Den som, likt undertecknad, sitter och försöker få stil på konceptet text in = text ut torde – från arbetsrum, källarhåla eller studieplats – förmodligen kasta en och annan avundsjuk blick på detta Private Library.
[Via mymarkup.se]
Stefan Rimms blogg
Den som, likt undertecknad, sitter och försöker få stil på konceptet text in = text ut torde – från arbetsrum, källarhåla eller studieplats – förmodligen kasta en och annan avundsjuk blick på detta Private Library.
[Via mymarkup.se]
Ett amerikanskt företag har dragit den logiska konsekvensen av en osund kombination av pseudointellektuellt prål och latent bildningsförakt: man säljer helt enkelt böcker som dekoration.1 Gamla skinnband reduceras till prydnader – något man i och för sig inte skäms för:
At Book Décor, we recognize the expense of creating an impressive library. We also appreciate the beauty of decorative books. That is precisely why we offer books by the yard.
The adage “do not judge a book by its cover” does not apply at Books Décor. Here, we ask that you disregard the quality of the text in favor of our books’ outer beauty.
Trots att det handlar om att köpa sig ett fylligt låtsasbibliotek är fenomenet ändå besläktat med den tvångsmässigt minimalistiska homestaging-trenden.2 Även denna betraktar böcker som föga mer än inredningsdetaljer, strategiskt utvalda och smakfullt färgkoordinerade.3
Så ser det ut här och var år 2008. Tyvärr, skall tilläggas. Ty om böcker reduceras till yta – antingen intellektuella accessoarer som man enbart har för syns skull, eller något man enligt rådande inredningsideal helst stuvar undan eller gömmer i enfärgade skyddsomslag4 – ja, då ligger kanske den tryckta boken värre till än vad man kan tro.
Kan det bli värre? Skulle väl vara en boktapet, då…
För det där med att faktiskt läsa böckerna är uppenbarligen inte längre aktuellt.
Noter:

Der Raubdruck (1781) av Daniel Chodowiecki (1726–1801) visar i karikatyrens form hur den stackars förläggaren skinnas in på bara skjortan, under det att rättvisans gudinna Justitia väljer att se bort.1
Debatten om piratkopiering, informationsdelning, intellektuell äganderätt, copyright och allt vad det heter är uppenbarligen inte något som enbart hör våra dagar till.
Noter:
Följande tips är säkert gammalt som gatan1, men det är lika säkert riktigt bra2.
Härmed rekommenderas alltså den ljudboksintresserade att besöka webbplatsen LibriVox, som erbjuder gratis nedladdningar av ljudböcker i public domain. Katalogen, som i skrivande stund innehåller 552 titlar3, domineras av engelskspråkig litteratur – mestadels klassiker – men innehåller också verk på andra språk.
Noter:
Boulevardtidningarnas löpsedlar saluför idag1 artiklar med anknytning till SVT:s populära serie Saltön. Förvisso trevligt att också litteratur och dramatik bereds plats, men framför allt ett tecken på hur verkligheten fiktionaliseras – och fiktionen tas för verklighet2
Längst i sina försök att dra fördel av den aktuella seriens dominans på televisionsdramatikens scen går förmodligen Expressen. Här erbjuder man kort och gott den nyfikne läsaren3 att få ta del av – som löpsedeln skulle ha uttryckt det – sexscenerna som SVT stoppade. Vad det, enligt artikeln, handlar om är hur en av romanfigurerna har ett antal mer eller mindre lösa förbindelser som av olika skäl inte tagits med i filmatiseringen.
Det som vid en första anblick kan se ut som ett tämligen banalt utslag av upplevd nyhetstorka4, framstår vid närmare eftertanke som ett rätt intressant fenomen. Man försöker alltså från tidningens sida inte blott locka lösnummerköpare med hjälp av händelser i en fiktiv, litterär värld (vad som händer i böckerna) – utan med hjälp av icke-händelser (vad som inte händer i tv-serien).
Huruvida det handlar om en vilja att föra en diskussion om narratologi, litteratur och tv-dramatikens villkor, eller om det handlar om ett cyniskt försök att med löfte om sexskildringar locka läsare överlåter jag dock på andra att avgöra.
Klart är i alla fall att litteraturen erbjuder många kittlande historier som kan skänka lite krydda åt löpsedlarna också det faddaste nyhetsdygn. “Student mördade pantlånerska” är en rubrik som kanske kan sälja en och annan tidning; “Kärleksparets tragiska självmord” är annan.
Och vad sägs om “Regn av eld och svavel utplånar hela städer” eller “Man mördar sin far – gifter sig med sin egen mor”? Vem sade egentligen att verkligheten överträffar dikten?
Noter:
Tiden går ibland1 mer än lovligt långsamt, och då kan det som bekant sitta bra med en god bok (eller flera).
I yrket får jag nu tillfälle att återvända till Roger Säljös Lärande och kulturella redskap. Om lärprocesser och det kollektiva minnet2, den i mina ögon intressantaste boken på hela den kurs där jag nu undervisar.
Dessutom kom jag nyligen över3 B. Rud. Halls sista arbete, en liten skrift vid namn Uppfostrans och skolans historia (1951). Det är inget banbrytande verk, men är icke desto mindre intressant – särskilt som boken av författaren avsågs att användas i lärarutbildningen. Ty ett av målen med Halls pedagogikhistoriska forskargärning var, som medförfattaren Albert Wiberg uttrycker det, att också skänka bildning åt nya generationer av lärare och pedagoger:
Hall var fast övertygad om att det var av större vikt för en blivande lärare att göras förtrogen med pedagogikens stora gestalter i det förgångna, med deras idéer, problem och problemlösningar än att känna till petitesser inom den av matematiskt-statistiska metoder infekterade psykologien. Pedagogikens historia skulle ge perspektiv, idéer och kritisk blick i lärargärningen.
På mitt bord har nu också landat Retorisk handbok med lexikon4 av Christer Hanefalk, Stefan Hedlund och Kurt Lindholm. Det är en massiv lunta som förmodligen lämpar sig mer som uppslagsverk än som sträckläsning, men varje ämnesnörd värd namnet fastnar ju lätt även i lexika… Jag får anledning att återkomma härtill vid ett senare tillfälle.
Som pågående läsning av det mer rekreativa slaget kan nämnas Elementarpartiklarna5 av Michel Houellebecq. Förvisso är jag lite sent ute – jag missar uppmärksamhetstoppen med sisådär ett halvt årtionde – men man kan väl inte avstå från god litteratur bara för att den har några år på nacken?6
Noter:
Senast kommenterat