Arkiv för etiketten 'kommentarer'

Spam är spam, om än i manuell form

SpamDet har den senaste tiden börjat dyka upp fler och fler en- eller fåradiga kommentarer. Dessa kommentarer har varit påfallande allmänt hållna, och de tycks nästan alla ha postats i Polen (och därtill ofta hittat till bloggen via olika kategorier på bloggar.se). Gemensamt för dem alla är också att de länkat till diverse katalogsajter/länkfarmer. Då dessa länkar tycks mig ha varit det egentliga syftet med banaliteterna har jag i möjligaste mån tagit bort själva länkarna, men behållit kommentarerna.

Nu får det emellertid räcka med daltandet, och det tycks som om jag inte är ensam om att ha fått nog.

Som Malin Sandström på bloggen Vetenskapsnytt uppmärksammar, så förefaller hela spektaklet både mer omfattande och mer systematiskt än vad jag först kunde tro. (Här finns till och med en karta över hur eländet sträcker ut sina tentakler mot hederliga bloggare – däribland undertecknad.)

Från och med nu är det därför borttagning + blockering som gäller. Kommentarsfunktionen är till för diskussion, inte för att systematiskt göra reklam för egna sajter.


Koll på kommentarerna med coComment

coCommentEfter ett tips hos Patrick är nu även jag användare av coComment, en webbtjänst som gör det möjligt att följa de kommentarskonversationer som man deltar i på olika bloggar. Med hjälp av tjänsten kan man automatiskt se om nya svar tillkommit, utan att man hela tiden behöver besöka berörda sidor på nytt.

Den som använder webbläsaren Firefox 1Som sig bör. kan med hjälp av ett särskilt tillägg automatisera användningen av coComment på ett mycket smidigt sätt – och dessutom löpande få meddelanden om eventuella nya kommentarer.

Fotnoter   [ + ]

1. Som sig bör.

Tillbaka i bloggosfären

Folk i rörelse Så var man då tillbaka i den eviga ungdomens stad; dags att komma i kapp med sitt liv hemmavid – och därmed också med livet i bloggosfären. Detta är ju något som i allra högsta grad pågår för fullt trots att man själv inte alltid medverkar.

Efter några dagars utevaro har flödesaggregatorn samlat på sig hundratals nya inlägg, och man måste ställa sig frågan i vilken utsträckning man kommer hinna läsa i fatt vad som har skrivits.

På det hela taget kan man ju fråga sig hur mycket av det som skrivs i bloggosfären som är intressant så här ett par dagar senare; en icke obetydlig andel av det som publiceras har ju något av en dagsländekaraktär. Nyheter – eller kvasinyheter och pseudonyheter – föds och lever sitt korta liv inom loppet av timmar eller dagar i en bloggosfär där jakten på det aktuella är evolutionens motor.

Eller skall man kanske säga att aktualiteten är en av motorerna? För bloggvärlden har ju så många fler sidor, och det finns lika många skäl att blogga som det finns bloggare.

Ett par av dessa sidor lyfts fram i en kultursidesartikel i Expressen, där Per Andersson talar om och med Erik Stattin. Skrivandet som opinonsbildning; skrivandet som meritering; skrivandet som personligt uttrycksmedel; skrivandet som ett sätt att strukturera upp det kaotiska nätet och för andra presentera sin bild av verkligheten (här väljer också Stattin att se sin egen bloggverksamhet som en “brandvägg” mot vad man får förmoda ses som mindre intressant).

Alla verkar ha sin egna anledningar att skriva i bloggosfären, och var och en av dessa anledningar är väl så god som någon annan.

Ytterligare en aspekt – i mitt tycke en av de viktigare – är bloggosfärens dialogiska karaktär med de ständigt pågående samtal som förs inom och mellan olika bloggar, mellan bloggare och deras besökare, mellan bloggare och massmedia och världen i övrigt, och så vidare. Kanske är det denna aspekt som gör sig gällande när man känner sig lite “utanför” efter ett par dagars frånvaro. Det är på sätt och vis som när man i verkliga livet deltar i en konversation, men tvingas avvika en stund för att uträtta något ärende. Att sedan återvända till ett samtal som fortsatt utan ens egen medverkan kan vara nog så förvirrande.

På ett djupare plan väcks kanske inte blott frustration över att man missat tillfällen att göra sin röst hörd. Kanske smyger sig också in en insikt om ens relativa obetydlighet; en insikt om hur det ständigt pågående samtalet fortgår i högsta välmåga oberoende av ens egen medverkan.

Skall man då i efterhand försöka komma i kapp vad som sagts? Det hela är väl i slutändan ett personligt val: det skrivna ord som konstruerar bloggosfärens dialog tillåter – på ett sätt som inte är möjligt i ett samtal i den “verkliga” världen – en bloggare att ta del av och kommentera det som tidigare sagts. Om man som bloggare sedan verkligen vill göra detta, beror väl på smak och läggning. Vissa är framför allt intresserade av att kommentera det aktuella, att ta del i det samtidiga samtalet – andra ser samtalet mer som en skriftlig, öppen korrespondens kring ämnen som förhoppningsvis intresserar och berör; även här handlar det om de personliga preferenser som bestämmer varför man bloggar.

För det är väl i bloggosfären som överallt annars: var och en blir salig på sitt sätt.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]