Arkiv för etiketten 'bloggande'

Mer om långsamt bloggande

Noterar att åtskilligt av tankarna bakom vad jag nyligen skrev om bloggandets långsamhet jämfört med andra sociala medier också står att finna i en artikel från New York Times, Sharon Ottermans “Blogging at a Snail’s Pace” från 21 november 2008. Det är en läsvärd text:

In between the slow bloggers and the rapid-fire ones, there is a vast middle, hundreds of thousands of writers who are not trying to attract advertising or buzz but do want to reach like-minded colleagues and friends. These people have been the bedrock of the genre since its start, yet recently there has been a sea change in their output: They are increasingly turning to slow blogging, in practice if not in name.

[…]

Technology is partly to blame. Two years ago, if a writer wanted to share a link or a video with friends or tell them about an upcoming event, he or she would post the information on a blog. Now it’s much faster to type 140 characters in a Twitter update (also known as a tweet), share pictures on Flickr, or use the news feed on Facebook. By comparison, a traditional blogging program like WordPress can feel downright glacial.

[…]

Slow blogging is something of a philosophical rebuttal to this dynamic. While some bloggers may just be naturally slow — think of the daydreaming schoolmate who used to take forever to get the assignment done — others are more emphatic about the purpose of taking their time.

Och även om det nu finns en växande “blogga långsamt”-rörelse, så är det inte säkert att den går i takt med den allmänna utvecklingen på nätet där allt går snabbare och snabbare, och där ringa uppmärksamhet ges den som inte publicerar sig tillräckligt ofta. Kanske är därför långsambloggarna dömda att tyna bort och falla i glömska, blir slutsatsen av Ottermans artikel:

Even Mr. Sieling, the writer of the Slow Blog Manifesto, gave up his personal blog because he felt no one was reading it. “I called it the Robinson Crusoe feeling of blogging,” he said by e-mail, “and I think it’s common.”

Är det bara det sociala medielandskapet som har förändrats, eller är det kanske dess invånare?


En långsammare blogg

Helt plötsligt föll en tyngd från mina axlar. Efter att i över fyra år mer eller mindre medvetet ha brottats med denna bloggs inriktning, publiceringsfrekvens, besöksstatistik och allt det där andra som en bloggare så gärna sysselsätter sig med istället för att verkligen skriva stod det klart.

Jag bloggar om vad jag vill, jag bloggar hur jag vill, jag bloggar när jag vill, jag bloggar därför att jag vill – och jag är inte ensam om denna hållning.

Via Twitter, snabbast av de snabba just nu, fick jag ett tips om Torbjörn Elenskys Slow blog på svenska, varifrån jag hittade till Todd Sielings Slow Blog Manifesto.

Läs – tag dig tid! – och begrunda:

1

Slow Blogging is a rejection of immediacy. It is an affirmation that not all things worth reading are written quickly, and that many thoughts are best served after being fully baked and worded in an even temperament.

2

Slow Blogging is speaking like it matters, like the pixels that give your words form are precious and rare. It is a willingness to let current events pass without comment. It is deliberate in its pace, breaking its unhurried stride for nothing short of true emergency. And perhaps not even then, for slow is not the speed of most emergencies, and places where beloved, reassuring speed rules the day will serve us best at those times.

3

Slow Blogging is a reversal of the disintegration into the one-liners and cutting turns of phrase that are often the early lives of our best ideas. Its a process in which flashes of thought shine and then fade to take their place in the background as part of something larger. Slow Blogging does not write thoughts onto the ethereal and eternal parchment before they provide an enduring worth in the shape of our ideas over time.

4

Slow Blogging is a willingness to remain silent amid the daily outrages and ecstasies that fill nothing more than single moments in time, switching between banality, crushing heartbreak and end-of-the-world psychotic glee in the mere space between headlines. The thing you wished you said in the moment last week can be said next month, or next year, and you’ll only look all the smarter.

5

Slow Blogging is a response to and a rejection of Pagerank. Pagerank, the ugly-beautiful monster that sits behind the many folded curtains of Google, deciding the question of authority and relevance to your searches. Blog early, blog often, and Google will reward you. Condition your creative self to the secret frequency, and find yourself adored by Google; you will appear where everybody looks – in the first few pages of results. Follow your own pace and find your works never found; refuse Pagerank its favours and your work is pulled as if by riptide into the deep waters of undifferentiated results. Its twisted idea of the common good has made Pagerank a terrifying enemy of the commons, setting a pace that forbids the reflection that is necessary to move past the day to day and into legacy.

6

Slow Blogging is the re-establishment of the machine as the agent of human expression, rather than its whip and container. It’s the voluntary halting of the light-speed hamster wheel dictated in rules of highly effective blogging. It is an imposition of asynchronous temporalities, where we do not type faster to keep up with the computer, where the speed of retrieval does not necessitate the same pace of consumption, where good and bad works are created in their own time.

I väntan på en egen version av Slow blog-manifestet (det kanske kommer i sinom tid), så kan jag blott konstatera att jag är beredd att skriva under på det mesta av Sielings text.

Förmodligen, och förhoppningsvis, är detta inlägg ett avfall. Det är ett avsked från någonting som har varit – och början på någonting nytt här på Loci.se: någonting som kan, men inte nödvändigtvis behöver, se annorlunda ut. Det är ett avhopp från det bloggande som sätter produktionstakt före publiceringslusta, som sätter kvantitet före kvalitet. Det är ett avståndstagande från allt som kommer i närheten av den hektiska, ängsligt trendkänsliga jakten på läsare som är så vanlig annorstädes i det vi i brist på vackrare och mer precisa ord fortfarande kallar bloggosfären.

Det är första steget mot en långsammare blogg.


Kronoologiskt

TidsallegoriFör den som skriver – eller regelbundet följer – en blogg så handlar det för det mesta verkligen om en logg: ett i kronologisk ordning publicerat material. För den som däremot kommer in på bloggen ifråga via exempelvis en sökmotor så är däremot allt det hittills publicerade innehållet samtidigt.

Blogginlägg må ha försetts med publiceringsdatum och -tid, men nya (och sporadiska) besökare läser dem vanligtvis utan förstå de kronologiska sammanhangen. Det man som bloggare skriver idag är inte oberoende av vad man tidigare skrivit, men för den nytillkomne läsaren är allting som nytt.

Omprövade ställningstaganden, ändrade åsikter, nytillkomna fakta… inget av detta är nödvändigtvis synligt för besökaren. Det låter som en självklarhet, men stämmer likväl till eftertanke.

Varje blogginlägg är en potentiell text för evigheten. Problemet är att allting annat kan – och lär – förändras. Om så författaren, läsaren och världen skulle genomgå de mest dramatiska förändringar så kvarstår vad som publicerats. Texten finns där – mening, betydelse, innebörder, tolkning må däremot skifta. Och dessa är det inte nödvändigtvis bloggaren som avgör.

Vad innebär då detta? Vad säger egentligen dessa rader?

Även om också detta blogginlägg löper risken att befria sig från de flesta sammanhang med såväl bloggen som bloggaren så ryms här mer än den filosofiska frågan om textens eventuella egna liv. För den som läser detta – måhända en svenskspråkig bloggläsare i början av det tjugoförsta århundradet? – ryms också reflexioner av mer praktisk karaktär.

För den som hittat fram genom en sökmotor, eller följt en länk från annat håll: en anmodan om att vad man läser blott är en skärva av allt som skrivits på bloggen och av bloggaren.

För den som själv bloggar eller på annat sätt publicerar sig själv på nätet: en påminnelse om att man då och då kan ha ett behov av att upplysa sina läsare om just det faktum att bloggen kan vara någonting mer än ett antal inlägg som råkar ligga under samma domän. Kanske vill man i sina inlägg länka till vad man skrivit tidigare i ämnet. Kanske vill man uppdatera sina äldre texter så att läsare kan följa trådarna framåt i tiden.

Kanske vill en text som denna på något sätt komma till världen.


Etiketter: bloggande, text, tid

Hjulen i rullning

“Ryktet om min död är betydligt överdrivet”, heter det ju och det är inte utan att man som bloggare ibland känner sig nödgad att skriva några rader för att visa att bloggen lever och är vid god hälsa. Egentligen känns det lite löjligt, men sådant är vårt uppmärksamhetsspann av idag att vi inte gärna dröjer vid det allt för trögrörliga. Med bloggen, detta i mångas ögon närmast omedelbara medium, är kanske tålamodet extra kort. Uppdatera ofta – eller glöms bort.

Jag känner själv att det börjar klia och krypa när jag inte hunnit blogga på ett tag. Det är en känsla som infinner sig allt tidigare och som blir starkare när man efter en period med högre publiceringstempo 1Vilket ju, liksom allt annat – som inte är konstant –, är relativt. låter bloggandet plana ut. För egen del har arbete och oförutsedda omständigheter de senaste månaderna gjort att den egna uppmärksamheten och energin riktats åt andra håll, men med lite tur blir det härmed ny fart på bloggandet. 2En förhoppning om ny fart som för övrigt är misstänkt lik den som luftades för ganska exakt ett år sedan; det är märkligt vad som händer i slutet av terminerna…

Året skall alltså avrundas och summeras och blicken vändas framåt – men framför allt skall den allmänna, långsamma och planlösa lunken fortsätta mot nya platser. Ty det är just dessa “mer eller mindre intressanta platser” som är av undertecknad givna förklaringen till bloggens namn.

Fotnoter   [ + ]

1. Vilket ju, liksom allt annat – som inte är konstant –, är relativt.
2. En förhoppning om ny fart som för övrigt är misstänkt lik den som luftades för ganska exakt ett år sedan; det är märkligt vad som händer i slutet av terminerna…

Novemberretrospektiv

Uppsala, november 2008

Denna vecka ligger jag lågt här på bloggen; tiden och tankarna går till annat. Blicken vänds inåt och bakåt, mot denna bloggs novembergömmor.

För tre år sedan gick Bloggforum 3 av stapeln, en tillställning som naturligtvis också bevistades av undertecknad. Hösten 2005 rådde fortfarande något av nybyggarnas entusiasm, även om man redan då börjat tänka på baksmällan efter den kommande hajpen. Valet av forumtema är intressant och betecknande: bloggens död (och bloggandets framtid). Det har hänt en del sedan dess, och bloggosfären ser definitivt annorlunda ut idag. (Bara tanken – och möjligheten! – att rent fysiskt samla den svenska bloggosfären under ett och samma tak känns tämligen avlägsen…) Det finns all anledning att återkomma till detta, kanske i samband med att den senaste tidens utveckling i bloggosfären sammanfattas lagom till årets slut.

I övrigt tycks språk, litteratur och internet ha stått i fokus under november månad. 1Ingen större skillnad från hur det annars sett ut på denna blogg, alltså. Det har puffats för instick till Svenska Akademiens ordbok. Läslistor och bokbindarkonst har avhandlats, liksom möjligheten att prenumerera på nypublicerade e-texter som RSS-flöde. Reklam har gjorts för Firefox (något jag gärna upprepar) och denna bloggs byte av publiceringsplattform har annonserats. 2Den som hängt med minns kanske att jag från början använde mig av Geeklog. Sedan mars 2006 är det emellertid WordPress som gäller.

November har annars på det personliga planet de senaste åren varit något av en förändringarnas månad, och det är kanske anledningen till att relativt litet publicerats här på bloggen. 3Publiceringsluckor står emellertid att finna även under januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober och december… Förvisso är hösten en tid då livets förgänglighet manifesteras. Vi påminns om döden; det är ingen slump att allhelgonahelgen med sina ceremonier ligger just i skiftet mellan oktober och november.

Men här läggs också grunden för det fortsatta livet. För tre år sedan kunde jag här på bloggen kungöra att jag antagits till forskarutbildning, och för snart två år sedan skedde det allra största: min dotters födelse.

Också när det är som mörkast är november en ljus månad.

Fotnoter   [ + ]

1. Ingen större skillnad från hur det annars sett ut på denna blogg, alltså.
2. Den som hängt med minns kanske att jag från början använde mig av Geeklog. Sedan mars 2006 är det emellertid WordPress som gäller.
3. Publiceringsluckor står emellertid att finna även under januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober och december…

Ny månad, nya föresatser

Oktober månad är kommen, och med den nya tillfällen att göra skäl för bloggarepitetet. Den senaste tiden har ägnats åt kurser och konferenser, resor och redovisningar, arkivforskning och analys. Nu stundar förvisso inte nödvändigtvis andra tider, men det är delvis andra bullar som vankas.

Härmed utlovas sålunda en ökad nätnärvaro under de närmaste månaderna. Mer bloggande, alltså (och kanske ett ökat deltagande även i andra sociala medier).

Till anledningarna hör att jag gärna vill hålla igång sådant som skrivande och nätverkande trots att en icke obetydlig del av dagarna ägnas åt insamling och analys av gamla dokument – vilket ju fallet ofta är när man som undertecknad ägnar sig åt forskning kring äldre material. På sätt och vis är många av de människor man möter i arbetet sådana som är döda sedan ett par hundra år. Inget fel med det, men de deltar inte alltid i den senaste bloggdebatten.

Denna utfästelse innebär alltså ett slags programförklaring. Under oktober och november månad avser jag att skriva åtminstone ett inlägg varannan till var tredje dag. Observera att målet framför allt är kvantitativt – den kvalitativa sidan är inte prioriterad. 1Kanske i (välbehövlig?) kontrast till mitt metodmässigt framför allt kvalitativt orienterade avhandlingsarbete. Istället skall jag göra mitt bästa för att inte låta pretentioner och prestationsångest hamna i vägen för skrivandet – vilket kan vara nog så svårt då man 2Åtminstone undertecknad. som forskarstuderande ständigt är på vippen att ålägga sig själv samma kvalitetskrav i bloggandet som när det gäller skrivandet å yrkets vägnar.

Kanske kan (de eventuella) läsarna hjälpa till här: hur ser ni på skrivandet i olika genrer och medier? Finns det något krav på enhetlighet i den offentliga rollen? Är det en tillgång eller mest en källa till problem att verka och publicera sig inom olika offentliga sfärer?

Nåväl, mer om detta vid ett annat tillfälle. Nu är det dags att regnruskrusta sig för att så smått knata iväg och hämta dottern på dagis.

Fotnoter   [ + ]

1. Kanske i (välbehövlig?) kontrast till mitt metodmässigt framför allt kvalitativt orienterade avhandlingsarbete.
2. Åtminstone undertecknad.

I backspegeln: Metabloggande, knappologi och fula knep

Eftersom jag helt nyligen kommit hem från en vecka i Schweiz – och därtill är föräldraledig – så räcker tiden just nu endast till en liten återblick på hur det genom bloggens historia sett ut i mitten av maj.

FjäderpennaDenna dag för exakt ett år sedan, en betraktelse över Metabloggandets topiklära:

“Ingenting att skriva om” skriver bloggaren den ena dagen, “fortsätta eller sluta” frågar hon eller han den andra dagen.

Skrivkramp – eller, som det heter i bloggosfären, bloggtorka – har blivit ett stående ämne. […] Förmodligen är det inte allt för långsökt att betrakta dessa ämnen som moderna loci där den genomsnittliga bloggaren med jämna mellanrum söker stoffet till sitt skrivande.

Konstaterandet är förmodligen giltigt även i 2008 års bloggosfär, även om undertecknad – med varierande resultat – gör sitt bästa för att hålla sig borta från de mest flagranta skrivkrampsskriverierna.

Vidare, också från 2007, ett ifrågasättande av den knappologiska jakt på argumentationsfel som gör sig påmind här och var i bloggosfären:

En av de stora demokratiska poängerna med retoriken är att den lär oss att skärskåda politikens språk och argumentation. En förståelse av den mänskliga kommunikationens former och funktioner främjar medborgarens förmåga till politiska bedömningar och ställningstaganden.

Så kunde det i alla fall vara, men det är ganska ovanligt att en djupare retorisk medvetenhet kommer till uttryck i debatten. Istället ser man ofta i den politiska analysen uttryck för ett märkligt argumentativt felfinneri. […] Man tävlar om att slå varandra i huvudet med allehanda klassifikationer av meningsmotståndares yttranden: “Ursäkta, min herre, men jag tror att ni just använde er av ett auktoritetsargument. Fi donc!”

ArgumentOch – apropå argumentationsfel – från 2005 ett inlägg om fula diskussions- och debattknep:

[…] en uppsjö tips för fördröja och förhala, irritera och förolämpa – och i det långa loppet göra sig mer eller mindre omöjlig i sociala sammanhang.

Definitivt en bit bort från den goda retoriken, men icke desto mindre underhållande läsning.


Läget i bloggosfären, del 3: Redaktörernas roll och en from förhoppning om bättre verktyg

Som konstaterats i tidigare inlägg i denna serie så befinner sig den svenska bloggosfären i något av en kvalitetsmässig formsvacka, trots att det i såväl slott som koja bloggas som aldrig förr. Det största problemet är enligt min mening att guldkornen skyms av alla innehållslösa inlägg, delvis som ett resultat av många svenska bloggare i sin jakt på återlänkar bundit upp sig vid och blivit ett bihang till de traditionella mediernas rapportering.

Även om läget är tröttande, så är det långt från hopplöst. För att kunna sålla i de ständigt ökade textmassorna behöver man emellertid assistans. I det följande vill jag lyfta fram två företeelser som kan vara förhoppningsfulla bloggläsare behjälpliga: det manuella, mänskliga redaktörsskapet och de automatiserade verktygen.

PennaDet går inte att komma ifrån att den mänskliga förmågan att sålla, tolka, värdera och presentera texter också har sin plats att fylla i det medieagglomerat som vi – med ett sällsynt oskönt ord – kallar bloggosfären. En levande redaktör har (förhoppningsvis) ett analytiskt omdöme varmot datoriserade tjänster står sig slätt. En god redaktör förmår inte blott bedöma kvalitet utan också för sina läsare presentera materialet utifrån en de egna bedömningarna. Just det subjektiva i denna position ställer krav på redaktionellt ansvarstagande: redaktören måste för sina läsare och sig själv vara beredd att motivera sin sållning och sin textvärdering, något som – korrekt och tydligt utfört – borgar för tillförlitlighet och kvalitet.

När nu Bloggtidningen gör gällande att det någonstans (hos Twingly, måhända?) skall vara på väg något slags ‘bloggredaktörer’, är det därför som en högst välkommen utveckling. 1Vad nu “säkra källor”, som Bloggtidningen skriver, skall betyda… Förhoppningsvis kan den mänskliga handen bidra till att lyfta fram intressanta och relevanta inlägg.

Förmodligen avser det påtänkta redaktörsskapet modereringen av bloggkommentarer till tidningarnas nätupplagor, och därmed är hela arrangemanget fortfarande en affär mellan å ena sidan traditionella media och å andra sidan de bloggar som kommenterar dem. Gott så, men även om vi förmodligen får se en uppryckning i kvalitetshänseende, så är förhållandet mellan de nya och de gamla medierna fortfarande detsamma, där de förra agerar kommenterande bihang åt de senare. Faktum är att en kvalitetssatsning av detta slag också innebär utökade befogenheter för mediernas grindvakter. De traditionella mediernas övertag i debatten stärks på detta sätt, även om det förhoppningsvis i alla fall leder till att deras övertag i sökmotorindexen minskar när masslänkande bloggar prioriteras ned. Nymodigheten har alltså flera sidor, och det är i nuläget tämligen oklart vad resultatet kommer att bli. 2Liksom hur påfundet är tänkt att fungera, om det alls implementeras – man får väl ta ställning till det när (och om) det blivit verklighet.

Minst lika intressant vore dock att just ‘redaktörsskapet’ också skulle sprida sig till rent inombloggosfäriska domäner. Visserligen finns ett antal bloggar – Beta Alfa och till viss del tidigare nämnda Bloggtidning utgör två svenska exempel – som i sitt refererande och uppsamlande av vad som händer på (framför allt svenska) bloggar uppvisar drag som minner om detta. Samtidigt är det fråga om en verksamhet i relativt liten skala eller med begränsat fokus. En annan sak vore om en tjänst med samma bredd och täckning som till exempel Knuff skulle ge sig in i leken. Just den sajten är emellertid i allt väsentligt en pingcentral och har därmed en helt annan karaktär än den av människohand modererade.

SkiftnyckelEn delvis annan utgångspunkt finns nämligen i de automatiserade tjänster som aggregerar och sorterar blogginlägg utifrån länkar, etiketter och andra kategorier. Istället för att närma sig kvalitetsfrågan utifrån en subjektiv synvinkel försöker dessa verktyg finna andra kriterier för hanteringen. Snarare än att presentera ett urval grupperar dessa tjänster vanligtvis inläggen utifrån etikett, länkar eller bloggarens geografiska hemvist. Det blir därför upp till användaren av tjänsten att själv göra sållningen utifrån de inlägg som presenteras i mer eller mindre detaljerade länklistor.

Samtidigt som dylika tjänster organiserar stora mängder material och per definition släpper fram vem som helst som pingar så finns här enligt min mening utrymme för förbättringar. En sajt som Nyligen, som enbart listar nyligen uppdaterade bloggar, var måhända användbar (eller åtminstone underhållande) för ett antal år sedan när antalet svenska bloggar blott var något hundratal. Med de senaste årens bloggexplosion har emellertid behovet av mer avancerade verktyg ökat. Den bästa av dessa är förmodligen fortfarande Knuff med sidoprojekt, men också denna sajt (och eventuella framtida konkurrenter) har sina begränsningar.

Vad jag gärna skulle se är därför bland annat:

  • En tydligare sortering på ämne. Förstasidan (och den speciella sidan med aktuella blogginlägg) är fylld av länkar till läsning om allt från plastikoperationer till politik (och allt för sällan någonting däremellan – ibland tycks det som om man hamnat på en korsning mellan En ding ding värld och en politisk propagandacentral). Förvisso kan man finna sidor om mode, film och teknik – men sedan då? Varför inte vetenskap eller vardagsbetraktelser, historia eller humor – och så vidare.
  • Möjlighet till läsarinteraktion. Varför inte låta bloggläsarna ge tummen upp eller tummen ned till blogginläggen? Förvisso ett subjektivt instrument, men det är också det som är poängen. 3Kanske skulle man kräva registrering för betygssättning, precis som systemet på sajter som YouTube. Se också kommentarsdiskussion hos Beta Alfa. Bra, välskrivna och relevanta inlägg belönas av läsarna och flyttas upp i listningarna, medan intetsägande länkmissbrukare kan flyttas till en mer undanskymd plats. 4Det ryktas att det finns en egen krets i helvetet för tidsstjälande bloggfuskare.
  • Mer detaljerade presentationer (längre textutdrag) av blogginläggen skulle underlätta för besökarnas sållning och därmed spara många meningslösa klick – något som i sig borde minska antalet innehållslösa inlägg.
  • Införandet (eller förbättrandet) av viktningsalgoritmer. Fråga mig inte hur Google gör 5Det är förmodligen något slags magi. men sökresultaten rankas på ett åtminstone hyggligt rättvisande sätt utifrån faktorer som in- och utlänkar, textmängd, uppdateringsfrekvens, beständighet, och så vidare. Visst går ett dylikt system att manipulera – alltför många försöker – men trots allt är denna rankning oftast bättre än en ren kronologisk sortering. Särskilt effektiv skulle rankningen bli i kombination med ovan nämnda förslag.
  • Teknologisk öppenhet. Detta borde gälla såväl indata &ndash en tillåtande RSS-tolk som inte i första taget sorterar bort flöden på grund av smärre syntaxfel och ett system där man inte behöver använda sig av särskild kod på den egna sidan för att delta – som utdata – ett öppet API som tillåter utvecklare och användare att komma åt och använda tjänstens data.

Detta är blott några förslag, men uppfyll dessa kriterier och ni kan åtminstone räkna in undertecknad i skaran av nöjda användare.

Detta är det tredje inlägget i en serie om den svenska bloggosfären vid årsskiftet 2007/2008. De tidigare två inläggen behandlar det ganska mörka läget och de ljusglimtar som faktiskt finns.

Fotnoter   [ + ]

1. Vad nu “säkra källor”, som Bloggtidningen skriver, skall betyda…
2. Liksom hur påfundet är tänkt att fungera, om det alls implementeras – man får väl ta ställning till det när (och om) det blivit verklighet.
3. Kanske skulle man kräva registrering för betygssättning, precis som systemet på sajter som YouTube. Se också kommentarsdiskussion hos Beta Alfa.
4. Det ryktas att det finns en egen krets i helvetet för tidsstjälande bloggfuskare.
5. Det är förmodligen något slags magi.

Läget i bloggosfären, del 2: Små glimtar av ljus

SolglimtDet var inte enbart ljusa toner i min senaste betraktelse över läget i bloggosfären nu när vi nyligen lagt år 2007 till handlingarna. Det gångna året präglades enligt min mening av en förflackning där meningslösa blogginlägg och en ogenerad jakt på bloggbesökare strålade samman i en tilltagande länkinflation som gjorde aggregatortjänster och pingcentraler allt mindre användbara.

En något dyster bild, menade Uppkopplat, medan till exempel Beta Alfa snarare valde att blicka framåt och hoppas på att bloggarna skall utvecklas från att vara parasiter på de stora medierna till att hamna i ett mer produktivt symbiotiskt läge.

Men visst, bilden är dyster. Samtidigt är den dock befogad: som jag ser det har guldkornen i bloggosfären blivit svårare att vaska fram, medan grus, brus och digitala fyllnadsmassor tar allt större plats.

Det kan emellertid vara på sin plats att uppmärksamma att det faktiskt finns meningsfullt innehåll därute. Den senaste tidens debatt kring fildelningen har visat hur bloggosfären både klarar av att samspela med traditionella media (i detta fall i form av tidningarnas nätupplagor) och att själva rycka åt sig initiativet i debatten. Skribenter med bloggen som primär plattform (Copyriot, Blogge), politiker som nyttjar såväl bloggen som tidningarnas debattsidor (Karl Sigfrid), mer papperstrogna debattörer (Horace Engdahl m.fl., Lars Weiss) – alla har de mötts i en debatt som faktiskt till viss del lyckats lösgöra sig från de enskilda medierna.

Det är alltså fråga om en debatt som förts med skilda medel och i skilda medier, och med skilda förutsättningar för deltagande. Alla kommer förvisso inte fram överallt – alla har inte tillgång till tidningarnas debattsidor, alla debattartiklar låter sig inte länkas till, och så vidare – men det är anmärkningsvärt hur pingcentraler som Knuff den här gången har lyckats sammanställa debatten och föra samman röster från så skilda håll. Kanske är detta ett (om än isolerat) bevis på hur bloggosfären börjar bli inte blott en integererad del av den offentliga debatten utan också ett eget demokratiskt forum där åsikter bildas och bryts på nya villkor.

Det är någonting som kan vara värt att komma ihåg när man tycker sig stå upp över öronen i kvällstidningskrönikörernas kalkylerande provokationer, i opinionsundersökningsfetischternas plattityder, i skvaller kring idrotts- och musikbranschernas galajippon, i referatbloggarnas och besökarjägarnas länkträsk.

Allt är inte becksvart; då och då glimmar det faktiskt till. Och det kan bli ännu bättre; mer om detta i ett kommande inlägg.

Detta är andra delen i en serie inlägg om läget i bloggosfären. Det första avhandlar problem med länkinflation, de traditionella mediernas roll som grindvakt i debatten och bloggarnas minskade betydelse. Nästa inlägg är en from förhoppning om bättre verktyg.


Läget i bloggosfären, del 1: Länkinflationen, traditionella media och bloggarnas tappade betydelse

SfärTyvärr är det nog bara att konstatera att bloggåret 2007 knappast kommer att gå till historien som ett av de bästa. Vad nu ett subjektivt “bästa” skulle innebära – låt oss blott konstatera att även om vissa enskilda bloggar briljerat, så har den svenska bloggosfären som helhet knappast gjort detsamma.

I ärlighetens namn kan jag inte heller säga att jag själv hunnit och orkat med några bravader under det gångna året. Föräldraskap och arbetsbelastning har tvingat mig att prioritera annorlunda. Samtidigt är det svårt att förneka att den i mina ögon ganska trista utvecklingen av den svenska bloggosfären inte direkt bidragit till att skänka geist och motivation.

Vad är det då som har gått fel?

Framför allt har det under det gångna året blivit tydligt hur problematiskt bloggarnas förhållande till traditionella media – och då särskilt tidningarnas nätutgåvor – har blivit. Detta förhållande har i och för sig alltid varit mer eller mindre ansträngt och neurotiskt. I och med tjänster som Twingly, och till viss del också Knuff, har pendeln svängt, från en passivt-aggressivt hållning med bloggarna i något slags pseudoopposition mot mainstreammedia till ett ensidigt uppvaktande av samma media.

2007 års bloggosfär har präglats av en osund länkfrossa, där enskilda bloggare i jakt på besökare länkat som besatta till så många tidningsartiklar som möjligt. Kanske har penning- och publicitetslystna bloggare därmed lyckats åstadkomma lite högre staplar i besöksstatistiken och – högst eventuellt – skrapat ihop ytterligare några ynka korvören genom allehanda annonslösningar.

För bloggläsaren däremot är det ytterst tveksamt om detta har lett till något mervärde. Tvärtom tycks det, trots alla nya bloggar, som om det blir allt svårare att hitta några substantiella kommentarer till aktuella händelser när allt fler bloggare i allt fler inlägg staplar allt fler fåordiga och banala observationer länkade till vad som nu kan tänkas för tillfället dominera tidningarnas nätupplagor eller indexeringtjänsternas topplistor. Den som följer en länk från en artikel är föga betjänt av att besöka en bloggare som i princip enbart kläcker ur sig “läs det här”, följt av en eller flera länkar. Ändå är det, åtminstone som jag uppfattar det, just så som det i allt större utsträckning kommit att se ut under året.

Bloggosfären som kollektiv har därmed kommit att bita sig själv i svansen. Detta har tack och lov också till viss del kommit att uppmärksammas under året, och flera har också påpekat hur länkinflationen inte bara lett till en innehållslig urvattning av bloggosfären utan också till att bloggare har fått se hur man tappat sina tidigare starka positioner man haft i rankningen hos sökmotorer som Google.

Den nyfunna kärleken till de traditionella medierna har dock inte varit besvarad och länkströsslandet har inte varit ömsesidigt. Tvärtom har tidningarnas webbupplagor i allt större utsträckning valt att ta bort möjligheten till bloggkommentarer på olika artiklar. 1Den (alltför) populära tjänsten Twingly har till och med själv uppmärksammat problemet och väckt frågan om att införa ett tak för antalet länkar från ett enskilt blogginlägg. Delvis beror detta förmodligen på alla innehållslösa nonsensinlägg, vilka i allt väsentligt skiljer sig föga från traditionellt kommentarsspam vars enda syfte är att göra reklam för den egna produkten (i det här fallet den egna bloggen).

Därtill kommer ytterligare en aspekt, vilken är nog så viktig att uppmärksamma: man vill från traditionella media utnyttja möjligheten att avgöra vilka kommentarer som får höras. Som skäl härför anförs bland annat hur olika bloggar i sina kommentarer begår handlingar som befinner sig på oklar sida av lagens råmärken: uthängningar av enskilda individer är ett exempel. Denna förmenta omsorg om pressetiskt ansvarstagande eller allmän lag och ordning innebär samtidigt att man tar på sig rollen som smakdomare och åsiktscensor, vilket under det gångna året bland annat yttrat sig i att man från en av de stora tidningarnas håll valt att inte tillåta länkar från vissa bloggare – något som vållat stor debatt i bloggosfären. I ett enskilt fall har turerna kring en enskild bloggare dessutom urartat bortom det absurda – och utanför bloggosfären – med hot, personangrepp och nedstängda bloggar som följd.

Sammantaget visar utvecklingen på någonting som utgör ett ganska allvarligt problem för den svenska bloggosfären. Bloggarna har inte enbart tappat i betydelse hos sökmotorerna; de har tappat i betydelse i största allmänhet i dagens medialandskap. Från att ha varit ett framåtskridande fenomen som utnyttjade en ny publiceringsplattform för att göra nya röster hörda, så utgör bloggarna nu allt som oftast föga mer än ett rapsodiskt kommenterande bihang till den traditionella pressen. Det är oftast – undantag finns förvisso, men exemplen är få till antalet – gammalmedia som avgör dagordningen: vad det talas om, och vilka röster som hörs. Allt för många bloggare finner sig uppenbarligen i detta och traskar glatt efter på den anvisade vägen.

Det sägs förvisso mycket i bloggosfären av år 2007, men den säger kanske inte lika mycket.

Detta är det första av ett par inlägg om dagsläget i bloggosfären: om problem och om möjliga lösningar.

Fotnoter   [ + ]

1. Den (alltför) populära tjänsten Twingly har till och med själv uppmärksammat problemet och väckt frågan om att införa ett tak för antalet länkar från ett enskilt blogginlägg.