Arkiv för etiketten 'avlyssning'

En nederlagets dag

Glada (av)lyssnare

Den 18 juni 2008 kommer att gå till historien – inte som den dag då Sverige på fotbollsplanen fullständigt förödmjukades av Ryssland 1Vilket i och för sig är sant., utan för det långt allvarligare skeendet då FRA-lagen klubbades igenom i riksdagen.

I en marginellt förbättrad version av vad som så sent som igår (!) skickades på återremiss ges nu de glada gamängerna på FRA möjlighet att spionera på folk lite sådär i största allmänhet. Allt man gör på nätet 2Den kommunikation som passerar landets gränser – det vill säga i princip allt, med tanke på hur Internet fungerar. kommer att avlyssnas maskinellt. Det som fångas upp av särskilda sökbegrepp “inhämtas och lagras”, enligt FRA:s egen frågesida. 3Vilka dessa sökbegrepp är vill man hemlighålla, av begripliga skäl.

Alltså: allt kommer att avlyssnas, allt kommer att gå igenom FRA:s filter, en del kommer att “inhämtas och lagras”. Och sedan då?

Ja, någon lär väl vilja ta del av vad som inhämtas – det är inte bara på radioanstalten man spetsar öronen; spaningsresultaten räcker minsann till för flera:

FRA utgör en nationell expertresurs som kan utnyttjas av regeringen, Försvarsmakten, polisen eller någon av FRA:s övriga uppdragsgivare.

Ett av skälen till varför FRA bedriver signalspaning på uppdrag av andra myndigheter är att FRA innehar unik kompetens på signalspaningsområdet och har arbetat med att bygga upp den kompetensen i mer än 60 års tid. Det vore samhällsekonomiskt ofördelaktigt om samma slags expertkompetens och mycket avancerade teknologi skulle behöva byggas upp på flera håll. […]

Kanske skall vi vara glada för att inte fler spionerar på oss?

Detta inlägg är nog mitt sista i frågan på ett tag, men om det är något som den senaste tidens aktivitet i bloggosfären har visat så är det att det finns fler som bryr sig. 4Och till och med traditionella media vaknade till slut, men sent skall som bekant syndaren vakna. Även om riksdagen nu fattat sitt beslut – det sämsta på mycket länge – så innebär det inte att debatten på nätet tystnar. Inte ens med staten ständigt lyssnande, lagrande och läsande.

 

Är det för övrigt inte lite ironiskt att det säkerhetsföretag som enligt TV4-nyheterna rekryterat e-post- och smsspanare åt FRA, själva på sin kontaktsida erbjuder PGP-nyckel för den som vill skicka krypterad mejl?

Fotnoter   [ + ]

1. Vilket i och för sig är sant.
2. Den kommunikation som passerar landets gränser – det vill säga i princip allt, med tanke på hur Internet fungerar.
3. Vilka dessa sökbegrepp är vill man hemlighålla, av begripliga skäl.
4. Och till och med traditionella media vaknade till slut, men sent skall som bekant syndaren vakna.

FRA vs EM

År och månader av tisslande och tasslande om FRA-lagen har på ett par dagar vuxit till ett närmaste öronbedövande larm. Åtminstone i bloggosfären – som framgår av trendgrafen nedan har ämnet “FRA” till och med passerat “EM”, vilket måste räknas som en bedrift i dessa fotbollstider.

FRA vs EM - trendgraf

I traditionella media är det emellertid fortfarande tämligen tyst, i alla fall i jämförelse med vad som skrivs om tidigare nämnda mästerskap, om den irländska folkomröstningen, om Hultsfredsfestivalen, om sommaren, trafiken, kändisarna och så vidare… Vem vet, kanske det ligger något i Carl Rudbecks fundering om att saker händer medan folket ser på fotboll. SvD:s nätupplaga utgör kanske ett undantag i och med att man skrivande stund toppar med har en artikel om den senaste tidens “bloggbävning” 1Ordet förmodligen myntat av Blogge; liksom “bloggosfären” ett ord är “bloggbävning” som ord mer effektivt än vackert. med anledning av den föreslagna FRA-lagen.

Inte heller denna blogg lär publicera särskilt mycket i andra ämnen förrän efter Sveriges riksdags beslut nästa vecka – en riksdagsomröstning som är helt och hållet avhängig huruvida en handfull riksdagsledamöter väljer 2Det vill säga vågar. att trotsa partipiskan och rösta efter sitt eget samvete.

Dithän har det gått att det tycks för sent för vad som brukar kallas “en bred politisk diskussion” eller ens någon organiserad opinionsbildning på bred front i samhället. 3Trots att jag idag här i centrala Uppsala såg en ensam utdelare av flygblad mot FRA-lagen. Kampanjen riktar sålunda in sig på enskilda ledamöter, och dagens kanske mest underhållande (och spridda) inslag är förmodligen “Döda poeter”-satiren Döda politiska karriärers sällskap:

En med svenska mått mätt ganska ovanlig kampanj, men så är det också ganska ovanliga tider.

För ett par minuter sedan slutade matchen Holland – Frankrike med minst sagt uppseendeväckande siffror; frågan är om vi får se något lika överraskande resultat i riksdagen nästa vecka.

Fotnoter   [ + ]

1. Ordet förmodligen myntat av Blogge; liksom “bloggosfären” ett ord är “bloggbävning” som ord mer effektivt än vackert.
2. Det vill säga vågar.
3. Trots att jag idag här i centrala Uppsala såg en ensam utdelare av flygblad mot FRA-lagen.

17-06-17

Kaffe– Hörru Bosse, nu får jag ett meddelande om den där Nisse Hult igen. Hade du inte nåt på honom häromdan?

– Nä, han är ofarlig. Han dyker upp lite då och då. Tittar visst mest på en massa gammal bloggskit och sådär. Fattar inte att vissa fortfarande håller på.

– Nä. Den där Hult verkar vara en knepig jäkel. Och han bor väl här i krokarna också?

– Visst serrö. Undrar förresten om han inte är bög, med tanke på var han brukar surfa… och så har han ju skrivit en del mysko grejer till nån snubbe i Danmark. Man undrar ju ibland.

– Jaså, jag trodde han var gift.

– Näe, han har nog skilt sig. Tror till och med att det var advokater inkopplade. Stora namn, tydligen.

– Å fan… Jo förresten, var det inte hans gamla brutta som skulle lägga bud på den där sommarstugan som ni tänkt köpa?

– Var det?

– Ja, men det får du ju inte säga till nån.

– Näe, så klart.

– Ja, råd lär hon ju ha, så mycket stålar som hon verkar göra av med på nätet. Undrar var hon får allt ifrån.

– Det är nästan så att du borde höra med din brorsa. Han är ju polis. Han kanske vet nåt.

– Ja, jo…

– Fast, det är klart, det passar sig nog inte…

– Nej, det har du rätt i.

– Äh, vad säger du? Ska vi gå och ta en kopp kaffe till? Banden rullar ju om man säger så. Vi lär ju knappast missa något.


FRA-lagen och privatbrevets död

ÖgaOm mindre än en vecka fattar riksdagen beslut i en fråga som kan komma att förändra inte blott hur vi kommunicerar, utan dessutom själva vårt fria, öppna samhälle.

Den som så mycket som kastat en blick på bloggosfären 1Inlägg strålar samman bland annat på bloggar.se:s sammanställning av etiketten FRA samt på en imponerande mängd bloggar varav Opassande och Blogge blott är ett par exempel. den senaste tiden kan svårligen ha missat att det är det den föreslagna FRA-lagen det handlar om. Den som inte läser bloggar (och därmed inte heller denna text) har förmodligen missat hela debatten, ty traditionella media visar av någon anledning ett minst sagt svalt intresse för frågan. Varför det förhåller sig på det sättet kan man bara spekulera i, särskilt som den föreslagna lagen kan leda till den största förändringen i våra informations- och kommunikationsvanor på mycket länge.

Två av de största informationstekniska landvinningarna i modern tid har varit e-posten och webben. E-posten har inneburit en förändring i kommunikationsvanorna, där det blivit möjligt att snabbt och billigt skicka meddelanden såväl till arbetskamraten vid bordet bredvid, som till vänner, bekanta och affärskontakter långt, långt borta. På samma sätt har webben medfört möjligheten att omedelbart ta del av information från hela världen: allt från underbara uppslagsverk till usel underhållning inom ett par länkklickningars avstånd.

Försiktigt lagda personer har förvisso alltid varit medvetna om att internet inte är något särskilt säkert forum för känslig kommunikation. För det första: icke krypterad e-post och annan webbtrafik är ganska enkel att avlyssna. För det andra: Man vet aldrig i vems händer e-post och annan information hamnar. Mejlmottagaren kanske fumlar med knappar och kommandon – eller så tycker hon eller han helt enkelt att innehållet i det nyss mottagna mejlet är så intressant att det måste spridas till ytterligare några “pålitliga” vänner, vilka i sin tur skickar det vidare till andra “pålitliga” personer, och så vidare.

Just dessa två aspekter gör att den föreslagna FRA-lagen känns extra obehaglig.

ÖgaEftersom det går så lätt att avlyssna medborgarna utan att de får vetskap därom, så lär detta också ske. Det märks inte på den e-post du skickar eller tar emot – det står ingenstans med tydliga bokstäver att “Detta meddelande eller denna webbsida har undersökts av Försvarets radioanstalt.” – men så ligger det till. All internet- och teletrafik över, och mycket av trafiken inom, landets gränser kan skannas för förment suspekta inslag.

Den som planerar att hitta på något ofog skriver dock knappast detta i klarspråk, utan krypterar sin kommunikation alternativt använder kodspråk. Som en följd kommer oerhörda mängder e-post, foruminlägg, webbsidesvisningar, sms och mobilsamtal att behöva gås igenom, tolkas och bedömas. En första sållning kan säkert göras med hjälp av programvara, men ytterst behöver människor sitta och plöja igenom medborgarnas göranden på nätet. De allra flesta medborgare har tack och lov inga onda avsikter – och skurkarna är som sagt inte öppna med sin verksamhet – så resultatet blir att helt vanliga, oskyldiga medborgares liv granskas, registreras, analyseras och diskuteras.

Och det är här den andra aspekten gör det hela än obehagligare: den maskinella integritetskränkningen är bara början, för vad sker när uppgifterna hamnar i människohand – och i människomun?

Kanske är det någon pikant detalj ur ett kärleksbrev, kanske är det ett förestående anbud i en företagsaffär, kanske är det en bekännelse av en begången oförrätt, kanske ett besked om en allvarlig sjukdom – förr eller senare kommer saker och ting att läcka ut. Information som snappas upp av FRA:s datorer kan knappast hålla sig inom anstaltens väggar. Det diskuteras i fikarummet, avslöjas för äkta hälfter, säljs till press, tipsas till myndigheter och så vidare.

Resultatet? Ett mindre öppet samhälle, med ökad misstänksamhet och mindre personlig kontakt mellan människor.

Den första förändring som lär inträffa om lagförslaget går igenom är av teknisk karaktär. Fler och fler kommer att kryptera sin e-post och webbtrafik, alternativt använda andra sätt att meddela och informera sig. Det är definitivt inte bara terrorister som inte har lust att dela med sig av sin privata konversation.

ÖgaDen andra förändringen som följer är mindre påtaglig, men desto mer djupgående. Ty vad händer när människor blir medvetna om att staten faktiskt tar sig rätten att läsa deras brev, att registrera vilka webbsidor de besöker och att avlyssna deras samtal? Vad händer när det är den enskilde, hederlige medborgaren som får finna sig i att allt det som hon eller han gör på nätet kan fångas upp och granskas, samtidigt som den som har onda avsikter med relativ lätthet undgår FRA:s grovmaskiga nät?

Förmodligen blir gemene man lite försiktigare, lite ängsligare. Man tänker sig för lite oftare, man sneglar lite oftare över axeln. Vem läser egentligen det jag skriver i mina mejl eller sms? Vem lyssnar egentligen i telefonen? Vem håller koll på vilka webbsidor jag besöker? Paranoia är tyvärr ingen bra grund för ett öppet och harmoniskt samhälle.

Människor anpassar sig dock efter rådande system, och kanske leder detta i förlängningen till att man finner sig i att all kommunikation sker inför andras vakande och vaktande ögon och öron. Att skriva brev blir därmed allt mindre av en privat angelägenhet, en exklusiv korrespondens mellan två personer, och mer av ett självmedvetet framträdande inför en månghövdad men anonym publik.

Och därmed skulle kanske privatbrevet bli till något av en historisk parentes. För några hundra år sedan skulle förmodligen få tänka på brevskrivning såsom vi gör idag. Man utgick helt enkelt från att det man skrev kunde kopieras och spridas i större kretsar, fungera som högläsning i olika sällskap och så vidare. Följaktligen fungerade också brevet som en genre i sig, fylld av regler och konventioner.

“Men”, kanske någon invänder, “visst kan man väl ändå skriva brev för hand och skicka med posten om man inte vill bli spionerad på?” Tja, det beror väl på tilltron till staten och dess institutioner och på vilka åtgärder man anser är rimliga att ta till för att “avvärja yttre hot”. Har väl FRA-lagen gått igenom är det tyvärr inte allt för orimligt att tro att någon förr eller senare reser krav på att alla typer av kommunikation bör betraktas likvärdigt – och därmed skulle det också vara tillåtet att öppna kuvert och avlyssna inrikes telefoni och e-post.

Och då är det sista privata brevet definitivt skrivet.

Fotnoter   [ + ]

1. Inlägg strålar samman bland annat på bloggar.se:s sammanställning av etiketten FRA samt på en imponerande mängd bloggar varav Opassande och Blogge blott är ett par exempel.