Arkiv för etiketten 'musik'

Tre musikaliska ingredienser

…i ett genomsnittligt Sommar-program:

Publikfrieri

Publikfrieri: i bästa fall några slitstarka gamla rockdängor; emellertid lika ofta tafatta försök att framstå som “inne” – eller i värsta fall “Turistens klagan”.

Vidsynthet

Vidsynthet: “världsmusik” eller så kallad “etnisk” musik, gärna från tredje världen.

Lidelse

Lidelse: kan vara musikalisk (konstmusik, jazz), politisk (progg och kampsånger) eller köttslig (Serge Gainsbourg).

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Etiketter: musik, sommar

Varning för munkar

kyrkfonster.gifJag brukar försöka avstå från att döma ut andras musiksmak, men dagen till ära skall jag göra ett undantag. Följande är att betrakta som en icke-rekommendation; den som till äventyrs känner sig träffad bör sluta läsa nu.

Hur som helst: jag är ingen storkonsument av reklamradio, vilket antagligen är förklaringen till att jag tills idag varit lyckligt ovetande om den absurda “musikaliska” skapelse som döpts till Munkarna. Idag skingrades emellertid illusionen av lycka, när en radiospot introducerade detta fenomen – “munkar” som sjunger svenska pop- och rocklåtar.

De så kallade munkarna utger sig för att tolka “svenska popklassiker” på ett sätt som uppenbarligen skall föreställa gregoriansk kyrkosång. Någon har masat sig in i en studio och på ett lika bisarrt som taffligt sätt spelat in låtar av så vitt skilda artister som Kent, Ted Gärdestad, Ebba Grön och Tomas Ledin – alla med den gemensamma egenskapen att de nu “förbättrats” av fejkad körsång, svampiga syntflöjtmattor och vem vet vad.

Påfundet dyker dessutom upp 15 år efter att Enigma slog igenom med något som på ett märkligt sätt kändes innovativt då, men som nästan omedelbart kom att urarta i en formidabel landsplåga av mer eller mindre munkiga musikstycken, det ena löjligare än det andra. Frågan är emellertid om inte detta tar priset… Ebba Gröns “800 grader” tolkad av en hobbymunk i en hemmastudio – kan det bli värre?

På den så kallade gruppens hemsida hävdas att “så här har du helt enkelt aldrig hört dina favoritlåtar förut”, och det är förvisso sant. Jag tror aldrig att jag har hört något liknande.

Det hela skall alltså föreställa gregoriansk musik, men trots att det påstås att man ibland kan “höra över 30 manliga körstämmor samtidigt på skivan” så framstår enmansorkestern som en trovärdigare källa till denna orgie i digitala ekoeffekter. Men inte ens Pontare, Uggla och Ledin har gjort sig förtjänta av den nesa det innebär att bli “tolkade” av munkarna. Det är inte bra – på något sätt. Och det är inte heller roligt, så försök inte gömma er bakom ursäkten att det hela skulle röra sig om ironi.

Är det en sak som är säker, så är det att någon munk aldrig har varit i närheten av denna produktion. Av det lilla jag har hört (och det räcker mer än väl för att kunna uttala sig) att döma, så framträder “Munkarna” som en vederstygglighet, någonting vars bisarra uppenbarelse ligger mycket långt ifrån det lugna klosterlivet. Möjligen skulle man kunna tänka sig att förvisa upphovsmannen till detta skämt till ett avsides beläget kloster, där han i lugn och ro kan fundera över vilket monstrum han satt till världen.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]