Arkiv för etiketten 'förståelse'

Digitala spår och framtidens förflutenhet

Vy från Reimersholme mot Stockholm. Omkring 1900. Foto: Carl Curman.

Den som i framtiden vill hitta material till en historisk studie av 2000-talets vardagsliv lär inte få några större problem. Överallt lämnar vi spår efter oss – och i världen av idag är många av dessa digitala.

I takt med att allt mer av våra digitala spår också kodas med geografisk positioneringsinformation kommer också den som så önskar att kunna ta del av allt som genom åren har dokumenterats på ett visst ställe. 1Eller som på annat sätt avhandlar en viss plats. Fotografier, filmer, ljudupptagningar, meteorologiska data… oavsett om det handlar om festligheter eller vardag, platser eller personer, världshändelser eller trivialiteter – allt sparas och görs tillgängligt på nätet. För forskare och andra innebär detta naturligtvis ett ymnighetshorn av information, färdigt att ösa ur oavsett var i världen man befinner sig.

 Stella, baderska i Lysekil. 1880-tal. Foto: Carl Curman.Tekniken finns redan; data har börjat ackumuleras och informationsmängderna lär bara fortsätta att växa. Från och med en tidpunkt inte alltför långt fram från våra dagar kommer praktiskt taget allt vi gör och skapar att kodas med tid och plats – i den mån vi vill det, och kanske lite mer ändå. Och vem vet vad som händer när Google är färdigt med sitt projekt att digitalisera varenda bok som någonsin tryckts – kanske är turen då kommen till varje bild som någonsin tagits. Förmodligen kommer många av de fotografier, filmer och målningar som mänskligheten hittills producerat också att digitaliseras och geotaggas i olika projekt. Riksantikvarieämbetets användning av Flickr är ett utmärkt exempel på hur historiska fotografier görs tillgängliga för allmänheten – i vissa fall också försedda med geodata. 2Bilderna i detta blogginlägg är hämtade från Riksantikvarieämbetets samlingar på Flickr Commons.

Vi kan sålunda se framför oss en inte allt för avlägsen framtid där man – utrustad med den snart i alla tekniska ting närvarande GPS-mottagaren – på varje plats man besöker omedelbart kan få se alla bilder som tagits där. Alla byggnader, alla fordon, alla människor. Vardagsbestyr och glädjeämnen. Dop, bröllop och begravningar. Liv och död.

I framtiden blir det förflutna kanske mer tillgängligt än någonsin tidigare. Den stora frågan lär dock kvarstå: förstår någon?

Fotnoter   [ + ]

1. Eller som på annat sätt avhandlar en viss plats.
2. Bilderna i detta blogginlägg är hämtade från Riksantikvarieämbetets samlingar på Flickr Commons.

Retorik, demokrati och argumentationsknappologi

En av de stora demokratiska poängerna med retoriken är att den lär oss att skärskåda politikens språk och argumentation. En förståelse av den mänskliga kommunikationens former och funktioner främjar medborgarens förmåga till politiska bedömningar och ställningstaganden.

Argumentkunde det i alla fall vara, men det är ganska ovanligt att en djupare retorisk medvetenhet kommer till uttryck i debatten. Istället ser man ofta i den politiska analysen uttryck för ett märkligt argumentativt felfinneri. Särskilt vanligt förefaller detta vara på nätet 1En anledning till att nätet blivit en skådeplats för argumentationspedanteri är det skrivna ordet på ett helt annat sätt kan granskas och analyseras än mer flyktiga muntliga yttranden. Moderna media lär emellertid på sikt medverka till att minska denna skillnad eftersom möjligheterna att dokumentera och distribuera också det talade ordet ständigt ökar., där debattörer i blogginlägg och -kommentarer excellerar i terminologisk exercis. Man tävlar om att slå varandra i huvudet med allehanda klassifikationer av meningsmotståndares yttranden: “Ursäkta, min herre 2Det kan lika gärna handla en en kvinna. När det gäller argumentationsfelfinnarna förefaller – åtminstone efter en högst ovetenskaplig undersökning – emellertid männen vara i majoritet. Av någon anledning., men jag tror att ni just använde er av ett auktoritetsargument. Fi donc!”

Inte sällan gräver dessa den förment korrekta argumentationens banerförare ner sig i någon av alla de listor över argumentationsfel som står att finna på nätet. Härvid verkar man naturligtvis i en urgammal tradition där filosofer med logiken som tillhygge givit sig på den retorik man menat vilseför människorna. Sentida efterföljare har gjort vad de kunnat för att fylla på med nya termer och begrepp för att skilja de “riktiga” resonemangen från de felaktiga.

Ur ett demokratiskt-politiskt perspektiv ligger dock problemet med att denna hållning redan i hur man talar om vissa retoriska grepp som argumentationsfel, vilket skulle implicera att det finns ett rätt sätt att uttrycka sig. Och det har man naturligtvis all rätt att tycka – det har gjorts åtskilliga hedervärda ansatser att finna former för ett demokratiskt, transparent och anständigt offentligt samtal. Det är inte fel att förorda stringens, klarhet och konsekvens i en diskussion. Samtidigt innebär emellertid kraven på argumentativ logisk korrekthet en förnekande av det retoriska i kommunikationen och därmed en stor risk för att man missar vad det är som verkligen övertygar människor.

Ty politik och politisk argumentation är inte enbart en fråga om logiska resonemang; också känslor och förtroende spelar en nog så avgörande roll. Här kan det också vara värt påminna om retorikens råd om att inte blott se till huruvida resonemangen är “sanna” eller “giltiga”, utan likaväl om de är sannolika eller rimliga.

Ett överdrivet formalistiskt och logoscentrerat förhållningssätt leder inte enbart till tråkigare debatter och diskussioner, utan också till enkelspåriga och ytliga analyser – med en grundare förståelse som följd. Därmed bidrar knappologerna till att sprida falska förhoppningar om att begripa och bemästra den mänskliga kommunikationen, och retoriken som demokratisk resurs förblir outnyttjad.

Fotnoter   [ + ]

1. En anledning till att nätet blivit en skådeplats för argumentationspedanteri är det skrivna ordet på ett helt annat sätt kan granskas och analyseras än mer flyktiga muntliga yttranden. Moderna media lär emellertid på sikt medverka till att minska denna skillnad eftersom möjligheterna att dokumentera och distribuera också det talade ordet ständigt ökar.
2. Det kan lika gärna handla en en kvinna. När det gäller argumentationsfelfinnarna förefaller – åtminstone efter en högst ovetenskaplig undersökning – emellertid männen vara i majoritet. Av någon anledning.

Digitala spår för framtida läsning

RunstenDet sägs ju att det som publiceras på nätet blir kvar för alltid. Om det inte vore så att internetanvändandet kändes så vardagligt, så skulle nästan tanken svindla en aning. En textens beständighet som denna har få, om några, kulturer genom historien kunnat uppnå – även om de har hoppats. Lertavlor, papyrusrullar, hällristningar, runstenar 1Runstenen på bilden är den så kallade Vaksalastenen., pergamentrullar, papper… allt faller förr eller senare offer för tidens tand.

Utom nätet, då. Varje rad, varje ord man som bloggare skriver blir en hälsning till framtiden: till barn, barnbarn, barnbarnsbarn och så vidare. 2Hej på er! Därmed får det skrivna ordet 3Eller bilden, videoklippet, et cetera… möjligheter till en tidigare oöverträffad spridning inte bara i rummet, utan också i tiden.

Men det finns nog trots allt en och annan hake. “För alltid” skall rimligtvis snarare ses som “så länge vår egen eller andra teknologiskt kompatibla kulturer existerar”. På det sättet skiljer vi internetanvändande människor oss kanske inte så mycket från tidigare civilisationer. Riktigt säkra på att skapa någonting bestående kan vi aldrig vara – även om vi kan hoppas.

Och vem vet förresten om framtidens generationer kan förstå oss, även om de har tillgång till våra texter? Man kan blott hoppas.

Fotnoter   [ + ]

1. Runstenen på bilden är den så kallade Vaksalastenen.
2. Hej på er!
3. Eller bilden, videoklippet, et cetera…