Arkiv för kategorin 'retorik'Sida 2 av 8

Partiledarprat

En politiker är i allra högsta grad medveten om hur viktigt språk och ordval är när han eller hon vill ge sin bild av verkligheten. Givetvis var så fallet också vid riksdagens senaste partiledardebatt, hållen 15 oktober 2008.

Debatten är en och en halv månad gammal, och om inte analyserad sönder och samman så i alla fall grundligt diskuterad. 1Förvisso kan en viss debatt(över)mättnad kan ha gjort sig gällande då riksdagsdebatten ackompanjerades av möten mellan statsministern och oppositionsledaren. Därtill kommer det faktum att det amerikanska presidentvalets dramatik tog upp ett icke oväsentligt medieutrymme. Nedanstående ordmoln – vilka alltså visar hur frekvent vissa ord förekom 2Ju vanligare ord, desto större bokstäver skrivs det med i ordmolnet. i de respektive partiledarnas inlägg och repliker – är ett lättviktigt bidrag till de mer djuplodande diskussioner som förts. Även om det hinner rinna en del vatten under de politiska broarna under den tiden så ges här ändå en viss vink om partiledarnas språkbruk. Analysen överlåtes emellertid denna gång åt andra.

Observera att bilderna är genererade med Wordle som är en icke transparent applikation, därtill använd med visst användargodtycke i layoutvalen. Resultatet är sålunda snarare att betrakta som kul kuriosa än som verklig, vettig vetenskap.

Klicka på ordmolnen för att se större versioner.

 

 

Regeringen

Fredrik Reinfeldt (m)Maud Olofsson (c)
Fredrik Reinfeldt (m), Maud Olofsson (c)


Jan Björklund (fp), Göran Hägglund (kd)

 

 

Oppositionen


Mona Sahlin (s), Lars Ohly (v)


Maria Wetterstrand (mp)

Fotnoter   [ + ]

1. Förvisso kan en viss debatt(över)mättnad kan ha gjort sig gällande då riksdagsdebatten ackompanjerades av möten mellan statsministern och oppositionsledaren. Därtill kommer det faktum att det amerikanska presidentvalets dramatik tog upp ett icke oväsentligt medieutrymme.
2. Ju vanligare ord, desto större bokstäver skrivs det med i ordmolnet.

Veckans tal: Obamas segertal (+ bonus)

Föga förvånande får denna veckas tal bli Barack Obamas segertal i Chicago den 4 november 2008. En utskrift av talet i sin helhet finns hos Wikisource, men framför allt är det nog rörliga bilder (se videoklippet ovan) som krävs för att göra den så effektiva obamaska retoriken riktig rättvisa. Här finns i princip allt, och som sig bör i denna situation snålas det inte på pathos. Och den som till äventyrs missat ljudet av historiens vingslag, påminns från första början om vikten av det som just hänt:

Hello, Chicago.

If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible, who still wonders if the dream of our founders is alive in our time, who still questions the power of our democracy, tonight is your answer.

It’s the answer told by lines that stretched around schools and churches in numbers this nation has never seen, by people who waited three hours and four hours, many for the first time in their lives, because they believed that this time must be different, that their voices could be that difference.

It’s the answer spoken by young and old, rich and poor, Democrat and Republican, black, white, Hispanic, Asian, Native American, gay, straight, disabled and not disabled. Americans who sent a message to the world that we have never been just a collection of individuals or a collection of red states and blue states.

We are, and always will be, the United States of America.

It’s the answer that led those who’ve been told for so long by so many to be cynical and fearful and doubtful about what we can achieve to put their hands on the arc of history and bend it once more toward the hope of a better day.

[…]

Och så fortsätter Obama sitt tal, såväl storstilat som slagkraftigt. Och det är inte bara de direkta referenserna till den amerikanska historien – som till exempel när Obama redogör för den enastående samhällsutveckling som ägt rum under den 106-åriga afroamerikanska väljaren Ann Nixon Coopers liv – som gör det hela så lyckat.

Nog så mycket bidrar förmodligen Barack Obamas förvaltande av det amerikanska retoriska arvet: från unionens grundande, via personer som Lincoln, Kennedy och King, fram till dagens värld av media och internet. Just denna lyckade sammansmältning mellan traditionen av klassisk vältalighet och användningen av moderna media har – åtminstone i mina ögon – förmodligen haft en avgörande påverkan på valutgången.

Som en liten bonus finns här också det valvaketal där det republikanska partiets kandidat John McCain förklarar sig besegrad. Till skillnad från hur tonen bitvis varit under valrörelsen – och från tonen hos delar av den församlade förlorande åhörarskaran – är det ett värdigt anförande, vilket i skrift finns tillgängligt här. I sitt sista anförande i kampanjen siktar McCain in sig på att framställa sig som både en god förlorare och (framför allt) en god amerikan. Frågan är om detta kan rädda ett eftermäle som så solkats ned av det negativa kampanjandets ivriga smutskastande.

Den som ser på tv eller lyssnar på radio har förmodligen tagit del av småsnuttar från de bägge talen. Det är dock i löjligt små portioner som dessa medier vanligtvis serverar sina referat, så det behöver väl knappast tilläggas att framförandena gör sig bäst i sin helhet – ty här bjuds det på amerikansk politisk retorik när den är som bäst.


Uppdatering: Noterar att Anders Sigrell också uppskattar Obamas tal; i en artikel i SvD (publicerad tidigare idag) gör han ungefär samma observationer som undertecknad när det till exempel gäller Obamas framgångsrika användning av historien.


Oktober 2008 på Loci.se i backspegeln

Av oktober månad år 2008 återstår inte så mycket: ett antal timmar tickar iväg samtidigt som en viss mängd nederbörd väntar på att falla. Under den gångna månaden har här på bloggen bland annat

  • varnats för vardagshoten mot den personliga integriteten och ställts frågan om hur mycket ICAnder egentligen vet om sina kunder
  • uppmärksammats hur företag och organisationer i ett nytt initiativ, GNI, säger sig vilja arbeta för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och personlig integritet på nätet
  • diskuterats ständigt växande textmassor, och hur man kan handskas med dem
  • tipsats om två webbtjänster som kan analysera ordanvändningen i de amerikanska presidentkandidaternas tal respektive skapa ordmoln av valfri text
  • uppmärksammats jubilaren Gösta Knutsson och hans katters samt dessas talekonst – och därtill påtalats den historiska och retoriska betydelsen av en sko, en mantel och en handske
  • en bildgåta lösts, samtidigt som en annan påbörjat sin tålmodiga väntan på att lösas
  • en smärre formgivningsöversyn påbörjats

Och för dörren står nu november. Motto: mindre meta – mer material.


Speech Wars mäter kandidaternas ordanvändning

Speech WarsApropå ett nyligt inlägg om text och ord: den amerikanska sajten Speech Wars låter besökarna skapa diagram över hur ofta vissa ord använts av de båda presidentvalskandidaterna Barack Obama och John McCain, baserat på en korpus av kampanjtal från de senaste åren. Till finesserna hör möjligheten att visa de tal där orden i fråga förekommit.

Kanske skulle det vara intressant med en svensk variant av denna smarta och enkla tjänst: att i grafisk form se hur arbetslinje, klimatmål, äktenskap och budgettak kastats fram och tillbaka mellan de olika partiledarna. Nödvändiga data finns ju redan tillgängliga via riksdagens hemsida.


Veckans tal: Förargelseväckande katt

Idag är det 100 år sedan Gösta Knutsson föddes, något som på denna blogg uppmärksammas genom att ruska liv i den allt som oftast slumrande inläggskategorin Veckans tal.

I den första boken om katten Pelle, Pelle Svanslös på äventyr (1939) finns följande lilla pärla, ett exempel i miniatyr på det giftiga tal av vilket – bland annat – Knutssons samtid fått se alltför mycket.

Det är Elake Måns som i en insändare till Katternas Dagblad hetsar mot Pelle (som belönats med medalj efter att ha förhindrat en brand):

FÖRARGELSEVÄCKANDE KATT.

Herr redaktör!

Här i staden finns det en katt, som går omkring och ser mallig ut med en peng på halsen. Sådant borde inte få förekomma. Till på köpet har den här katten ingen svans. Jag frågar: vilket är finast, att ha peng eller att ha svans? Den som inte har svans har sannerligen ingenting att skryta över. Jag vill rikta en kraftig maning till alla att i morgon bitti klockan sju, när den där katten tar sin morgonpromenad, samlas i Slottsbacken och protestera mot denna katts irriterande skrytsamhet.

Vän av ordning.

Mycket riktigt ser mobben nästa morgon till att med våld ta ifrån den försvarslöse Pelle hans medalj, och värre skall det bli innan det vänder. Trots trakasserier och tråkningar från Måns – som ju inte är någon symbol för tolerans och medmänsklighet – boken igenom är det emellertid till slut Pelle som står som (moralisk) segrare med en ny medalj för berömliga gärningar.

Och när Knutsson denna dag, den 12 oktober 1939, firar sin trettioförsta födelsedag skall såväl den lilla världen i katternas Uppsala som den stora världen därutanför snart inse vikten och behovet av segrar – och den moraliska segerns betydelse.


Retorisk rekvisita (3): Kända klädespersedlar

Julius Caesars mantel

Julius Caesars
mantel

Nikita Chrusjtjovs sko

Nikita Chrusjtjovs
sko

O. J. Simpsons handske

O. J. Simpsons
handske


Etiketter: kläder, rekvisita, retorik

Fjärde nordiska utbildningshistoriska konferensen: två tänkbara sessioner

Adriaen van Ostade, Skolmästaren, (1662)

Adriaen van Ostade, Skolmästaren, (1662)

Om drygt ett år, den 1-2 oktober 2009, är det dags för den fjärde nordiska utbildningshistoriska konferensen att gå av stapeln i Uppsala. Arrangör 1Tillsammans med Forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi, Institutionen för utbildning, kultur och medier, Uppsala universitet; Historiska institutionen, Uppsala universitet; Research Unit for Studies in Educational Policy and Educational Philosophy, Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet. är Nationella forskarskolan i utbildningshistoria, där undertecknad är doktorand. Den 1 november 2008 är sista dag att anmäla sessionsförslag.

Själv planerar jag en eller två sessioner, med följande ungefärliga titlar (eller inriktningar):

  • 1700-talets skola / Den tidigmoderna skolan / Utbildning före folkskolan
  • Språk, retorik och kommunikation i skolan

Är någon intresserad av att på något sätt medverka därvid, så kontakta mig gärna.

Fotnoter   [ + ]

1. Tillsammans med Forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi, Institutionen för utbildning, kultur och medier, Uppsala universitet; Historiska institutionen, Uppsala universitet; Research Unit for Studies in Educational Policy and Educational Philosophy, Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet.

Osmakligt och osakligt i reklamens värld: Vikt av vikt

Reklam är en färskvara. Detta framgår inte bara av allehanda mindre lyckade matfotografier utan också av alla de tillfällen då konsumenten av den mer eller smakliga maten dragits in i reklamsvängen. Han eller hon har genom historien varit såväl motiv som måltavla i en rad annonser vars bäst före-datum nu ligger en bra bit bakåt i tiden.

På ett eller annat sätt avviker de från vad de flesta uppfattar som god smak och gott omdöme, och begrepp som decorum känns helt klart avlägsna.

VågGolfare

Tjock som en grisFinns det egentligen något bättre sätt att önska någon en god jul än att skänka vederbörande en våg? Och vad sägs om en cigarett istället för att lägga sig till med osunda vanor?

Idealen har dock som bekant växlat genom historien, och åtminstone de barn som var lyckligt lottade nog att komma i åtnjutande av Grove’s Chill Tonic kunde se fram emot en barndom av glad grisfetma. “Smaklös” deklarerar annonsen, och det stämmer väl på mer än ett sätt.

Och apropå smaklös – och apropå feta barn – varför inte investera i en samlardocka föreställande en liten gosse med sin första portion pommes frites på McDonalds?

McDonalds-docka

Frågan är hur man i andra tider – kommande och förflutna – ställer sig till det sena nittonhundratalets (och kanske inte bara det specifika lättmargarinets) slogan “Om du bestämt dig för att inte bli fet”? Åtminstone Grispojken ovan lär vara av avvikande mening.


I backspegeln: Metabloggande, knappologi och fula knep

Eftersom jag helt nyligen kommit hem från en vecka i Schweiz – och därtill är föräldraledig – så räcker tiden just nu endast till en liten återblick på hur det genom bloggens historia sett ut i mitten av maj.

FjäderpennaDenna dag för exakt ett år sedan, en betraktelse över Metabloggandets topiklära:

“Ingenting att skriva om” skriver bloggaren den ena dagen, “fortsätta eller sluta” frågar hon eller han den andra dagen.

Skrivkramp – eller, som det heter i bloggosfären, bloggtorka – har blivit ett stående ämne. […] Förmodligen är det inte allt för långsökt att betrakta dessa ämnen som moderna loci där den genomsnittliga bloggaren med jämna mellanrum söker stoffet till sitt skrivande.

Konstaterandet är förmodligen giltigt även i 2008 års bloggosfär, även om undertecknad – med varierande resultat – gör sitt bästa för att hålla sig borta från de mest flagranta skrivkrampsskriverierna.

Vidare, också från 2007, ett ifrågasättande av den knappologiska jakt på argumentationsfel som gör sig påmind här och var i bloggosfären:

En av de stora demokratiska poängerna med retoriken är att den lär oss att skärskåda politikens språk och argumentation. En förståelse av den mänskliga kommunikationens former och funktioner främjar medborgarens förmåga till politiska bedömningar och ställningstaganden.

Så kunde det i alla fall vara, men det är ganska ovanligt att en djupare retorisk medvetenhet kommer till uttryck i debatten. Istället ser man ofta i den politiska analysen uttryck för ett märkligt argumentativt felfinneri. […] Man tävlar om att slå varandra i huvudet med allehanda klassifikationer av meningsmotståndares yttranden: “Ursäkta, min herre, men jag tror att ni just använde er av ett auktoritetsargument. Fi donc!”

ArgumentOch – apropå argumentationsfel – från 2005 ett inlägg om fula diskussions- och debattknep:

[…] en uppsjö tips för fördröja och förhala, irritera och förolämpa – och i det långa loppet göra sig mer eller mindre omöjlig i sociala sammanhang.

Definitivt en bit bort från den goda retoriken, men icke desto mindre underhållande läsning.


Nytt på läslistan

Den senaste tiden har de redan digra listorna med sådant jag önskar/ämnar läsa vuxit till sig ännu lite mer. 1Avbetandet sker stundom sporadiskt; somligt har ett par år på nacken. Några nytillskott:
Pappersbuntar

  • Stephen Toulmin, Cosmopolis: The Hidden Agenda of Modernity. Kan vara intressant för min avhandling.
  • Mer Borges; det var länge sedan någonting gav mersmak på samma sätt som min nyliga läsning av Fiktioner.
  • Senaste numret av Rhetorica Scandinavica, bland annat en – som det verkar – intressant text av Malcolm Heath om att undervisa studenter av idag i klassisk (antik) retorik.
  • En mängd blogginlägg som hunnit ansamlas i min RSS-aggregator. Bloggläsandet har halkat efter igen; det är sanslöst hur snabbt ansamlingen av flöden svämmar över. På att göra-listan hamnar därför också en generell översyn över flödesprenumerationerna, allt enligt någon snillrik men ännu icke påkommen princip.

Fotnoter   [ + ]

1. Avbetandet sker stundom sporadiskt; somligt har ett par år på nacken.