Arkiv för kategorin 'litteratur'

Areopagitica

Give me the liberty to know, to utter, and to argue freely according to conscience, above all liberties.

Det smärtar att behöva konstatera att dessa John Miltons krav på yttrande- och informationsfrihet alltjämt måste resas på sina håll. Också nu, idag, i just denna stund, förnekas människor rätten att fritt läsa och lyssna, att fritt tänka och tala. Regimer på skilda håll i världen tar hela den tillgängliga förtrycksarsenalen i bruk, från det råa våldets batonger och gevärskulor till de allra senaste av högteknologiska övervakningssystem. När det fria ordet tar nya vägar, försöker dess fiender tysta det på nya, allt mer raffinerade sätt. De totalitära systemen kämpar för att hålla jämna steg med den informationsteknologiska utvecklingen.

AreopagiticaNär John Milton 1644 publicerade sin traktat Areopagitica: A Speech of Mr. John Milton for the Liberty of Unlicensed Printing to the Parliament of England var världen en annan – men även om de politiska och religösa kontexterna i 1600-talets England skiljer sig från våra verkligheter så kan vi i Miltons motstånd mot censuren finna paralleller till frågor som tyvärr är alltför relevanta också för det tjugoförsta århundradets människor.

Milton framför en kritik som slår hårt mot tankar på att ett högre syfte skall kunna rättfärdiga inskränkningar av yttrandefriheten, och kritiken tar sikte på samhällets själva väsen. Det samhälle som ser som sin uppgift att granska och censurera böcker, medier och kulturyttringar blir ett tyst samhälle, ty endast medelst en närmast bisarr nit kan människornas ord, deras danser och sånger, kontrolleras. Om ens det:

If we think to regulate printing, thereby to rectify manners, we must regulate all recreation and pastimes, all that is delightful to man. No music must be heard, no song be set or sung, but what is grave and Doric. There must be licensing dancers, that no gesture, motion, or deportment be taught our youth but what by their allowance shall be thought honest; for such Plato was provided of. It will ask more than the work of twenty licensers to examine all the lutes, the violins, and the guitars in every house; they must not be suffered to prattle as they do, but must be licensed what they may say. And who shall silence all the airs and madrigals that whisper softness in chambers? The windows also, and the balconies must be thought on; there are shrewd books, with dangerous frontispieces, set to sale; who shall prohibit them, shall twenty licensers? The villages also must have their visitors to inquire what lectures the bagpipe and the rebeck reads, even to the ballatry and the gamut of every municipal fiddler, for these are the countryman’s Arcadias, and his Monte Mayors.

Och att bära hand på ordets och tankens frihet leder leder till ett lika obehagligt som omöjligt samhälle:

Next, what more national corruption, for which England hears ill abroad, than household gluttony: who shall be the rectors of our daily rioting? And what shall be done to inhibit the multitudes that frequent those houses where drunkenness is sold and harboured? Our garments also should be referred to the licensing of some more sober workmasters to see them cut into a less wanton garb. Who shall regulate all the mixed conversation of our youth, male and female together, as is the fashion of this country? Who shall still appoint what shall be discoursed, what presumed, and no further? Lastly, who shall forbid and separate all idle resort, all evil company? These things will be, and must be; but how they shall be least hurtful, how least enticing, herein consists the grave and governing wisdom of a state.

Så varför vill någon regim ens beträda vägen till denna absurda vision, till detta samhälle där alla böcker och all annan mänsklig kulturell aktivitet och produktion måste förhandscensureras och godkännas?

För den vars mänskliga fri- och rättigheter angrips av diktaturens hejdukar och hantlangare torde Miltons tankar i Areopagitica kunna erbjuda ett svar som är lika enkelt som välkommet. Böcker och texter är farliga – för den rådande ordningen, för sederna och moralen, för politiska och ekonomiska intressen. Böcker är bärare inte blott av bokstäver och ord utan av tankar och idéer, av ett eget liv:

For books are not absolutely dead things, but do contain a potency of life in them to be as active as that soul was whose progeny they are; nay, they do preserve as in a vial the purest efficacy and extraction of that living intellect that bred them.

En människa kan slås ihjäl, men hennes tankar leva vidare i textform. Det är därför som det det endast är genom att ge sig på det fria ordet – ordet som ifrågasätter, utmanar, ställer på ända – som diktatorer och despoter tror sig kunna kontrollera sina undersåtar.

I ordets makt ligger ett hopp för de förtryckta i vår tid: härigenom idéer spridas, härigenom kan förändring uppnås. Och när nu den tekniska utvecklingen gör det allt lättare för den enskilda människan att publicera texter – och allt svårare för myndigheterna att stoppa spridningen – torde tiden, och tekniken, tala för det fria ordet. Den totalitära statens anspråk på fullständig kontroll av medborgarnas samtliga göranden är förhoppningsvis ett omöjligt företag.

 

Hela texten finns bland annat på Project Gutenberg.
 


Kronoologiskt

TidsallegoriFör den som skriver – eller regelbundet följer – en blogg så handlar det för det mesta verkligen om en logg: ett i kronologisk ordning publicerat material. För den som däremot kommer in på bloggen ifråga via exempelvis en sökmotor så är däremot allt det hittills publicerade innehållet samtidigt.

Blogginlägg må ha försetts med publiceringsdatum och -tid, men nya (och sporadiska) besökare läser dem vanligtvis utan förstå de kronologiska sammanhangen. Det man som bloggare skriver idag är inte oberoende av vad man tidigare skrivit, men för den nytillkomne läsaren är allting som nytt.

Omprövade ställningstaganden, ändrade åsikter, nytillkomna fakta… inget av detta är nödvändigtvis synligt för besökaren. Det låter som en självklarhet, men stämmer likväl till eftertanke.

Varje blogginlägg är en potentiell text för evigheten. Problemet är att allting annat kan – och lär – förändras. Om så författaren, läsaren och världen skulle genomgå de mest dramatiska förändringar så kvarstår vad som publicerats. Texten finns där – mening, betydelse, innebörder, tolkning må däremot skifta. Och dessa är det inte nödvändigtvis bloggaren som avgör.

Vad innebär då detta? Vad säger egentligen dessa rader?

Även om också detta blogginlägg löper risken att befria sig från de flesta sammanhang med såväl bloggen som bloggaren så ryms här mer än den filosofiska frågan om textens eventuella egna liv. För den som läser detta – måhända en svenskspråkig bloggläsare i början av det tjugoförsta århundradet? – ryms också reflexioner av mer praktisk karaktär.

För den som hittat fram genom en sökmotor, eller följt en länk från annat håll: en anmodan om att vad man läser blott är en skärva av allt som skrivits på bloggen och av bloggaren.

För den som själv bloggar eller på annat sätt publicerar sig själv på nätet: en påminnelse om att man då och då kan ha ett behov av att upplysa sina läsare om just det faktum att bloggen kan vara någonting mer än ett antal inlägg som råkar ligga under samma domän. Kanske vill man i sina inlägg länka till vad man skrivit tidigare i ämnet. Kanske vill man uppdatera sina äldre texter så att läsare kan följa trådarna framåt i tiden.

Kanske vill en text som denna på något sätt komma till världen.


Etiketter: bloggande, text, tid

I skogens mörker höres knappast ett kuckeliku

Stormaktstida propaganda från 1600-talet? Nationalromantiskt yrande från 1800-talet? Nej, nedanstående utdrag ur Svensk kungadrapa av O. J. Hedner är faktiskt hämtade från en skapelse utgiven i slutet av 1920-talet. Omodernt? Tja, hur kan väl världens och Sveriges historia presenteras bättre än på vers, uppvisande det vackraste som ärans och hjältarnas språk har att erbjuda? 1Obs: ironi.

[…]

Från Noak och från Jafets sonson, som sägs heta Sven.
Härstamma nordens ättlingar, och sagotiden se’n
Utfyller vad som fattas. Hur som helst vår gamla land
var övertäckt av vatten, skogar däribland.

[…]

På vågen glittra sol och måne likaväl som nu,
I skogens mörker höres knappast ett kuckeliku,
Men skaparandan ifrån ovan susar genom natten
Och ruvar som en duva över öde urtidsvatten.

Omsider träder mänskan upp för första gång i norden
Och sätter sina fötter, slår sig ned på skånejorden,
Vid Hälsingborg förmodligen, dit lättast är att komma,
En sommardag där färdats över, båd med barn och blomma.

[…]

Som närmast en urmänniska syns lappen likväl vara,
Därefter komma göterna, men svearna vi spara
Till sist, då det är dessa som ett härskarfolk utgöra,
Och dessa som vårt rikes enhet även genomföra.

[…]

2Ur [O. J. Hedner], Svensk Kungadrapa, [1929], citerad från Pekoral och Bombasmer i urval av C[hrister] T[opelius] (Stockholm, 1969).

Och det finns mer, närmare 3000 verser, från detta pekoral – som också råkar utgöra en ledtråd till en viss bildgåta. Den som inte kan få nog av en text vars poetiska, litterära och historiska kvaliteter inte ger sig till känna allt för lättvindigt har sålunda en hel del småbisarr diktning av det historierevisionistiska slaget att sätta tänderna i. Vilket ju kan vara trevligt.

Fotnoter   [ + ]

1. Obs: ironi.
2. Ur [O. J. Hedner], Svensk Kungadrapa, [1929], citerad från Pekoral och Bombasmer i urval av C[hrister] T[opelius] (Stockholm, 1969).

Mem 56:5 + G33L4

Efter den senaste tidens relativa bloggfrånvaro tjuvstartas härmed i och med följande mem, som jag snubblade över hos Opassande.

Gåtfullt 33 - ledtråd 4Instruktionen lyder “Grab the book nearest you. Right now. Turn to page 56. Find the fifth sentence. Post that sentence along with these instructions on your LJ [blog]. Don’t dig for your favorite book, the coolest, the most intellectual. Use the CLOSEST.” 1Jfr originalinlägget

Sålunda:

In view of just such an eventuality as the present one, we carefully photographed all the main evidences of insane disorder at the camp; and shall use the prints to buttress our pleas against the departure of the proposed Starkweather-Moore Expedition.

Och illustrationen är naturligtvis också en ledtråd till den senaste bildgåtan.

Fotnoter   [ + ]

1. Jfr originalinlägget

Etiketter: böcker, ledtråd, mem, meme

Oktober 2008 på Loci.se i backspegeln

Av oktober månad år 2008 återstår inte så mycket: ett antal timmar tickar iväg samtidigt som en viss mängd nederbörd väntar på att falla. Under den gångna månaden har här på bloggen bland annat

  • varnats för vardagshoten mot den personliga integriteten och ställts frågan om hur mycket ICAnder egentligen vet om sina kunder
  • uppmärksammats hur företag och organisationer i ett nytt initiativ, GNI, säger sig vilja arbeta för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och personlig integritet på nätet
  • diskuterats ständigt växande textmassor, och hur man kan handskas med dem
  • tipsats om två webbtjänster som kan analysera ordanvändningen i de amerikanska presidentkandidaternas tal respektive skapa ordmoln av valfri text
  • uppmärksammats jubilaren Gösta Knutsson och hans katters samt dessas talekonst – och därtill påtalats den historiska och retoriska betydelsen av en sko, en mantel och en handske
  • en bildgåta lösts, samtidigt som en annan påbörjat sin tålmodiga väntan på att lösas
  • en smärre formgivningsöversyn påbörjats

Och för dörren står nu november. Motto: mindre meta – mer material.


Ett eget rum… med utsikt

Den som, likt undertecknad, sitter och försöker få stil på konceptet text in = text ut torde – från arbetsrum, källarhåla eller studieplats – förmodligen kasta en och annan avundsjuk blick på detta Private Library.

[Via mymarkup.se]


Veckans tal: Förargelseväckande katt

Idag är det 100 år sedan Gösta Knutsson föddes, något som på denna blogg uppmärksammas genom att ruska liv i den allt som oftast slumrande inläggskategorin Veckans tal.

I den första boken om katten Pelle, Pelle Svanslös på äventyr (1939) finns följande lilla pärla, ett exempel i miniatyr på det giftiga tal av vilket – bland annat – Knutssons samtid fått se alltför mycket.

Det är Elake Måns som i en insändare till Katternas Dagblad hetsar mot Pelle (som belönats med medalj efter att ha förhindrat en brand):

FÖRARGELSEVÄCKANDE KATT.

Herr redaktör!

Här i staden finns det en katt, som går omkring och ser mallig ut med en peng på halsen. Sådant borde inte få förekomma. Till på köpet har den här katten ingen svans. Jag frågar: vilket är finast, att ha peng eller att ha svans? Den som inte har svans har sannerligen ingenting att skryta över. Jag vill rikta en kraftig maning till alla att i morgon bitti klockan sju, när den där katten tar sin morgonpromenad, samlas i Slottsbacken och protestera mot denna katts irriterande skrytsamhet.

Vän av ordning.

Mycket riktigt ser mobben nästa morgon till att med våld ta ifrån den försvarslöse Pelle hans medalj, och värre skall det bli innan det vänder. Trots trakasserier och tråkningar från Måns – som ju inte är någon symbol för tolerans och medmänsklighet – boken igenom är det emellertid till slut Pelle som står som (moralisk) segrare med en ny medalj för berömliga gärningar.

Och när Knutsson denna dag, den 12 oktober 1939, firar sin trettioförsta födelsedag skall såväl den lilla världen i katternas Uppsala som den stora världen därutanför snart inse vikten och behovet av segrar – och den moraliska segerns betydelse.


Läs inte idag vad du kan lägga på hög till imorgon

Vad gör man med alla de intressanta texter man inte riktigt har tid att läsa just nu? Lägger på hög, förstås.

En hel del läsning av det kursivare slaget värmer just nu mappar, tidskriftssamlare och lådor i det att de väntar på att antingen bockas eller tackas av. På samma sätt förhåller det sig med ett och annat i RSS-läsaren: åtskilliga inlägg väntar på att läsas (eller i annat fall ändå markeras som lästa och därmed avförda från pensum). Här och var finns dessutom ett antal webbläsarbokmärken som en gång i tiden framstått som värda att kolla upp. En vacker dag kommer man ju att ha tid…

Alla goda föresatser till trots är det inte sällan denna ansamlade textmassa

  • Tidningargås igenom godtyckligt efter dagsform och humör
  • gås igenom slumpmässigt, efter vad som råkar ligga överst
  • blir gammal och inaktuell
  • blir gammal och kan upptäckas på nytt (= läggas på hög igen)
  • försvinner någonstans

Man är emellertid inte (nödvändigtvis) dömd att dö drunkningsdöden i texternas hav.

  • Smarta sorteringrutiner gör materialet mer hanterbart.
  • En osentimental attityd utan encyklopediska anspråk är till hjälp vid nödvändiga gallrings- och prioriteringsrundor.
  • För ströläsning särskilt avsatt tid, gärna korta stunder, är till god hjälp för läsare med hotande uppskjutarbeteende.
  • För elektroniska texter handlar det om att använda till buds stående verktyg.
    • Sökfunktionen i en RSS-läsare som Google Reader bör inte förbises; med mer än 1000 nya inlägg att läsa kan det vara bekvämt att välja läsning utifrån väl valda sökord.
    • Webbtjänsten Instapaper 1Hittat via deep.edition. är ett praktiskt verktyg för att spara fylligare texter på nätet. Den största fördelen ligger kanske i möjligheten att visa det sparade materialet i ett mycket mer läsvänligt format med endast text – och utan det övriga krimskrams som pryder så mången webbplats.
    • Varför inte låta andra välja vad som är intressant? Sociala media och webbtjänster ansamlar bokmärken (som till exempel Delicious) och länkar (som till exempel Knuff) till vad andra talar om och använder. 2En varning kan dock vara på sin plats: ett oförsiktigt användande kan leda till ännu mer ansamlade texter av varierande kvalitet och kanske en och annan galen groda (eller vad som nu råkar höra till de rådande trenderna på nätet). Uppgörelsen med aggregerad smak, omdöme och urval överlåter jag emellertid åt läsaren.
    • Glöm inte bort delete-knappen eller funktionen “markera som läst”. Aktualiteter som inte längre är aktuella är inte alltid så intressanta.

Ett tips förtjänar att upprepas, ty det är giltigt både för texter på papper och i digital form: det runda arkivet har plats för mer än man tror.

Fotnoter   [ + ]

1. Hittat via deep.edition.
2. En varning kan dock vara på sin plats: ett oförsiktigt användande kan leda till ännu mer ansamlade texter av varierande kvalitet och kanske en och annan galen groda (eller vad som nu råkar höra till de rådande trenderna på nätet). Uppgörelsen med aggregerad smak, omdöme och urval överlåter jag emellertid åt läsaren.

Mitt sommarlov

Skara stifts- och landsbibliotek
Landsarkivet i Göteborg
Åbo landsarkiv

När sommaren går mot sitt slut – må vara vädermässigt i snabbare takt än kalendermässigt – så är det väl på tiden att även denna blogg går in i ett annat och förhoppningsvis högre tempo.

Tro för all del inte att sommaren har varit någon särskilt stillsam tid. Visst har där funnits lugna, sköna stunder – men utöver solens strålar har också flitens lampa bidragit till den allmänna upplysningen. De senaste månaderna har jag bland annat hunnit med ett antal arkivbesök, bland annat till Skara stifts- och landsbibliotek, Landsarkivet i Göteborg samt Åbo landsarkiv, och därvid gjort flertalet intressanta fynd av primärmaterial till avhandlingen.

Utöver arkivens luntor har jag faktiskt också fått några stunder att läsa annat. På den skönlitterära sidan kan bland annat nämnas en smått spekulativ men språkligt intagande Lotta Lotass i Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet, en John Ajvide Lindqvist som i Människohamn åter vänt uppåt samt en Marisha Pessl som med sin Fördjupade studier i katastroffysik inte gjorde något större intryck utöver en lindrigare blodstörtning orsakad av författarens (miss)bruk av metaforer och bildspråk. En viss slagsida åt spänning och ruskigheter alltså, som sig bör om sommarkvällarna.

Nätnärvaron har sålunda få stå tillbaka något till förmån för de aktiviteter som utspelar sig i de mer fysiska delarna av världen, oavsett om det handlar om arkivens och bibliotekens ständiga svalka eller om semesterlivets ömsom solvarma, ömsom regndränkta landskap.

Måhända faller det sig naturligt att sommaren avslutas och hösten påbörjas där det analoga och det digitala, det förflutna och det kommande på sätt och vis kan sägas flyta samman. De senaste veckornas har framför allt ägnats åt omflyttning och iordningställande av såväl arbetsrum som barnrum här hemma. Böcker, möbler, leksaker, datorer, kablar, konst: allt gammalt och nytt har hamnat i en salig röra och till slut letat sig fram till sina rätta platser.


Böcker som prydnad

Ett amerikanskt företag har dragit den logiska konsekvensen av en osund kombination av pseudointellektuellt prål och latent bildningsförakt: man säljer helt enkelt böcker som dekoration. 1Via Boing Boing Gamla skinnband reduceras till prydnader – något man i och för sig inte skäms för:

At Book Décor, we recognize the expense of creating an impressive library. We also appreciate the beauty of decorative books. That is precisely why we offer books by the yard.

The adage “do not judge a book by its cover” does not apply at Books Décor. Here, we ask that you disregard the quality of the text in favor of our books’ outer beauty.

Trave med böckerTrots att det handlar om att köpa sig ett fylligt låtsasbibliotek är fenomenet ändå besläktat med den tvångsmässigt minimalistiska homestaging-trenden. 2Homestaging torde förmodligen höra till de mer undgängliga språkliga nytillskotten. Även denna betraktar böcker som föga mer än inredningsdetaljer, strategiskt utvalda och smakfullt färgkoordinerade. 3Böckerna sorteras alltså efter färg, och inte efter något system som skulle kunna hjälpa innehavaren att hitta dem. “Få se, jag har för mig att jag hade en röd bok om medeltida medicin här någonstans…”

Så ser det ut här och var år 2008. Tyvärr, skall tilläggas. Ty om böcker reduceras till yta – antingen intellektuella accessoarer som man enbart har för syns skull, eller något man enligt rådande inredningsideal helst stuvar undan eller gömmer i enfärgade skyddsomslag 4Marcel Marongiu uppgav i någon intervju att han klär sina böcker i vitt papper för att de skall matcha den ljusa lägenheten. – ja, då ligger kanske den tryckta boken värre till än vad man kan tro.

Kan det bli värre? Skulle väl vara en boktapet, då…

För det där med att faktiskt läsa böckerna är uppenbarligen inte längre aktuellt.

Fotnoter   [ + ]

1. Via Boing Boing
2. Homestaging torde förmodligen höra till de mer undgängliga språkliga nytillskotten.
3. Böckerna sorteras alltså efter färg, och inte efter något system som skulle kunna hjälpa innehavaren att hitta dem. “Få se, jag har för mig att jag hade en röd bok om medeltida medicin här någonstans…”
4. Marcel Marongiu uppgav i någon intervju att han klär sina böcker i vitt papper för att de skall matcha den ljusa lägenheten.