Arkiv för kategorin 'media'

Provision på revolutionen

Är framtidens medier digitala eller analoga? Frågan är fortfarande uppe till diskussion, och det är tveksamt om stridslinjerna har förskjutits nämnvärt de senaste åren.

Mikael Zackrisson skriver intressant på SSBD om hur nya, webbaserade och ofta sociala medier utgör en allt större del av många människors läsning. 1Tips via @archasa Zackrisson framhåller att denna läsning inte enbart utgörs av banala statusuppdateringar utan också rymmer det högt specialiserade och initierade. Denna rikedom förefaller emellertid gått många människor verksamma inom traditionella trycka medier förbi – och beror inte denna sak på missförstånd, så beror den på oförstånd, tycks Zackrisson mena. Inte undra på att de nya, sociala medierna enbart reduceras till en ytlig nyhetsström när de traditionella medierna 2Vilket här framför allt tycks avse tryckta medier som tidningar och böcker inte väljer att behandla dem som någonting annat.

Så långt har Zackrisson helt rätt.

Innebär det då loppet är kört för den statiska tryckta texten, och att vi har framför oss en färgglad, rörlig, blinkande, klick- och pekbar framtid av allestädes närvarande elektronisk text, bild och video? Just detta scenario dyker inte sällan upp i debatten mellan nyare och inte fullt så nya medier, en debatt som uppenbarligen ännu inte har lagt sig trots att bloggen utgjort ett mainstreammedium i ett halvt årtionde.

Vissa förutspår att skärmläsandet skall leda till den tryckta textens död, andra att de tryckta texterna på egna meriter skall sopa banan med de ytliga och flyktiga digitalmedierna. Verkligheten torde emellertid hamna någonstans däremellan, med texter i olika medier som såväl existerar parallellt som tillåts interagera med varandra.

Så varför detta fokus på enskilda medier? McLuhan må ha sina poänger med att likställa mediet med budskapet, men frågan är till vilken hjälp dessa poänger är i dagens diskussioner om medierna efter den digitala gryningen.

Ty budskapet, innehållet, förtjänar inte att glömmas bort. Budskapet – kontextberoende, genreanknutet – kan både forma mediet och formas av mediet. Diskussionen kring medieutvecklingen blir därmed också en diskussion av vilka budskap som kan spridas. Låt oss bara hoppas att en framtida mediepluralism även åtföljs av motsvarande pluralism vad gäller budskapen.

Att så mycket fokus nu hamnat på själva medierna torde bero på en fascination för (eller förskräckelse inför) själva den tekniska utveckling som på några årtionden låter mänskligheten ta ett av sina största informationsteknologiska språng hittills.

Samtidigt bör man också komma ihåg att en icke oansenlig del av de personer som uttalar sig om den mediala utvecklingen också har egna intressen däri. Det kan handla om att sälja lösnummer eller prenumerationer av en tryckt tidning. Det kan handla om att sälja konsulttjänster och teknologiskt kunnande. Det kan handla om att sälja hårdvara och mjukvara i just de kombinationer som låser in läsare till de egna produkterna. Ty nästan alla har någonting att sälja: tidningar och böcker, läsplattor och datorer, webbreklam och annonser, kurser och konferenser, idéer och åsikter.

Varje gång det förklaras att samtiden står inför en revolution, eller kontrarevolution, finns där också de som försöker vinna någonting på utsagorna. Är det inte pengar – det är det ofta – så är det andra värden: socialt kapital, kulturell prestige, politiskt inflytande, akademisk berömmelse, professionell positionering eller bara allmän beundran. Detta intresse är knappast obetydligt, oavsett för vilket medium och vilken typ av text man drar sin lans.

Det är både ideologiska och ekonomiska krafter – individuella, kollektiva, strukturella – i rörelse när framtiden formas. Samma sak gäller när omvandlingen skall kläs i ord. Påfallande många har provision på revolutionen.

Fotnoter   [ + ]

1. Tips via @archasa
2. Vilket här framför allt tycks avse tryckta medier som tidningar och böcker

Areopagitica

Give me the liberty to know, to utter, and to argue freely according to conscience, above all liberties.

Det smärtar att behöva konstatera att dessa John Miltons krav på yttrande- och informationsfrihet alltjämt måste resas på sina håll. Också nu, idag, i just denna stund, förnekas människor rätten att fritt läsa och lyssna, att fritt tänka och tala. Regimer på skilda håll i världen tar hela den tillgängliga förtrycksarsenalen i bruk, från det råa våldets batonger och gevärskulor till de allra senaste av högteknologiska övervakningssystem. När det fria ordet tar nya vägar, försöker dess fiender tysta det på nya, allt mer raffinerade sätt. De totalitära systemen kämpar för att hålla jämna steg med den informationsteknologiska utvecklingen.

AreopagiticaNär John Milton 1644 publicerade sin traktat Areopagitica: A Speech of Mr. John Milton for the Liberty of Unlicensed Printing to the Parliament of England var världen en annan – men även om de politiska och religösa kontexterna i 1600-talets England skiljer sig från våra verkligheter så kan vi i Miltons motstånd mot censuren finna paralleller till frågor som tyvärr är alltför relevanta också för det tjugoförsta århundradets människor.

Milton framför en kritik som slår hårt mot tankar på att ett högre syfte skall kunna rättfärdiga inskränkningar av yttrandefriheten, och kritiken tar sikte på samhällets själva väsen. Det samhälle som ser som sin uppgift att granska och censurera böcker, medier och kulturyttringar blir ett tyst samhälle, ty endast medelst en närmast bisarr nit kan människornas ord, deras danser och sånger, kontrolleras. Om ens det:

If we think to regulate printing, thereby to rectify manners, we must regulate all recreation and pastimes, all that is delightful to man. No music must be heard, no song be set or sung, but what is grave and Doric. There must be licensing dancers, that no gesture, motion, or deportment be taught our youth but what by their allowance shall be thought honest; for such Plato was provided of. It will ask more than the work of twenty licensers to examine all the lutes, the violins, and the guitars in every house; they must not be suffered to prattle as they do, but must be licensed what they may say. And who shall silence all the airs and madrigals that whisper softness in chambers? The windows also, and the balconies must be thought on; there are shrewd books, with dangerous frontispieces, set to sale; who shall prohibit them, shall twenty licensers? The villages also must have their visitors to inquire what lectures the bagpipe and the rebeck reads, even to the ballatry and the gamut of every municipal fiddler, for these are the countryman’s Arcadias, and his Monte Mayors.

Och att bära hand på ordets och tankens frihet leder leder till ett lika obehagligt som omöjligt samhälle:

Next, what more national corruption, for which England hears ill abroad, than household gluttony: who shall be the rectors of our daily rioting? And what shall be done to inhibit the multitudes that frequent those houses where drunkenness is sold and harboured? Our garments also should be referred to the licensing of some more sober workmasters to see them cut into a less wanton garb. Who shall regulate all the mixed conversation of our youth, male and female together, as is the fashion of this country? Who shall still appoint what shall be discoursed, what presumed, and no further? Lastly, who shall forbid and separate all idle resort, all evil company? These things will be, and must be; but how they shall be least hurtful, how least enticing, herein consists the grave and governing wisdom of a state.

Så varför vill någon regim ens beträda vägen till denna absurda vision, till detta samhälle där alla böcker och all annan mänsklig kulturell aktivitet och produktion måste förhandscensureras och godkännas?

För den vars mänskliga fri- och rättigheter angrips av diktaturens hejdukar och hantlangare torde Miltons tankar i Areopagitica kunna erbjuda ett svar som är lika enkelt som välkommet. Böcker och texter är farliga – för den rådande ordningen, för sederna och moralen, för politiska och ekonomiska intressen. Böcker är bärare inte blott av bokstäver och ord utan av tankar och idéer, av ett eget liv:

For books are not absolutely dead things, but do contain a potency of life in them to be as active as that soul was whose progeny they are; nay, they do preserve as in a vial the purest efficacy and extraction of that living intellect that bred them.

En människa kan slås ihjäl, men hennes tankar leva vidare i textform. Det är därför som det det endast är genom att ge sig på det fria ordet – ordet som ifrågasätter, utmanar, ställer på ända – som diktatorer och despoter tror sig kunna kontrollera sina undersåtar.

I ordets makt ligger ett hopp för de förtryckta i vår tid: härigenom idéer spridas, härigenom kan förändring uppnås. Och när nu den tekniska utvecklingen gör det allt lättare för den enskilda människan att publicera texter – och allt svårare för myndigheterna att stoppa spridningen – torde tiden, och tekniken, tala för det fria ordet. Den totalitära statens anspråk på fullständig kontroll av medborgarnas samtliga göranden är förhoppningsvis ett omöjligt företag.

 

Hela texten finns bland annat på Project Gutenberg.
 


Om varför bloggen får spö av andra sociala medier – och om varför det kan vara en bra sak

Slutet för bloggen så som vi känner den? Tja, förmodligen får bloggen som publiceringsplattform nu under 2009 se sig definitivt förbisprungen av andra sociala medier: mikrobloggar, communities, fora, bild-, ljud- och videosajter, fildelningstjänster och så vidare.

Kanske blir bloggens blomstringsperiod en kort historia, som började vid sekelskiftet och – som åtminstone i Sverige – antagligen nådde sin höjdpunkt i och med bloggarnas framträdande roll under förra årets FRA-debatt, i vilken den så kallade bloggosfären fick sitt offentliga genombrott som opinionsbildande arena av vikt. Måhända hade formtoppen nåtts redan ännu tidigare, någon gång kring den tidpunkt då traditionella media började låta krönikörer och andra offentliga personer agera experimentella alibin i bloggosfären – något som under de kommande åren skulle visa sig vara en kommersiell framgång (eller åtminstone se ut att vara det).

Nu, med den snabba tillväxten av andra sociala medier – Twitter, Facebook, YouTube, Flickr och så vidare – kan man inte låta bli att fråga sig om inte allt detta de senaste årens tal om bloggosfärens makt egentligen handlar om något annat: inte om bloggen i sig utan om bloggarna, det vill säga de människor som publicerar sig i detta sociala medium. Dem förutan händer inget – men en bloggosfär befolkad av aktiva, engagerade medborgare finns potentialen för påverkan och inflytande, för politik och makt.

Och nu händer alltså något – igen på, nytt, fortfarande. Alla de människor som engagerat sig i bloggar, och fler därtill, är kvar på nätet, trots att lagstiftarna stundtals tycks önska annorlunda.

Mer och mer av användningen av sociala medier förefaller dock äga rum inom andra tjänster än just bloggen, tjänster som är snabbare och mer specialiserade eller når ut till fler personer till priset av en mindre ansträngning. Istället för att ge luft åt sina tankar på bloggen, blir det ett statusmeddelande på Facebook eller en uppdatering på Twitter. Istället för att referera och analysera något, delar man helt sonika ut länken i Delicious, Tumblr eller Google Reader. Istället för att publicera en intressant bild på bloggen, lägger man upp den på Flickr eller delar ut ett bokmärke på vi.sualize.us.

Det finns tekniska möjligheter till – och efterfrågan på – en allt snabbare, för att inte säga helt omedelbar, spridning av innehåll av alla de typer i alla de sammanhang. Frågan är vad det innebär för själva innehållet: blir det mer varierat, rikare, djupare – eller leder utvecklingen enbart till att samma ytligheter valsar runt i allt snabbare takt?

För bloggen som medium och fenomen lär rådande trender inom sociala medier trots allt vara av godo, åtminstone ur undertecknads snäva synvinkel. I takt med att den snabba, omedelbara förmedlingen av material flyttar till andra kanaler blir förväntningarna på bloggarna annorlunda. Kanske blir bloggen allt mer av en samlingsplats för allt det som händer i andra sociala medier, en lifestream som egentligen är en blogg mest till namnet. Mer sammolikt – och mer önskvärt, menar jag – är dock att bloggarna koncentrerar sig på det som är deras egentliga styrka i nuläget: möjligheten att enkelt skapa en plats för fördjupning av såväl innehåll som diskussioner.

Att hålla jämna steg med nyhetsspridningen på mikrobloggar, den sociala samvaron i communities, och så vidare är nog ett lönlöst tilltag. Av denna anledning minskar förmodligen det kommersiella intresset för bloggar vilket i sig borde leda till ett motsvarande bortfall av kommersiellt orienterade bloggar. De bloggar som blir kvar blir lite fattigare, lite långsammare, lite mindre trendiga men förhoppningsvis mycket mer motiverade och mer genomtänkta.

Bloggen blir inte snabbare – utan smartare.


Oktober 2008 på Loci.se i backspegeln

Av oktober månad år 2008 återstår inte så mycket: ett antal timmar tickar iväg samtidigt som en viss mängd nederbörd väntar på att falla. Under den gångna månaden har här på bloggen bland annat

  • varnats för vardagshoten mot den personliga integriteten och ställts frågan om hur mycket ICAnder egentligen vet om sina kunder
  • uppmärksammats hur företag och organisationer i ett nytt initiativ, GNI, säger sig vilja arbeta för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och personlig integritet på nätet
  • diskuterats ständigt växande textmassor, och hur man kan handskas med dem
  • tipsats om två webbtjänster som kan analysera ordanvändningen i de amerikanska presidentkandidaternas tal respektive skapa ordmoln av valfri text
  • uppmärksammats jubilaren Gösta Knutsson och hans katters samt dessas talekonst – och därtill påtalats den historiska och retoriska betydelsen av en sko, en mantel och en handske
  • en bildgåta lösts, samtidigt som en annan påbörjat sin tålmodiga väntan på att lösas
  • en smärre formgivningsöversyn påbörjats

Och för dörren står nu november. Motto: mindre meta – mer material.


Två texter, två medievärldar

I vad som måste betecknas som något slags andhämtningspaus i FRA-frågan – där alla väntar på vad som kommer att komma i motionsväg – dyker två helt olika texter upp: en huvudsakligen statistisk blogganalys och ett politiskt insidesreportage.

Bloggsökmotorn/pingcentralen Twingly presenterar i sin rapport om FRA-debatten det som åtminstone de i bloggosfären inblandade redan visste: att bloggar drev debatten framåt medan traditionella media visade betydligt mindre intresse för frågan såväl före som efter riksdagsomröstningen.

Samtidigt publicerar Fokus idag en artikel som den traditionella politiska journalistiken knappast behöver skämmas för. Anita Kratz och Torbjörn Nilsson redogör för turerna i spelet om FRA. Nödvändig men nedslående läsning – och på det hela en så välskriven, välefterforskad och initierad text att man skulle önska att slika alster lite oftare producerades också i bloggosfären.

Var för sig har gamla och nya medier både för- och nackdelar, och det är ibland knepigt att vara riktigt nöjd med sakernas tillstånd. Sammantaget kan de bägge medievärldarna däremot kompensera för varandras tillkortakommanden. Bloggarnas snabbhet och slagkraft gör i kombination med de traditionella mediernas ekonomiska och journalistiska resurser att dagens medielandskap – i all sin omskakade, osäkra omogenhet – understundom kanske inte är så pjåkigt ändå.


Hundratals svenska bloggar spamhackade – och så även din?

I dagarna var det tänkt att jag skulle göra en storslagen (nåja) återkomst här på bloggen, men annat elände emellertid emellan: spam. Någon illasinnad individ hade använt säkerhetsluckor i bloggplattformen för att injicera en massa skräp i koden, bland annat länkar till sajter av det mer tvivelaktiga slaget.

Det luriga är att den farliga koden är så väl dold att den undgår den som inte vet exakt var man skall leta – däremot går spammet som denna kod genererar uppenbarligen inte sökmotorerna förbi. Resultatet blir att Google med flera indexerar en mängd saker som en seriös bloggare eller webbplatsägare definitivt inte vill stoltsera med bland sökresultaten. Det är emellertid åtskilliga, förmodligen hundratals, svenska bloggare som står listade med en massa spam i sina bloggar, men de flesta är förmodligen ovetande om att de är drabbade.

Med en enkel sökning på Google går det att undersöka om också din blogg är drabbad. Knappa (förslagsvis) in

site:skrivdittbloggnamnhär.se buy

i sökrutan och ta en titt på hur din sida (särskilt källkoden) ser ut i Googles cache.

Mer att läsa om detta otyg, hur man upptäcker det och hur man åtgärdar problemen finns hos BloggerGuide och Holy Shmoly!.

Uppdaterat 2008-08-14: För användare av nyare versioner av WordPress finns tillägget WordPress Exploit Scanner, som kan identifiera en del (men inte alla) av tecknen på att ens blogg har hackats.

För min del borde problemet nu vara åtgärdat – åtminstone för stunden &ndash. Den närmaste tiden kommer jag förmodligen att vidta ytterligare säkerhetsåtgärder, varför det (återigen) kan bli en del underhållsarbete här på bloggen.


En nederlagets dag

Glada (av)lyssnare

Den 18 juni 2008 kommer att gå till historien – inte som den dag då Sverige på fotbollsplanen fullständigt förödmjukades av Ryssland 1Vilket i och för sig är sant., utan för det långt allvarligare skeendet då FRA-lagen klubbades igenom i riksdagen.

I en marginellt förbättrad version av vad som så sent som igår (!) skickades på återremiss ges nu de glada gamängerna på FRA möjlighet att spionera på folk lite sådär i största allmänhet. Allt man gör på nätet 2Den kommunikation som passerar landets gränser – det vill säga i princip allt, med tanke på hur Internet fungerar. kommer att avlyssnas maskinellt. Det som fångas upp av särskilda sökbegrepp “inhämtas och lagras”, enligt FRA:s egen frågesida. 3Vilka dessa sökbegrepp är vill man hemlighålla, av begripliga skäl.

Alltså: allt kommer att avlyssnas, allt kommer att gå igenom FRA:s filter, en del kommer att “inhämtas och lagras”. Och sedan då?

Ja, någon lär väl vilja ta del av vad som inhämtas – det är inte bara på radioanstalten man spetsar öronen; spaningsresultaten räcker minsann till för flera:

FRA utgör en nationell expertresurs som kan utnyttjas av regeringen, Försvarsmakten, polisen eller någon av FRA:s övriga uppdragsgivare.

Ett av skälen till varför FRA bedriver signalspaning på uppdrag av andra myndigheter är att FRA innehar unik kompetens på signalspaningsområdet och har arbetat med att bygga upp den kompetensen i mer än 60 års tid. Det vore samhällsekonomiskt ofördelaktigt om samma slags expertkompetens och mycket avancerade teknologi skulle behöva byggas upp på flera håll. […]

Kanske skall vi vara glada för att inte fler spionerar på oss?

Detta inlägg är nog mitt sista i frågan på ett tag, men om det är något som den senaste tidens aktivitet i bloggosfären har visat så är det att det finns fler som bryr sig. 4Och till och med traditionella media vaknade till slut, men sent skall som bekant syndaren vakna. Även om riksdagen nu fattat sitt beslut – det sämsta på mycket länge – så innebär det inte att debatten på nätet tystnar. Inte ens med staten ständigt lyssnande, lagrande och läsande.

 

Är det för övrigt inte lite ironiskt att det säkerhetsföretag som enligt TV4-nyheterna rekryterat e-post- och smsspanare åt FRA, själva på sin kontaktsida erbjuder PGP-nyckel för den som vill skicka krypterad mejl?

Fotnoter   [ + ]

1. Vilket i och för sig är sant.
2. Den kommunikation som passerar landets gränser – det vill säga i princip allt, med tanke på hur Internet fungerar.
3. Vilka dessa sökbegrepp är vill man hemlighålla, av begripliga skäl.
4. Och till och med traditionella media vaknade till slut, men sent skall som bekant syndaren vakna.

FRA-frågan och faran med att sänka garden

Även om den i bloggosfären pågående kampanjen mot FRA-lagen nu får allt mer uppmärksamhet även i traditionella media 1Se till exempel “Bloggarna leder striden mot FRA-lag” på DN:s nätupplaga., så vore det dock förödande för lagens motståndare att för ens en sekund luta sig tillbaka och tro att det redan nedlagda arbetet räcker.

Precis som Sverige nyss föll på mållinjen (om man nu kan göra det inom fotbollen… 2Jfr katakres) i matchen mot Spanien, så är FRA-frågan inte avgjord förrän tidigast på onsdag. Om ens då – om lagen inte klubbas igenom kan den trots allt mycket väl komma upp på bordet igen i lätt modifierad form, under sittande eller annan regering.

Däremot ligger det ett och annat i observationen att bloggarna den senaste veckan ryckt åt sig initiativet i mediedebatten på ett tidigare sällan skådat sätt 3Jfr exempelvis Bloggen Bent. Här har man också möjlighet att uppvisa ett mer flexibelt förhållningssätt till den politiska situationen än vad som uppenbart är fallet på sina håll inom gammelmedia, där man är övertygad om att lagen kommer att gå igenom. (Se till exempel Kopit och opassande.se.)

Och oavsett hur man tror att det kommer att gå i onsdagens omröstning, så är nog en allmänt utbredd förmodan att det hela redan är avgjort den största gåva som FRA-lagens förespråkare kan få.

Och media:screen har gjort små band för den som vill smycka sin webbplats i hörnen.

Fotnoter   [ + ]

1. Se till exempel “Bloggarna leder striden mot FRA-lag” på DN:s nätupplaga.
2. Jfr katakres
3. Jfr exempelvis Bloggen Bent

FRA vs EM

År och månader av tisslande och tasslande om FRA-lagen har på ett par dagar vuxit till ett närmaste öronbedövande larm. Åtminstone i bloggosfären – som framgår av trendgrafen nedan har ämnet “FRA” till och med passerat “EM”, vilket måste räknas som en bedrift i dessa fotbollstider.

FRA vs EM - trendgraf

I traditionella media är det emellertid fortfarande tämligen tyst, i alla fall i jämförelse med vad som skrivs om tidigare nämnda mästerskap, om den irländska folkomröstningen, om Hultsfredsfestivalen, om sommaren, trafiken, kändisarna och så vidare… Vem vet, kanske det ligger något i Carl Rudbecks fundering om att saker händer medan folket ser på fotboll. SvD:s nätupplaga utgör kanske ett undantag i och med att man skrivande stund toppar med har en artikel om den senaste tidens “bloggbävning” 1Ordet förmodligen myntat av Blogge; liksom “bloggosfären” ett ord är “bloggbävning” som ord mer effektivt än vackert. med anledning av den föreslagna FRA-lagen.

Inte heller denna blogg lär publicera särskilt mycket i andra ämnen förrän efter Sveriges riksdags beslut nästa vecka – en riksdagsomröstning som är helt och hållet avhängig huruvida en handfull riksdagsledamöter väljer 2Det vill säga vågar. att trotsa partipiskan och rösta efter sitt eget samvete.

Dithän har det gått att det tycks för sent för vad som brukar kallas “en bred politisk diskussion” eller ens någon organiserad opinionsbildning på bred front i samhället. 3Trots att jag idag här i centrala Uppsala såg en ensam utdelare av flygblad mot FRA-lagen. Kampanjen riktar sålunda in sig på enskilda ledamöter, och dagens kanske mest underhållande (och spridda) inslag är förmodligen “Döda poeter”-satiren Döda politiska karriärers sällskap:

En med svenska mått mätt ganska ovanlig kampanj, men så är det också ganska ovanliga tider.

För ett par minuter sedan slutade matchen Holland – Frankrike med minst sagt uppseendeväckande siffror; frågan är om vi får se något lika överraskande resultat i riksdagen nästa vecka.

Fotnoter   [ + ]

1. Ordet förmodligen myntat av Blogge; liksom “bloggosfären” ett ord är “bloggbävning” som ord mer effektivt än vackert.
2. Det vill säga vågar.
3. Trots att jag idag här i centrala Uppsala såg en ensam utdelare av flygblad mot FRA-lagen.

I backspegeln: Metabloggande, knappologi och fula knep

Eftersom jag helt nyligen kommit hem från en vecka i Schweiz – och därtill är föräldraledig – så räcker tiden just nu endast till en liten återblick på hur det genom bloggens historia sett ut i mitten av maj.

FjäderpennaDenna dag för exakt ett år sedan, en betraktelse över Metabloggandets topiklära:

“Ingenting att skriva om” skriver bloggaren den ena dagen, “fortsätta eller sluta” frågar hon eller han den andra dagen.

Skrivkramp – eller, som det heter i bloggosfären, bloggtorka – har blivit ett stående ämne. […] Förmodligen är det inte allt för långsökt att betrakta dessa ämnen som moderna loci där den genomsnittliga bloggaren med jämna mellanrum söker stoffet till sitt skrivande.

Konstaterandet är förmodligen giltigt även i 2008 års bloggosfär, även om undertecknad – med varierande resultat – gör sitt bästa för att hålla sig borta från de mest flagranta skrivkrampsskriverierna.

Vidare, också från 2007, ett ifrågasättande av den knappologiska jakt på argumentationsfel som gör sig påmind här och var i bloggosfären:

En av de stora demokratiska poängerna med retoriken är att den lär oss att skärskåda politikens språk och argumentation. En förståelse av den mänskliga kommunikationens former och funktioner främjar medborgarens förmåga till politiska bedömningar och ställningstaganden.

Så kunde det i alla fall vara, men det är ganska ovanligt att en djupare retorisk medvetenhet kommer till uttryck i debatten. Istället ser man ofta i den politiska analysen uttryck för ett märkligt argumentativt felfinneri. […] Man tävlar om att slå varandra i huvudet med allehanda klassifikationer av meningsmotståndares yttranden: “Ursäkta, min herre, men jag tror att ni just använde er av ett auktoritetsargument. Fi donc!”

ArgumentOch – apropå argumentationsfel – från 2005 ett inlägg om fula diskussions- och debattknep:

[…] en uppsjö tips för fördröja och förhala, irritera och förolämpa – och i det långa loppet göra sig mer eller mindre omöjlig i sociala sammanhang.

Definitivt en bit bort från den goda retoriken, men icke desto mindre underhållande läsning.