Arkiv för etiketten 'internet'

Provision på revolutionen

Är framtidens medier digitala eller analoga? Frågan är fortfarande uppe till diskussion, och det är tveksamt om stridslinjerna har förskjutits nämnvärt de senaste åren.

Mikael Zackrisson skriver intressant på SSBD om hur nya, webbaserade och ofta sociala medier utgör en allt större del av många människors läsning. 1Tips via @archasa Zackrisson framhåller att denna läsning inte enbart utgörs av banala statusuppdateringar utan också rymmer det högt specialiserade och initierade. Denna rikedom förefaller emellertid gått många människor verksamma inom traditionella trycka medier förbi – och beror inte denna sak på missförstånd, så beror den på oförstånd, tycks Zackrisson mena. Inte undra på att de nya, sociala medierna enbart reduceras till en ytlig nyhetsström när de traditionella medierna 2Vilket här framför allt tycks avse tryckta medier som tidningar och böcker inte väljer att behandla dem som någonting annat.

Så långt har Zackrisson helt rätt.

Innebär det då loppet är kört för den statiska tryckta texten, och att vi har framför oss en färgglad, rörlig, blinkande, klick- och pekbar framtid av allestädes närvarande elektronisk text, bild och video? Just detta scenario dyker inte sällan upp i debatten mellan nyare och inte fullt så nya medier, en debatt som uppenbarligen ännu inte har lagt sig trots att bloggen utgjort ett mainstreammedium i ett halvt årtionde.

Vissa förutspår att skärmläsandet skall leda till den tryckta textens död, andra att de tryckta texterna på egna meriter skall sopa banan med de ytliga och flyktiga digitalmedierna. Verkligheten torde emellertid hamna någonstans däremellan, med texter i olika medier som såväl existerar parallellt som tillåts interagera med varandra.

Så varför detta fokus på enskilda medier? McLuhan må ha sina poänger med att likställa mediet med budskapet, men frågan är till vilken hjälp dessa poänger är i dagens diskussioner om medierna efter den digitala gryningen.

Ty budskapet, innehållet, förtjänar inte att glömmas bort. Budskapet – kontextberoende, genreanknutet – kan både forma mediet och formas av mediet. Diskussionen kring medieutvecklingen blir därmed också en diskussion av vilka budskap som kan spridas. Låt oss bara hoppas att en framtida mediepluralism även åtföljs av motsvarande pluralism vad gäller budskapen.

Att så mycket fokus nu hamnat på själva medierna torde bero på en fascination för (eller förskräckelse inför) själva den tekniska utveckling som på några årtionden låter mänskligheten ta ett av sina största informationsteknologiska språng hittills.

Samtidigt bör man också komma ihåg att en icke oansenlig del av de personer som uttalar sig om den mediala utvecklingen också har egna intressen däri. Det kan handla om att sälja lösnummer eller prenumerationer av en tryckt tidning. Det kan handla om att sälja konsulttjänster och teknologiskt kunnande. Det kan handla om att sälja hårdvara och mjukvara i just de kombinationer som låser in läsare till de egna produkterna. Ty nästan alla har någonting att sälja: tidningar och böcker, läsplattor och datorer, webbreklam och annonser, kurser och konferenser, idéer och åsikter.

Varje gång det förklaras att samtiden står inför en revolution, eller kontrarevolution, finns där också de som försöker vinna någonting på utsagorna. Är det inte pengar – det är det ofta – så är det andra värden: socialt kapital, kulturell prestige, politiskt inflytande, akademisk berömmelse, professionell positionering eller bara allmän beundran. Detta intresse är knappast obetydligt, oavsett för vilket medium och vilken typ av text man drar sin lans.

Det är både ideologiska och ekonomiska krafter – individuella, kollektiva, strukturella – i rörelse när framtiden formas. Samma sak gäller när omvandlingen skall kläs i ord. Påfallande många har provision på revolutionen.

Fotnoter   [ + ]

1. Tips via @archasa
2. Vilket här framför allt tycks avse tryckta medier som tidningar och böcker

Digitala spår och framtidens förflutenhet

Vy från Reimersholme mot Stockholm. Omkring 1900. Foto: Carl Curman.

Den som i framtiden vill hitta material till en historisk studie av 2000-talets vardagsliv lär inte få några större problem. Överallt lämnar vi spår efter oss – och i världen av idag är många av dessa digitala.

I takt med att allt mer av våra digitala spår också kodas med geografisk positioneringsinformation kommer också den som så önskar att kunna ta del av allt som genom åren har dokumenterats på ett visst ställe. 1Eller som på annat sätt avhandlar en viss plats. Fotografier, filmer, ljudupptagningar, meteorologiska data… oavsett om det handlar om festligheter eller vardag, platser eller personer, världshändelser eller trivialiteter – allt sparas och görs tillgängligt på nätet. För forskare och andra innebär detta naturligtvis ett ymnighetshorn av information, färdigt att ösa ur oavsett var i världen man befinner sig.

 Stella, baderska i Lysekil. 1880-tal. Foto: Carl Curman.Tekniken finns redan; data har börjat ackumuleras och informationsmängderna lär bara fortsätta att växa. Från och med en tidpunkt inte alltför långt fram från våra dagar kommer praktiskt taget allt vi gör och skapar att kodas med tid och plats – i den mån vi vill det, och kanske lite mer ändå. Och vem vet vad som händer när Google är färdigt med sitt projekt att digitalisera varenda bok som någonsin tryckts – kanske är turen då kommen till varje bild som någonsin tagits. Förmodligen kommer många av de fotografier, filmer och målningar som mänskligheten hittills producerat också att digitaliseras och geotaggas i olika projekt. Riksantikvarieämbetets användning av Flickr är ett utmärkt exempel på hur historiska fotografier görs tillgängliga för allmänheten – i vissa fall också försedda med geodata. 2Bilderna i detta blogginlägg är hämtade från Riksantikvarieämbetets samlingar på Flickr Commons.

Vi kan sålunda se framför oss en inte allt för avlägsen framtid där man – utrustad med den snart i alla tekniska ting närvarande GPS-mottagaren – på varje plats man besöker omedelbart kan få se alla bilder som tagits där. Alla byggnader, alla fordon, alla människor. Vardagsbestyr och glädjeämnen. Dop, bröllop och begravningar. Liv och död.

I framtiden blir det förflutna kanske mer tillgängligt än någonsin tidigare. Den stora frågan lär dock kvarstå: förstår någon?

Fotnoter   [ + ]

1. Eller som på annat sätt avhandlar en viss plats.
2. Bilderna i detta blogginlägg är hämtade från Riksantikvarieämbetets samlingar på Flickr Commons.

Mer om långsamt bloggande

Noterar att åtskilligt av tankarna bakom vad jag nyligen skrev om bloggandets långsamhet jämfört med andra sociala medier också står att finna i en artikel från New York Times, Sharon Ottermans “Blogging at a Snail’s Pace” från 21 november 2008. Det är en läsvärd text:

In between the slow bloggers and the rapid-fire ones, there is a vast middle, hundreds of thousands of writers who are not trying to attract advertising or buzz but do want to reach like-minded colleagues and friends. These people have been the bedrock of the genre since its start, yet recently there has been a sea change in their output: They are increasingly turning to slow blogging, in practice if not in name.

[…]

Technology is partly to blame. Two years ago, if a writer wanted to share a link or a video with friends or tell them about an upcoming event, he or she would post the information on a blog. Now it’s much faster to type 140 characters in a Twitter update (also known as a tweet), share pictures on Flickr, or use the news feed on Facebook. By comparison, a traditional blogging program like WordPress can feel downright glacial.

[…]

Slow blogging is something of a philosophical rebuttal to this dynamic. While some bloggers may just be naturally slow — think of the daydreaming schoolmate who used to take forever to get the assignment done — others are more emphatic about the purpose of taking their time.

Och även om det nu finns en växande “blogga långsamt”-rörelse, så är det inte säkert att den går i takt med den allmänna utvecklingen på nätet där allt går snabbare och snabbare, och där ringa uppmärksamhet ges den som inte publicerar sig tillräckligt ofta. Kanske är därför långsambloggarna dömda att tyna bort och falla i glömska, blir slutsatsen av Ottermans artikel:

Even Mr. Sieling, the writer of the Slow Blog Manifesto, gave up his personal blog because he felt no one was reading it. “I called it the Robinson Crusoe feeling of blogging,” he said by e-mail, “and I think it’s common.”

Är det bara det sociala medielandskapet som har förändrats, eller är det kanske dess invånare?


GNI – ett globalt initiativ för yttrandefrihet och personlig integritet på nätet

Akronymer och förkortningar hör till vanligheterna på nätet. Den senaste skapelsen att (eventuellt) lägga på minnet är GNI – Global Network Initiative. Med målsättningen att verka för yttrandefrihet och personlighet integritet lär denna organisation – vilken till sina medlemmar räknar såväl företag som Google, Microsoft och Yahoo, som människorättsorganisationer som Human Rights Watch – bli ett givet samtalsämne i bloggarna den närmaste tiden. 1Och, för den delen, också kanske också i mer traditionella media; se t.ex. SvD och Computer Sweden.

Med tanke på att de tre tidigare nämnda företagen har en del att bevisa när det gäller engagemanget för mänskliga rättigheter, lär såväl de storslagna målsättningarna som det praktiska arbetet sättas under bloggosfärens lupp. Lägg märke till de principer om mänskliga rättigheter som GNI antagit:

[…]

All human rights are indivisible, interdependent, and interrelated: the improvement of one right facilitates advancement of the others; the deprivation of one right adversely affects others. Freedom of expression and privacy are an explicit part of this international framework of human rights and are enabling rights that facilitate the meaningful realization of other human rights.

The duty of governments to respect, protect, promote and fulfill human rights is the foundation of this human rights framework. That duty includes ensuring that national laws, regulations and policies are consistent with international human rights laws and standards on freedom of expression and privacy.

[…]

Mer specifikt anges också vikten av freedom of expression samt privacy, och här utfäster sig deltagarna i GNI att stå upp mot påtryckningar från regeringar som vill göra inskränkningar i yttrande- och informationsfrihet. Dessutom säger man sig vilja skydda användarnas rätt till personlig information.

Frågan är för övrigt vad följande stycke betyder för de deltagande företagens förhållande till FRA-lagens Sverige:

Participating companies will employ protections with respect to personal information in all countries where they operate in order to protect the privacy rights of users.

Participating companies will respect and protect the privacy rights of users when confronted with government demands, laws or regulations that compromise privacy in a manner inconsistent with internationally recognized laws and standards.

Hur detta initiativ utvecklas skall bli intressant att följa. Som jag förstår det förväntar man sig att allmänheten, bloggarna och media skall vara behjälpliga med utvärdering och ansvarsutkrävande:

Participants will be held accountable through a system of (a) transparency with the public and (b) independent assessment and evaluation of the implementation of these Principles. [Min kursivering]

Arbetet har redan börjat – nu väntar vi på resultaten.

Fotnoter   [ + ]

1. Och, för den delen, också kanske också i mer traditionella media; se t.ex. SvD och Computer Sweden.

Använd Wikipedia offline med WikiTaxi

WikiTaxiInternetuppslagsverket Wikipedia är ett på alla sätt och vis utmärkt påfund, men vad hur kommer man egentligen åt ett nätbaserat uppslagsverk när man inte har tillgång till uppkoppling? Kanske befinner man sig i radioskugga 1Och får därmed inse det mobila bredbandets begränsningar.; kanske har man överhuvudtaget inte möjlighet (eller råd) att koppla upp sig.

Här kommer WikiTaxi väl till pass. Det är en litet portabelt Windowsprogram som gör det möjligt att ta del av valfri Wikipedia offline. Handhavandet är enkelt:

  1. Ladda ned själva programmet. Packa upp det till valfri mapp.
  2. Ladda ned backup av valfri Wikipedia-upplaga, till exempel den senaste svenskspråkiga eller den senaste engelskspråkiga. (Tänk på att ju fler artiklar det finns i en Wikipedia-upplaga, desto större blir filen; engelska Wikipedia upptar åtskilliga GB medan den svenska upplagan begränsar sig till några hundra MB.)
  3. Använd det medföljande programmet WikiTaxi_Importer för att konvertera Wikipedia-databasen till en fil kan läsas av WikiTaxi. Också detta steg kräver att det finns plats på hårddisken för den ganska stora fil som skapas. Proceduren tar ett antal minuter, beroende på Wikipedia-upplaga. 2Efter en framgångsrik konvertering kan den i föregående steg nedladdade filen raderas för att spara plats på hårddisken.
  4. Starta WikiTaxi. Välj någon av de databaser som skapats och börja söka.

Mer utförliga instruktioner finns på WikiTaxis egen webbplats.

Eftersom WikiTaxi inte kräver någon reguljär installation för att fungera, så kan man med enkelhet klämma in såväl program som Wikipedia-upplagor på ett USB-minne av passande storlek.

Kom för övrigt ihåg…

…att databasfilerna är ögonblicksbilder av hur Wikipedia sett ut vid en viss tidpunkt, och att det därför kan finnas felaktigheter som ännu inte korrigerats. Lite vanlig källkritik ordineras alltså.

Fotnoter   [ + ]

1. Och får därmed inse det mobila bredbandets begränsningar.
2. Efter en framgångsrik konvertering kan den i föregående steg nedladdade filen raderas för att spara plats på hårddisken.

En nederlagets dag

Glada (av)lyssnare

Den 18 juni 2008 kommer att gå till historien – inte som den dag då Sverige på fotbollsplanen fullständigt förödmjukades av Ryssland 1Vilket i och för sig är sant., utan för det långt allvarligare skeendet då FRA-lagen klubbades igenom i riksdagen.

I en marginellt förbättrad version av vad som så sent som igår (!) skickades på återremiss ges nu de glada gamängerna på FRA möjlighet att spionera på folk lite sådär i största allmänhet. Allt man gör på nätet 2Den kommunikation som passerar landets gränser – det vill säga i princip allt, med tanke på hur Internet fungerar. kommer att avlyssnas maskinellt. Det som fångas upp av särskilda sökbegrepp “inhämtas och lagras”, enligt FRA:s egen frågesida. 3Vilka dessa sökbegrepp är vill man hemlighålla, av begripliga skäl.

Alltså: allt kommer att avlyssnas, allt kommer att gå igenom FRA:s filter, en del kommer att “inhämtas och lagras”. Och sedan då?

Ja, någon lär väl vilja ta del av vad som inhämtas – det är inte bara på radioanstalten man spetsar öronen; spaningsresultaten räcker minsann till för flera:

FRA utgör en nationell expertresurs som kan utnyttjas av regeringen, Försvarsmakten, polisen eller någon av FRA:s övriga uppdragsgivare.

Ett av skälen till varför FRA bedriver signalspaning på uppdrag av andra myndigheter är att FRA innehar unik kompetens på signalspaningsområdet och har arbetat med att bygga upp den kompetensen i mer än 60 års tid. Det vore samhällsekonomiskt ofördelaktigt om samma slags expertkompetens och mycket avancerade teknologi skulle behöva byggas upp på flera håll. […]

Kanske skall vi vara glada för att inte fler spionerar på oss?

Detta inlägg är nog mitt sista i frågan på ett tag, men om det är något som den senaste tidens aktivitet i bloggosfären har visat så är det att det finns fler som bryr sig. 4Och till och med traditionella media vaknade till slut, men sent skall som bekant syndaren vakna. Även om riksdagen nu fattat sitt beslut – det sämsta på mycket länge – så innebär det inte att debatten på nätet tystnar. Inte ens med staten ständigt lyssnande, lagrande och läsande.

 

Är det för övrigt inte lite ironiskt att det säkerhetsföretag som enligt TV4-nyheterna rekryterat e-post- och smsspanare åt FRA, själva på sin kontaktsida erbjuder PGP-nyckel för den som vill skicka krypterad mejl?

Fotnoter   [ + ]

1. Vilket i och för sig är sant.
2. Den kommunikation som passerar landets gränser – det vill säga i princip allt, med tanke på hur Internet fungerar.
3. Vilka dessa sökbegrepp är vill man hemlighålla, av begripliga skäl.
4. Och till och med traditionella media vaknade till slut, men sent skall som bekant syndaren vakna.

FRA-frågan och faran med att sänka garden

Även om den i bloggosfären pågående kampanjen mot FRA-lagen nu får allt mer uppmärksamhet även i traditionella media 1Se till exempel “Bloggarna leder striden mot FRA-lag” på DN:s nätupplaga., så vore det dock förödande för lagens motståndare att för ens en sekund luta sig tillbaka och tro att det redan nedlagda arbetet räcker.

Precis som Sverige nyss föll på mållinjen (om man nu kan göra det inom fotbollen… 2Jfr katakres) i matchen mot Spanien, så är FRA-frågan inte avgjord förrän tidigast på onsdag. Om ens då – om lagen inte klubbas igenom kan den trots allt mycket väl komma upp på bordet igen i lätt modifierad form, under sittande eller annan regering.

Däremot ligger det ett och annat i observationen att bloggarna den senaste veckan ryckt åt sig initiativet i mediedebatten på ett tidigare sällan skådat sätt 3Jfr exempelvis Bloggen Bent. Här har man också möjlighet att uppvisa ett mer flexibelt förhållningssätt till den politiska situationen än vad som uppenbart är fallet på sina håll inom gammelmedia, där man är övertygad om att lagen kommer att gå igenom. (Se till exempel Kopit och opassande.se.)

Och oavsett hur man tror att det kommer att gå i onsdagens omröstning, så är nog en allmänt utbredd förmodan att det hela redan är avgjort den största gåva som FRA-lagens förespråkare kan få.

Och media:screen har gjort små band för den som vill smycka sin webbplats i hörnen.

Fotnoter   [ + ]

1. Se till exempel “Bloggarna leder striden mot FRA-lag” på DN:s nätupplaga.
2. Jfr katakres
3. Jfr exempelvis Bloggen Bent

FRA vs EM

År och månader av tisslande och tasslande om FRA-lagen har på ett par dagar vuxit till ett närmaste öronbedövande larm. Åtminstone i bloggosfären – som framgår av trendgrafen nedan har ämnet “FRA” till och med passerat “EM”, vilket måste räknas som en bedrift i dessa fotbollstider.

FRA vs EM - trendgraf

I traditionella media är det emellertid fortfarande tämligen tyst, i alla fall i jämförelse med vad som skrivs om tidigare nämnda mästerskap, om den irländska folkomröstningen, om Hultsfredsfestivalen, om sommaren, trafiken, kändisarna och så vidare… Vem vet, kanske det ligger något i Carl Rudbecks fundering om att saker händer medan folket ser på fotboll. SvD:s nätupplaga utgör kanske ett undantag i och med att man skrivande stund toppar med har en artikel om den senaste tidens “bloggbävning” 1Ordet förmodligen myntat av Blogge; liksom “bloggosfären” ett ord är “bloggbävning” som ord mer effektivt än vackert. med anledning av den föreslagna FRA-lagen.

Inte heller denna blogg lär publicera särskilt mycket i andra ämnen förrän efter Sveriges riksdags beslut nästa vecka – en riksdagsomröstning som är helt och hållet avhängig huruvida en handfull riksdagsledamöter väljer 2Det vill säga vågar. att trotsa partipiskan och rösta efter sitt eget samvete.

Dithän har det gått att det tycks för sent för vad som brukar kallas “en bred politisk diskussion” eller ens någon organiserad opinionsbildning på bred front i samhället. 3Trots att jag idag här i centrala Uppsala såg en ensam utdelare av flygblad mot FRA-lagen. Kampanjen riktar sålunda in sig på enskilda ledamöter, och dagens kanske mest underhållande (och spridda) inslag är förmodligen “Döda poeter”-satiren Döda politiska karriärers sällskap:

En med svenska mått mätt ganska ovanlig kampanj, men så är det också ganska ovanliga tider.

För ett par minuter sedan slutade matchen Holland – Frankrike med minst sagt uppseendeväckande siffror; frågan är om vi får se något lika överraskande resultat i riksdagen nästa vecka.

Fotnoter   [ + ]

1. Ordet förmodligen myntat av Blogge; liksom “bloggosfären” ett ord är “bloggbävning” som ord mer effektivt än vackert.
2. Det vill säga vågar.
3. Trots att jag idag här i centrala Uppsala såg en ensam utdelare av flygblad mot FRA-lagen.

FRA-lagen och privatbrevets död

ÖgaOm mindre än en vecka fattar riksdagen beslut i en fråga som kan komma att förändra inte blott hur vi kommunicerar, utan dessutom själva vårt fria, öppna samhälle.

Den som så mycket som kastat en blick på bloggosfären 1Inlägg strålar samman bland annat på bloggar.se:s sammanställning av etiketten FRA samt på en imponerande mängd bloggar varav Opassande och Blogge blott är ett par exempel. den senaste tiden kan svårligen ha missat att det är det den föreslagna FRA-lagen det handlar om. Den som inte läser bloggar (och därmed inte heller denna text) har förmodligen missat hela debatten, ty traditionella media visar av någon anledning ett minst sagt svalt intresse för frågan. Varför det förhåller sig på det sättet kan man bara spekulera i, särskilt som den föreslagna lagen kan leda till den största förändringen i våra informations- och kommunikationsvanor på mycket länge.

Två av de största informationstekniska landvinningarna i modern tid har varit e-posten och webben. E-posten har inneburit en förändring i kommunikationsvanorna, där det blivit möjligt att snabbt och billigt skicka meddelanden såväl till arbetskamraten vid bordet bredvid, som till vänner, bekanta och affärskontakter långt, långt borta. På samma sätt har webben medfört möjligheten att omedelbart ta del av information från hela världen: allt från underbara uppslagsverk till usel underhållning inom ett par länkklickningars avstånd.

Försiktigt lagda personer har förvisso alltid varit medvetna om att internet inte är något särskilt säkert forum för känslig kommunikation. För det första: icke krypterad e-post och annan webbtrafik är ganska enkel att avlyssna. För det andra: Man vet aldrig i vems händer e-post och annan information hamnar. Mejlmottagaren kanske fumlar med knappar och kommandon – eller så tycker hon eller han helt enkelt att innehållet i det nyss mottagna mejlet är så intressant att det måste spridas till ytterligare några “pålitliga” vänner, vilka i sin tur skickar det vidare till andra “pålitliga” personer, och så vidare.

Just dessa två aspekter gör att den föreslagna FRA-lagen känns extra obehaglig.

ÖgaEftersom det går så lätt att avlyssna medborgarna utan att de får vetskap därom, så lär detta också ske. Det märks inte på den e-post du skickar eller tar emot – det står ingenstans med tydliga bokstäver att “Detta meddelande eller denna webbsida har undersökts av Försvarets radioanstalt.” – men så ligger det till. All internet- och teletrafik över, och mycket av trafiken inom, landets gränser kan skannas för förment suspekta inslag.

Den som planerar att hitta på något ofog skriver dock knappast detta i klarspråk, utan krypterar sin kommunikation alternativt använder kodspråk. Som en följd kommer oerhörda mängder e-post, foruminlägg, webbsidesvisningar, sms och mobilsamtal att behöva gås igenom, tolkas och bedömas. En första sållning kan säkert göras med hjälp av programvara, men ytterst behöver människor sitta och plöja igenom medborgarnas göranden på nätet. De allra flesta medborgare har tack och lov inga onda avsikter – och skurkarna är som sagt inte öppna med sin verksamhet – så resultatet blir att helt vanliga, oskyldiga medborgares liv granskas, registreras, analyseras och diskuteras.

Och det är här den andra aspekten gör det hela än obehagligare: den maskinella integritetskränkningen är bara början, för vad sker när uppgifterna hamnar i människohand – och i människomun?

Kanske är det någon pikant detalj ur ett kärleksbrev, kanske är det ett förestående anbud i en företagsaffär, kanske är det en bekännelse av en begången oförrätt, kanske ett besked om en allvarlig sjukdom – förr eller senare kommer saker och ting att läcka ut. Information som snappas upp av FRA:s datorer kan knappast hålla sig inom anstaltens väggar. Det diskuteras i fikarummet, avslöjas för äkta hälfter, säljs till press, tipsas till myndigheter och så vidare.

Resultatet? Ett mindre öppet samhälle, med ökad misstänksamhet och mindre personlig kontakt mellan människor.

Den första förändring som lär inträffa om lagförslaget går igenom är av teknisk karaktär. Fler och fler kommer att kryptera sin e-post och webbtrafik, alternativt använda andra sätt att meddela och informera sig. Det är definitivt inte bara terrorister som inte har lust att dela med sig av sin privata konversation.

ÖgaDen andra förändringen som följer är mindre påtaglig, men desto mer djupgående. Ty vad händer när människor blir medvetna om att staten faktiskt tar sig rätten att läsa deras brev, att registrera vilka webbsidor de besöker och att avlyssna deras samtal? Vad händer när det är den enskilde, hederlige medborgaren som får finna sig i att allt det som hon eller han gör på nätet kan fångas upp och granskas, samtidigt som den som har onda avsikter med relativ lätthet undgår FRA:s grovmaskiga nät?

Förmodligen blir gemene man lite försiktigare, lite ängsligare. Man tänker sig för lite oftare, man sneglar lite oftare över axeln. Vem läser egentligen det jag skriver i mina mejl eller sms? Vem lyssnar egentligen i telefonen? Vem håller koll på vilka webbsidor jag besöker? Paranoia är tyvärr ingen bra grund för ett öppet och harmoniskt samhälle.

Människor anpassar sig dock efter rådande system, och kanske leder detta i förlängningen till att man finner sig i att all kommunikation sker inför andras vakande och vaktande ögon och öron. Att skriva brev blir därmed allt mindre av en privat angelägenhet, en exklusiv korrespondens mellan två personer, och mer av ett självmedvetet framträdande inför en månghövdad men anonym publik.

Och därmed skulle kanske privatbrevet bli till något av en historisk parentes. För några hundra år sedan skulle förmodligen få tänka på brevskrivning såsom vi gör idag. Man utgick helt enkelt från att det man skrev kunde kopieras och spridas i större kretsar, fungera som högläsning i olika sällskap och så vidare. Följaktligen fungerade också brevet som en genre i sig, fylld av regler och konventioner.

“Men”, kanske någon invänder, “visst kan man väl ändå skriva brev för hand och skicka med posten om man inte vill bli spionerad på?” Tja, det beror väl på tilltron till staten och dess institutioner och på vilka åtgärder man anser är rimliga att ta till för att “avvärja yttre hot”. Har väl FRA-lagen gått igenom är det tyvärr inte allt för orimligt att tro att någon förr eller senare reser krav på att alla typer av kommunikation bör betraktas likvärdigt – och därmed skulle det också vara tillåtet att öppna kuvert och avlyssna inrikes telefoni och e-post.

Och då är det sista privata brevet definitivt skrivet.

Fotnoter   [ + ]

1. Inlägg strålar samman bland annat på bloggar.se:s sammanställning av etiketten FRA samt på en imponerande mängd bloggar varav Opassande och Blogge blott är ett par exempel.

Samtidigt på annat håll: LIBRIS, Bloglines och del.icio.us

Den senaste tiden har – i vanlig ordning, tycks det som – bjudit på arbete så att det räcker och blir över. Det mesta skrivandet och läsandet har för min del därför framför allt skett på annat håll än i bloggosfären.

BetaDet hindrar naturligtvis inte att intressanta saker händer, till exempel om man lyfter blicken från de världsavgörande händelserna för att i stället ta en titt på vad som på nätet sker under moderiktig “beta“-flagg:

  • KB:s publiceringsdatabas LIBRIS – alla bibliotekskatalogers moder 1Nåja, i alla fall i Sverige… – fortsätter att utvecka sin nya söktjänst. Bland de många nymodigheterna kan nämnas en viss, om än försiktig, öppning mot externa sociala webbtjänster som LibraryThing. Det skall bli spännande att se hur dessa aspekter av det fortsatta arbetet utvecklas.
  • Flödesläsaren Bloglines arbetar också med en betaversion, ett nytt utförande som känns både smartare och snyggare än den vid det här laget närmast urmodiga “vanliga” varianten. Att man nu avskaffat den tämligen obegripliga tidigare begränsningen på 200 inlägg per flöde känns som ett välkommet steg. 2Därmed har jag nätta 15500 inlägg att läsa, i stället för ringa 9660.
  • Bokmärkestjänsten del.icio.us har länge varit en personlig favorit, om än alldeles för underutnyttjad. Också här finns det storslagna planer, närmare bestämt för vad man kallar för Delicious 2.0. 3Ser jag hos mymarkup.se. (Jag som i min enfald trodde att del.icio.us närmast var själva definitionen på webb 2.0…) I vilket fall som helst får man nog hålla tummarna för att man motstår frestelsen att klämma in en mängd andra funktioner än just den sociala bokmärkesbiten – det är just den avskalade funktionaliteten 4Tillsammans med den stora mängden användare som genererar intressant innehåll. som i mina ögon gjort tjänsten så bra.

Fotnoter   [ + ]

1. Nåja, i alla fall i Sverige…
2. Därmed har jag nätta 15500 inlägg att läsa, i stället för ringa 9660.
3. Ser jag hos mymarkup.se.
4. Tillsammans med den stora mängden användare som genererar intressant innehåll.