Arkiv för etiketten 'psykologi'

Konsten att läsa tankar

HuvudhumbugHar du någonsin mött en tankeläsare, en spågumma, en klok gubbe, eller kanske en slipad försäljare – någon som på ett oförklarligt sätt vet hur du egentligen tänker?

I så fall har du förmodligen blivit lurad.

Tekniken som används av bluffmakarna kallas av skeptikerna för “cold reading“. Det som vid en första anblick kan framstå som en mer eller mindre övernaturlig förmåga är i själva verket en fråga om högst vardaglig psykologi, statistik och allmän människokännedom.

Egentligen är det ett lätt misantropiskt perspektiv som ligger till grund för tekniken.

The manipulator knows that his mark will be inclined to try to make sense out of whatever he is told, no matter how farfetched or improbable. He knows, too, that people are generally self-centered, that we tend to have unrealistic views of ourselves and that we will generally accept claims about us that reflect not how we are or even how we really think we are but how we wish we were or think we should be. He also knows that for every several claims he makes about you which you reject as being inaccurate, he will make one that meets with your approval; and he knows that you will remember the hits he makes and forget the misses.

– ur The Skeptic’s Dictionary av Robert Todd Carroll

Eftersom vi alltså, menar Carroll, tenderar att ta till oss det som är sant – eller det som vi önskar vore sant – i en utsaga, så glömmer vi alltför lätt det som inte är sant eller som inte förefaller lika angenämt. Ett horoskop kan därför innehålla en mängd mer eller mindre generella påståenden – om endast en eller ett par av dessa vanligen mycket luddiga uppgifter stämmer, så har man ganska gott om överseende med de övriga som inte stämmer. Det är lätt att höra det man vill höra och läsa det man vill läsa.

Människan är alltså själv ett slags medbrottsling i bedrägeriet, men det finns också andra skurkar i sammanhanget. Hit hör till exempel statistiken; att känna till grundläggande sannolikheter för olika företeelser i det mänskliga livet. Gäller det till exempel att ta reda på ett namn, kan det vara bra att veta att de vanligaste svenska förnamnen enligt SCB:s statistik är Maria och Erik. Man kan därför lugnt börja med att ge “offret” ett M eller ett E som begynnelsebokstav.

Med hjälp av enkla sannolikheter som dessa kan så “tankeläsaren” enkelt locka fram mer och mer information ur (det alltför hjälpvilliga) offret. Från “tankeläsarens” sida brukar det vara en god idé att, åtminstone inledingsvis, vara vederbörligen vag i sina påståenden. Han eller hon kan exempelvis inleda med att säga “jag får en förnimmelse av ett hus… det är rött med vita knutar… utanför finns en gräsmatta” och därigenom vara tämligen säker på att pricka in de flesta av alla de stugor som pryder den svenska landsbygden.

SpelkortOfta går det vara ännu fräckare i det att man ber offret om hjälp. Man kan börja med att kasta ut en hel radda av påståenden, till exempel vanliga namn – förslagsvis ackompanjerat av passande dramatiska effekter, såsom kristallkulor, rökelse eller suggestiv musik. Offret vill i regel samarbeta, och “tankeläsaren” kan därför räkna med att få något slags bekräftelse när hon eller han närmar sig. Därför kan “tankeläsaren” också ställa rena frågor för att försöka få offret att uppfatta sitt eget svar som en faktisk spådom:

Reader: “Did your husband linger on in the hospital, or did he pass quickly?”

Subject: “Oh, he died almost immediately!”

Reader: “Yes, because he’s saying to me, ‘I didn’t suffer. I was spared any pain.'”

– ur “The Art of ‘Cold Reading’” av James Randi

Som synes bygger denna teknik på att vi vill att “tankeläsarens” verkligen (på något magiskt sätt) skall kunna känna till hur det förhåller sig. Denna önskan blir ibland så stark att vi tenderar att bortse från det enkla faktum att det är vi själva som berättar historien – att det är vår information som “tankeläsaren” packar om och ger oss tillbaka, om än i ett lite mer mystiskt utförande.

Sålunda: Människan har begåvats med språket – det verktyg som hjälper henne att förstå och beskriva världen omkring henne, och formulera och förmedla kunskapen om denna värld. Tyvärr kan hon också snärjas av detta – eller till och med snärja sig själv. Cold reading är ett tämligen illasinnat sätt att handskas med mänsklig kommunikation och med det förtroende människor ger varandra. Att känna till hur det hela går till är emellertid ett motmedel mot bedrägeriet och kanske ett hinder i vägen för det samvetslösa utnyttjandet.

Den intresserade kan exempelvis läsa vad som skrivits av Ray Hyman (till svenska av Hans Isaksson), James Randi, Denis Dutton och Robert Novella – eller varför inte ta en titt på vad The Skeptic’s Dictionary har att säga.

 

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]