Arkiv för etiketten 'bloggosfären'

Vetenskapsbloggare vs wikipedianer

I den tyskspråkiga världen tycks wikipedianer och bloggare ha råkat i luven på varandra1 efter att tyska Wikipedia-nyhetsbladet Kurier innehållit en text som beskriver bloggande forskare som i bästa fall andra klassens vetenskapsmän och normalfallet ett rent prekariat:

Im besten Fall werden Blogs von zweitklassigen Wissenschaftlern betrieben, im Normalfall vom Prekariat.

Vetenskapsbloggarna själva reagerar med ilska och förnekelse när deras ringa betydelse påpekas, heter det vidare; vetenskapen finns dock inte i bloggarna, utan i vetenskapssamhället. I bästa fall, menar artikelförfattaren – ty tydligen är inte heller vetenskapens egna rutiner tillräckligt bra: det prövas för litet och fuskas för mycket.

Just en snygg inbjudan att bidra med innehåll till Wikipedia, konstaterar Christian Reinboth på ScienceBlogs.de.2

En svensk, eller internationell, läsare undrar naturligtvis om samma attityder finns på svenskspråkiga Wikipedia, eller för den delen den engelskspråkiga varianten.

 

Uppdatering 27 oktober 2009: Se också dagens DN-artikel som bland annat avhandlar vart Wikipedia är på väg, och risken för att en skev och snäv användarkrets skall vara till men för uppslagsverkets kvalitet:

Lennart Guldbrandsson, ordförande i Wikimedia Sverige [...]:

- Det finns en risk att Wikipedia blir lite av en gated community där man skyddar sig mot omvärlden. Ett skäl till det är att nybörjarna ofta vill uppfinna hjulet igen. Då ställer vissa till och med frågan: Ska vi ha nybörjare? Jag ser det som en stor fara om man stänger ute folk.

Läs också Mathias Klang på Techrisk.se om Wikipedia, användare och tillgänglighet, där det – befogat, enligt min mening – påpekas att det inte primärt är köns(o)balansen som är den största risken utan att “wikipedia-kunniga har mer makt över innehållet än de som har djup kunskap inom området”.

Att däremot Wikipedia-användarna – som det framhålles i State of the Wiki – till stor del utgörs av ensamstående, barnlösa, unga, män torde innebära en snedfördelning av makten över innehållet och en skevhet som inte nödvändigtvis behöver bidra till perspektivrikedomen.
 
Noter:

  1. Tips via @hckGGREN på Twitter []
  2. Där det också förs en engagerad diskussion bland inläggskommentarerna. []

Mer om långsamt bloggande

Noterar att åtskilligt av tankarna bakom vad jag nyligen skrev om bloggandets långsamhet jämfört med andra sociala medier också står att finna i en artikel från New York Times, Sharon Ottermans “Blogging at a Snail’s Pace” från 21 november 2008. Det är en läsvärd text:

In between the slow bloggers and the rapid-fire ones, there is a vast middle, hundreds of thousands of writers who are not trying to attract advertising or buzz but do want to reach like-minded colleagues and friends. These people have been the bedrock of the genre since its start, yet recently there has been a sea change in their output: They are increasingly turning to slow blogging, in practice if not in name.

[...]

Technology is partly to blame. Two years ago, if a writer wanted to share a link or a video with friends or tell them about an upcoming event, he or she would post the information on a blog. Now it’s much faster to type 140 characters in a Twitter update (also known as a tweet), share pictures on Flickr, or use the news feed on Facebook. By comparison, a traditional blogging program like WordPress can feel downright glacial.

[...]

Slow blogging is something of a philosophical rebuttal to this dynamic. While some bloggers may just be naturally slow — think of the daydreaming schoolmate who used to take forever to get the assignment done — others are more emphatic about the purpose of taking their time.

Och även om det nu finns en växande “blogga långsamt”-rörelse, så är det inte säkert att den går i takt med den allmänna utvecklingen på nätet där allt går snabbare och snabbare, och där ringa uppmärksamhet ges den som inte publicerar sig tillräckligt ofta. Kanske är därför långsambloggarna dömda att tyna bort och falla i glömska, blir slutsatsen av Ottermans artikel:

Even Mr. Sieling, the writer of the Slow Blog Manifesto, gave up his personal blog because he felt no one was reading it. “I called it the Robinson Crusoe feeling of blogging,” he said by e-mail, “and I think it’s common.”

Är det bara det sociala medielandskapet som har förändrats, eller är det kanske dess invånare?


Om varför bloggen får spö av andra sociala medier – och om varför det kan vara en bra sak

Slutet för bloggen så som vi känner den? Tja, förmodligen får bloggen som publiceringsplattform nu under 2009 se sig definitivt förbisprungen av andra sociala medier: mikrobloggar, communities, fora, bild-, ljud- och videosajter, fildelningstjänster och så vidare.

Kanske blir bloggens blomstringsperiod en kort historia, som började vid sekelskiftet och – som åtminstone i Sverige – antagligen nådde sin höjdpunkt i och med bloggarnas framträdande roll under förra årets FRA-debatt, i vilken den så kallade bloggosfären fick sitt offentliga genombrott som opinionsbildande arena av vikt. Måhända hade formtoppen nåtts redan ännu tidigare, någon gång kring den tidpunkt då traditionella media började låta krönikörer och andra offentliga personer agera experimentella alibin i bloggosfären – något som under de kommande åren skulle visa sig vara en kommersiell framgång (eller åtminstone se ut att vara det).

Nu, med den snabba tillväxten av andra sociala medier – Twitter, Facebook, YouTube, Flickr och så vidare – kan man inte låta bli att fråga sig om inte allt detta de senaste årens tal om bloggosfärens makt egentligen handlar om något annat: inte om bloggen i sig utan om bloggarna, det vill säga de människor som publicerar sig i detta sociala medium. Dem förutan händer inget – men en bloggosfär befolkad av aktiva, engagerade medborgare finns potentialen för påverkan och inflytande, för politik och makt.

Och nu händer alltså något – igen på, nytt, fortfarande. Alla de människor som engagerat sig i bloggar, och fler därtill, är kvar på nätet, trots att lagstiftarna stundtals tycks önska annorlunda.

Mer och mer av användningen av sociala medier förefaller dock äga rum inom andra tjänster än just bloggen, tjänster som är snabbare och mer specialiserade eller når ut till fler personer till priset av en mindre ansträngning. Istället för att ge luft åt sina tankar på bloggen, blir det ett statusmeddelande på Facebook eller en uppdatering på Twitter. Istället för att referera och analysera något, delar man helt sonika ut länken i Delicious, Tumblr eller Google Reader. Istället för att publicera en intressant bild på bloggen, lägger man upp den på Flickr eller delar ut ett bokmärke på vi.sualize.us.

Det finns tekniska möjligheter till – och efterfrågan på – en allt snabbare, för att inte säga helt omedelbar, spridning av innehåll av alla de typer i alla de sammanhang. Frågan är vad det innebär för själva innehållet: blir det mer varierat, rikare, djupare – eller leder utvecklingen enbart till att samma ytligheter valsar runt i allt snabbare takt?

För bloggen som medium och fenomen lär rådande trender inom sociala medier trots allt vara av godo, åtminstone ur undertecknads snäva synvinkel. I takt med att den snabba, omedelbara förmedlingen av material flyttar till andra kanaler blir förväntningarna på bloggarna annorlunda. Kanske blir bloggen allt mer av en samlingsplats för allt det som händer i andra sociala medier, en lifestream som egentligen är en blogg mest till namnet. Mer sammolikt – och mer önskvärt, menar jag – är dock att bloggarna koncentrerar sig på det som är deras egentliga styrka i nuläget: möjligheten att enkelt skapa en plats för fördjupning av såväl innehåll som diskussioner.

Att hålla jämna steg med nyhetsspridningen på mikrobloggar, den sociala samvaron i communities, och så vidare är nog ett lönlöst tilltag. Av denna anledning minskar förmodligen det kommersiella intresset för bloggar vilket i sig borde leda till ett motsvarande bortfall av kommersiellt orienterade bloggar. De bloggar som blir kvar blir lite fattigare, lite långsammare, lite mindre trendiga men förhoppningsvis mycket mer motiverade och mer genomtänkta.

Bloggen blir inte snabbare – utan smartare.


Novemberretrospektiv

Uppsala, november 2008

Denna vecka ligger jag lågt här på bloggen; tiden och tankarna går till annat. Blicken vänds inåt och bakåt, mot denna bloggs novembergömmor.

För tre år sedan gick Bloggforum 3 av stapeln, en tillställning som naturligtvis också bevistades av undertecknad. Hösten 2005 rådde fortfarande något av nybyggarnas entusiasm, även om man redan då börjat tänka på baksmällan efter den kommande hajpen. Valet av forumtema är intressant och betecknande: bloggens död (och bloggandets framtid). Det har hänt en del sedan dess, och bloggosfären ser definitivt annorlunda ut idag. (Bara tanken – och möjligheten! – att rent fysiskt samla den svenska bloggosfären under ett och samma tak känns tämligen avlägsen…) Det finns all anledning att återkomma till detta, kanske i samband med att den senaste tidens utveckling i bloggosfären sammanfattas lagom till årets slut.

I övrigt tycks språk, litteratur och internet ha stått i fokus under november månad.1 Det har puffats för instick till Svenska Akademiens ordbok. Läslistor och bokbindarkonst har avhandlats, liksom möjligheten att prenumerera på nypublicerade e-texter som RSS-flöde. Reklam har gjorts för Firefox (något jag gärna upprepar) och denna bloggs byte av publiceringsplattform har annonserats.2

November har annars på det personliga planet de senaste åren varit något av en förändringarnas månad, och det är kanske anledningen till att relativt litet publicerats här på bloggen.3 Förvisso är hösten en tid då livets förgänglighet manifesteras. Vi påminns om döden; det är ingen slump att allhelgonahelgen med sina ceremonier ligger just i skiftet mellan oktober och november.

Men här läggs också grunden för det fortsatta livet. För tre år sedan kunde jag här på bloggen kungöra att jag antagits till forskarutbildning, och för snart två år sedan skedde det allra största: min dotters födelse.

Också när det är som mörkast är november en ljus månad.
 
Noter:

  1. Ingen större skillnad från hur det annars sett ut på denna blogg, alltså. []
  2. Den som hängt med minns kanske att jag från början använde mig av Geeklog. Sedan mars 2006 är det emellertid WordPress som gäller. []
  3. Publiceringsluckor står emellertid att finna även under januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober och december… []

GNI – ett globalt initiativ för yttrandefrihet och personlig integritet på nätet

Akronymer och förkortningar hör till vanligheterna på nätet. Den senaste skapelsen att (eventuellt) lägga på minnet är GNI – Global Network Initiative. Med målsättningen att verka för yttrandefrihet och personlighet integritet lär denna organisation – vilken till sina medlemmar räknar såväl företag som Google, Microsoft och Yahoo, som människorättsorganisationer som Human Rights Watch – bli ett givet samtalsämne i bloggarna den närmaste tiden.1

Med tanke på att de tre tidigare nämnda företagen har en del att bevisa när det gäller engagemanget för mänskliga rättigheter, lär såväl de storslagna målsättningarna som det praktiska arbetet sättas under bloggosfärens lupp. Lägg märke till de principer om mänskliga rättigheter som GNI antagit:

[...]

All human rights are indivisible, interdependent, and interrelated: the improvement of one right facilitates advancement of the others; the deprivation of one right adversely affects others. Freedom of expression and privacy are an explicit part of this international framework of human rights and are enabling rights that facilitate the meaningful realization of other human rights.

The duty of governments to respect, protect, promote and fulfill human rights is the foundation of this human rights framework. That duty includes ensuring that national laws, regulations and policies are consistent with international human rights laws and standards on freedom of expression and privacy.

[...]

Mer specifikt anges också vikten av freedom of expression samt privacy, och här utfäster sig deltagarna i GNI att stå upp mot påtryckningar från regeringar som vill göra inskränkningar i yttrande- och informationsfrihet. Dessutom säger man sig vilja skydda användarnas rätt till personlig information.

Frågan är för övrigt vad följande stycke betyder för de deltagande företagens förhållande till FRA-lagens Sverige:

Participating companies will employ protections with respect to personal information in all countries where they operate in order to protect the privacy rights of users.

Participating companies will respect and protect the privacy rights of users when confronted with government demands, laws or regulations that compromise privacy in a manner inconsistent with internationally recognized laws and standards.

Hur detta initiativ utvecklas skall bli intressant att följa. Som jag förstår det förväntar man sig att allmänheten, bloggarna och media skall vara behjälpliga med utvärdering och ansvarsutkrävande:

Participants will be held accountable through a system of (a) transparency with the public and (b) independent assessment and evaluation of the implementation of these Principles. [Min kursivering]

Arbetet har redan börjat – nu väntar vi på resultaten.

 
Noter:

  1. Och, för den delen, också kanske också i mer traditionella media; se t.ex. SvD och Computer Sweden. []

Två texter, två medievärldar

I vad som måste betecknas som något slags andhämtningspaus i FRA-frågan – där alla väntar på vad som kommer att komma i motionsväg – dyker två helt olika texter upp: en huvudsakligen statistisk blogganalys och ett politiskt insidesreportage.

Bloggsökmotorn/pingcentralen Twingly presenterar i sin rapport om FRA-debatten det som åtminstone de i bloggosfären inblandade redan visste: att bloggar drev debatten framåt medan traditionella media visade betydligt mindre intresse för frågan såväl före som efter riksdagsomröstningen.

Samtidigt publicerar Fokus idag en artikel som den traditionella politiska journalistiken knappast behöver skämmas för. Anita Kratz och Torbjörn Nilsson redogör för turerna i spelet om FRA. Nödvändig men nedslående läsning – och på det hela en så välskriven, välefterforskad och initierad text att man skulle önska att slika alster lite oftare producerades också i bloggosfären.

Var för sig har gamla och nya medier både för- och nackdelar, och det är ibland knepigt att vara riktigt nöjd med sakernas tillstånd. Sammantaget kan de bägge medievärldarna däremot kompensera för varandras tillkortakommanden. Bloggarnas snabbhet och slagkraft gör i kombination med de traditionella mediernas ekonomiska och journalistiska resurser att dagens medielandskap – i all sin omskakade, osäkra omogenhet – understundom kanske inte är så pjåkigt ändå.


Hundratals svenska bloggar spamhackade – och så även din?

I dagarna var det tänkt att jag skulle göra en storslagen (nåja) återkomst här på bloggen, men annat elände emellertid emellan: spam. Någon illasinnad individ hade använt säkerhetsluckor i bloggplattformen för att injicera en massa skräp i koden, bland annat länkar till sajter av det mer tvivelaktiga slaget.

Det luriga är att den farliga koden är så väl dold att den undgår den som inte vet exakt var man skall leta – däremot går spammet som denna kod genererar uppenbarligen inte sökmotorerna förbi. Resultatet blir att Google med flera indexerar en mängd saker som en seriös bloggare eller webbplatsägare definitivt inte vill stoltsera med bland sökresultaten. Det är emellertid åtskilliga, förmodligen hundratals, svenska bloggare som står listade med en massa spam i sina bloggar, men de flesta är förmodligen ovetande om att de är drabbade.

Med en enkel sökning på Google går det att undersöka om också din blogg är drabbad. Knappa (förslagsvis) in

site:skrivdittbloggnamnhär.se buy

i sökrutan och ta en titt på hur din sida (särskilt källkoden) ser ut i Googles cache.

Mer att läsa om detta otyg, hur man upptäcker det och hur man åtgärdar problemen finns hos BloggerGuide och Holy Shmoly!.

Uppdaterat 2008-08-14: För användare av nyare versioner av WordPress finns tillägget WordPress Exploit Scanner, som kan identifiera en del (men inte alla) av tecknen på att ens blogg har hackats.

För min del borde problemet nu vara åtgärdat – åtminstone för stunden &ndash. Den närmaste tiden kommer jag förmodligen att vidta ytterligare säkerhetsåtgärder, varför det (återigen) kan bli en del underhållsarbete här på bloggen.


FRA-frågan och faran med att sänka garden

Även om den i bloggosfären pågående kampanjen mot FRA-lagen nu får allt mer uppmärksamhet även i traditionella media1, så vore det dock förödande för lagens motståndare att för ens en sekund luta sig tillbaka och tro att det redan nedlagda arbetet räcker.

Precis som Sverige nyss föll på mållinjen (om man nu kan göra det inom fotbollen…2) i matchen mot Spanien, så är FRA-frågan inte avgjord förrän tidigast på onsdag. Om ens då – om lagen inte klubbas igenom kan den trots allt mycket väl komma upp på bordet igen i lätt modifierad form, under sittande eller annan regering.

Däremot ligger det ett och annat i observationen att bloggarna den senaste veckan ryckt åt sig initiativet i mediedebatten på ett tidigare sällan skådat sätt3. Här har man också möjlighet att uppvisa ett mer flexibelt förhållningssätt till den politiska situationen än vad som uppenbart är fallet på sina håll inom gammelmedia, där man är övertygad om att lagen kommer att gå igenom. (Se till exempel Kopit och opassande.se.)

Och oavsett hur man tror att det kommer att gå i onsdagens omröstning, så är nog en allmänt utbredd förmodan att det hela redan är avgjort den största gåva som FRA-lagens förespråkare kan få.

Och media:screen har gjort små band för den som vill smycka sin webbplats i hörnen.

 
Noter:

  1. Se till exempel “Bloggarna leder striden mot FRA-lag” på DN:s nätupplaga. []
  2. Jfr katakres []
  3. Jfr exempelvis Bloggen Bent []

Flödesfördämningar: tre skäl till varför RSS inte slagit igenom

Luddig flödesikonDet är lika behändigt och bekvämt som att prenumerera på en tidning – och betydligt billigare! Frågan är varför inte fler läser bloggar, nyhetssajter och annat via dessas flöden.

Med hjälp av en flödesläsare får man enkelt blogginlägg, nyheter, radioprogram eller vad man nu önskar levererade till en och samma plats på datorn (antingen ett fristående program, en del av webbläsaren eller en webbaserad tjänst), allt eftersom innehållet publiceras. Hur praktiskt som helst. Samtidigt visar undersökningar att endast en bråkdel av de som läser bloggar använder sig av flödesläsare.1

Tillåt mig därför att framkasta följande tre skäl till varför teknikens genomslag ännu dröjer:

  • Det är för inbundet. Att sköta allt sitt bloggläsande inom ramarna för en och samma applikation leder lätt till att man tappar något av det slumpmässiga surfande där man aldrig vet var man hamnar. Denna instängdhet kan vara bra om man lider av fokuseringssvårigheter, och mindre bra om man då och då önskar överraskas.2
  • Det är formmässigt tråkigt. Stilrent presenterad text och avskalat innehåll i all ära – “content is king” var det visst någon klok individ som yttrade någon gång i en nära forntid – men som också vi vet är form och innehåll ömsesidigt beroende. En del av charmen med nätet är att ta del av webbplatsers skilda formgivning: bakgrund, typsnitt, färger, disposition och så vidare.
  • Terminologin är för snårig. Flöden, Atom, XML, Rich Site Summary, RDF Site Summary, Really Simple Syndication… Kärt barn har många namn, sägs det – men frågan är om barnet är så kärt och om det ens är fråga om ett och samma barn. Svårt att hålla reda på är det i alla fall.

Tills vidare får man nog räkna med att de flesta antingen sköter sitt bloggläsande via olika portaltjänster. Eller så knappar man helt enkelt in favoritbloggarnas adress i webbläsarens adressruta; den senare brukar ju vara behjälplig med en snabb komplettering så att man varje gång hamnar på exakt samma ställe…
 
Noter:

  1. Se till exempel Hans Kullin, BloggSverige 3, januari 2008. []
  2. Just detta leder till att olika bloggportaler definitivt har en roll att fylla: trots en viss förutsägbarhet finns här fortfarande stundom ett kaotiskt element. []

Bloggläsare och andra läsare

LäsareNoterar i förbifarten att Media Culpas tredje bloggläsarundersökning är klar, och att det har hänt en del sedan Kullins förra undersökning.

I mycket korta drag kan man se hur bloggläsarna i än större utsträckning är kvinnor, och i genomsnitt ännu yngre än tidigare år. Dessutom är underhållning den vanligaste anledningen att läsa bloggar, och man tar helst del av vardagsbetraktelser och mode. En tydlig tendens är att kvinnliga och manliga bloggläsare söker sig till olika bloggar; politik och samhälle samt IT och bloggande hör enligt enkäten till männens favoritlektyr medan mode och design hör till de kvinnliga bloggläsarnas favoritämnen.

Förmodligen avspeglar dessa bloggläsvanor den allmänna utvecklingen i samhället.

Kvinnor läser mer än män, och särskilt hos männen är bokläsandet i avtagande, enligt bland annat SCB:s undersökning från 2007. Rudolf Antonis studie “Svenska läsvanor”1 visar vidare att skönlitteratur läses i större utsträckning av kvinnor, medan männen endast överväger bland läsarna av special-/facktidskrifter och utländska tidningar/tidskrifter.

Och frågan är väl varför bloggläsandet, nu när bloggen som medium verkligen etablerats, skulle skilja sig nämnvärt från läsningen av tryckta texter.
 
Noter:

  1. Kapitel i Du stora nya värld, red. Sören Holmberg och Lennart Weibull (Göteborg, 2006). ISBN: 9189673093 []