Slutet för bloggen så som vi känner den? Tja, förmodligen får bloggen som publiceringsplattform nu under 2009 se sig definitivt förbisprungen av andra sociala medier: mikrobloggar, communities, fora, bild-, ljud- och videosajter, fildelningstjänster och så vidare.
Kanske blir bloggens blomstringsperiod en kort historia, som började vid sekelskiftet och – som åtminstone i Sverige – antagligen nådde sin höjdpunkt i och med bloggarnas framträdande roll under förra årets FRA-debatt, i vilken den så kallade bloggosfären fick sitt offentliga genombrott som opinionsbildande arena av vikt. Måhända hade formtoppen nåtts redan ännu tidigare, någon gång kring den tidpunkt då traditionella media började låta krönikörer och andra offentliga personer agera experimentella alibin i bloggosfären – något som under de kommande åren skulle visa sig vara en kommersiell framgång (eller åtminstone se ut att vara det).
Nu, med den snabba tillväxten av andra sociala medier – Twitter, Facebook, YouTube, Flickr och så vidare – kan man inte låta bli att fråga sig om inte allt detta de senaste årens tal om bloggosfärens makt egentligen handlar om något annat: inte om bloggen i sig utan om bloggarna, det vill säga de människor som publicerar sig i detta sociala medium. Dem förutan händer inget – men en bloggosfär befolkad av aktiva, engagerade medborgare finns potentialen för påverkan och inflytande, för politik och makt.
Och nu händer alltså något – igen på, nytt, fortfarande. Alla de människor som engagerat sig i bloggar, och fler därtill, är kvar på nätet, trots att lagstiftarna stundtals tycks önska annorlunda.
Mer och mer av användningen av sociala medier förefaller dock äga rum inom andra tjänster än just bloggen, tjänster som är snabbare och mer specialiserade eller når ut till fler personer till priset av en mindre ansträngning. Istället för att ge luft åt sina tankar på bloggen, blir det ett statusmeddelande på Facebook eller en uppdatering på Twitter. Istället för att referera och analysera något, delar man helt sonika ut länken i Delicious, Tumblr eller Google Reader. Istället för att publicera en intressant bild på bloggen, lägger man upp den på Flickr eller delar ut ett bokmärke på vi.sualize.us.
Det finns tekniska möjligheter till – och efterfrågan på – en allt snabbare, för att inte säga helt omedelbar, spridning av innehåll av alla de typer i alla de sammanhang. Frågan är vad det innebär för själva innehållet: blir det mer varierat, rikare, djupare – eller leder utvecklingen enbart till att samma ytligheter valsar runt i allt snabbare takt?
För bloggen som medium och fenomen lär rådande trender inom sociala medier trots allt vara av godo, åtminstone ur undertecknads snäva synvinkel. I takt med att den snabba, omedelbara förmedlingen av material flyttar till andra kanaler blir förväntningarna på bloggarna annorlunda. Kanske blir bloggen allt mer av en samlingsplats för allt det som händer i andra sociala medier, en lifestream som egentligen är en blogg mest till namnet. Mer sammolikt – och mer önskvärt, menar jag – är dock att bloggarna koncentrerar sig på det som är deras egentliga styrka i nuläget: möjligheten att enkelt skapa en plats för fördjupning av såväl innehåll som diskussioner.
Att hålla jämna steg med nyhetsspridningen på mikrobloggar, den sociala samvaron i communities, och så vidare är nog ett lönlöst tilltag. Av denna anledning minskar förmodligen det kommersiella intresset för bloggar vilket i sig borde leda till ett motsvarande bortfall av kommersiellt orienterade bloggar. De bloggar som blir kvar blir lite fattigare, lite långsammare, lite mindre trendiga men förhoppningsvis mycket mer motiverade och mer genomtänkta.
Bloggen blir inte snabbare – utan smartare.
Denna blogg har i julklapp givits en publiceringsplattformuppgradering.
“Ryktet om min död är betydligt överdrivet”, heter det ju och det är inte utan att man som bloggare ibland känner sig nödgad att skriva några rader för att visa att bloggen lever och är vid god hälsa. Egentligen känns det lite löjligt, men sådant är vårt uppmärksamhetsspann av idag att vi inte gärna dröjer vid det allt för trögrörliga. Med bloggen, detta i mångas ögon närmast omedelbara medium, är kanske tålamodet extra kort. Uppdatera ofta – eller glöms bort.
Denna dag för exakt ett år sedan, en betraktelse över 
Och – apropå argumentationsfel – från 2005 ett inlägg om 
Regelbundenhet har aldrig varit denna bloggs främsta målsättning; snarare har tidstillgång och gudomlig inspiration fått vara styrande när det gäller så väl publiceringstakt som innehåll.
Det är väl ingen idé att ägna allt för mycket tid åt att klaga över att man har för lite tid, men under hösten har just tiden varit en bristvara för min del. Som hårt arbetande småbarnsfar med mycket att läsa och skriva på annat håll har tyvärr bloggandet fått stå tillbaka – vilket om inte annat framgår av den tämligen usla uppdateringsfrekvensen mellan de senaste inläggen.
Vänta er därför både ett och annat av både det obskyra och arkaiska och det relevanta och aktuella. Förmodligen blir det en rejäl dos av lättviktigare material, men också en del smalare saker. Kunskap, kultur, kuriosa; retorik, pedagogik, medier; dåtid, nutid och framtid – och lite mer därtill.
Senast kommenterat