Arkiv för etiketten 'offentlighet'

Ny månad, nya föresatser

Oktober månad är kommen, och med den nya tillfällen att göra skäl för bloggarepitetet. Den senaste tiden har ägnats åt kurser och konferenser, resor och redovisningar, arkivforskning och analys. Nu stundar förvisso inte nödvändigtvis andra tider, men det är delvis andra bullar som vankas.

Härmed utlovas sålunda en ökad nätnärvaro under de närmaste månaderna. Mer bloggande, alltså (och kanske ett ökat deltagande även i andra sociala medier).

Till anledningarna hör att jag gärna vill hålla igång sådant som skrivande och nätverkande trots att en icke obetydlig del av dagarna ägnas åt insamling och analys av gamla dokument – vilket ju fallet ofta är när man som undertecknad ägnar sig åt forskning kring äldre material. På sätt och vis är många av de människor man möter i arbetet sådana som är döda sedan ett par hundra år. Inget fel med det, men de deltar inte alltid i den senaste bloggdebatten.

Denna utfästelse innebär alltså ett slags programförklaring. Under oktober och november månad avser jag att skriva åtminstone ett inlägg varannan till var tredje dag. Observera att målet framför allt är kvantitativt – den kvalitativa sidan är inte prioriterad. 1Kanske i (välbehövlig?) kontrast till mitt metodmässigt framför allt kvalitativt orienterade avhandlingsarbete. Istället skall jag göra mitt bästa för att inte låta pretentioner och prestationsångest hamna i vägen för skrivandet – vilket kan vara nog så svårt då man 2Åtminstone undertecknad. som forskarstuderande ständigt är på vippen att ålägga sig själv samma kvalitetskrav i bloggandet som när det gäller skrivandet å yrkets vägnar.

Kanske kan (de eventuella) läsarna hjälpa till här: hur ser ni på skrivandet i olika genrer och medier? Finns det något krav på enhetlighet i den offentliga rollen? Är det en tillgång eller mest en källa till problem att verka och publicera sig inom olika offentliga sfärer?

Nåväl, mer om detta vid ett annat tillfälle. Nu är det dags att regnruskrusta sig för att så smått knata iväg och hämta dottern på dagis.

Fotnoter   [ + ]

1. Kanske i (välbehövlig?) kontrast till mitt metodmässigt framför allt kvalitativt orienterade avhandlingsarbete.
2. Åtminstone undertecknad.

Samtidigt på annat håll: Habermas och nätet

När kroppen har tagit semester och hjärnan kämpar för att klara den närmast totala sömnbrist som följer av nattamningsavvänjningen, så är det skönt att veta att de intressanta diskussionerna sällan sinar i bloggosfären.

FolkmassaLäs till exempel Johan Karlsson på bloggen Mothugg om hur Jürgen Habermas inte hajar nätet (samt de intressanta kommentarerna till blogginlägget). Karlsson lyfter här fram hur filosofen hyser en minst sagt begränsad tilltro till internets potential för ett demokratiskt offentligt samtal. Förmodligen går det att dra en någorlunda rak linje från denna Habermas’ skepsis mot det fragmentiserande nätet till hans vurm för “kvalitetspressen” och vidare till tankar kring något slags public service-press.

Habermas’ hållning till nätet må – åtminstone enligt min mening – vara nattstånden, men icke desto mindre öppnar den för andra, betydligt fräschare och mer intressanta diskussioner om internet, demokratin och det eventuella offentliga samtalet (eller kanske samtalen?).

Jag hoppas få möjlighet att återkomma till ämnet (liksom till så mycket annat) när de små grå cellerna är utvilade nog för att ta några steg upp på behovstrappan.


Personillusioner

Den gångna veckan har för min del bjudit på åtskilligt annat än bloggande. Skulle jag ha haft mera tid, hade jag emellertid gärna skrivit om bland annat den diskussion som väckts efter att Andreas Ekström i en krönika i Journalisten önskat få klargjord identiteten hos Johan Larsson, som ligger bakom bloggtjänster som knuff.se.

Den journalistiska nyfikenheten går att förstå, men jakten på ett förmodat scoop bjuder förmodligen på mer av fallgropar än av framgångar. De personer “bakom texterna” som Ekström efterfrågar är kanske inte alltid så spännande, men framför allt kan man aldrig vara säker på att man verkligen finner någon “sann” person.

Bara för att en person kan ges ett ansikte, och kanske ett känt sådant, så kan man inte säkert säga någonting om motiv, drivkrafter och personlighet. Faktum är att det kanske inte ens är personen själv som gör det arbete han eller hon tillskrivs. Mediepersonligheter, kulturprofiler, forskare, författare, journalister, krönikörer, bloggare… överallt kan det lika gärna dölja sig spökskrivare, galjonsfigurer, plagiatörer och posörer.

Förmodligen skulle mycket kunna vara vunnet om man bara trappade ned lite på de biografiska ambitionerna. Såväl den hemlighetsfulle som den överexponerade gör nämligen sitt bästa för att själva skriva sin biografi i offentligenheten. Detta i det att hon eller han ständigt ikläder sig roller 1Något jag tidigare behandlat på denna blogg. – på internet och i andra sammanhang – och därmed också strävar efter att framträda på önskat sätt: som litterärt enfant terrible, politisk naturbegåvning, trendmedvetet modeorakel, eller varför inte it-doldis.

Att urskilja personen bakom texterna lär bli svårt, när det kanske i själva verket är i texterna som personen finns.

Fotnoter   [ + ]

1. Något jag tidigare behandlat på denna blogg.