Arkiv för etiketten 'övervakning'

Hand i hand med ICAnder

Vill du egentligen veta hur mycket din handlare vet om dig?

ICAnderHäromdagen berikades brevskörden med ICA:s senaste giv: skräddarsydda erbjudanden baserade på vilka varor som varit vanligast i familjens matkassar. Och visst, även om rabatter på tvål, kalkon, mynta och två (!) sorters couscous känns mer angelägna än den vanliga rabattkompotten av pulversåser, mönstrat hushållspapper, fulchoklad och gummistövlar så är det inte utan att det – som bland annat Louise P påpekat – känns aningen skumt. Även om man glatt bidrar till uppgiftsinsamlingen i det att man gnetar ihop sina bonuspoäng, så är såväl konsumtionsvaror som -vanor någonting som man (måhända naivt) trott hör något slags intimare sfär till.

Än kusligare blir det om man tänker på vad som kan göras med RFID-chip i de allt vanligare självscanningsmanickerna. Med ständig stenkoll på var shopparna befinner sig borde det inte vara några problem att vidareutveckla marknadsföringen.

Många svängar förbi godishyllan? – Här får ni lägre pris på tio chokladbitar ni sneglat på!

Men förmodligen är det bara att vänja sig, eller åtminstone sluta att oreflekterat sälja personlig integritet och privata angelägenheter för några ynka rabattkuponger. Ty, som Anders Mildner skriver lär det “kosta att tillhöra en värld där du inte ständigt blir avbruten av kommersiella budskap”. Annonsörerna vet allt mer om oss och de verkar i allt mer privata sfärer, menar Mildner, och förmodligen är det en riktig observation.

Som konsument bör man sålunda vara medveten om att man knappast får allting gratis. Låter man Google, Spotify eller Facebook sköta utsmyckningen av ens privata rum får man räkna med att det slinker med en och annan reklamtavla. Och låter man ICAnder och MonICA gå och kika över ens axel på shoppingrundan får man räkna med att de gärna vill vara med och diskutera nästa inköpslista.


Om jag hade tid

Om jag hade tid skulle jag skriva något om FRA-lagen, om hur fel lag ger fel befogenheter till fel myndighet att göra fel saker. Om jag hade tid skulle jag skriva om hur det fortfarande finns möjlighet att ångra sig, att riva upp, att göra om, att göra rätt.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur du som läser detta kommer att bli övervakad, då denna blogg ligger på en server utanför Sveriges gräns.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur alla andra förmodligen också kommer att bli övervakade och kartlagda: om hur den som mejlar sina vänner kommer att bli övervakad, hur den som handlar på nätet kommer att bli övervakad, om hur den som kontaktar sin advokat kommer att bli övervakad, om hur den som är politiskt aktiv på nätet kommer att bli övervakad, om hur den som kontaktar sina affärsbekanta kommer att bli övervakad, om hur den som söker på webben kommer att bli övervakad, om hur alla som överhuvudtaget använder internet kommer att bli övervakade om signalerna skulle råka passera landets gräns – vilket de gör.

Om jag hade tid skulle jag skriva om att det dessutom handlar om så mycket mer, om hur man kartlägger personers kontakter och förehavanden på internet, om hur man i en helt egen personuppgiftslag ges rätt att registrera människor utifrån politiska preferenser, religion och sexuell läggning, om hur människors liv kan schematiseras i sociogram. Om jag hade tid skulle jag skriva om att det inte handlar om några punktinsatser mot misstänkta personer, utan om behandling av i princip allt som i princip alla gör.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur informationen man samlar in kan sändas vidare till andra länder, och sedan vidare till andra händer.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur luddiga syften och ospecificerat tal om “yttre hot” kan betyda i princip vad som helst, om gummiparagrafer som gör att vem som helst kan övervakas, om hur man med hänvisning till vad man kallar “metodutveckling” och “förändringar i signalmiljön” i praktiken själva avgör vad som behöver göras, och hur. Om jag hade tid skulle jag skriva om alla de myndigheter och organ som vill, kan och får ta del av FRA-restaurangens dignande informationsbuffé – trots att man säger sig endast syssla med militär underrättelseverksamhet.

Om jag hade tid skulle jag skriva om att det inte bara handlar om vad FRA-tillskyndarna säger sig vilja göra utan om vad de kommer att göra, om vad de kommer att kunna göra, om vad de kommer att göra – och nog lär de göra vad de kan och får.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur man vrider och vänder på orden för att slingra sig undan sakfrågan, om hur man kan förneka att man sysslar med avlyssning därför att man tekniskt sett inte lyssnar utan läser, om hur man kan förneka att man spionerar på enskilda människor därför att man spionerar på grupper av enskilda människor.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur man från FRA-förespråkarnas håll baktalat lagens motståndare, om hur tvivlare misstänkliggjorts, om hur man systematiskt vägrat lyssna till de protester som kommit från aktivister, näringsliv, forskare, remissinstanser, journalister och advokater. Om jag hade haft tid skulle jag skriva om hur man avfärdat en uppriktigt upprörd opinion som mindre vetande, om hur man försökt lägga locket när bloggosfären, traditionella media och den allmänna debatten kokat, om hur man hoppats att människor skulle finna sig i gravt felaktiga beslut med enda motivering att de redan är fattade.

Om jag hade tid skulle jag skriva om den parodi på den demokratiska processen som utgör FRA-lagens tillkomst: framtvingad, framhetsad, frampiskad i kamp mot tiden, mot de egna riksdagsledamöternas övertygelse.

Om jag hade tid skulle jag skriva något om det samhälle som uppstår då medborgarna alltid kan vara övervakade, avlyssnade och kartlagda – av maskiner eller människor – och vad detta betyder för begrepp som personlig integritet, privatliv och demokrati.

Om jag hade tid skulle jag bege mig till Stockholm, Göteborg eller Malmö för att delta i morgondagens manifestationer mot FRA-lagen. Och även om jag saknar möjligheten, så vet jag att många, många andra kommer att ta den för att framföra budskapet: det finns ännu tid att backa, att tänka till och tänka nytt – att riva upp, att göra om, att göra rätt.


17-06-17

Kaffe– Hörru Bosse, nu får jag ett meddelande om den där Nisse Hult igen. Hade du inte nåt på honom häromdan?

– Nä, han är ofarlig. Han dyker upp lite då och då. Tittar visst mest på en massa gammal bloggskit och sådär. Fattar inte att vissa fortfarande håller på.

– Nä. Den där Hult verkar vara en knepig jäkel. Och han bor väl här i krokarna också?

– Visst serrö. Undrar förresten om han inte är bög, med tanke på var han brukar surfa… och så har han ju skrivit en del mysko grejer till nån snubbe i Danmark. Man undrar ju ibland.

– Jaså, jag trodde han var gift.

– Näe, han har nog skilt sig. Tror till och med att det var advokater inkopplade. Stora namn, tydligen.

– Å fan… Jo förresten, var det inte hans gamla brutta som skulle lägga bud på den där sommarstugan som ni tänkt köpa?

– Var det?

– Ja, men det får du ju inte säga till nån.

– Näe, så klart.

– Ja, råd lär hon ju ha, så mycket stålar som hon verkar göra av med på nätet. Undrar var hon får allt ifrån.

– Det är nästan så att du borde höra med din brorsa. Han är ju polis. Han kanske vet nåt.

– Ja, jo…

– Fast, det är klart, det passar sig nog inte…

– Nej, det har du rätt i.

– Äh, vad säger du? Ska vi gå och ta en kopp kaffe till? Banden rullar ju om man säger så. Vi lär ju knappast missa något.