Arkiv för etiketten 'metabloggande'

Om varför bloggen får spö av andra sociala medier – och om varför det kan vara en bra sak

Slutet för bloggen så som vi känner den? Tja, förmodligen får bloggen som publiceringsplattform nu under 2009 se sig definitivt förbisprungen av andra sociala medier: mikrobloggar, communities, fora, bild-, ljud- och videosajter, fildelningstjänster och så vidare.

Kanske blir bloggens blomstringsperiod en kort historia, som började vid sekelskiftet och – som åtminstone i Sverige – antagligen nådde sin höjdpunkt i och med bloggarnas framträdande roll under förra årets FRA-debatt, i vilken den så kallade bloggosfären fick sitt offentliga genombrott som opinionsbildande arena av vikt. Måhända hade formtoppen nåtts redan ännu tidigare, någon gång kring den tidpunkt då traditionella media började låta krönikörer och andra offentliga personer agera experimentella alibin i bloggosfären – något som under de kommande åren skulle visa sig vara en kommersiell framgång (eller åtminstone se ut att vara det).

Nu, med den snabba tillväxten av andra sociala medier – Twitter, Facebook, YouTube, Flickr och så vidare – kan man inte låta bli att fråga sig om inte allt detta de senaste årens tal om bloggosfärens makt egentligen handlar om något annat: inte om bloggen i sig utan om bloggarna, det vill säga de människor som publicerar sig i detta sociala medium. Dem förutan händer inget – men en bloggosfär befolkad av aktiva, engagerade medborgare finns potentialen för påverkan och inflytande, för politik och makt.

Och nu händer alltså något – igen på, nytt, fortfarande. Alla de människor som engagerat sig i bloggar, och fler därtill, är kvar på nätet, trots att lagstiftarna stundtals tycks önska annorlunda.

Mer och mer av användningen av sociala medier förefaller dock äga rum inom andra tjänster än just bloggen, tjänster som är snabbare och mer specialiserade eller når ut till fler personer till priset av en mindre ansträngning. Istället för att ge luft åt sina tankar på bloggen, blir det ett statusmeddelande på Facebook eller en uppdatering på Twitter. Istället för att referera och analysera något, delar man helt sonika ut länken i Delicious, Tumblr eller Google Reader. Istället för att publicera en intressant bild på bloggen, lägger man upp den på Flickr eller delar ut ett bokmärke på vi.sualize.us.

Det finns tekniska möjligheter till – och efterfrågan på – en allt snabbare, för att inte säga helt omedelbar, spridning av innehåll av alla de typer i alla de sammanhang. Frågan är vad det innebär för själva innehållet: blir det mer varierat, rikare, djupare – eller leder utvecklingen enbart till att samma ytligheter valsar runt i allt snabbare takt?

För bloggen som medium och fenomen lär rådande trender inom sociala medier trots allt vara av godo, åtminstone ur undertecknads snäva synvinkel. I takt med att den snabba, omedelbara förmedlingen av material flyttar till andra kanaler blir förväntningarna på bloggarna annorlunda. Kanske blir bloggen allt mer av en samlingsplats för allt det som händer i andra sociala medier, en lifestream som egentligen är en blogg mest till namnet. Mer sammolikt – och mer önskvärt, menar jag – är dock att bloggarna koncentrerar sig på det som är deras egentliga styrka i nuläget: möjligheten att enkelt skapa en plats för fördjupning av såväl innehåll som diskussioner.

Att hålla jämna steg med nyhetsspridningen på mikrobloggar, den sociala samvaron i communities, och så vidare är nog ett lönlöst tilltag. Av denna anledning minskar förmodligen det kommersiella intresset för bloggar vilket i sig borde leda till ett motsvarande bortfall av kommersiellt orienterade bloggar. De bloggar som blir kvar blir lite fattigare, lite långsammare, lite mindre trendiga men förhoppningsvis mycket mer motiverade och mer genomtänkta.

Bloggen blir inte snabbare – utan smartare.


Uppgraderingsdags (igen)

WordPressDenna blogg har i julklapp givits en publiceringsplattformuppgradering.

Inom en relativt snar framtid – när anständigt folk förmodligen ändå har annat för sig än att besöka halvobskyra bloggar – finns det alltså risk för störningar. 1Vilka, som konstaterats, inte lär drabba nyss nämnda anständiga folk. Förhoppningsvis löper det hela fel- och smärtfritt och vi ses säkert på andra sidan uppgraderingen. Till dess hänvisas till undertecknads kvasimikrobloggande på bland annat Twitter och FriendFeed.

Fotnoter   [ + ]

1. Vilka, som konstaterats, inte lär drabba nyss nämnda anständiga folk.

Hjulen i rullning

“Ryktet om min död är betydligt överdrivet”, heter det ju och det är inte utan att man som bloggare ibland känner sig nödgad att skriva några rader för att visa att bloggen lever och är vid god hälsa. Egentligen känns det lite löjligt, men sådant är vårt uppmärksamhetsspann av idag att vi inte gärna dröjer vid det allt för trögrörliga. Med bloggen, detta i mångas ögon närmast omedelbara medium, är kanske tålamodet extra kort. Uppdatera ofta – eller glöms bort.

Jag känner själv att det börjar klia och krypa när jag inte hunnit blogga på ett tag. Det är en känsla som infinner sig allt tidigare och som blir starkare när man efter en period med högre publiceringstempo 1Vilket ju, liksom allt annat – som inte är konstant –, är relativt. låter bloggandet plana ut. För egen del har arbete och oförutsedda omständigheter de senaste månaderna gjort att den egna uppmärksamheten och energin riktats åt andra håll, men med lite tur blir det härmed ny fart på bloggandet. 2En förhoppning om ny fart som för övrigt är misstänkt lik den som luftades för ganska exakt ett år sedan; det är märkligt vad som händer i slutet av terminerna…

Året skall alltså avrundas och summeras och blicken vändas framåt – men framför allt skall den allmänna, långsamma och planlösa lunken fortsätta mot nya platser. Ty det är just dessa “mer eller mindre intressanta platser” som är av undertecknad givna förklaringen till bloggens namn.

Fotnoter   [ + ]

1. Vilket ju, liksom allt annat – som inte är konstant –, är relativt.
2. En förhoppning om ny fart som för övrigt är misstänkt lik den som luftades för ganska exakt ett år sedan; det är märkligt vad som händer i slutet av terminerna…

Ny månad, nya föresatser

Oktober månad är kommen, och med den nya tillfällen att göra skäl för bloggarepitetet. Den senaste tiden har ägnats åt kurser och konferenser, resor och redovisningar, arkivforskning och analys. Nu stundar förvisso inte nödvändigtvis andra tider, men det är delvis andra bullar som vankas.

Härmed utlovas sålunda en ökad nätnärvaro under de närmaste månaderna. Mer bloggande, alltså (och kanske ett ökat deltagande även i andra sociala medier).

Till anledningarna hör att jag gärna vill hålla igång sådant som skrivande och nätverkande trots att en icke obetydlig del av dagarna ägnas åt insamling och analys av gamla dokument – vilket ju fallet ofta är när man som undertecknad ägnar sig åt forskning kring äldre material. På sätt och vis är många av de människor man möter i arbetet sådana som är döda sedan ett par hundra år. Inget fel med det, men de deltar inte alltid i den senaste bloggdebatten.

Denna utfästelse innebär alltså ett slags programförklaring. Under oktober och november månad avser jag att skriva åtminstone ett inlägg varannan till var tredje dag. Observera att målet framför allt är kvantitativt – den kvalitativa sidan är inte prioriterad. 1Kanske i (välbehövlig?) kontrast till mitt metodmässigt framför allt kvalitativt orienterade avhandlingsarbete. Istället skall jag göra mitt bästa för att inte låta pretentioner och prestationsångest hamna i vägen för skrivandet – vilket kan vara nog så svårt då man 2Åtminstone undertecknad. som forskarstuderande ständigt är på vippen att ålägga sig själv samma kvalitetskrav i bloggandet som när det gäller skrivandet å yrkets vägnar.

Kanske kan (de eventuella) läsarna hjälpa till här: hur ser ni på skrivandet i olika genrer och medier? Finns det något krav på enhetlighet i den offentliga rollen? Är det en tillgång eller mest en källa till problem att verka och publicera sig inom olika offentliga sfärer?

Nåväl, mer om detta vid ett annat tillfälle. Nu är det dags att regnruskrusta sig för att så smått knata iväg och hämta dottern på dagis.

Fotnoter   [ + ]

1. Kanske i (välbehövlig?) kontrast till mitt metodmässigt framför allt kvalitativt orienterade avhandlingsarbete.
2. Åtminstone undertecknad.

Mitt sommarlov

Skara stifts- och landsbibliotek
Landsarkivet i Göteborg
Åbo landsarkiv

När sommaren går mot sitt slut – må vara vädermässigt i snabbare takt än kalendermässigt – så är det väl på tiden att även denna blogg går in i ett annat och förhoppningsvis högre tempo.

Tro för all del inte att sommaren har varit någon särskilt stillsam tid. Visst har där funnits lugna, sköna stunder – men utöver solens strålar har också flitens lampa bidragit till den allmänna upplysningen. De senaste månaderna har jag bland annat hunnit med ett antal arkivbesök, bland annat till Skara stifts- och landsbibliotek, Landsarkivet i Göteborg samt Åbo landsarkiv, och därvid gjort flertalet intressanta fynd av primärmaterial till avhandlingen.

Utöver arkivens luntor har jag faktiskt också fått några stunder att läsa annat. På den skönlitterära sidan kan bland annat nämnas en smått spekulativ men språkligt intagande Lotta Lotass i Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet, en John Ajvide Lindqvist som i Människohamn åter vänt uppåt samt en Marisha Pessl som med sin Fördjupade studier i katastroffysik inte gjorde något större intryck utöver en lindrigare blodstörtning orsakad av författarens (miss)bruk av metaforer och bildspråk. En viss slagsida åt spänning och ruskigheter alltså, som sig bör om sommarkvällarna.

Nätnärvaron har sålunda få stå tillbaka något till förmån för de aktiviteter som utspelar sig i de mer fysiska delarna av världen, oavsett om det handlar om arkivens och bibliotekens ständiga svalka eller om semesterlivets ömsom solvarma, ömsom regndränkta landskap.

Måhända faller det sig naturligt att sommaren avslutas och hösten påbörjas där det analoga och det digitala, det förflutna och det kommande på sätt och vis kan sägas flyta samman. De senaste veckornas har framför allt ägnats åt omflyttning och iordningställande av såväl arbetsrum som barnrum här hemma. Böcker, möbler, leksaker, datorer, kablar, konst: allt gammalt och nytt har hamnat i en salig röra och till slut letat sig fram till sina rätta platser.


I backspegeln: Metabloggande, knappologi och fula knep

Eftersom jag helt nyligen kommit hem från en vecka i Schweiz – och därtill är föräldraledig – så räcker tiden just nu endast till en liten återblick på hur det genom bloggens historia sett ut i mitten av maj.

FjäderpennaDenna dag för exakt ett år sedan, en betraktelse över Metabloggandets topiklära:

“Ingenting att skriva om” skriver bloggaren den ena dagen, “fortsätta eller sluta” frågar hon eller han den andra dagen.

Skrivkramp – eller, som det heter i bloggosfären, bloggtorka – har blivit ett stående ämne. […] Förmodligen är det inte allt för långsökt att betrakta dessa ämnen som moderna loci där den genomsnittliga bloggaren med jämna mellanrum söker stoffet till sitt skrivande.

Konstaterandet är förmodligen giltigt även i 2008 års bloggosfär, även om undertecknad – med varierande resultat – gör sitt bästa för att hålla sig borta från de mest flagranta skrivkrampsskriverierna.

Vidare, också från 2007, ett ifrågasättande av den knappologiska jakt på argumentationsfel som gör sig påmind här och var i bloggosfären:

En av de stora demokratiska poängerna med retoriken är att den lär oss att skärskåda politikens språk och argumentation. En förståelse av den mänskliga kommunikationens former och funktioner främjar medborgarens förmåga till politiska bedömningar och ställningstaganden.

Så kunde det i alla fall vara, men det är ganska ovanligt att en djupare retorisk medvetenhet kommer till uttryck i debatten. Istället ser man ofta i den politiska analysen uttryck för ett märkligt argumentativt felfinneri. […] Man tävlar om att slå varandra i huvudet med allehanda klassifikationer av meningsmotståndares yttranden: “Ursäkta, min herre, men jag tror att ni just använde er av ett auktoritetsargument. Fi donc!”

ArgumentOch – apropå argumentationsfel – från 2005 ett inlägg om fula diskussions- och debattknep:

[…] en uppsjö tips för fördröja och förhala, irritera och förolämpa – och i det långa loppet göra sig mer eller mindre omöjlig i sociala sammanhang.

Definitivt en bit bort från den goda retoriken, men icke desto mindre underhållande läsning.


Fortsatt underhållsarbete: Problem med svenska tecken

Bloggen har nu uppdaterats från en tämligen uråldrig variant av WordPress till den senaste versionen av publiceringsverktyget. Det mesta fungerar nu som det borde, men allt ser ännu inte riktigt ut som man kan förvänta sig. Till det som än så länge beter sig underligt hör de svenska tecknen å, ä och ö. Felsökning pågår. Till dess, ta gärna en titt i arkivet.

Uppdatering 2008-04-11: Problemet tycks nu vara löst.

För den intresserade – vem nu det vara månde – så handlade det om att lägga till följande rader i comments-ajax.php:


foreach($_POST as $k=>$v) {
$_POST[$k] = urldecode($v);
}
foreach($_POST as $k=>$v) {
$_POST[$k] = utf8_decode($v);
}

Så var det med den saken.

Uppdatering 2008-04-15: Vissa experiment pågår fortfarande.


Snart, snart…

TussilagoRegelbundenhet har aldrig varit denna bloggs främsta målsättning; snarare har tidstillgång och gudomlig inspiration fått vara styrande när det gäller så väl publiceringstakt som innehåll.

Uthålligheten är det däremot inget fel på. Efter att på sistone saknat tid, ork och lust till bloggande så kan jag därför idag meddela att verksamheten inom kort kommer att ta fart på nytt. Kanske händer det saker redan till helgen…

Och nej, det är inget aprilskämt. (Eller?)


Etiketter: metabloggande, ny fart

Pennan åter vässad

Pennan är vässadDet är väl ingen idé att ägna allt för mycket tid åt att klaga över att man har för lite tid, men under hösten har just tiden varit en bristvara för min del. Som hårt arbetande småbarnsfar med mycket att läsa och skriva på annat håll har tyvärr bloggandet fått stå tillbaka – vilket om inte annat framgår av den tämligen usla uppdateringsfrekvensen mellan de senaste inläggen.

Misströsta dock ej! 1Om nu någon till äventyrs skulle få för sig att misströsta; det finns trots allt roligare saker att ägna sig åt.

När vintermörkret nu i dagarna når sin kulmen går inte blott norra halvklotet, utan också denna lilla bubbla i bloggosfären, äntligen mot ljusare tider.

Gåtfullt 27 - ledtråd 11Vänta er därför både ett och annat av både det obskyra och arkaiska och det relevanta och aktuella. Förmodligen blir det en rejäl dos av lättviktigare material, men också en del smalare saker. Kunskap, kultur, kuriosa; retorik, pedagogik, medier; dåtid, nutid och framtid – och lite mer därtill. 2Jag hade kunnat skriva “lite sång, lite dans, lite naket”, men det är tveksamt om denna blogg är det rätta forat för den varan.

Och så blir det, naturligtvis, en nystart också för den under hösten sorgligt försummade bildgåtan. En elfte ledtråd finns för övrigt i bilden till vänster; jag ber om ursäkt för att den dröjde.

 

 

Fotnoter   [ + ]

1. Om nu någon till äventyrs skulle få för sig att misströsta; det finns trots allt roligare saker att ägna sig åt.
2. Jag hade kunnat skriva “lite sång, lite dans, lite naket”, men det är tveksamt om denna blogg är det rätta forat för den varan.

Metabloggandets topiklära

FjäderpennaIbland tar livet bortom tangentbordet upp det mesta av ens tid. Att utöver föräldraledighetens kärnverksamhet hinna med allt från föredragsskrivande till födelsedagsfirande gör att bloggandet stundtals får stå tillbaka. Och det är precis som det skall vara – även om det finns så mycket man vill fylla bloggen med, så saknas däremot tiden, och som bekant tvingas man ju prioritera.

Egentligen är det lustigt att man känner sig förorsakad att överhuvudtaget ta upp detta i ett blogginlägg, men det tycks som om själva bloggmediet inbjuder till det. Härigenom skiljer sig bloggandet från mer traditionella media, där konstaterandet “inget har hänt” ofta kan vara nog så korrekt, även om man sällan skulle erkänna att så verkligen är fallet.

Med bloggarna förhåller det sig emellertid annorlunda; frågan är om något annat medium innehåller en lika stor andel metaberättande. “Ingenting att skriva om” skriver bloggaren den ena dagen, “fortsätta eller sluta” frågar hon eller han den andra dagen.

Skrivkramp – eller, som det heter i bloggosfären, bloggtorka – har blivit ett stående ämne. Samma sak kan sägas om det inte heller helt ovanliga ifrågasättandet av den egna entusiasmen och förmågan. Förmodligen är det inte allt för långsökt att betrakta dessa ämnen som moderna loci där den genomsnittliga bloggaren med jämna mellanrum söker stoffet till sitt skrivande.

Det egna skrivandet – med förtjänster och brister, vara eller icke vara, – är emellertid inte enbart en fråga för söndagsbloggaren. Ett flertal starkt profilerade bloggare med positioner eller ambitioner inom media, politik och litteratur har under de senaste åren börjat blogga, slutat och i vissa fall börjat igen – allt under det att läsarna omsorgsfullt underrättats om överväganden och beslut.

Kanske finns förklaringen till detta egentligen ganska besynnerliga beteende i formatet, där bloggaren själv står som ansvarig för inte blott det skrivna – utan också för att det överhuvudtaget skrivs något.

Kanske kan möjligheten till kommunikation mellan bloggare och läsare också ge upphov till en känsla av ömsesidig lojalitet: i det att man skriver, läser, kommenterar, prenumererar gör man sig till del av ett socialt sammanhang där man inte enbart skapar sin logg för sin (eller dess) egen skull.

Kanske är det här samvetet och självförtroendet (eller bristen därpå) kommer in och får skribenten att undra om den senaste texten var tillräckligt bra, om blogginläggen kommer tillräckligt ofta, om någon läser dem.

Och kanske, kanske är det därför som bloggaren känner ett behov av att lufta dessa tankar i bloggosfärens offentlighet, att underkasta dem läsarnas dom.