Arkiv för etiketten 'ord'

På obehörigt avstånd?

Vad betyder egentligen ett ord? Vem avgör vad, och vem, som skall betecknas hur?

I dagarna är det ordet “obehörig” som är föremål för diskussion i högskolevärlden. “Stopp för obehöriga lärare i högskolan” heter det i en rapport från SFS, Sveriges förenade studentkårer. Från universitetslärarfacket SULF:s håll är man tydlig i sitt avståndstagande från ordvalet: “[…] det finns inga obehöriga lärare på högskolan. Kriteriet för vad som är en behörig lärare på högskolan regleras i högskoleförordningen, och den anger talande nog att det handlar om visad skicklighet, om doktorsexamen ‘eller motsvarande’ och om ‘annan yrkesskicklighet som är av betydelse’.”

Ser man till den diskussion som förts på nätet härrör en stor del av upprördheten från detta ordval, som bland annat återfinns i SFS-rapportens första krav (“1. Stopp för obehöriga lärare i högskolan. All undervisande personal i högskolan ska genomgå minst tio veckors högskolepedagogisk utbildning och ha rätt till fortlöpande högskolepedagogisk kompetensutveckling.”). Oavsett debatten i övrigt är det dessa formuleringar som nu sprids och avhandlas i äldre och nyare media, och som på många håll blir fokuspunkt för hur hela rapporten skall bedömas. Diskussionen, och diskussionsklimatet, hade emellertid förmodligen sett annorlunda ut utan benämningen “obehörig”.

Låt oss därför i det följande ägna oss åt det uttrycket, och bara det uttrycket.

För ord är viktiga. Ord spelar roll, från de mest byråkratiska av beteckningar till våra vardagligaste uttryck. Jag vill nedan utgå från just detta antagande om att de benämningar som används också spelar har betydelse för hur verkligheten uppfattas. Detta är något som av Kenneth Burke omtalas som “terministic screens“, vilket kan beskrivas som de språkliga ‘filter’ som vi lägger på den verklighet i vilken vi lever. Som människor använder vi oss av språk och symboler för att beskriva och uppfatta vår värld och vårt språk (och de termer eller benämningar vi använder oss av) är inte någonting neutralt. Att kommunicera är både att tala om världen och att tala om värden. Ordval får följder för den man talar med och den man talar om.

Termen “obehörig lärare” är som så mycket annat en språklig konstruktion. Den som är behörig eller obehörig blir det för att hen förklaras vara behörig eller obehörig, och på så sätt blir kampen om benämningarna också en kamp om makt.

Det som jag tror är grunden till att hela saken från universitetslärarhåll uppfattas som särskilt problematisk är att benämningen “obehörig lärare” är så tydligt värderande på ett sätt som, när det gäller högskolan, inte hämtar sin grund i några faktiska, entydiga regelverk.

Uttryck som “behörig” eller “obehörig” antyder vid första påseende ett fokus på formalistiska, inte kvalitativa aspekter. Etiketten “obehörig” säger egentligen inget om lärarens faktiska pedagogiska kompetens, men desto mer om hens tillhörighet (till sin arbetsplats, akademin) och om hens rätt till tillhörighet. Denna tillhörighet kan förvisso definieras utifrån ett visst regelverk, men då något sammanhållet sådant inte existerar på universitetsövergripande nivå blir det de facto fråga om inte bara en subjektiv benämning utan en subjektiv benämning till många lärares nackdel. (Förvisso kan man diskutera om formella krav leder till faktisk kompetens, men i den begreppsliga förståelsen av termen “obehörig” är det inte de dimensionerna som avhandlas här.)

Så långt rör vi oss på benämningsplanet, men låt oss gå närmare in på det värderande ställningstagande som ligger i användningen av termen. Även om det går att diskutera kopplingen mellan behörighet och kompetens så ligger förmodligen det som provocerar i den djupare betydelsen av “behörighet”. Den som saknar behörighet är någon som gör något som hen inte har rätt att göra. Det är någon någon som hör inte till, någon som bör exkluderas.

SAOB anger ger för ordet “behörig” betydelserna “som vederbör l. erfordras l. öfverensstämmer med det rätta o. brukliga l. som är lämpad efter behofvet; vederbörlig, tillbörlig; lämplig, passande; erforderlig, nödig; ofta närmande sig bet. tillräcklig” och “som har erforderlig kompetens l. erforderliga kvalifikationer l. nödig auktoritet l. befogenhet” samt de ålderdomligare “som ingår (i ngt) l. tillhör (ngt) som medlem l. del l. momont o. d.; tillhörande, hörande (till); vanl. med prep. till” och “som (med rätta) tillhör l. tillkommer (ngn l. ngt)”.

På detta sätt benämns alltså de individer som inte är lever upp till formalistiskt men godtyckligt satta krav: de – enskilda lärare, som får termen klistrad på sig – är inte behöriga. De inte hör till. (Eftersom detta resonemang fokuserar enbart termen “obehörig lärare” tänker jag inte påpeka att hur rapporten också att vill att dessa skall “stoppas” – denna innebörd ligger redan i termen.)

Häri tror jag att mycket av upprördheten ligger: den enskilda universitetslärarens motstånd mot att, oavsett hens faktiska kompetens, bli omtalad som “inte behörig”. För en enskild lärare spelar det inte så stor roll om det är en abstraktion, en hypotetisk ideallärare, som avses i rapporten; det är den enskilda läraren som hamnar i en diskurs som sätter etiketter som “behörig” eller “obehörig”. För att en sådan diskurs inte skall väcka motstånd bör föremålen för diskursen (det vill säga lärarna) nog knappast uppfatta den som baserad på lösa eller moraliskt ohållbara grunder.

Egentligen är det kanske ganska enkelt. Hade en annan term valts, till exempel “lärare utan tio veckors högskolepedagogisk utbildning” (vilket rapporten nämner) eller “lärare utan tillräcklig pedagogisk kompetens” (vilket rapporten åsyftar) , hade diskussionen blivit en annan och den hade förmodligen i större utsträckning kommit att handla om vilken högskolepedagogisk utbildning som behövs, inte om huruvida vissa lärare hör hemma på universitetet eller ej. Därmed hade mycken förvirring, uppgivenhet och, sist men inte minst, helt onödig osämja mellan lärar- och studentrepresentanter kunnat undvikas.


Uttryck att undvika (II): Mellanmjölkens land

MellanmjölkUttrycket “i mellanmjölkens land” har inte blott blivit en bästsäljare för en av åsyftade lands mer folkkära komiker – det har också blivit något av en standardfras för landets alla amatöretnologer och kryptomisantroper.

Om det nyligen avhandlade både ja och nej-beteendet kan förstås som en strategi att slippa svara eller ta ställning genom att låtsas nyansera sina uttalanden, så finner vi här på sätt och vis raka motsatsen. Genom att göra sig lustig över måttfullhet, kompromissvilja och gyllene medelvägar försöker man framstå som mer spännande, modig, och helhjärtat oförställd än andra – en lite större människa än de profillösa figurer som mesar runt i kulisserna.

Till de besläktade uttrycken hör hänvisningar till Luther, Jantelagen och den svenska avundsjukan.

Det hela stannar emellertid inte vid detta. “I mellanmjölkens land” och de andra fraserna har inte enbart tjatats ut bortom det anständigas gräns – de är också de synliga tecknen på lika utslitna som undermåliga analyser, skönjbara i allt från minimala fikarum till mediala finrum.

Bakom detta klankande på Landet Lagom ligger stundom uttalade, stundom underförstådda tankar och en schablonartad bild av hur “vi svenskar” är. Det är en svepande kritik som ytterst har en närmast nationalistisk klangbotten. Sådan är vår nationalkaraktär: menlös, mellanmjölkig, småsint, kuvad men välmenande och förmodligen ganska snäll – till skillnad från hur man är i andra konstruerade kollektiv.

Måttligt fräscht, om man tänker efter.

 

 

Foto: original av Jimmyroq. Publicerat under Erkännande-Dela Lika 2.0 Generisk licens.


Nyord 2008

Språkrådet har nu i dagarna förfärdigat sin senaste lista över de nyord man valt att uppmärksamma under det gångna året, och förteckningen förhandspubliceras av bland andra Dagens Nyheter. Av någon anledning har det blivit något av en tradition att också här på bloggen mer eller mindre svepande uttala sig om årets ordskörd.

Och årets skörd känns inte helt och hållet klockren. Anledningen är ungefär densamma som tidigare år: flera av nyorden är mest av allt förmenta finurligheter som vunnit begränsad uppskattning, men som snabbare än någon hinner säga örådiserad (nyord 2004) antingen kommer att kännas löjliga eller helt glömmas bort. Andra är mer eller mindre normerande konstruktioner som ytterst avspeglar en politisk agenda: förväntningssamhälle och klimatism hör till årets bidrag till denna kategori och de sällar sig sålunda till bland andra 2006 års latteliberal och 2004 års curlingstat.

De flesta av orden kan väl däremot med fog ses som goda tidsdokument, och det är alltså inte någon slump att teknik- och internetrelaterade ord som mikroblogg, ansiktsspårning, och geotaggning gör entré. Ordet blåstråle (Blu-ray) lär emellertid inte ha någon vidare framtid – liksom det medieformat som betecknas; de bägge går nog under tillsammans inom en inte allt för avlägsen framtid när man glömt att man en gång lagrade filmer på plastbitar.

Till de ord som kretsar kring tillvaron på nätet (vilken ju under året för allt fler har framstått som allt svårare att skilja från tillvaron utanför) hör bloggbävning. Upphovsmannen till ordet må ursäkta, men särskilt goda framtidsutsikter har ordkonstruktionen knappast; det är lite för mycket braskande nakenchock över det hela. Däremot har själva bloggbävningen – den kokande stämning i delar av bloggosfären som till slut kom att hamna också i traditionella mediers strålkastarljus – förmodligen gjort ett outplånligt avtryck i det svenska medielandskapet. Efter FRA-debatten 2008 torde det stå klart att maktbalansen inom politik och media rubbats med medel som man tidigare inte riktigt kunnat föreställa sig – och att det kan och lär hända igen. Vissa av nyorden får oss att skämmas för hur vi pratar, andra får oss att förundras över språkets makt och över den verklighet som orden är med och skapar. Bloggbävning hör till bägge dessa kategorier.

När allt kommer omkring är det emellertid så att framtiden får utvisa vad som kommer att bli kvar i språket, och vad som kommer att försvinna. Det kan tyckas banalt, och visst kan vi ha våra mer eller mindre kvalificerade gissningar kring vilken plats fronta eller fickla får i framtidens svenska språk – men det är just gissningar.


Partiledarprat

En politiker är i allra högsta grad medveten om hur viktigt språk och ordval är när han eller hon vill ge sin bild av verkligheten. Givetvis var så fallet också vid riksdagens senaste partiledardebatt, hållen 15 oktober 2008.

Debatten är en och en halv månad gammal, och om inte analyserad sönder och samman så i alla fall grundligt diskuterad. 1Förvisso kan en viss debatt(över)mättnad kan ha gjort sig gällande då riksdagsdebatten ackompanjerades av möten mellan statsministern och oppositionsledaren. Därtill kommer det faktum att det amerikanska presidentvalets dramatik tog upp ett icke oväsentligt medieutrymme. Nedanstående ordmoln – vilka alltså visar hur frekvent vissa ord förekom 2Ju vanligare ord, desto större bokstäver skrivs det med i ordmolnet. i de respektive partiledarnas inlägg och repliker – är ett lättviktigt bidrag till de mer djuplodande diskussioner som förts. Även om det hinner rinna en del vatten under de politiska broarna under den tiden så ges här ändå en viss vink om partiledarnas språkbruk. Analysen överlåtes emellertid denna gång åt andra.

Observera att bilderna är genererade med Wordle som är en icke transparent applikation, därtill använd med visst användargodtycke i layoutvalen. Resultatet är sålunda snarare att betrakta som kul kuriosa än som verklig, vettig vetenskap.

Klicka på ordmolnen för att se större versioner.

 

 

Regeringen

Fredrik Reinfeldt (m)Maud Olofsson (c)
Fredrik Reinfeldt (m), Maud Olofsson (c)


Jan Björklund (fp), Göran Hägglund (kd)

 

 

Oppositionen


Mona Sahlin (s), Lars Ohly (v)


Maria Wetterstrand (mp)

Fotnoter   [ + ]

1. Förvisso kan en viss debatt(över)mättnad kan ha gjort sig gällande då riksdagsdebatten ackompanjerades av möten mellan statsministern och oppositionsledaren. Därtill kommer det faktum att det amerikanska presidentvalets dramatik tog upp ett icke oväsentligt medieutrymme.
2. Ju vanligare ord, desto större bokstäver skrivs det med i ordmolnet.

Speech Wars mäter kandidaternas ordanvändning

Speech WarsApropå ett nyligt inlägg om text och ord: den amerikanska sajten Speech Wars låter besökarna skapa diagram över hur ofta vissa ord använts av de båda presidentvalskandidaterna Barack Obama och John McCain, baserat på en korpus av kampanjtal från de senaste åren. Till finesserna hör möjligheten att visa de tal där orden i fråga förekommit.

Kanske skulle det vara intressant med en svensk variant av denna smarta och enkla tjänst: att i grafisk form se hur arbetslinje, klimatmål, äktenskap och budgettak kastats fram och tillbaka mellan de olika partiledarna. Nödvändiga data finns ju redan tillgängliga via riksdagens hemsida.


Vad som återstår är text

Wordle-moln av 10 de senaste inläggen den 15 oktober 2008

Ja, jag vet att jag inte direkt är först med att upptäcka Wordle, men det gör kanske att jag har lite längre tid kvar att leka. Sist till kvarn får sist mala, och därefter disponera kvarnen efter eget gottfinnande.

Ovan kan beskådas ett destillat av de tio senaste inläggen här på Loci.se. Kanske en ganska representativ bild av vad som försiggår i detta hörn av de små grå cellernas periferi – och definitivt ett snyggt sätt att presentera en text eller en korpus av flera alster.

Vad som återstår när anrättningen reducerats är text; att smaka av och ge mening är något som åligger betraktaren.


Etiketter: mening, meta, ord, text, wordle

Dagens ord: kycklig

KyckligFilé av kycklingtyp? Ersatz-kyckling?

Inte undra på att priset är lågt för denna specialitet från Falun.

(Observera också uttalet av “filè”: filÄ)


Från ack och ve till OMG

OMGMan behöver inte vara så värst djupt insyltad i äldre tiders skaldekonst för att se hur svenskan utarmats på interjektioner, och kanske särskilt på de mer känslosamma utropen. Vem utslungar idag ett “ack”, ett “ve” eller ens ett “o”? 1Kalle Anka, kanske. Fjäderfät tycks ha en viss förkärlek för interjektioner.

Det ligger liksom inte för den moderna människan att, vare sig i skrift eller tal, vara särskilt frikostig med dylika känsloyttringar. 2I alla fall inte på de flesta håll i västerlandet. På sin höjd undslipper hon sig ett “åh!”, men lika gärna tar hon förmodligen något runt 3Eller åtminstone aningen rundat. ord till hjälp som universalutrop.

Fast vem vet – kanske kommer den moderna chat- och smskommunikationen, och det därav ökade behovet av att i korta textsnuttar uttrycka känslor, att leda till en renässans också för utropets ädla konst?

Fotnoter   [ + ]

1. Kalle Anka, kanske. Fjäderfät tycks ha en viss förkärlek för interjektioner.
2. I alla fall inte på de flesta håll i västerlandet.
3. Eller åtminstone aningen rundat.

Nyord 2006

Nyord 2006Det har åter blivit dags för Språkrådet 1Som tidigare hette Svenska språknämnden. att publicera sitt årliga urval av nyord, och som vanligt är det en blandning av sådana ord som faktiskt används och sådana ord framför allt är “finurliga” och “lustiga”.

Att det i år har varit val med påföljande regeringsskifte märks kanhända på ord som flexidaritet, latteliberal, nystartsjobb och äldrelots.

Vad som tilldrar sig i bloggosfären lämnar också avtryck, bland annat genom att just detta ord 2Med förklaringen “skämtsamt om det ‘universum’ som alla bloggar utgör”. tagits upp som nyord. Därtill kommer den nya mening som ordet medborgarjournalistik givits i och med att “vanliga medborgare” 3Eller personer som utger sig för att vara “vanliga medborgare”… utmanar journalisternas traditionella uppdrag.

Till de ord som inte en själ kommer att begripa – och än mindre använda – om femton år hör nog rondellhund och förmodligen också sverka och helikoptermamma.

Personliga favoriter är minnespinne (direktöversättning av engelskans memory stick) och triage (“prioriteringsbedömning i akutsjukvården”). Att Språkrådet särskilt uppmärksammar den ökade användningen av prio (som kortform för ordet prioritet) är också ganska rimligt.

Vad orden betyder? Se själva!

Se också…
tidigare inlägg om 2005 och 2004 års nyord.

Fotnoter   [ + ]

1. Som tidigare hette Svenska språknämnden.
2. Med förklaringen “skämtsamt om det ‘universum’ som alla bloggar utgör”.
3. Eller personer som utger sig för att vara “vanliga medborgare”…

Spel och dobbel

Dagens Nyheters spelkolumnist/-bloggare Susanne Möller efterlyser i dagens papperstidning 1I skrivande stund inte publicerad på nätet. alternativa ord för dator- och tv-spel, för att inte behöva förknippas med online-p*ker och andra hasardspel:

Det tråkiga är att man som spelare ständigt möts av den förutfattade meningen att man gillar spel, som i alla spel, som i spel och dobbel. Något jag tröttnat på.

DobbelInnan någon nu kommer dragande med “gejm” eller något liknande DN-ord, vill jag passa på att vända på steken och ställa frågan om varför det är de icke-pekuniärt orienterade spelen som skall behöva döpas om. Varför inte istället sikta in sig på hasardspelen, kanske genom att damma av just det gamla hederliga ordet “dobbel”? 2För övrigt är den expansiva och (för närvarande) penningstinna dobbelbranschen själv ganska duktig när det gäller att introducera nya ord, inte sällan efter engelska förlagor.

SAOB definierar ordet dobbel som

tärning, hasardspel; vanl. med bibegrepp af dettas förkastlighet; ofta i mer l. mindre pleonastisk förb. med spel

Se där, ett träffsäkert ord — på flera plan.

Fotnoter   [ + ]

1. I skrivande stund inte publicerad på nätet.
2. För övrigt är den expansiva och (för närvarande) penningstinna dobbelbranschen själv ganska duktig när det gäller att introducera nya ord, inte sällan efter engelska förlagor.

Etiketter: dobbel, hasardspel, ord, spel, språk