När vi igår besökte Gröna Lund stod också dessa tre attraktioner på det givna programmet. Sålunda fick vi tillbringa vår dag bland skrattspeglar och snurrande golv; bland skrämmande skratt och märklig musik; bland spöken och monster, älvor och tomtenissar.

Det är en märklig värld som uppenbarar sig när dörrarna stänger sig bakom en; det är en skymningsvärld som lever sitt eget liv. Det är en konstlad värld, en ständig skrattspegel för människan och hennes lustar, hennes fåfänga, skräck och begär. Det är en sorgsen, melankolisk och bedagad värld, som förtrollar så länge belysningen är dämpad. Nöjesparkens värld är som gråtande clowner och åldrande dragshowartister: tragik bakom en glättig yta. Magin finns bara i halvdunklet.

Nöjesparken är en viktig del av vår kulturhistoria, och särskilt attraktioner som spöktåg, lustiga hus och kärlekstunnlar minner om svunna tider. Däri ligger charmen – en charm som går aldrig så hisnande bergbanefärder förbi.

Och det är också i dessa delar av nöjesparken som den andra, mörka sidan är som närmast. I dagsljuset framstår allt som fult, banalt eller tragiskt – men vem vet vilken tragik som döljer sig innanför Lustiga husets dörrar efter mörkrets inbrott? Vem vet vilka fasor som döljer sig bakom kulisserna i kärlekstunneln? Kanske är det därför som nöjesfältet är ett så vanligt motiv i skräckfilmer – här döljer sig någonting mer, någonting helt annat än ytans stoj och skratt…

Kusligast av allt är dock förmodligen den sanna berättelsen om Elmer McCurdy. Ett TV-team hade kommit till nöjesfältet Nu-Pike i Long Beach för att spela in ett avsnitt av serien “The Six Million Dollar Man”. När man skulle göra i ordning Lustiga huset för inspelningarna, fattade en man vid namn Chris Haynes intresse för en av papier maché-figurerna, “den hängde mannen”:

I noticed human features that would not be present on a prop or dummy. I was pointing these things out to another crew member. As our discussion went on I said if you move his hands away from his private areas you will see something that is not “Paper Mache”. I moved his hand a bit to expose his private parts and his arm snapped off at the elbow. Inside I could see dried muscle and bone. This definitely was not a dummy.

- Chris Haynes (från Sideshow Outlaw: Elmer McCurdy)

Figuren var alltså ingen docka – det var en människa, närmare bestämt den balsamerade kroppen av rånaren Elmer McCurdy. McCurdy hade skjutits ihjäl 1911, och efter döden alltså balsamerats. Under de kommande årtiondena hade liket gjort en makaber turné med kringresande nöjesfält för att slutligen hamna i Lustiga huset i Long Beach, Kalifornien. Vid det laget tycks alla ha glömt att “dockan” Elmer en gång hade varit en riktig, högst levande människa.

Det kan låta som en vandringshistoria, men är faktiskt sant. Ibland överträffar verkligheten våra fantasier, också när det gäller vad som händer på nöjesfältet efter stängningsdags…

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ] ]]> http://loci.se/2005/05/30/bortom-skratten/feed/ 2