Liten stämningsbild (från 1912) nu när avgörandets timmar närmar sig i det amerikanska presidentvalet.
Snart skrivs historia – i den mån så inte redan har skett – och de bägge kandidaterna Barack Obama och John McCain har än så länge all anledning att vara nervösa. Om inte den bedrövliga hanteringen av 2000 års presidentval upprepas, så har emellertid USA snart valt sin 44:e president. Oavsett vem som vinner (det lutar som bekant åt Obama), så lär samtliga inblandade uppskatta att slippa spela avspända och oberörda.
Och kanske kan också resten av världen få pusta ut, åtminstone för stunden.
År och månader av tisslande och tasslande om FRA-lagen har på ett par dagar vuxit till ett närmaste öronbedövande larm. Åtminstone i bloggosfären – som framgår av trendgrafen nedan har ämnet “FRA” till och med passerat “EM”, vilket måste räknas som en bedrift i dessa fotbollstider.
I traditionella media är det emellertid fortfarande tämligen tyst, i alla fall i jämförelse med vad som skrivs om tidigare nämnda mästerskap, om den irländska folkomröstningen, om Hultsfredsfestivalen, om sommaren, trafiken, kändisarna och så vidare… Vem vet, kanske det ligger något i Carl Rudbecks fundering om att saker händer medan folket ser på fotboll. SvD:s nätupplaga utgör kanske ett undantag i och med att man skrivande stund toppar med har en artikel om den senaste tidens “bloggbävning”1 med anledning av den föreslagna FRA-lagen.
Inte heller denna blogg lär publicera särskilt mycket i andra ämnen förrän efter Sveriges riksdags beslut nästa vecka – en riksdagsomröstning som är helt och hållet avhängig huruvida en handfull riksdagsledamöter väljer2 att trotsa partipiskan och rösta efter sitt eget samvete.
Dithän har det gått att det tycks för sent för vad som brukar kallas “en bred politisk diskussion” eller ens någon organiserad opinionsbildning på bred front i samhället.3 Kampanjen riktar sålunda in sig på enskilda ledamöter, och dagens kanske mest underhållande (och spridda) inslag är förmodligen “Döda poeter”-satiren Döda politiska karriärers sällskap:
En med svenska mått mätt ganska ovanlig kampanj, men så är det också ganska ovanliga tider.
För ett par minuter sedan slutade matchen Holland – Frankrike med minst sagt uppseendeväckande siffror; frågan är om vi får se något lika överraskande resultat i riksdagen nästa vecka.
Noter:
Ordet förmodligen myntat av Blogge; liksom “bloggosfären” ett ord är “bloggbävning” som ord mer effektivt än vackert. [↩]
Der Raubdruck (1781) av Daniel Chodowiecki (1726–1801) visar i karikatyrens form hur den stackars förläggaren skinnas in på bara skjortan, under det att rättvisans gudinna Justitia väljer att se bort.1
Debatten om piratkopiering, informationsdelning, intellektuell äganderätt, copyright och allt vad det heter är uppenbarligen inte något som enbart hör våra dagar till.
I dagarna är det 192 år sedan Napoléon Bonaparte tvingades abdikera. Som denna veckas “tal” tänkte jag därför ge ett par exempel på satirisk bildretorik, nämligen hur Napoléons fall skildrades av den samtida engelske satirtecknaren George Cruikshank.
Snuffing out Boney – visar hur en miniatyr-Bonaparte – eller “Boney”, som han respektlöst kallas – avsnoppas av en kosack representerande Ryssland. Man får förmoda att avsnoppandet kan tolkas på mer än ett sätt.
I den tredje teckningen – Little Boney gone to Pot – ser vi hur den forne kejsaren nu sitter på pottan – den “kejserliga tronen” – i exilen på Elba. Djävulen erbjuder honom en pistol och möjligheten att begå självmord, men “Nappe” tvekar – feg, ynklig och förnedrad.
Loci är latin för "platser". Den klassiska retorikens loci är de "platser" där talaren söker efter argument. Loci är också namnet på denna blogg, där författaren gör nedslag på mer eller mindre intressanta platser.
Liten stämningsbild (från 1912) nu när avgörandets timmar närmar sig i det amerikanska presidentvalet.
Senast kommenterat