Arkiv för etiketten 'rss'

Läs flöden offline med RSS Bandit – och synkronisera med Google Reader

En webbaserad RSS-läsare är förmodligen det smidigaste sättet att hålla reda på alla flödesprenumerationer, oavsett vid vilken dator (eller mobiltelefon) man befinner sig. För egen del är det sedan något år Google Reader som är favoriten. 1Körde tidigare Bloglines som emellertid fick se sig ifrånsprungen av Googles allt kompetentare läsare.

I tidernas begynnelse var det emellertid separata flödesläsarprogram som gällde. Man laddade ned de senaste inläggen (eller rubrikerna) och betade därefter i allt väsentligt av dem från sin egen hårddisk. Satte man sig vid en annan dator fick man själv vackert hålla koll på vad som var läst och vad som återstod att ta del av. Mindre flexibelt, visst – men det fanns samtidigt en poäng med detta: hade man inläggen lokalt på hårddisken så behövde man inte vara uppkopplad mot nätet.

Och denna poäng är faktiskt giltig också idag för den som sitter på en webbaserad läsare men utan vettig nätåtkomst. Mobilt bredband i all ära, men i ärlighetens namn är täckningen och hastigheten ibland lite sisådär, och i vissa fall befinner man sig i miljöer där uppkopplingsmöjligheten är obefintlig eller otillåten.

RSS BanditDet är här som RSS Bandit (för Windows) gör entré. Det är ett fristående program, men som erbjuder möjligheten att synkronisera sina prenumerationer med till exempel Google Reader. 2En konkurrent är Scoop, som körs under Adobe AIR. Snygg design, men brister i funktionalitet och var åtminstone för undertecknad praktiskt taget långsamt på gränsen till det oanvändbara. Härutöver finns gott om finesser, men för egen del är det framför allt offlinetillgången som är det mest användbara. När tåget rusar (eller snarare masar sig, för att hamna något närmare sanningen) fram genom lands- och obygd känns det bra att ha sina flöden från Google Reader tryggt nedladdade på hårddisken.

Fotnoter   [ + ]

1. Körde tidigare Bloglines som emellertid fick se sig ifrånsprungen av Googles allt kompetentare läsare.
2. En konkurrent är Scoop, som körs under Adobe AIR. Snygg design, men brister i funktionalitet och var åtminstone för undertecknad praktiskt taget långsamt på gränsen till det oanvändbara

Läs inte idag vad du kan lägga på hög till imorgon

Vad gör man med alla de intressanta texter man inte riktigt har tid att läsa just nu? Lägger på hög, förstås.

En hel del läsning av det kursivare slaget värmer just nu mappar, tidskriftssamlare och lådor i det att de väntar på att antingen bockas eller tackas av. På samma sätt förhåller det sig med ett och annat i RSS-läsaren: åtskilliga inlägg väntar på att läsas (eller i annat fall ändå markeras som lästa och därmed avförda från pensum). Här och var finns dessutom ett antal webbläsarbokmärken som en gång i tiden framstått som värda att kolla upp. En vacker dag kommer man ju att ha tid…

Alla goda föresatser till trots är det inte sällan denna ansamlade textmassa

  • Tidningargås igenom godtyckligt efter dagsform och humör
  • gås igenom slumpmässigt, efter vad som råkar ligga överst
  • blir gammal och inaktuell
  • blir gammal och kan upptäckas på nytt (= läggas på hög igen)
  • försvinner någonstans

Man är emellertid inte (nödvändigtvis) dömd att dö drunkningsdöden i texternas hav.

  • Smarta sorteringrutiner gör materialet mer hanterbart.
  • En osentimental attityd utan encyklopediska anspråk är till hjälp vid nödvändiga gallrings- och prioriteringsrundor.
  • För ströläsning särskilt avsatt tid, gärna korta stunder, är till god hjälp för läsare med hotande uppskjutarbeteende.
  • För elektroniska texter handlar det om att använda till buds stående verktyg.
    • Sökfunktionen i en RSS-läsare som Google Reader bör inte förbises; med mer än 1000 nya inlägg att läsa kan det vara bekvämt att välja läsning utifrån väl valda sökord.
    • Webbtjänsten Instapaper 1Hittat via deep.edition. är ett praktiskt verktyg för att spara fylligare texter på nätet. Den största fördelen ligger kanske i möjligheten att visa det sparade materialet i ett mycket mer läsvänligt format med endast text – och utan det övriga krimskrams som pryder så mången webbplats.
    • Varför inte låta andra välja vad som är intressant? Sociala media och webbtjänster ansamlar bokmärken (som till exempel Delicious) och länkar (som till exempel Knuff) till vad andra talar om och använder. 2En varning kan dock vara på sin plats: ett oförsiktigt användande kan leda till ännu mer ansamlade texter av varierande kvalitet och kanske en och annan galen groda (eller vad som nu råkar höra till de rådande trenderna på nätet). Uppgörelsen med aggregerad smak, omdöme och urval överlåter jag emellertid åt läsaren.
    • Glöm inte bort delete-knappen eller funktionen “markera som läst”. Aktualiteter som inte längre är aktuella är inte alltid så intressanta.

Ett tips förtjänar att upprepas, ty det är giltigt både för texter på papper och i digital form: det runda arkivet har plats för mer än man tror.

Fotnoter   [ + ]

1. Hittat via deep.edition.
2. En varning kan dock vara på sin plats: ett oförsiktigt användande kan leda till ännu mer ansamlade texter av varierande kvalitet och kanske en och annan galen groda (eller vad som nu råkar höra till de rådande trenderna på nätet). Uppgörelsen med aggregerad smak, omdöme och urval överlåter jag emellertid åt läsaren.

Flödesfördämningar: tre skäl till varför RSS inte slagit igenom

Luddig flödesikonDet är lika behändigt och bekvämt som att prenumerera på en tidning – och betydligt billigare! Frågan är varför inte fler läser bloggar, nyhetssajter och annat via dessas flöden.

Med hjälp av en flödesläsare får man enkelt blogginlägg, nyheter, radioprogram eller vad man nu önskar levererade till en och samma plats på datorn (antingen ett fristående program, en del av webbläsaren eller en webbaserad tjänst), allt eftersom innehållet publiceras. Hur praktiskt som helst. Samtidigt visar undersökningar att endast en bråkdel av de som läser bloggar använder sig av flödesläsare. 1Se till exempel Hans Kullin, BloggSverige 3, januari 2008.

Tillåt mig därför att framkasta följande tre skäl till varför teknikens genomslag ännu dröjer:

  • Det är för inbundet. Att sköta allt sitt bloggläsande inom ramarna för en och samma applikation leder lätt till att man tappar något av det slumpmässiga surfande där man aldrig vet var man hamnar. Denna instängdhet kan vara bra om man lider av fokuseringssvårigheter, och mindre bra om man då och då önskar överraskas. 2Just detta leder till att olika bloggportaler definitivt har en roll att fylla: trots en viss förutsägbarhet finns här fortfarande stundom ett kaotiskt element.
  • Det är formmässigt tråkigt. Stilrent presenterad text och avskalat innehåll i all ära – “content is king” var det visst någon klok individ som yttrade någon gång i en nära forntid – men som också vi vet är form och innehåll ömsesidigt beroende. En del av charmen med nätet är att ta del av webbplatsers skilda formgivning: bakgrund, typsnitt, färger, disposition och så vidare.
  • Terminologin är för snårig. Flöden, Atom, XML, Rich Site Summary, RDF Site Summary, Really Simple Syndication… Kärt barn har många namn, sägs det – men frågan är om barnet är så kärt och om det ens är fråga om ett och samma barn. Svårt att hålla reda på är det i alla fall.

Tills vidare får man nog räkna med att de flesta antingen sköter sitt bloggläsande via olika portaltjänster. Eller så knappar man helt enkelt in favoritbloggarnas adress i webbläsarens adressruta; den senare brukar ju vara behjälplig med en snabb komplettering så att man varje gång hamnar på exakt samma ställe…

Fotnoter   [ + ]

1. Se till exempel Hans Kullin, BloggSverige 3, januari 2008.
2. Just detta leder till att olika bloggportaler definitivt har en roll att fylla: trots en viss förutsägbarhet finns här fortfarande stundom ett kaotiskt element.

Samtidigt på annat håll: LIBRIS, Bloglines och del.icio.us

Den senaste tiden har – i vanlig ordning, tycks det som – bjudit på arbete så att det räcker och blir över. Det mesta skrivandet och läsandet har för min del därför framför allt skett på annat håll än i bloggosfären.

BetaDet hindrar naturligtvis inte att intressanta saker händer, till exempel om man lyfter blicken från de världsavgörande händelserna för att i stället ta en titt på vad som på nätet sker under moderiktig “beta“-flagg:

  • KB:s publiceringsdatabas LIBRIS – alla bibliotekskatalogers moder 1Nåja, i alla fall i Sverige… – fortsätter att utvecka sin nya söktjänst. Bland de många nymodigheterna kan nämnas en viss, om än försiktig, öppning mot externa sociala webbtjänster som LibraryThing. Det skall bli spännande att se hur dessa aspekter av det fortsatta arbetet utvecklas.
  • Flödesläsaren Bloglines arbetar också med en betaversion, ett nytt utförande som känns både smartare och snyggare än den vid det här laget närmast urmodiga “vanliga” varianten. Att man nu avskaffat den tämligen obegripliga tidigare begränsningen på 200 inlägg per flöde känns som ett välkommet steg. 2Därmed har jag nätta 15500 inlägg att läsa, i stället för ringa 9660.
  • Bokmärkestjänsten del.icio.us har länge varit en personlig favorit, om än alldeles för underutnyttjad. Också här finns det storslagna planer, närmare bestämt för vad man kallar för Delicious 2.0. 3Ser jag hos mymarkup.se. (Jag som i min enfald trodde att del.icio.us närmast var själva definitionen på webb 2.0…) I vilket fall som helst får man nog hålla tummarna för att man motstår frestelsen att klämma in en mängd andra funktioner än just den sociala bokmärkesbiten – det är just den avskalade funktionaliteten 4Tillsammans med den stora mängden användare som genererar intressant innehåll. som i mina ögon gjort tjänsten så bra.

Fotnoter   [ + ]

1. Nåja, i alla fall i Sverige…
2. Därmed har jag nätta 15500 inlägg att läsa, i stället för ringa 9660.
3. Ser jag hos mymarkup.se.
4. Tillsammans med den stora mängden användare som genererar intressant innehåll.

Vilken informationstyp är du?

Vi sållar hela tiden i all den information som möter oss, oavsett vilket medium det gäller. Tidningar, radio, tv, bloggar… ständigt ställs vi inför val när det gäller vad, när och hur vi skall ta del av någonting.

Internet är naturligtvis inget undantag; tvärtom är det förmodligen ett medium som – bortsett från ett och annat 1Underdrift. oönskat e-postmeddelande – kräver ett stort mått av aktivt informationssovrande i det att vi gör sökningar, bläddrar bland webbsidor eller besöker våra favoritbloggar. I takt med att vi som nätanvändare blir allt mer erfarna, förfinas också våra möjligheter att vaska fram den information vi vill söker: vi lär oss hantera de rätta sökmotorerna, vi finner våra favoritwebbplatser och vi lär oss kanske att använda olika internetverktyg som kan vara oss behjälpliga.

Till de senare hör sociala webbtjänster som del.icio.us, där vi kan se vad andra internetanvändare har funnit intressant, användbart eller bara underhållande. Hit hör också RSS-aggregatorer, som till exempel Bloglines, med vars hjälp vi kan prenumerera på flöden med nyheter, blogginlägg, radiosändningar 2Jag själv har till exempel nästan helt övergivit den som småbarnsförälder tämligen fåfänga tanken att försöka följa mina favoritprogram när de sänds, och istället gått över till att prenumerera på dem via min RSS-aggregator för avlyssning när (eller snarare, om) tillfälle ges. och mycket mera.

Oavsett vilka verktyg vi väljer, så kan vårt informationsintag se mycket olika ut. Kanske ägnar vi oss åt ett allmänt slösurfande i rent underhållningssyfte, kanske letar vi efter någonting mycket specifikt och av största betydelse för oss på ett personligt eller professionellt plan. Kanske använder vi oss av sökmotorernas magi 3Eller vad det nu är. eller så besöker vi sajter där vi tror oss kunna få vad vi traktar efter – eller bli lagom överraskade av något vi inte visste att vi ville veta.

Låt mig därför – mycket schematiskt och säkerligen inte vederbörligen underbyggt – föreslå att sätten att använda informationen på nätet kan förklaras utifrån två dimensioner 4En förenkling, jag vet – men det är också det som är poängen.: graden av fokusering när det gäller den information vi söker, och vilken vana vi har när det gäller internet och relaterad informationsteknik. Utifrån dessa två axlar kan internetanvändarna mycket tillyxat delas in i ett antal olika typkategorier beroende på fokuseringsgrad och nätvana, vilket illustreras av följande skiss:

Informationstyper

  • Den första av dessa typer, vilka alla fyra förmodligen framför allt är att betrakta som kariktatyrer, är novisen, som har liten internetvana och i liten utsträckning använder sig av mer avancerade informationsverktyg. Han eller hon läser kanske tidningarnas nätupplagor, och använder Google (eller andra sökmotorer) för att göra enstaka sökningar. Informationsintaget blir därmed tämligen slumpmässigt, eller i alla fall styrt av för användaren icke synliga mekanismer.
  • Som glad amatör, däremot, har man ett mer fokuserat användande av nätet. Man nyttjar sökmotorer för att finna information, och man besöker kanske ett antal webbplatser som mer specfikt behandlar det som intresserar en: information som passar ens hobby, böjelse eller yrkesutövning.
  • Specialisten är också fokuserad i sitt informationssökande, men besitter större informationsteknisk kompetens. Sålunda söker hon eller hon efter information på ett flertal olika platser (och förmår utvärdera dessa gentemot varandra), och använder sig gärna av mer specialiserade sökmotorer samt av andra verktyg för att sålla bland informationen. Genom exempelvis sociala media förmår specialisten finna information som inte är omedelbart åtkomlig genom sökmotorerna, och hon eller han blir därmed också en medveten del av ett större nätverk för informationsutbyte. Ämnesorienterade webblplatser och bloggar utgör viktiga källor för informationsintaget och hjälper specialisten att hålla sig uppdaterad med det senaste inom sina favoritområden. Specialistens kunskap om den informationsteknik han eller hon använder möjliggör också reflexioner över tekniken själv, en metakunskap som ytterligare gör det möjligt att fritt och källkritiskt förhålla sig till den funna informationen.
  • Eklektikern har å sin sida också en stor vana av internet och de senaste teknikerna, men använder detta inte för att söka specialiserad information utan snarare för att njuta av mångfalden av ämnen, trender och idéer på nätet. Med hjälp av aggregatorer, bloggportaler, forum och gärna de allra senaste sociala nätjänsterna strävar han eller hon efter att ta del av information från alla de håll. Precis som fallet är för specialisten så ger eklektikerns förhållande till informationstekniken upphov till metakunnande, men tillämpningen av detta skiljer sig förmodligen åt. Eklektikern vet inte vad hon eller han vill hitta – men däremot var man skall leta.

Som tidigare sagt är dessa fyra typer tydligt schablonartade, och de flesta internetanvändare går förmodligen att placera i (och mellan) flera av kategorierna – kanske uppvisar man ett informationsinhämtningsbeteende i en roll (till exempel på jobbet) och ett annat i en annan roll (i hemmets lugna vrå).

Icke desto mindre är det alltid intressant att reflektera över hur de egna internetvanorna styr den information man får sig till livs. Är det så att en hög grad av specialisering leder till att man snöar in på sitt favoritområde – att man blir något av “fackidiot” – och att man därmed går miste om intressanta idéer och impulser som man annars kunnat finna annorstädes på nätet bara man bekymrat sig om att titta åt det hållet? Och är det verkligen så att det finns någonting som ett sant slumpmässigt surfande: är det inte så att andra mekanismer – sökmotorer, webbredaktioner, sociala nättjänster – bestämmer vilken information vi skall möta, och det utan att vi ser det?

Fotnoter   [ + ]

1. Underdrift.
2. Jag själv har till exempel nästan helt övergivit den som småbarnsförälder tämligen fåfänga tanken att försöka följa mina favoritprogram när de sänds, och istället gått över till att prenumerera på dem via min RSS-aggregator för avlyssning när (eller snarare, om) tillfälle ges.
3. Eller vad det nu är.
4. En förenkling, jag vet – men det är också det som är poängen.

Retorikflöden

FlödespratbubblaDen är intresserad av retorik och som använder en en nyhetsläsare kan ha nytta av följande länkar till flöden från olika aggregatorsajter:

inlägg med etiketten “retorik”

 

inlägg med etiketten “rhetoric”

 

Listan uppdateras löpande med fler flöden.

De svenska bloggportalerna knuff.se och bloggar.se erbjuder också motsvarande RSS-flöden, även om man där måste ange sin e-postadress för att få adressen till respektive flöde.


Wikipedia – en encyklopedi och dess utmaningar

Wikipedia-pusselbitUppslagsverket Wikipedia blir alltmer betydelsefullt – och alltmer av en auktoritet. Om detta skriver BBC, och lyfter fram hur mängden användare gör att detta jättelika referensverk på nätet inte bara blir mer komplett, utan också mer korrekt.

Felaktiga uppgifter kan inte kvarstå länge i ett verk som läses av så många människor, läsare som dessutom själva kan ändra uppgifter. BBC-artikeln anför bland annat som exempel hur professorn och bloggaren Alex Halavais medvetet matade in ett antal felaktiga uppgifter. Enligt Halavais’ egen bloggpost om The Isuzu Experiment tog det inte lång tid innan felen hade rättats (och den klentrogne professorns hypoteser kommit på skam):

All the changes were “factual” in nature, though some fairly obscure. And *all* were identified and removed within a couple of hours.

Här bör också påpekas att en av finesserna med Wikipedia är nämligen att de senaste ändringarna finns att tillgå som RSS-flöde. Prenumeranter på detta flöde har därför möjlighet att omgående uppmärksamma eventuella felaktigheter, manipulationsförsök och allmänna konstigheter.

BokhyllaI mina ögon är det aspekter som dessa som gör Wikipediaprojektet riktigt intressant. Det handlar inte bara om det faktum att oerhört stora mängder mänsklig kunskap nu samlas i en form som är gratis och tillgänglig för alla med dator och internetuppkoppling – hela formen får oss att ställa djupare frågor om hur kunskap samlas, organiseras och värderas.

Ty det går inte att komma ifrån det faktum att även i ett projekt med närmast oändligt antal medarbetare, så har alltid majoriteten en fördel jämfört med minoriteten, experten en fördel jämfört med lekmannen och den erfarne högstatusanvändaren en fördel jämfört med nybörjaren när det gäller att fastslå vad som är “sant”. Detta förhållande framstår förmodligen varken som särskilt överraskande eller vidare konstigt; däremot skadar det inte att från tid till annan ägna det en tanke.

Vem som har rätt och möjlighet att definera fakta, hur man skall förhålla sig till konkurrerande faktauppgifter och så vidare: dessa är några av de intressanta problem som encyklopedisterna måste hantera – nu och i framtiden.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]