Arkiv för etiketten 'fula knep'

I backspegeln: Metabloggande, knappologi och fula knep

Eftersom jag helt nyligen kommit hem från en vecka i Schweiz – och därtill är föräldraledig – så räcker tiden just nu endast till en liten återblick på hur det genom bloggens historia sett ut i mitten av maj.

FjäderpennaDenna dag för exakt ett år sedan, en betraktelse över Metabloggandets topiklära:

“Ingenting att skriva om” skriver bloggaren den ena dagen, “fortsätta eller sluta” frågar hon eller han den andra dagen.

Skrivkramp – eller, som det heter i bloggosfären, bloggtorka – har blivit ett stående ämne. […] Förmodligen är det inte allt för långsökt att betrakta dessa ämnen som moderna loci där den genomsnittliga bloggaren med jämna mellanrum söker stoffet till sitt skrivande.

Konstaterandet är förmodligen giltigt även i 2008 års bloggosfär, även om undertecknad – med varierande resultat – gör sitt bästa för att hålla sig borta från de mest flagranta skrivkrampsskriverierna.

Vidare, också från 2007, ett ifrågasättande av den knappologiska jakt på argumentationsfel som gör sig påmind här och var i bloggosfären:

En av de stora demokratiska poängerna med retoriken är att den lär oss att skärskåda politikens språk och argumentation. En förståelse av den mänskliga kommunikationens former och funktioner främjar medborgarens förmåga till politiska bedömningar och ställningstaganden.

Så kunde det i alla fall vara, men det är ganska ovanligt att en djupare retorisk medvetenhet kommer till uttryck i debatten. Istället ser man ofta i den politiska analysen uttryck för ett märkligt argumentativt felfinneri. […] Man tävlar om att slå varandra i huvudet med allehanda klassifikationer av meningsmotståndares yttranden: “Ursäkta, min herre, men jag tror att ni just använde er av ett auktoritetsargument. Fi donc!”

ArgumentOch – apropå argumentationsfel – från 2005 ett inlägg om fula diskussions- och debattknep:

[…] en uppsjö tips för fördröja och förhala, irritera och förolämpa – och i det långa loppet göra sig mer eller mindre omöjlig i sociala sammanhang.

Definitivt en bit bort från den goda retoriken, men icke desto mindre underhållande läsning.


Fula knep

I en del diskussioner dyker de upp – de fula knepen: gliringar och glidningar, osakliga påhopp och personangrepp. Många är de sätt på vilka man inte bör bete sig i en diskussion, och ett stort antal exempel kan man tveklöst hitta i texten Conversational Terrorism: How NOT to Talk av Dean & Marshall VanDruff. Denna internetklassiker med närmare tio år på nacken har en uppsjö tips för fördröja och förhala, irritera och förolämpa – och i det långa loppet göra sig mer eller mindre omöjlig i sociala sammanhang.

Även om man förvisso kan nå kortsiktig framgång i en diskussion med hjälp av fula knep, så är risken stor att man både gör sig till ovän med motståndaren och skrämmer bort eventuella anhängare. Många av knepen går till exempel ut på att på ett eller annat sätt angripa motståndarens person:

“I used to think that way when I was your age.”

– avdelningen YOU’LL GET OVER IT

“What was it your ex-wife used to say?”

– avdelningen CHEAP SHOT

“What would your father say if he could hear you now?”

– avdelningen SELECTIVE QUOTATION

Andra går ut på att misstänkliggöra motståndaren genom att ifrågasätta hans eller hennes avsikter och goda vilja:

“So you think we ought to just throw out the whole system, then?”

– avdelningen LUNATIC FRINGE

“You said this happened five years before Hitler came to power. Why are you so fascinated with Hitler? Are you anti-Semitic?”

– avdelningen OUT OF CONTEXT

Grepp som dessa syftar till att genom diverse entymemiska krumbukter slå mot motståndarens ethos. Faktum är också att de argument som används i de flesta av exemplen kommer från klassiska loci. Intet nytt under solen, alltså – det är fortfarande effektivt att angripa något eller någon med anklagelser om att saken eller personen är onyttig, orättfärdig, omoralisk, orättvis, ohederligt, och så vidare.

Andra exempel från VanDruffs text handlar mer om att utnyttja själva formerna för diskussionen och effektivt lägga beslag på tid och utrymme. Det kan till exempel handla om att försöka psyka motståndaren ur balans eller genom ogenomträngliga textmassor förhindra att hon eller han får en syl i vädret. Det kan också röra sig om fräcka försök att tillfället i akt och yttra sig i en helt annan fråga eller på olika sätt förhala samtalet till dess att man har kommit på någonting vettigt att säga.

Även om Conversational Terrorism är underhållande läsning, så är det definitivt ingen manual för debatteknik eller vältalighet. Texten innehåller många roliga exempel på hur man kan diskutera – inte hur man bör diskutera (om man inte heter Göran Hägg, förstås). Vill man bli respekterad som debattör, är det i regel en mycket god idé att själv visa respekt mot såväl motdebattörer som publik. Den kortsiktiga vinsten kan annars mycket väl bli till en långsiktig förlust.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Etiketter: fula knep, retorik