solskyddskräm. Inte för att just solskydd skulle vara något särskilt hett samtalsämne denna kyliga vår, men vid ett seminarium nyligen kom ändå en av mina studenter in på Baz Luhrmanns gamla dänga Everybody’s Free (To Wear Sunscreen). Jag hade själv ganska svårt att uppskatta detta musiksatta skoltal när det kom i slutet av 1990-talet, men som vi alla vet blev det en stor hit världen över. Många minns säkert inledningen:

Ladies and Gentlemen of the class of ’99: Wear sunscreen.

If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long term benefits of sunscreen have been proved by scientists, whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience.

Och så fortsatte det, med uppmaningar att ta det lugnt och inte oroa sig för framtiden, att vara snäll mot sina medmänniskor och inte läsa skönhetstidningar – de får en bara att känna sig ful. 1Vilket det i och för sig ibland kan ligga något i. Förmodligen är de flesta bekanta med fortsättningen.

Vad många däremot nog inte vet är att det inte var Lurhmann själv som skrivit talet – och inte heller Kurt Vonnegut, som ryktet gjorde gällande. 2Se Urban Legends Reference Pages, som behandlar ryktet att talet skulle ha hållits av Vonnegut på MIT 1997. Årets talare var i själva verket Kofi Annan. Faktum är att det inte ens var ett regelrätt skoltal, utan en krönika i Chicago Tribune, författad av journalisten Mary Schmich.

“Advice, like youth, probably just wasted on the young”, lydde titeln på Schmichs text, men i övrigt återfinns här – om än utan den halvflummiga bakgrundsmusiken – precis samma välmenande råd till de unga om att dansa, använda tandtråd och respektera de äldre.

Så läs detta originella tal, men glöm inte den avslutande uppmaningen:

Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia. Dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it’s worth.

But trust me on the sunscreen.

Baz Luhrmanns version finns på American Rhetoric, också som ljudfil och videoklipp (udda nog med textning på spanska).
 
Mary Schmichs krönika finns hos Chicago Tribune.

Fotnoter   [ + ]

1. Vilket det i och för sig ibland kan ligga något i.
2. Se Urban Legends Reference Pages, som behandlar ryktet att talet skulle ha hållits av Vonnegut på MIT 1997. Årets talare var i själva verket Kofi Annan.

Veckans tal: Farväl till det gamla gardet

Efter att Napoléon Bonaparte förra veckan fått se sig behånad i engelska kariktatyrer, är det väl inte mer än rätt att den abdikerade kejsaren nu själv får komma till tals.

Adieux de Napoleon a la Garde imperiale
Den 20 april 1814 tog Napoléon sitt berömda farväl av det gamla gardet. Vid slottet Fontainebleau var det dags för en sista hyllning av de trogna soldater på vars lott det var att fortsätta tjäna det ärorika Frankrike som den avsatte kejsaren nu tvingades lämna.

Soldats de ma vieille Garde, je vous fais mes adieux. Depuis vingt ans, je vous ai trouvés constamment sur le chemin de l’honneur et de la gloire. Dans ces derniers temps, comme dans ceux de notre prospérité, vous n’avez cessé d’être des modèles de bravoure et de fidélité. Avec des hommes tels que vous, notre cause n’était pas perdue. Mais la guerre était interminable ; c’eut été la guerre civile, et la France n’en serait devenue que plus malheureuse. J’ai donc sacrifié tous nos intérêts à ceux de la patrie ; je pars. Vous, mes amis, continuez de servir la France. Son bonheur était mon unique pensée ; il sera toujours l’objet de mes voeux ! Ne plaignez pas mon sort ; si j’ai consenti à me survivre, c’est pour servir encore à notre gloire ; je veux écrire les grandes choses que nous avons faites ensemble ! Adieu, mes enfants ! je voudrais vous presser tous sur mon coeur ; que j’embrasse au moins votre drapeau !

Efter att ha omfamnat general Petit och den franska fanan, tog så Napoléon ett sista farväl:

Adieu encore une fois, mes vieux compagnons ! Que ce dernier baiser passe dans vos coeurs !

Texten är hämtad från den franska Napoleonstiftelsens webbplats, där också följande engelska version står att finna:

‘Soldiers of my Old Guard, I bid you farewell. For twenty years you have been my constant companions on the road to honour and glory. In these latter times, as in the days of our prosperity, you have never ceased to be models of courage and fidelity. With men such as you our cause would not have been lost; but the war would have been interminable; it would have been a civil war, and France would only have become unhappier still. I have therefore sacrificed all of our interests to those of la patrie; I shall depart. But you, my friends, continue to serve France. Her happiness was my only thought; it shall continue to be the object of my desires. Do not lament my fate; the only reason I have allowed myself to survive was so that I could further serve our glory. I want to write down the great deeds which we have done together. Adieu, my children! Would that I could press you all to my heart. Let me at least embrace your standard….!’

[…]

‘Once again, adieu, my old companions! May this last kiss pass to your hearts!’

I sitt korta, pathosladdade tal lyckas Napoléons få med åtskilligt av ära, mod, trohet och uppoffring – både för soldaternas, Frankrikes och, kanske framför allt, sin egen del. Det är denna känslomättade stämning som Antoine Alphonse Montfort har försökt fånga i sin målning Adieux de Napoleon a la Garde imperiale (se överst i inlägget).

Napoléons exil blev – denna gång – kortvarig, och redan följande år återkom han till det franska fastlandet – bara för att snart därefter slutligen möta sitt Waterloo. Men det är, som man säger, en annan historia


Veckans tal: Två avgångar – Nixon och Freivalds

Laila FreivaldsEftersom Laila Freivalds idag förkunnat att hon avgår som utrikesminister, är det kanske passande att denna veckan lyfta fram ett annat avgångstal, nämligen det som levererades av Richard Nixon, USA:s president mellan åren 1969 och 1974.

Efter att Watergateskandalen rullats upp och Nixon ställts inför hotet om riksrätt, offentliggjorde denne den 8 augusti 1974 sin avgång som president. Precis som i fallet med Freivalds, framhöll Nixon att den viktigaste anledningen till avgången var omsorgen om landets styre:

I have never been a quitter.

To leave office before my term is completed is abhorrent to every instinct in my body. But as President, I must put the interests of America first.

America needs a full-time President and a full-time Congress, particularly at this time with problems we face at home and abroad. To continue to fight through the months ahead for my personal vindication would almost totally absorb the time and attention of both the President and the Congress in a period when our entire focus should be on the great issues of peace abroad and prosperity without inflation at home.

Therefore, I shall resign the Presidency effective at noon tomorrow.

Nixons argument om hur den amerikanske presidenten och den amerikanska politiska apparaten behövde kunna koncentrera sig ostört på det viktiga arbete som väntar, gick på sätt och vis igen även hos Laila Freivalds under morgonens presskonferens:

Skälet till att jag beslutat att begära mitt entledigande är att jag bedömer att det i rådande läge är omöjligt för mig att bedriva ett seriöst arbete […] Det är till skada för regeringen, det är till skada för partiet och inte minst för UD. Därför väljer jag att avgå.

Richard NixonTill skillnad från vad som var fallet med det uttalande som levererades av en kortfattad Laila Freivalds – flankerad av en lika kortfattad Göran Persson – så tog Nixon i sitt avgångstal tillfället i akt att lyfta fram de framgångar han ansåg sig ha åstadkommit under sitt presidentskap, bland annat det diplomatiska tövädret i relationerna med Kina och Sovjetunionen. Detta var Nixons försök att påverka sitt politiska eftermäle:

When I first took the oath of office as President five and a half years ago, I made this sacred commitment: to consecrate my office, my energies, and all the wisdom I can summon to the cause of peace among nations. I’ve done my very best in all the days since to be true to that pledge. As a result of these efforts, I am confident that the world is a safer place today, not only for the people of America but for the people of all nations, and that all of our children have a better chance than before of living in peace rather than dying in war.

This, more than anything, is what I hoped to achieve when I sought the Presidency.

This, more than anything, is what I hope will be my legacy to you, to our country, as I leave the Presidency.

To have served in this office is to have felt a very personal sense of kinship with each and every American. In leaving it, I do so with this prayer: May God’s grace be with you in all the days ahead.

Storslagna ord, liksom i resten av talet, men också en sista ansträngning för att gå till botten med flaggan i topp – om än fastklamrad vid den politiska hederns sista spillror.

Freivalds gjorde inget liknande försök. Vid morgonenens presskonferens avstod hon från vidare försök att definiera sin egen syn på gärningen som utrikesminister; istället överlät hon till reportrar, ledarskribenter och analytiker att skriva den politiska runan.

“I have never been a quitter”, sade Nixon. Frågan är om också Freivalds kan hävda detta.

Presskonferensen där Laila Freivalds tillkännager sin avgång kan ses på regeringens webbplats.
Nixons avgångstal kan ses hos Miller Center of Public Affairs.


Veckans tal: Lincoln vid Gettysburg

Lincoln vid GettysburgDet tal jag uppmärksammade förra veckan, Martin Luther King, Jr.:s “I Have a Dream”-tal, knöt ju an till en amerikansk retorisk tradition representerad av bland andra Abraham Lincoln. Det faller sig därför ganska naturligt att denna veckas tal blir just Lincolns välkända tal på soldatkyrkogården i Gettysburg den 19 november 1863.

Talets inledningsrader har gått till såväl den amerikanska historien som 1800-talets retorikhistoria:

Four score and seven years ago our fathers brought forth on this continent, a new nation, conceived in Liberty, and dedicated to the proposition that all men are created equal.

Det är också på ovan citerade rader som Martin Luther King anspelar när han inleder sitt tidigare nämnda tal med en direkt referens till Lincoln: “Five score years ago, a great American, in whose symbolic shadow we stand today, signed the Emancipation Proclamation.”

Lincolns tal är kort. På blott ett par minuter långt hyllar han de fallna i inbördeskriget och de ideal för vilka de dog – ideal som det nu ankommer på de levande att förvalta. I sin helhet lyder talet som följer:

Four score and seven years ago our fathers brought forth on this continent, a new nation, conceived in Liberty, and dedicated to the proposition that all men are created equal.

Now we are engaged in a great civil war, testing whether that nation, or any nation so conceived and so dedicated, can long endure. We are met on a great battle field of that war. We have come to dedicate a portion of that field, as a final resting place for those who here gave their lives that that nation might live. It is altogether fitting and proper that we should do this.

But, in a larger sense, we can not dedicate—we can not consecrate—we can not hallow—this ground. The brave men, living and dead, who struggled here, have consecrated it, far above our poor power to add or detract. The world will little note, nor long remember what we say here, but it can never forget what they did here. It is for us the living, rather, to be dedicated here to the unfinished work which they who fought here have thus far so nobly advanced. It is rather for us to be here dedicated to the great task remaining before us — that from these honored dead we take increased devotion to that cause for which they gave the last full measure of devotion — that we here highly resolve that these dead shall not have died in vain — that this nation, under God, shall have a new birth of freedom — and that government of the people, by the people, for the people, shall not perish from the earth.

Bliss-utkastet, sida 1Ovanstående är återgivet efter den vanligast refererade versionen av talet, det så kallade Bliss-utkastet. Detta finns att beskåda i digital form på The Papers of Abraham Lincoln: (sida 1) (sida 2) (sida 3).

Som kuriosa kan också nämnas att American Rhetoric erbjuder en MP3-fil där Johnny Cash läser Lincolns Gettysburgtal.

Se också…
mitt tidigare blogginlägg om vältalaren Lincoln och skolboken The Columbian Orator, som skall ha varit en viktig inspirationskälla för den blivande presidenten.


Veckans tal: “I Have a Dream”

Under rubriken “Veckans tal” kommer jag med viss regelbundenhet att lyfta fram ett antal retoriskt intressanta tal – framför allt bra sådana, men också andra alster som på ett eller annat sätt utmärker sig.

Martin Luther King, Jr.Låt oss alltså börja med ett mycket berömt tal – enligt min åsikt därtill ett av 1900-talets bästa, framfört av en av 1900-talets bästa talare. Det handlar naturligtvis om Martin Luther King Jr.:s framförande från Washingtonmarschen 1963. Den berömda frasen “I Have a Dream”, som har fått namnge hela talet, är hämtad från ett av de starkaste och mest centrala avsnitten:

Let us not wallow in the valley of despair, I say to you today, my friends.

And so even though we face the difficulties of today and tomorrow, I still have a dream. It is a dream deeply rooted in the American dream.

I have a dream that one day this nation will rise up and live out the true meaning of its creed: “We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal.”

I have a dream that one day on the red hills of Georgia, the sons of former slaves and the sons of former slave owners will be able to sit down together at the table of brotherhood.

I have a dream that one day even the state of Mississippi, a state sweltering with the heat of injustice, sweltering with the heat of oppression, will be transformed into an oasis of freedom and justice.

I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.

I have a dream today!

I have a dream that one day, down in Alabama, with its vicious racists, with its governor having his lips dripping with the words of “interposition” and “nullification” — one day right there in Alabama little black boys and black girls will be able to join hands with little white boys and white girls as sisters and brothers.

I have a dream today!

I have a dream that one day every valley shall be exalted, and every hill and mountain shall be made low, the rough places will be made plain, and the crooked places will be made straight; “and the glory of the Lord shall be revealed and all flesh shall see it together.”

Martin Luther King Jr:.s talekonst har rätteligen blivit föremål för åtskilliga hyllningar och naturligtvis också för åtskilliga analyser (ett svenskt exempel finns i Kurt Johannessons Retorik eller konsten att övertyga). Det är ingen överdrift att hävda att King är en av de starkast lysande stjärnorna på 1900-talets retoriska stjärnhimmel. “I Have a Dream”-talet är ett mästerverk som lär leva mycket, mycket länge till.

Talet i sin helhet finns att läsa på American Rhetoric, som också erbjuder en filmad upptagning av framförandet.


Vältalaren Lincoln

LincolnDen amerikanska utgåvan av Time hade nyligen ett temanummer om Abraham Lincoln (1809-1865), USA:s sextonde president och den man som hade den svåra uppgiften att leda unionen genom det amerikanska inbördeskriget. Efter det att nordstaterna verkligen segrat, föll emellertid Lincoln offer för en sydstatsanhängares kula och blev därmed den förste amerikanske president som mördades på sin post.

Som talare har Lincoln närmast blivit någonting av en legend, och bland annat det berömda talet i Gettysburg den 19 november 1863 har gått till historien med sin klassiska öppningsrad:

Four score and seven years ago our fathers brought forth on this continent, a new nation, conceived in Liberty, and dedicated to the proposition that all men are created equal.

Det är intressant att notera att även om eftervärlden har kanoniserat vältalaren Lincoln, så föll hans stil inte alla hans samtida på läppen – Lincolns korta, koncisa stil ansågs allt för enkel och osofistikerad. Med endast ett minimum av formell utbildning bakom sig, hade Lincoln emellertid själv funnit de bästa av föregångare på talekonstens område, bland annat i den gamla skolboken The Columbian orator med den beskrivande undertiteln containing a variety of original and selected pieces, together with rules, calculated to improve youth and others in the ornamental and useful art of eloquence. Boken innehåller såväl tal som predikningar, dialoger och föreläsningar, och till källorna hör såväl det antika Rom, Bibelns värld, det brittiska imperiet och den nya amerikanska nationen.

Nu, på 2000-talet, kan den som så önskar åter ta del av vad The Columbian orator har att erbjuda, i och med att den gjorts tillgänglig via projektet 19th Century Schoolbooks. Vem vet, kanske kan någon inspireras att bli en ny Lincoln?

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]