Arkiv för etiketten 'böcker'

Areopagitica

Give me the liberty to know, to utter, and to argue freely according to conscience, above all liberties.

Det smärtar att behöva konstatera att dessa John Miltons krav på yttrande- och informationsfrihet alltjämt måste resas på sina håll. Också nu, idag, i just denna stund, förnekas människor rätten att fritt läsa och lyssna, att fritt tänka och tala. Regimer på skilda håll i världen tar hela den tillgängliga förtrycksarsenalen i bruk, från det råa våldets batonger och gevärskulor till de allra senaste av högteknologiska övervakningssystem. När det fria ordet tar nya vägar, försöker dess fiender tysta det på nya, allt mer raffinerade sätt. De totalitära systemen kämpar för att hålla jämna steg med den informationsteknologiska utvecklingen.

AreopagiticaNär John Milton 1644 publicerade sin traktat Areopagitica: A Speech of Mr. John Milton for the Liberty of Unlicensed Printing to the Parliament of England var världen en annan – men även om de politiska och religösa kontexterna i 1600-talets England skiljer sig från våra verkligheter så kan vi i Miltons motstånd mot censuren finna paralleller till frågor som tyvärr är alltför relevanta också för det tjugoförsta århundradets människor.

Milton framför en kritik som slår hårt mot tankar på att ett högre syfte skall kunna rättfärdiga inskränkningar av yttrandefriheten, och kritiken tar sikte på samhällets själva väsen. Det samhälle som ser som sin uppgift att granska och censurera böcker, medier och kulturyttringar blir ett tyst samhälle, ty endast medelst en närmast bisarr nit kan människornas ord, deras danser och sånger, kontrolleras. Om ens det:

If we think to regulate printing, thereby to rectify manners, we must regulate all recreation and pastimes, all that is delightful to man. No music must be heard, no song be set or sung, but what is grave and Doric. There must be licensing dancers, that no gesture, motion, or deportment be taught our youth but what by their allowance shall be thought honest; for such Plato was provided of. It will ask more than the work of twenty licensers to examine all the lutes, the violins, and the guitars in every house; they must not be suffered to prattle as they do, but must be licensed what they may say. And who shall silence all the airs and madrigals that whisper softness in chambers? The windows also, and the balconies must be thought on; there are shrewd books, with dangerous frontispieces, set to sale; who shall prohibit them, shall twenty licensers? The villages also must have their visitors to inquire what lectures the bagpipe and the rebeck reads, even to the ballatry and the gamut of every municipal fiddler, for these are the countryman’s Arcadias, and his Monte Mayors.

Och att bära hand på ordets och tankens frihet leder leder till ett lika obehagligt som omöjligt samhälle:

Next, what more national corruption, for which England hears ill abroad, than household gluttony: who shall be the rectors of our daily rioting? And what shall be done to inhibit the multitudes that frequent those houses where drunkenness is sold and harboured? Our garments also should be referred to the licensing of some more sober workmasters to see them cut into a less wanton garb. Who shall regulate all the mixed conversation of our youth, male and female together, as is the fashion of this country? Who shall still appoint what shall be discoursed, what presumed, and no further? Lastly, who shall forbid and separate all idle resort, all evil company? These things will be, and must be; but how they shall be least hurtful, how least enticing, herein consists the grave and governing wisdom of a state.

Så varför vill någon regim ens beträda vägen till denna absurda vision, till detta samhälle där alla böcker och all annan mänsklig kulturell aktivitet och produktion måste förhandscensureras och godkännas?

För den vars mänskliga fri- och rättigheter angrips av diktaturens hejdukar och hantlangare torde Miltons tankar i Areopagitica kunna erbjuda ett svar som är lika enkelt som välkommet. Böcker och texter är farliga – för den rådande ordningen, för sederna och moralen, för politiska och ekonomiska intressen. Böcker är bärare inte blott av bokstäver och ord utan av tankar och idéer, av ett eget liv:

For books are not absolutely dead things, but do contain a potency of life in them to be as active as that soul was whose progeny they are; nay, they do preserve as in a vial the purest efficacy and extraction of that living intellect that bred them.

En människa kan slås ihjäl, men hennes tankar leva vidare i textform. Det är därför som det det endast är genom att ge sig på det fria ordet – ordet som ifrågasätter, utmanar, ställer på ända – som diktatorer och despoter tror sig kunna kontrollera sina undersåtar.

I ordets makt ligger ett hopp för de förtryckta i vår tid: härigenom idéer spridas, härigenom kan förändring uppnås. Och när nu den tekniska utvecklingen gör det allt lättare för den enskilda människan att publicera texter – och allt svårare för myndigheterna att stoppa spridningen – torde tiden, och tekniken, tala för det fria ordet. Den totalitära statens anspråk på fullständig kontroll av medborgarnas samtliga göranden är förhoppningsvis ett omöjligt företag.

 

Hela texten finns bland annat på Project Gutenberg.
 


Mem 56:5 + G33L4

Efter den senaste tidens relativa bloggfrånvaro tjuvstartas härmed i och med följande mem, som jag snubblade över hos Opassande.

Gåtfullt 33 - ledtråd 4Instruktionen lyder “Grab the book nearest you. Right now. Turn to page 56. Find the fifth sentence. Post that sentence along with these instructions on your LJ [blog]. Don’t dig for your favorite book, the coolest, the most intellectual. Use the CLOSEST.” 1Jfr originalinlägget

Sålunda:

In view of just such an eventuality as the present one, we carefully photographed all the main evidences of insane disorder at the camp; and shall use the prints to buttress our pleas against the departure of the proposed Starkweather-Moore Expedition.

Och illustrationen är naturligtvis också en ledtråd till den senaste bildgåtan.

Fotnoter   [ + ]

1. Jfr originalinlägget

Etiketter: böcker, ledtråd, mem, meme

Veckans tal: Förargelseväckande katt

Idag är det 100 år sedan Gösta Knutsson föddes, något som på denna blogg uppmärksammas genom att ruska liv i den allt som oftast slumrande inläggskategorin Veckans tal.

I den första boken om katten Pelle, Pelle Svanslös på äventyr (1939) finns följande lilla pärla, ett exempel i miniatyr på det giftiga tal av vilket – bland annat – Knutssons samtid fått se alltför mycket.

Det är Elake Måns som i en insändare till Katternas Dagblad hetsar mot Pelle (som belönats med medalj efter att ha förhindrat en brand):

FÖRARGELSEVÄCKANDE KATT.

Herr redaktör!

Här i staden finns det en katt, som går omkring och ser mallig ut med en peng på halsen. Sådant borde inte få förekomma. Till på köpet har den här katten ingen svans. Jag frågar: vilket är finast, att ha peng eller att ha svans? Den som inte har svans har sannerligen ingenting att skryta över. Jag vill rikta en kraftig maning till alla att i morgon bitti klockan sju, när den där katten tar sin morgonpromenad, samlas i Slottsbacken och protestera mot denna katts irriterande skrytsamhet.

Vän av ordning.

Mycket riktigt ser mobben nästa morgon till att med våld ta ifrån den försvarslöse Pelle hans medalj, och värre skall det bli innan det vänder. Trots trakasserier och tråkningar från Måns – som ju inte är någon symbol för tolerans och medmänsklighet – boken igenom är det emellertid till slut Pelle som står som (moralisk) segrare med en ny medalj för berömliga gärningar.

Och när Knutsson denna dag, den 12 oktober 1939, firar sin trettioförsta födelsedag skall såväl den lilla världen i katternas Uppsala som den stora världen därutanför snart inse vikten och behovet av segrar – och den moraliska segerns betydelse.


Mitt sommarlov

Skara stifts- och landsbibliotek
Landsarkivet i Göteborg
Åbo landsarkiv

När sommaren går mot sitt slut – må vara vädermässigt i snabbare takt än kalendermässigt – så är det väl på tiden att även denna blogg går in i ett annat och förhoppningsvis högre tempo.

Tro för all del inte att sommaren har varit någon särskilt stillsam tid. Visst har där funnits lugna, sköna stunder – men utöver solens strålar har också flitens lampa bidragit till den allmänna upplysningen. De senaste månaderna har jag bland annat hunnit med ett antal arkivbesök, bland annat till Skara stifts- och landsbibliotek, Landsarkivet i Göteborg samt Åbo landsarkiv, och därvid gjort flertalet intressanta fynd av primärmaterial till avhandlingen.

Utöver arkivens luntor har jag faktiskt också fått några stunder att läsa annat. På den skönlitterära sidan kan bland annat nämnas en smått spekulativ men språkligt intagande Lotta Lotass i Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet, en John Ajvide Lindqvist som i Människohamn åter vänt uppåt samt en Marisha Pessl som med sin Fördjupade studier i katastroffysik inte gjorde något större intryck utöver en lindrigare blodstörtning orsakad av författarens (miss)bruk av metaforer och bildspråk. En viss slagsida åt spänning och ruskigheter alltså, som sig bör om sommarkvällarna.

Nätnärvaron har sålunda få stå tillbaka något till förmån för de aktiviteter som utspelar sig i de mer fysiska delarna av världen, oavsett om det handlar om arkivens och bibliotekens ständiga svalka eller om semesterlivets ömsom solvarma, ömsom regndränkta landskap.

Måhända faller det sig naturligt att sommaren avslutas och hösten påbörjas där det analoga och det digitala, det förflutna och det kommande på sätt och vis kan sägas flyta samman. De senaste veckornas har framför allt ägnats åt omflyttning och iordningställande av såväl arbetsrum som barnrum här hemma. Böcker, möbler, leksaker, datorer, kablar, konst: allt gammalt och nytt har hamnat i en salig röra och till slut letat sig fram till sina rätta platser.


Böcker som prydnad

Ett amerikanskt företag har dragit den logiska konsekvensen av en osund kombination av pseudointellektuellt prål och latent bildningsförakt: man säljer helt enkelt böcker som dekoration. 1Via Boing Boing Gamla skinnband reduceras till prydnader – något man i och för sig inte skäms för:

At Book Décor, we recognize the expense of creating an impressive library. We also appreciate the beauty of decorative books. That is precisely why we offer books by the yard.

The adage “do not judge a book by its cover” does not apply at Books Décor. Here, we ask that you disregard the quality of the text in favor of our books’ outer beauty.

Trave med böckerTrots att det handlar om att köpa sig ett fylligt låtsasbibliotek är fenomenet ändå besläktat med den tvångsmässigt minimalistiska homestaging-trenden. 2Homestaging torde förmodligen höra till de mer undgängliga språkliga nytillskotten. Även denna betraktar böcker som föga mer än inredningsdetaljer, strategiskt utvalda och smakfullt färgkoordinerade. 3Böckerna sorteras alltså efter färg, och inte efter något system som skulle kunna hjälpa innehavaren att hitta dem. “Få se, jag har för mig att jag hade en röd bok om medeltida medicin här någonstans…”

Så ser det ut här och var år 2008. Tyvärr, skall tilläggas. Ty om böcker reduceras till yta – antingen intellektuella accessoarer som man enbart har för syns skull, eller något man enligt rådande inredningsideal helst stuvar undan eller gömmer i enfärgade skyddsomslag 4Marcel Marongiu uppgav i någon intervju att han klär sina böcker i vitt papper för att de skall matcha den ljusa lägenheten. – ja, då ligger kanske den tryckta boken värre till än vad man kan tro.

Kan det bli värre? Skulle väl vara en boktapet, då…

För det där med att faktiskt läsa böckerna är uppenbarligen inte längre aktuellt.

Fotnoter   [ + ]

1. Via Boing Boing
2. Homestaging torde förmodligen höra till de mer undgängliga språkliga nytillskotten.
3. Böckerna sorteras alltså efter färg, och inte efter något system som skulle kunna hjälpa innehavaren att hitta dem. “Få se, jag har för mig att jag hade en röd bok om medeltida medicin här någonstans…”
4. Marcel Marongiu uppgav i någon intervju att han klär sina böcker i vitt papper för att de skall matcha den ljusa lägenheten.

Bloggläsare och andra läsare

LäsareNoterar i förbifarten att Media Culpas tredje bloggläsarundersökning är klar, och att det har hänt en del sedan Kullins förra undersökning.

I mycket korta drag kan man se hur bloggläsarna i än större utsträckning är kvinnor, och i genomsnitt ännu yngre än tidigare år. Dessutom är underhållning den vanligaste anledningen att läsa bloggar, och man tar helst del av vardagsbetraktelser och mode. En tydlig tendens är att kvinnliga och manliga bloggläsare söker sig till olika bloggar; politik och samhälle samt IT och bloggande hör enligt enkäten till männens favoritlektyr medan mode och design hör till de kvinnliga bloggläsarnas favoritämnen.

Förmodligen avspeglar dessa bloggläsvanor den allmänna utvecklingen i samhället.

Kvinnor läser mer än män, och särskilt hos männen är bokläsandet i avtagande, enligt bland annat SCB:s undersökning från 2007. Rudolf Antonis studie “Svenska läsvanor” 1Kapitel i Du stora nya värld, red. Sören Holmberg och Lennart Weibull (Göteborg, 2006). ISBN: 9189673093 visar vidare att skönlitteratur läses i större utsträckning av kvinnor, medan männen endast överväger bland läsarna av special-/facktidskrifter och utländska tidningar/tidskrifter.

Och frågan är väl varför bloggläsandet, nu när bloggen som medium verkligen etablerats, skulle skilja sig nämnvärt från läsningen av tryckta texter.

Fotnoter   [ + ]

1. Kapitel i Du stora nya värld, red. Sören Holmberg och Lennart Weibull (Göteborg, 2006). ISBN: 9189673093

Boken, samtalet och gemenskapen

BokDet har varit mycket prat om Alberto Manguel den senaste tiden. I samband med att han härförleden gästade bokmässan i Göteborg bjöd också Dagens Nyheter på en Manguel-dubbel, där läsaren ges här två tämligen olika bilder av författaren.

De mest intressanta perspektiven framförs enligt min mening i Annika Perssons intervju där Manguel bemöter och nyanserar anklagelser om bokälskaren – och i förlängningen bokläsaren i största allmänhet – som elitistisk och reaktionär:

[…] vårt moderna samhälle har ju velat tillgängliggöra kulturen för alla. Länge var den ett reserverat område för eliten, för de rika och mäktiga, och så är det ju lyckligen inte längre. […] Men få […] har fått lära sig att de kan finna sig själva i böckerna, att de kan hitta frön till sina livsfrågor. Idag nöjer sig utbildningsväsendet med att folk kan tyda instruktioner.

– De läsande är en elit. Men en elit som vem som helst kan tillhöra. Du måste bara ha modet att gå emot det samhället tycker är viktigt. Idag har intellektuell verksamhet blivit något som hör fritiden till. Det är inte längre kärnverksamheten. Och jag upplever det som mycket farligt eftersom det förminskar oss som människor.

Gabriella Håkanssons recension av Manguels Nattens bibliotek har jag emellertid svårare att ta till mig.

Kanske är de återkommande invändningarna mot bokläsandet som antidemokratiskt, teknikfientligt, konservativt och elitistiskt. Framför allt handlar det dock förmodligen om den motsättning mellan läsande och gemenskap som Håkansson målar upp:

[…] bokens helighet grundar sig på att den simulerar gemenskap. Det som på liv och död måste förträngas är att det i boken de facto inte sker några möten. […] läsning är en envägskommunikation.

Tvärt emot recensionens ofta dystra formuleringar skulle jag själv nog snarare säga att boken stimulerar gemenskap. Boken rymmer inte enbart möten mellan textens olika tankar och ideér, figurer och fakta, personer och platser. Den blir också till en plats där människor kan mötas, där erfarenheter kan delas, där man kan finna gemensamma referensramar – eller kanske frånvaron av dem.

Ty läsning är allt annat än en envägskommunikation: att boken låter författaren tala till läsaren innebär inte att läsarens egen röst tystas. Boken kommunicerar inte själv, utan ges röst av läsaren och hennes eller hans värld. Boken talar till oss, men också genom oss och med oss – i ett samtal som kan trotsa såväl tid som avstånd.

Och boken är ju blott ett av många textbaserade medier. Vart och ett av dessa – böcker, tidningar, bloggar och så vidare – skänker oss trösten att människan faktiskt inte är ensam.


Gratis ljudböcker med LibriVox

LibriVoxFöljande tips är säkert gammalt som gatan 1I detta fall drygt ett och ett halvt år – en smärre evighet i bloggosfären., men det är lika säkert riktigt bra 2Och ålder är väl ingen anledning att inte befatta sig med någonting intressant..

Härmed rekommenderas alltså den ljudboksintresserade att besöka webbplatsen LibriVox, som erbjuder gratis nedladdningar av ljudböcker i public domain. Katalogen, som i skrivande stund innehåller 552 titlar 3Med hjälp av en RSS-läsare kan man dessutom prenumerera på flödet med nya titlar – fiffigt! Verksamheten bygger för övrigt på ideella insatser, så projektet söker också personer som känner sig manade att själva läsa in böcker., domineras av engelskspråkig litteratur – mestadels klassiker – men innehåller också verk på andra språk.

Fotnoter   [ + ]

1. I detta fall drygt ett och ett halvt år – en smärre evighet i bloggosfären.
2. Och ålder är väl ingen anledning att inte befatta sig med någonting intressant.
3. Med hjälp av en RSS-läsare kan man dessutom prenumerera på flödet med nya titlar – fiffigt! Verksamheten bygger för övrigt på ideella insatser, så projektet söker också personer som känner sig manade att själva läsa in böcker.

Böckers boning

Trinity College LibraryHur lever egentligen ett bibliotek sitt hemliga liv, utan alla störande, stojande människor? Du är vad du läser uppmärksammar the nonist som frossar i Candida Höfers biblioteksfotografier.

Här lyser biblioteksbesökarna för det mesta med sin frånvaro, vilket väcker vidare frågor om de vackra bilderna. All denna mänskliga kunskap samlad, organiserad, sorterad och arrangerad – och utan människor som kan ta del av den.

Handlar det om ett ytligt reducerande av biblioteken till deras estetisk-arkitektoniska uttryck?

Är det kanske en uppvisning av den bekanta biblioteksmiljön som någonting främmande – eller närmast sublimt kusligt i all sin skönhet, där böckerna själva härskar över de folktomma lokalerna?

Och vad är det egentligen som är så oerhört inbjudande?

Döm själva.


Stormaktstidens Sverige, illustrerat

Suecia antiqua et hodiernaSuecia antiqua et hodierna har närmare trehundra år på nacken, och är därför knappast att beteckna som någon nyhet. Sedan några år finns detta praktverk tillgängligt på nätet.

På 353 planscher skildras städer, gruvor, slott, kyrkor, monument, fornminnen – kanske inte alltid så historiskt eller topografiskt korrekt, men en nog så fascinerande bild av hur det stormaktstida Sverige ville visa upp sig i världen.

Suecia antiqua et hodierna har digitaliserats och katalogiserats av KB, och det är också där man återfinner den bästa versionen på nätet. Verket är också sökbart i en specialdatabas på LIBRIS; därtill finns ett antal planscher på Wikimedia Commons.
Suecia antiqua et hodierna - Uppsala