Arkiv för etiketten 'blogg'

En långsammare blogg

Helt plötsligt föll en tyngd från mina axlar. Efter att i över fyra år mer eller mindre medvetet ha brottats med denna bloggs inriktning, publiceringsfrekvens, besöksstatistik och allt det där andra som en bloggare så gärna sysselsätter sig med istället för att verkligen skriva stod det klart.

Jag bloggar om vad jag vill, jag bloggar hur jag vill, jag bloggar när jag vill, jag bloggar därför att jag vill – och jag är inte ensam om denna hållning.

Via Twitter, snabbast av de snabba just nu, fick jag ett tips om Torbjörn Elenskys Slow blog på svenska, varifrån jag hittade till Todd Sielings Slow Blog Manifesto.

Läs – tag dig tid! – och begrunda:

1

Slow Blogging is a rejection of immediacy. It is an affirmation that not all things worth reading are written quickly, and that many thoughts are best served after being fully baked and worded in an even temperament.

2

Slow Blogging is speaking like it matters, like the pixels that give your words form are precious and rare. It is a willingness to let current events pass without comment. It is deliberate in its pace, breaking its unhurried stride for nothing short of true emergency. And perhaps not even then, for slow is not the speed of most emergencies, and places where beloved, reassuring speed rules the day will serve us best at those times.

3

Slow Blogging is a reversal of the disintegration into the one-liners and cutting turns of phrase that are often the early lives of our best ideas. Its a process in which flashes of thought shine and then fade to take their place in the background as part of something larger. Slow Blogging does not write thoughts onto the ethereal and eternal parchment before they provide an enduring worth in the shape of our ideas over time.

4

Slow Blogging is a willingness to remain silent amid the daily outrages and ecstasies that fill nothing more than single moments in time, switching between banality, crushing heartbreak and end-of-the-world psychotic glee in the mere space between headlines. The thing you wished you said in the moment last week can be said next month, or next year, and you’ll only look all the smarter.

5

Slow Blogging is a response to and a rejection of Pagerank. Pagerank, the ugly-beautiful monster that sits behind the many folded curtains of Google, deciding the question of authority and relevance to your searches. Blog early, blog often, and Google will reward you. Condition your creative self to the secret frequency, and find yourself adored by Google; you will appear where everybody looks – in the first few pages of results. Follow your own pace and find your works never found; refuse Pagerank its favours and your work is pulled as if by riptide into the deep waters of undifferentiated results. Its twisted idea of the common good has made Pagerank a terrifying enemy of the commons, setting a pace that forbids the reflection that is necessary to move past the day to day and into legacy.

6

Slow Blogging is the re-establishment of the machine as the agent of human expression, rather than its whip and container. It’s the voluntary halting of the light-speed hamster wheel dictated in rules of highly effective blogging. It is an imposition of asynchronous temporalities, where we do not type faster to keep up with the computer, where the speed of retrieval does not necessitate the same pace of consumption, where good and bad works are created in their own time.

I väntan på en egen version av Slow blog-manifestet (det kanske kommer i sinom tid), så kan jag blott konstatera att jag är beredd att skriva under på det mesta av Sielings text.

Förmodligen, och förhoppningsvis, är detta inlägg ett avfall. Det är ett avsked från någonting som har varit – och början på någonting nytt här på Loci.se: någonting som kan, men inte nödvändigtvis behöver, se annorlunda ut. Det är ett avhopp från det bloggande som sätter produktionstakt före publiceringslusta, som sätter kvantitet före kvalitet. Det är ett avståndstagande från allt som kommer i närheten av den hektiska, ängsligt trendkänsliga jakten på läsare som är så vanlig annorstädes i det vi i brist på vackrare och mer precisa ord fortfarande kallar bloggosfären.

Det är första steget mot en långsammare blogg.


Ha måttliga förväntningar på sanningshalten

TidningarBloggare har alltsom oftast ett lätt tvångsmässigt förhållande till media, och särskilt till media och “sanningen” – särskilt när det är bloggosfären som avhandlas.

De som nu upprörs 1Det börjar bli lite löjligt nu, att ett av de enklaste sätten att få uppmärksamhet i bloggosfären fortfarande är att komma med svepande uttalanden om densamma, gärna i traditionella media. är över att Aftonbladet med hjälp av egen statistik valt att kora sin egen tidnings högt avlönade bloggare med anhang till “[b]loggvärldens kungafamilj” begår förmodligen misstaget att förvänta sig att (kvälls)tidningarna skulle ha som målsättning att skriva det som är sant. Så är sällan fallet.

Boulevardpressen har snarare som mål att skriva det som är underhållande, skrämmande, intresseväckande, provocerande, kittlande – och framför allt säljande. Givetvis är detta också Schulmännens uttalade strategi, enligt AB:s intervju/annons:

  • De skriver sådant andra inte vågar.
  • De tar flyktiga tankar en resa längre.
  • De ”kryddar” språket (tönt, balle… ja, ni fattar).
  • Ingen av dem drar sig för att slänga skit på folk.

När det gäller de ovanstående punkterna vet jag inte om Aftonbladet tänkt sig några likheter med den “riktiga” kungafamiljen. Däremot syns det tydligt hur tidningen utnyttjar artikelns form för att göra textreklam för egna eller närstående produkter. Till och med statistiken bygger på uppgifter från den egna tidningens bloggportal.

Den kommersiella traditionen är lika gammal som tidningen; redan Almqvist utnyttjade ju sin position på Aftonbladet för att under pseudonym publicera recensioner av sina egna böcker. På sätt och vis har nog ganska lite förändrats under sedan dess.

I det här fallet torde det väl stå ganska klart vad det är man vill lyfta fram. Och inte är det några sanningar om bloggosfären, i alla fall inte den utanför den egna domänen. Så varför bry sig, egentligen?

Fotnoter   [ + ]

1. Det börjar bli lite löjligt nu, att ett av de enklaste sätten att få uppmärksamhet i bloggosfären fortfarande är att komma med svepande uttalanden om densamma, gärna i traditionella media.

Bad Behavior installerat

Har idag installerat spamskyddet Bad Behavior (återigen tipsad av Patrick). Hittills tycks det fungera utmärkt (att detta går att läsa är ju en indikation i den riktningen): slemma spammare stängs ute, medan anständigt folk släpps in.

Skulle någon däremot uppleva några konstigheter, mottages underrättelser om detta tacksamt.


Bloggar, böcker och blöcker

BokBloggaren vill egentligen inte blogga, utan snarare skriva böcker. Det är tesen i en artikel i dagens DN. Den vanliga raddan mer-eller-mindre etablerade-författare-som-börjat-blogga uttalar sig i artikeln om bloggar, böcker och blöcker 1Plural av blok borde väl vara blöcker, som bland annat påpekats av Beta Alfa. – och hela tiden jämför man med boken som medium:

– Det är lite med nätet som med slampoesin, säger Kristofer Leandoer. Skribenterna vill gärna sluta i bokform. Vilket bara bekräftar bokens oöverträffade status.

Och visst kan man betrakta det hela i termer av status: att ge ut en bok har fortfarande rejält mycket högre status än att skriva i en blogg. 2Och för den delen också än att ge ut en blok, får man förmoda. Samtidigt skulle jag vilja ifrågasätta hur pass stark denna bloggarnas strävan efter trycksvärta och pappersmassa egentligen är; jag tror till exempel inte alls att bloggaren i gemen nödvändigtvis finner något större egenvärde i att se sina elektroniska alster i traditionellt tryck.

Nej, den stora fördelen med den tryckta boken ligger nog i att man – till skillnad från bloggen – på ett enkelt och väl etablerat sätt kan ta betalt för den. Och det är något som de bloggande författarna mycket väl har förstått.

Fotnoter   [ + ]

1. Plural av blok borde väl vara blöcker, som bland annat påpekats av Beta Alfa.
2. Och för den delen också än att ge ut en blok, får man förmoda.