Arkiv för kategorin 'data och Internet'Sida 3 av 11

Snabbare PDF-visning: två tips

Det portabla dokumentformatet PDF är en i grunden fiffig och smidig lösning för att visa innehåll på en lång rad olika plattformar. Tyvärr är användarupplevelsen inte alltid lika behaglig, särskilt inte när man på nätet allt oftare stöter på allt större dokument – som trots snabbare datorer tar allt längre tid att öppna. Det finns dock botemedel mot detta flegmatiska beteende:

  • Den som använder Firefox har nytta av PDF Download. Istället för att behöva sitta och stirra på webbläsaren i väntan på att PDF-filer långsamt laddar, så får man här fler och betydligt smartare val: att öppna filen externt i PDF-läsaren, att ladda ner den, att visa den som HTML och så vidare.1
  • Och medan man ändå håller på, varför inte våga utmana själva PDF-läsaren? Det finns ett antal olika alternativ till den ständigt svulstigare standardläsaren Adobe Reader. Som regel behöver man snarare snabb öppning och visning av dokumenten, än alla de prestandaätande “finesser” som med tiden inrangerats i Adobe Reader.2 En favorit är därför Sumatra PDF: snabb, lättanvänd och gratis.3 Adobe Reader utgör fortfarande de facto-standard och bör därför nog inte avinstalleras helt4, men kan defintivt ersättas som standardläsare för PDF-filer.

En smidig idé skall ju vara just smidig.
 
Noter:

  1. Nuvarande version är 2.0.0.0, men i själva verket räcker det för de flesta användare av Firefox 3(.0.1) med version 1.0.1.2. []
  2. Notera att det också finns gratis- och open source-alternativ för skapandet av PDF-filer. []
  3. [Via Digifarm.] []
  4. Alla program har ju dessutom sina brister, och när det exempelvis gäller Sumatra PDF har det funnits uppgifter om utskriftsproblem. []

Använd Wikipedia offline med WikiTaxi

WikiTaxiInternetuppslagsverket Wikipedia är ett på alla sätt och vis utmärkt påfund, men vad hur kommer man egentligen åt ett nätbaserat uppslagsverk när man inte har tillgång till uppkoppling? Kanske befinner man sig i radioskugga1; kanske har man överhuvudtaget inte möjlighet (eller råd) att koppla upp sig.

Här kommer WikiTaxi väl till pass. Det är en litet portabelt Windowsprogram som gör det möjligt att ta del av valfri Wikipedia offline. Handhavandet är enkelt:

  1. Ladda ned själva programmet. Packa upp det till valfri mapp.
  2. Ladda ned backup av valfri Wikipedia-upplaga, till exempel den senaste svenskspråkiga eller den senaste engelskspråkiga. (Tänk på att ju fler artiklar det finns i en Wikipedia-upplaga, desto större blir filen; engelska Wikipedia upptar åtskilliga GB medan den svenska upplagan begränsar sig till några hundra MB.)
  3. Använd det medföljande programmet WikiTaxi_Importer för att konvertera Wikipedia-databasen till en fil kan läsas av WikiTaxi. Också detta steg kräver att det finns plats på hårddisken för den ganska stora fil som skapas. Proceduren tar ett antal minuter, beroende på Wikipedia-upplaga.2
  4. Starta WikiTaxi. Välj någon av de databaser som skapats och börja söka.

Mer utförliga instruktioner finns på WikiTaxis egen webbplats.

Eftersom WikiTaxi inte kräver någon reguljär installation för att fungera, så kan man med enkelhet klämma in såväl program som Wikipedia-upplagor på ett USB-minne av passande storlek.

Kom för övrigt ihåg…

…att databasfilerna är ögonblicksbilder av hur Wikipedia sett ut vid en viss tidpunkt, och att det därför kan finnas felaktigheter som ännu inte korrigerats. Lite vanlig källkritik ordineras alltså.

 
Noter:

  1. Och får därmed inse det mobila bredbandets begränsningar. []
  2. Efter en framgångsrik konvertering kan den i föregående steg nedladdade filen raderas för att spara plats på hårddisken. []

En nederlagets dag

Glada (av)lyssnare

Den 18 juni 2008 kommer att gå till historien – inte som den dag då Sverige på fotbollsplanen fullständigt förödmjukades av Ryssland1, utan för det långt allvarligare skeendet då FRA-lagen klubbades igenom i riksdagen.

I en marginellt förbättrad version av vad som så sent som igår (!) skickades på återremiss ges nu de glada gamängerna på FRA möjlighet att spionera på folk lite sådär i största allmänhet. Allt man gör på nätet2 kommer att avlyssnas maskinellt. Det som fångas upp av särskilda sökbegrepp “inhämtas och lagras”, enligt FRA:s egen frågesida.3

Alltså: allt kommer att avlyssnas, allt kommer att gå igenom FRA:s filter, en del kommer att “inhämtas och lagras”. Och sedan då?

Ja, någon lär väl vilja ta del av vad som inhämtas – det är inte bara på radioanstalten man spetsar öronen; spaningsresultaten räcker minsann till för flera:

FRA utgör en nationell expertresurs som kan utnyttjas av regeringen, Försvarsmakten, polisen eller någon av FRA:s övriga uppdragsgivare.

Ett av skälen till varför FRA bedriver signalspaning på uppdrag av andra myndigheter är att FRA innehar unik kompetens på signalspaningsområdet och har arbetat med att bygga upp den kompetensen i mer än 60 års tid. Det vore samhällsekonomiskt ofördelaktigt om samma slags expertkompetens och mycket avancerade teknologi skulle behöva byggas upp på flera håll. [...]

Kanske skall vi vara glada för att inte fler spionerar på oss?

Detta inlägg är nog mitt sista i frågan på ett tag, men om det är något som den senaste tidens aktivitet i bloggosfären har visat så är det att det finns fler som bryr sig.4 Även om riksdagen nu fattat sitt beslut – det sämsta på mycket länge – så innebär det inte att debatten på nätet tystnar. Inte ens med staten ständigt lyssnande, lagrande och läsande.

 

Är det för övrigt inte lite ironiskt att det säkerhetsföretag som enligt TV4-nyheterna rekryterat e-post- och smsspanare åt FRA, själva på sin kontaktsida erbjuder PGP-nyckel för den som vill skicka krypterad mejl?

 
Noter:

  1. Vilket i och för sig är sant. []
  2. Den kommunikation som passerar landets gränser – det vill säga i princip allt, med tanke på hur Internet fungerar. []
  3. Vilka dessa sökbegrepp är vill man hemlighålla, av begripliga skäl. []
  4. Och till och med traditionella media vaknade till slut, men sent skall som bekant syndaren vakna. []

FRA-frågan och faran med att sänka garden

Även om den i bloggosfären pågående kampanjen mot FRA-lagen nu får allt mer uppmärksamhet även i traditionella media1, så vore det dock förödande för lagens motståndare att för ens en sekund luta sig tillbaka och tro att det redan nedlagda arbetet räcker.

Precis som Sverige nyss föll på mållinjen (om man nu kan göra det inom fotbollen…2) i matchen mot Spanien, så är FRA-frågan inte avgjord förrän tidigast på onsdag. Om ens då – om lagen inte klubbas igenom kan den trots allt mycket väl komma upp på bordet igen i lätt modifierad form, under sittande eller annan regering.

Däremot ligger det ett och annat i observationen att bloggarna den senaste veckan ryckt åt sig initiativet i mediedebatten på ett tidigare sällan skådat sätt3. Här har man också möjlighet att uppvisa ett mer flexibelt förhållningssätt till den politiska situationen än vad som uppenbart är fallet på sina håll inom gammelmedia, där man är övertygad om att lagen kommer att gå igenom. (Se till exempel Kopit och opassande.se.)

Och oavsett hur man tror att det kommer att gå i onsdagens omröstning, så är nog en allmänt utbredd förmodan att det hela redan är avgjort den största gåva som FRA-lagens förespråkare kan få.

Och media:screen har gjort små band för den som vill smycka sin webbplats i hörnen.

 
Noter:

  1. Se till exempel “Bloggarna leder striden mot FRA-lag” på DN:s nätupplaga. []
  2. Jfr katakres []
  3. Jfr exempelvis Bloggen Bent []

FRA vs EM

År och månader av tisslande och tasslande om FRA-lagen har på ett par dagar vuxit till ett närmaste öronbedövande larm. Åtminstone i bloggosfären – som framgår av trendgrafen nedan har ämnet “FRA” till och med passerat “EM”, vilket måste räknas som en bedrift i dessa fotbollstider.

FRA vs EM - trendgraf

I traditionella media är det emellertid fortfarande tämligen tyst, i alla fall i jämförelse med vad som skrivs om tidigare nämnda mästerskap, om den irländska folkomröstningen, om Hultsfredsfestivalen, om sommaren, trafiken, kändisarna och så vidare… Vem vet, kanske det ligger något i Carl Rudbecks fundering om att saker händer medan folket ser på fotboll. SvD:s nätupplaga utgör kanske ett undantag i och med att man skrivande stund toppar med har en artikel om den senaste tidens “bloggbävning”1 med anledning av den föreslagna FRA-lagen.

Inte heller denna blogg lär publicera särskilt mycket i andra ämnen förrän efter Sveriges riksdags beslut nästa vecka – en riksdagsomröstning som är helt och hållet avhängig huruvida en handfull riksdagsledamöter väljer2 att trotsa partipiskan och rösta efter sitt eget samvete.

Dithän har det gått att det tycks för sent för vad som brukar kallas “en bred politisk diskussion” eller ens någon organiserad opinionsbildning på bred front i samhället.3 Kampanjen riktar sålunda in sig på enskilda ledamöter, och dagens kanske mest underhållande (och spridda) inslag är förmodligen “Döda poeter”-satiren Döda politiska karriärers sällskap:

En med svenska mått mätt ganska ovanlig kampanj, men så är det också ganska ovanliga tider.

För ett par minuter sedan slutade matchen Holland – Frankrike med minst sagt uppseendeväckande siffror; frågan är om vi får se något lika överraskande resultat i riksdagen nästa vecka.
 
Noter:

  1. Ordet förmodligen myntat av Blogge; liksom “bloggosfären” ett ord är “bloggbävning” som ord mer effektivt än vackert. []
  2. Det vill säga vågar. []
  3. Trots att jag idag här i centrala Uppsala såg en ensam utdelare av flygblad mot FRA-lagen. []

17-06-17

Kaffe- Hörru Bosse, nu får jag ett meddelande om den där Nisse Hult igen. Hade du inte nåt på honom häromdan?

- Nä, han är ofarlig. Han dyker upp lite då och då. Tittar visst mest på en massa gammal bloggskit och sådär. Fattar inte att vissa fortfarande håller på.

- Nä. Den där Hult verkar vara en knepig jäkel. Och han bor väl här i krokarna också?

- Visst serrö. Undrar förresten om han inte är bög, med tanke på var han brukar surfa… och så har han ju skrivit en del mysko grejer till nån snubbe i Danmark. Man undrar ju ibland.

- Jaså, jag trodde han var gift.

- Näe, han har nog skilt sig. Tror till och med att det var advokater inkopplade. Stora namn, tydligen.

- Å fan… Jo förresten, var det inte hans gamla brutta som skulle lägga bud på den där sommarstugan som ni tänkt köpa?

- Var det?

- Ja, men det får du ju inte säga till nån.

- Näe, så klart.

- Ja, råd lär hon ju ha, så mycket stålar som hon verkar göra av med på nätet. Undrar var hon får allt ifrån.

- Det är nästan så att du borde höra med din brorsa. Han är ju polis. Han kanske vet nåt.

- Ja, jo…

- Fast, det är klart, det passar sig nog inte…

- Nej, det har du rätt i.

- Äh, vad säger du? Ska vi gå och ta en kopp kaffe till? Banden rullar ju om man säger så. Vi lär ju knappast missa något.


FRA-lagen och privatbrevets död

ÖgaOm mindre än en vecka fattar riksdagen beslut i en fråga som kan komma att förändra inte blott hur vi kommunicerar, utan dessutom själva vårt fria, öppna samhälle.

Den som så mycket som kastat en blick på bloggosfären1 den senaste tiden kan svårligen ha missat att det är det den föreslagna FRA-lagen det handlar om. Den som inte läser bloggar (och därmed inte heller denna text) har förmodligen missat hela debatten, ty traditionella media visar av någon anledning ett minst sagt svalt intresse för frågan. Varför det förhåller sig på det sättet kan man bara spekulera i, särskilt som den föreslagna lagen kan leda till den största förändringen i våra informations- och kommunikationsvanor på mycket länge.

Två av de största informationstekniska landvinningarna i modern tid har varit e-posten och webben. E-posten har inneburit en förändring i kommunikationsvanorna, där det blivit möjligt att snabbt och billigt skicka meddelanden såväl till arbetskamraten vid bordet bredvid, som till vänner, bekanta och affärskontakter långt, långt borta. På samma sätt har webben medfört möjligheten att omedelbart ta del av information från hela världen: allt från underbara uppslagsverk till usel underhållning inom ett par länkklickningars avstånd.

Försiktigt lagda personer har förvisso alltid varit medvetna om att internet inte är något särskilt säkert forum för känslig kommunikation. För det första: icke krypterad e-post och annan webbtrafik är ganska enkel att avlyssna. För det andra: Man vet aldrig i vems händer e-post och annan information hamnar. Mejlmottagaren kanske fumlar med knappar och kommandon – eller så tycker hon eller han helt enkelt att innehållet i det nyss mottagna mejlet är så intressant att det måste spridas till ytterligare några “pålitliga” vänner, vilka i sin tur skickar det vidare till andra “pålitliga” personer, och så vidare.

Just dessa två aspekter gör att den föreslagna FRA-lagen känns extra obehaglig.

ÖgaEftersom det går så lätt att avlyssna medborgarna utan att de får vetskap därom, så lär detta också ske. Det märks inte på den e-post du skickar eller tar emot – det står ingenstans med tydliga bokstäver att “Detta meddelande eller denna webbsida har undersökts av Försvarets radioanstalt.” – men så ligger det till. All internet- och teletrafik över, och mycket av trafiken inom, landets gränser kan skannas för förment suspekta inslag.

Den som planerar att hitta på något ofog skriver dock knappast detta i klarspråk, utan krypterar sin kommunikation alternativt använder kodspråk. Som en följd kommer oerhörda mängder e-post, foruminlägg, webbsidesvisningar, sms och mobilsamtal att behöva gås igenom, tolkas och bedömas. En första sållning kan säkert göras med hjälp av programvara, men ytterst behöver människor sitta och plöja igenom medborgarnas göranden på nätet. De allra flesta medborgare har tack och lov inga onda avsikter – och skurkarna är som sagt inte öppna med sin verksamhet – så resultatet blir att helt vanliga, oskyldiga medborgares liv granskas, registreras, analyseras och diskuteras.

Och det är här den andra aspekten gör det hela än obehagligare: den maskinella integritetskränkningen är bara början, för vad sker när uppgifterna hamnar i människohand – och i människomun?

Kanske är det någon pikant detalj ur ett kärleksbrev, kanske är det ett förestående anbud i en företagsaffär, kanske är det en bekännelse av en begången oförrätt, kanske ett besked om en allvarlig sjukdom – förr eller senare kommer saker och ting att läcka ut. Information som snappas upp av FRA:s datorer kan knappast hålla sig inom anstaltens väggar. Det diskuteras i fikarummet, avslöjas för äkta hälfter, säljs till press, tipsas till myndigheter och så vidare.

Resultatet? Ett mindre öppet samhälle, med ökad misstänksamhet och mindre personlig kontakt mellan människor.

Den första förändring som lär inträffa om lagförslaget går igenom är av teknisk karaktär. Fler och fler kommer att kryptera sin e-post och webbtrafik, alternativt använda andra sätt att meddela och informera sig. Det är definitivt inte bara terrorister som inte har lust att dela med sig av sin privata konversation.

ÖgaDen andra förändringen som följer är mindre påtaglig, men desto mer djupgående. Ty vad händer när människor blir medvetna om att staten faktiskt tar sig rätten att läsa deras brev, att registrera vilka webbsidor de besöker och att avlyssna deras samtal? Vad händer när det är den enskilde, hederlige medborgaren som får finna sig i att allt det som hon eller han gör på nätet kan fångas upp och granskas, samtidigt som den som har onda avsikter med relativ lätthet undgår FRA:s grovmaskiga nät?

Förmodligen blir gemene man lite försiktigare, lite ängsligare. Man tänker sig för lite oftare, man sneglar lite oftare över axeln. Vem läser egentligen det jag skriver i mina mejl eller sms? Vem lyssnar egentligen i telefonen? Vem håller koll på vilka webbsidor jag besöker? Paranoia är tyvärr ingen bra grund för ett öppet och harmoniskt samhälle.

Människor anpassar sig dock efter rådande system, och kanske leder detta i förlängningen till att man finner sig i att all kommunikation sker inför andras vakande och vaktande ögon och öron. Att skriva brev blir därmed allt mindre av en privat angelägenhet, en exklusiv korrespondens mellan två personer, och mer av ett självmedvetet framträdande inför en månghövdad men anonym publik.

Och därmed skulle kanske privatbrevet bli till något av en historisk parentes. För några hundra år sedan skulle förmodligen få tänka på brevskrivning såsom vi gör idag. Man utgick helt enkelt från att det man skrev kunde kopieras och spridas i större kretsar, fungera som högläsning i olika sällskap och så vidare. Följaktligen fungerade också brevet som en genre i sig, fylld av regler och konventioner.

“Men”, kanske någon invänder, “visst kan man väl ändå skriva brev för hand och skicka med posten om man inte vill bli spionerad på?” Tja, det beror väl på tilltron till staten och dess institutioner och på vilka åtgärder man anser är rimliga att ta till för att “avvärja yttre hot”. Har väl FRA-lagen gått igenom är det tyvärr inte allt för orimligt att tro att någon förr eller senare reser krav på att alla typer av kommunikation bör betraktas likvärdigt – och därmed skulle det också vara tillåtet att öppna kuvert och avlyssna inrikes telefoni och e-post.

Och då är det sista privata brevet definitivt skrivet.
 
Noter:

  1. Inlägg strålar samman bland annat på bloggar.se:s sammanställning av etiketten FRA samt på en imponerande mängd bloggar varav Opassande och Blogge blott är ett par exempel. []

Flödesfördämningar: tre skäl till varför RSS inte slagit igenom

Luddig flödesikonDet är lika behändigt och bekvämt som att prenumerera på en tidning – och betydligt billigare! Frågan är varför inte fler läser bloggar, nyhetssajter och annat via dessas flöden.

Med hjälp av en flödesläsare får man enkelt blogginlägg, nyheter, radioprogram eller vad man nu önskar levererade till en och samma plats på datorn (antingen ett fristående program, en del av webbläsaren eller en webbaserad tjänst), allt eftersom innehållet publiceras. Hur praktiskt som helst. Samtidigt visar undersökningar att endast en bråkdel av de som läser bloggar använder sig av flödesläsare.1

Tillåt mig därför att framkasta följande tre skäl till varför teknikens genomslag ännu dröjer:

  • Det är för inbundet. Att sköta allt sitt bloggläsande inom ramarna för en och samma applikation leder lätt till att man tappar något av det slumpmässiga surfande där man aldrig vet var man hamnar. Denna instängdhet kan vara bra om man lider av fokuseringssvårigheter, och mindre bra om man då och då önskar överraskas.2
  • Det är formmässigt tråkigt. Stilrent presenterad text och avskalat innehåll i all ära – “content is king” var det visst någon klok individ som yttrade någon gång i en nära forntid – men som också vi vet är form och innehåll ömsesidigt beroende. En del av charmen med nätet är att ta del av webbplatsers skilda formgivning: bakgrund, typsnitt, färger, disposition och så vidare.
  • Terminologin är för snårig. Flöden, Atom, XML, Rich Site Summary, RDF Site Summary, Really Simple Syndication… Kärt barn har många namn, sägs det – men frågan är om barnet är så kärt och om det ens är fråga om ett och samma barn. Svårt att hålla reda på är det i alla fall.

Tills vidare får man nog räkna med att de flesta antingen sköter sitt bloggläsande via olika portaltjänster. Eller så knappar man helt enkelt in favoritbloggarnas adress i webbläsarens adressruta; den senare brukar ju vara behjälplig med en snabb komplettering så att man varje gång hamnar på exakt samma ställe…
 
Noter:

  1. Se till exempel Hans Kullin, BloggSverige 3, januari 2008. []
  2. Just detta leder till att olika bloggportaler definitivt har en roll att fylla: trots en viss förutsägbarhet finns här fortfarande stundom ett kaotiskt element. []

Sök i Svenska Akademiens ordbok (SAOB) med Firefox (uppdatering)

SAOB i webbläsarens sökrutaJag har nu uppdaterat mitt sökmotorinstick1 för Svenska Akademiens ordbok. Firefox-användare kan därigenom söka i SAOB med hjälp av webbläsarens sökruta.
 

Kommentarer och förslag till förbättringar mottages tacksamt.
 

Se också mitt instick för sökning i Synonymer.se.
 

 
Noter:

  1. På förekommen anledning; saob.se krävde nya söksträngar vilket gjorde äldre versioner av insticket oanvändbara. []

Läget i bloggosfären, del 3: Redaktörernas roll och en from förhoppning om bättre verktyg

Som konstaterats i tidigare inlägg i denna serie så befinner sig den svenska bloggosfären i något av en kvalitetsmässig formsvacka, trots att det i såväl slott som koja bloggas som aldrig förr. Det största problemet är enligt min mening att guldkornen skyms av alla innehållslösa inlägg, delvis som ett resultat av många svenska bloggare i sin jakt på återlänkar bundit upp sig vid och blivit ett bihang till de traditionella mediernas rapportering.

Även om läget är tröttande, så är det långt från hopplöst. För att kunna sålla i de ständigt ökade textmassorna behöver man emellertid assistans. I det följande vill jag lyfta fram två företeelser som kan vara förhoppningsfulla bloggläsare behjälpliga: det manuella, mänskliga redaktörsskapet och de automatiserade verktygen.

PennaDet går inte att komma ifrån att den mänskliga förmågan att sålla, tolka, värdera och presentera texter också har sin plats att fylla i det medieagglomerat som vi – med ett sällsynt oskönt ord – kallar bloggosfären. En levande redaktör har (förhoppningsvis) ett analytiskt omdöme varmot datoriserade tjänster står sig slätt. En god redaktör förmår inte blott bedöma kvalitet utan också för sina läsare presentera materialet utifrån en de egna bedömningarna. Just det subjektiva i denna position ställer krav på redaktionellt ansvarstagande: redaktören måste för sina läsare och sig själv vara beredd att motivera sin sållning och sin textvärdering, något som – korrekt och tydligt utfört – borgar för tillförlitlighet och kvalitet.

När nu Bloggtidningen gör gällande att det någonstans (hos Twingly, måhända?) skall vara på väg något slags ‘bloggredaktörer’, är det därför som en högst välkommen utveckling.1 Förhoppningsvis kan den mänskliga handen bidra till att lyfta fram intressanta och relevanta inlägg.

Förmodligen avser det påtänkta redaktörsskapet modereringen av bloggkommentarer till tidningarnas nätupplagor, och därmed är hela arrangemanget fortfarande en affär mellan å ena sidan traditionella media och å andra sidan de bloggar som kommenterar dem. Gott så, men även om vi förmodligen får se en uppryckning i kvalitetshänseende, så är förhållandet mellan de nya och de gamla medierna fortfarande detsamma, där de förra agerar kommenterande bihang åt de senare. Faktum är att en kvalitetssatsning av detta slag också innebär utökade befogenheter för mediernas grindvakter. De traditionella mediernas övertag i debatten stärks på detta sätt, även om det förhoppningsvis i alla fall leder till att deras övertag i sökmotorindexen minskar när masslänkande bloggar prioriteras ned. Nymodigheten har alltså flera sidor, och det är i nuläget tämligen oklart vad resultatet kommer att bli.2

Minst lika intressant vore dock att just ‘redaktörsskapet’ också skulle sprida sig till rent inombloggosfäriska domäner. Visserligen finns ett antal bloggar – Beta Alfa och till viss del tidigare nämnda Bloggtidning utgör två svenska exempel – som i sitt refererande och uppsamlande av vad som händer på (framför allt svenska) bloggar uppvisar drag som minner om detta. Samtidigt är det fråga om en verksamhet i relativt liten skala eller med begränsat fokus. En annan sak vore om en tjänst med samma bredd och täckning som till exempel Knuff skulle ge sig in i leken. Just den sajten är emellertid i allt väsentligt en pingcentral och har därmed en helt annan karaktär än den av människohand modererade.

SkiftnyckelEn delvis annan utgångspunkt finns nämligen i de automatiserade tjänster som aggregerar och sorterar blogginlägg utifrån länkar, etiketter och andra kategorier. Istället för att närma sig kvalitetsfrågan utifrån en subjektiv synvinkel försöker dessa verktyg finna andra kriterier för hanteringen. Snarare än att presentera ett urval grupperar dessa tjänster vanligtvis inläggen utifrån etikett, länkar eller bloggarens geografiska hemvist. Det blir därför upp till användaren av tjänsten att själv göra sållningen utifrån de inlägg som presenteras i mer eller mindre detaljerade länklistor.

Samtidigt som dylika tjänster organiserar stora mängder material och per definition släpper fram vem som helst som pingar så finns här enligt min mening utrymme för förbättringar. En sajt som Nyligen, som enbart listar nyligen uppdaterade bloggar, var måhända användbar (eller åtminstone underhållande) för ett antal år sedan när antalet svenska bloggar blott var något hundratal. Med de senaste årens bloggexplosion har emellertid behovet av mer avancerade verktyg ökat. Den bästa av dessa är förmodligen fortfarande Knuff med sidoprojekt, men också denna sajt (och eventuella framtida konkurrenter) har sina begränsningar.

Vad jag gärna skulle se är därför bland annat:

  • En tydligare sortering på ämne. Förstasidan (och den speciella sidan med aktuella blogginlägg) är fylld av länkar till läsning om allt från plastikoperationer till politik (och allt för sällan någonting däremellan – ibland tycks det som om man hamnat på en korsning mellan En ding ding värld och en politisk propagandacentral). Förvisso kan man finna sidor om mode, film och teknik – men sedan då? Varför inte vetenskap eller vardagsbetraktelser, historia eller humor – och så vidare.
  • Möjlighet till läsarinteraktion. Varför inte låta bloggläsarna ge tummen upp eller tummen ned till blogginläggen? Förvisso ett subjektivt instrument, men det är också det som är poängen.3 Bra, välskrivna och relevanta inlägg belönas av läsarna och flyttas upp i listningarna, medan intetsägande länkmissbrukare kan flyttas till en mer undanskymd plats.4
  • Mer detaljerade presentationer (längre textutdrag) av blogginläggen skulle underlätta för besökarnas sållning och därmed spara många meningslösa klick – något som i sig borde minska antalet innehållslösa inlägg.
  • Införandet (eller förbättrandet) av viktningsalgoritmer. Fråga mig inte hur Google gör5 men sökresultaten rankas på ett åtminstone hyggligt rättvisande sätt utifrån faktorer som in- och utlänkar, textmängd, uppdateringsfrekvens, beständighet, och så vidare. Visst går ett dylikt system att manipulera – alltför många försöker – men trots allt är denna rankning oftast bättre än en ren kronologisk sortering. Särskilt effektiv skulle rankningen bli i kombination med ovan nämnda förslag.
  • Teknologisk öppenhet. Detta borde gälla såväl indata &ndash en tillåtande RSS-tolk som inte i första taget sorterar bort flöden på grund av smärre syntaxfel och ett system där man inte behöver använda sig av särskild kod på den egna sidan för att delta – som utdata – ett öppet API som tillåter utvecklare och användare att komma åt och använda tjänstens data.

Detta är blott några förslag, men uppfyll dessa kriterier och ni kan åtminstone räkna in undertecknad i skaran av nöjda användare.

Detta är det tredje inlägget i en serie om den svenska bloggosfären vid årsskiftet 2007/2008. De tidigare två inläggen behandlar det ganska mörka läget och de ljusglimtar som faktiskt finns.

 
Noter:

  1. Vad nu “säkra källor”, som Bloggtidningen skriver, skall betyda… []
  2. Liksom hur påfundet är tänkt att fungera, om det alls implementeras – man får väl ta ställning till det när (och om) det blivit verklighet. []
  3. Kanske skulle man kräva registrering för betygssättning, precis som systemet på sajter som YouTube. Se också kommentarsdiskussion hos Beta Alfa. []
  4. Det ryktas att det finns en egen krets i helvetet för tidsstjälande bloggfuskare. []
  5. Det är förmodligen något slags magi. []