Arkiv för kategorin 'data och Internet'Sida 2 av 11

Envar sin egen encyklopedist

Ibland fastnar man lite längre på en webbplats än vad man hade tänkt sig. För den encyklopediskt, vetgirigt eller bara allmänt nördigt lagde 1Undertecknad får väl sägas nära en kombination av nämnda drag. händer det till och från, och oftare än man tror.

När jag häromdagen letade efter material om d’Argens och hans Thérèse Philosophe fann jag mig plötsligt klickande och skrollande på The Art and Popular Culture Wiki. I detta projekt samlas allt som ägaren finner intressant: högt och lågt samsas i en uttalat postmodern anda, och wikiformatet används för att knyta samman och utforska samband, bygga broar och skapa länkar. 2Också länkar i (internet-)teknisk mening.

wikipediapusselbitMycket av stoffet är mer eller mindre 3Oftast mer. direkt taget från Wikipedia, vars innehåll ju är öppet och sålunda kan kopieras och ändras av vem som helst. Därtill kommer en hel del annat material, ofta äldre och i public domain. Även programvaran MediaWiki är fri under GPL.

På detta sätt kan i princip vem som helst sätta ihop i princip vilket uppslagsverk som helst: smalt eller brett, personligt eller professionellt, seriöst eller oseriöst.

Denna öppna och generösa karaktär hos Wikipedia och dess sidoprojekt är värd att lägga på minnet nu när det användarredigerade internetuppslagsverket åter står inför debatter och kontroverser. Den här gången 4I kölvattnet efter en del uppmärksammade sabotage i samband med senator Ted Kennedys kollaps vid president Obamas installation. handlar det om huruvida bland annat engelskspråkiga Wikipedia bör införa en ny modereringspolicy, där artikelredigeringar måste godkännas av etablerade användare för att gå igenom. Samtidigt som somliga inom Wikipedia-projektet vill skärpa rutinerna går Encyclopædia Britannica eventuellt mot ökad öppenhet där registrerade användare kan tillåtas göra tillägg till artiklarna (också här efter granskning). Om detta leder till bättre artiklar för endera eller någotdera av uppslagsverken låter jag vara osagt, och får kanske anledning att återkomma till i ett annat inlägg.

Vad Wikipedia erbjuder kommer däremot fortfarande att vara ett innehåll som är fritt: inte blott därför att det är gratis att få tillgång till, utan också för att det är fritt att sprida vidare. Även om fokus i debatten ofta hamnar på redigeringen av innehållet, så bör man som sagt också skänka spridningen en tanke. Och det är denna spridning som är en av Wikipedias största förtjänster.

Envar har tillgång till en encyklopedi, och envar kan bli sin egen encyklopedist.

Fotnoter   [ + ]

1. Undertecknad får väl sägas nära en kombination av nämnda drag.
2. Också länkar i (internet-)teknisk mening.
3. Oftast mer.
4. I kölvattnet efter en del uppmärksammade sabotage i samband med senator Ted Kennedys kollaps vid president Obamas installation.

Bloggtwittrifiering (I)

I takt med att Twitter befäster sin position som ledande mikrobloggplattform internationellt – och därtill som bäst håller på att erövra denna status också i Sverige – så ökar också möjligheterna att integrera tjänsten med “vanliga” bloggar.

Även denna blogg har i viss mån fallit till föga för trenden, och på prov finns därför numera möjligheten för den som kommenterar att också fylla i sitt Twitter-användarnamn. 1Skulle funktionen krångla eller helt enkelt blåvägra, till exempel för den som tidigare kommenterat på bloggen, prova i första hand att ta bort eventuella kakor (cookies) och tömma webbläsarhistoriken. Fungerar det ändå inte, hör av dig via e-post. En liten fågel visar vägen till kvittrande kommentatorer.

TwitterpippiDessutom har nu bloggen en egen kanal på Twitter, liksom naturligtvis även bloggaren i egen hög person.

Fotnoter   [ + ]

1. Skulle funktionen krångla eller helt enkelt blåvägra, till exempel för den som tidigare kommenterat på bloggen, prova i första hand att ta bort eventuella kakor (cookies) och tömma webbläsarhistoriken. Fungerar det ändå inte, hör av dig via e-post.

Universitetsrelaterat på Twitter: #seuni

Efter lite diskussion fram och tillbaka på Twitter ser det ut som om man har landat i taggen #seuni för tweetar på ett eller annat sätt relaterade till svenska universitet och högskolor.

Alternativ som nämndes var #svuni, #swuni och #swuni. Poängen med #seuni är att det lutar sig mot den svenska landskoden .se, och därmed inte ställer några krav när det gäller språk. Twittervärlden är emellertid föränderlig och frågor som dessa lär ytterst avgöras av vad som över tid etableras som praxis.

Samma tagg borde för övrigt passa också på andra tjänster, som till exempel identi.ca.


Läs flöden offline med RSS Bandit – och synkronisera med Google Reader

En webbaserad RSS-läsare är förmodligen det smidigaste sättet att hålla reda på alla flödesprenumerationer, oavsett vid vilken dator (eller mobiltelefon) man befinner sig. För egen del är det sedan något år Google Reader som är favoriten. 1Körde tidigare Bloglines som emellertid fick se sig ifrånsprungen av Googles allt kompetentare läsare.

I tidernas begynnelse var det emellertid separata flödesläsarprogram som gällde. Man laddade ned de senaste inläggen (eller rubrikerna) och betade därefter i allt väsentligt av dem från sin egen hårddisk. Satte man sig vid en annan dator fick man själv vackert hålla koll på vad som var läst och vad som återstod att ta del av. Mindre flexibelt, visst – men det fanns samtidigt en poäng med detta: hade man inläggen lokalt på hårddisken så behövde man inte vara uppkopplad mot nätet.

Och denna poäng är faktiskt giltig också idag för den som sitter på en webbaserad läsare men utan vettig nätåtkomst. Mobilt bredband i all ära, men i ärlighetens namn är täckningen och hastigheten ibland lite sisådär, och i vissa fall befinner man sig i miljöer där uppkopplingsmöjligheten är obefintlig eller otillåten.

RSS BanditDet är här som RSS Bandit (för Windows) gör entré. Det är ett fristående program, men som erbjuder möjligheten att synkronisera sina prenumerationer med till exempel Google Reader. 2En konkurrent är Scoop, som körs under Adobe AIR. Snygg design, men brister i funktionalitet och var åtminstone för undertecknad praktiskt taget långsamt på gränsen till det oanvändbara. Härutöver finns gott om finesser, men för egen del är det framför allt offlinetillgången som är det mest användbara. När tåget rusar (eller snarare masar sig, för att hamna något närmare sanningen) fram genom lands- och obygd känns det bra att ha sina flöden från Google Reader tryggt nedladdade på hårddisken.

Fotnoter   [ + ]

1. Körde tidigare Bloglines som emellertid fick se sig ifrånsprungen av Googles allt kompetentare läsare.
2. En konkurrent är Scoop, som körs under Adobe AIR. Snygg design, men brister i funktionalitet och var åtminstone för undertecknad praktiskt taget långsamt på gränsen till det oanvändbara

Akademin och den sociala webben

Mikrobloggande, sociala media och nätverkstjänster är på tillväxt, och under 2009 lär vi få se ännu mer av denna utveckling. Internationellt sett är det Twitter som är om inte vackrast så i alla fall störst och därmed förmodligen också bäst. Även om mikroblogginläggen på Twitter är begränsade till 140 tecken – ungefär som ett SMS – så är användningssätten desto talrikare.

Olika grupper, personer, organisationer och institutioner har hittills i varierande grad utnyttjat dessa möjligheter. Medan IT-, media- och marknadsföringsfolket varit snabba att hänga på i de sociala svängarna, så är det mindre fart i forskarsamhället.

Förmodligen hör mitt eget intresseområde till de smalare subkulturerna i Twittersfären. Nedanstående Twitter Venn-diagram visar mycket riktigt också att det i skärningspunkterna mellan utbildning, retorik och historia är tämligen tyst.

Twitter Venn: Rhetoric, Education, History

Förvisso är vi retorikundervisningshistoriker en inte allt för omfattande grupp, men det är knappast den enda förklaringen. Snarare tror jag att det handlar om att vetenskapssamhället inte helt och hållet har etablerat sig i nätets socialare dimensioner. Även om man (förhoppningsvis) utnyttjar internet för att till exempel publicera texter, söka i databaser eller driva mejllistor så är det få – kanske särskilt inom humaniora och samhällsvetenskap – som strävar efter att befinna sig i teknik- och medieutvecklingens framkant.

Enstaka discipliner och enskilda personer utmärker sig säkert som teknikentusiastiska avvikare, men rent generellt är nog akademin hyggligt sen att ta till sig nymodigheter. På gott och på ont, förstås – egenvärdet i tekniska nymodigheter bör inte oreflekterat tas för givet (och ett visst mått av skepticism kan alltid vara på sin plats, vad det än vara månde). Allt lämpar sig naturligtvis inte heller för diskussioner i mikroformat.

Samtidigt skulle det vara tråkigt om man gick miste om att utnyttja den teknik som gör det möjligt att hitta intressant och relevant forskning, att knyta kontakter, att finna likasinnade. Förhoppningsvis är detta en utveckling som tar fart framöver, men till dess behövs alla goda krafter, alla bra initiativ och alla kloka tankar.

 

Själv kan jag följas på bland annat Twitter, FriendFeed, Facebook, Jaiku, Bloggy och identi.ca.


Oktober 2008 på Loci.se i backspegeln

Av oktober månad år 2008 återstår inte så mycket: ett antal timmar tickar iväg samtidigt som en viss mängd nederbörd väntar på att falla. Under den gångna månaden har här på bloggen bland annat

  • varnats för vardagshoten mot den personliga integriteten och ställts frågan om hur mycket ICAnder egentligen vet om sina kunder
  • uppmärksammats hur företag och organisationer i ett nytt initiativ, GNI, säger sig vilja arbeta för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och personlig integritet på nätet
  • diskuterats ständigt växande textmassor, och hur man kan handskas med dem
  • tipsats om två webbtjänster som kan analysera ordanvändningen i de amerikanska presidentkandidaternas tal respektive skapa ordmoln av valfri text
  • uppmärksammats jubilaren Gösta Knutsson och hans katters samt dessas talekonst – och därtill påtalats den historiska och retoriska betydelsen av en sko, en mantel och en handske
  • en bildgåta lösts, samtidigt som en annan påbörjat sin tålmodiga väntan på att lösas
  • en smärre formgivningsöversyn påbörjats

Och för dörren står nu november. Motto: mindre meta – mer material.


GNI – ett globalt initiativ för yttrandefrihet och personlig integritet på nätet

Akronymer och förkortningar hör till vanligheterna på nätet. Den senaste skapelsen att (eventuellt) lägga på minnet är GNI – Global Network Initiative. Med målsättningen att verka för yttrandefrihet och personlighet integritet lär denna organisation – vilken till sina medlemmar räknar såväl företag som Google, Microsoft och Yahoo, som människorättsorganisationer som Human Rights Watch – bli ett givet samtalsämne i bloggarna den närmaste tiden. 1Och, för den delen, också kanske också i mer traditionella media; se t.ex. SvD och Computer Sweden.

Med tanke på att de tre tidigare nämnda företagen har en del att bevisa när det gäller engagemanget för mänskliga rättigheter, lär såväl de storslagna målsättningarna som det praktiska arbetet sättas under bloggosfärens lupp. Lägg märke till de principer om mänskliga rättigheter som GNI antagit:

[…]

All human rights are indivisible, interdependent, and interrelated: the improvement of one right facilitates advancement of the others; the deprivation of one right adversely affects others. Freedom of expression and privacy are an explicit part of this international framework of human rights and are enabling rights that facilitate the meaningful realization of other human rights.

The duty of governments to respect, protect, promote and fulfill human rights is the foundation of this human rights framework. That duty includes ensuring that national laws, regulations and policies are consistent with international human rights laws and standards on freedom of expression and privacy.

[…]

Mer specifikt anges också vikten av freedom of expression samt privacy, och här utfäster sig deltagarna i GNI att stå upp mot påtryckningar från regeringar som vill göra inskränkningar i yttrande- och informationsfrihet. Dessutom säger man sig vilja skydda användarnas rätt till personlig information.

Frågan är för övrigt vad följande stycke betyder för de deltagande företagens förhållande till FRA-lagens Sverige:

Participating companies will employ protections with respect to personal information in all countries where they operate in order to protect the privacy rights of users.

Participating companies will respect and protect the privacy rights of users when confronted with government demands, laws or regulations that compromise privacy in a manner inconsistent with internationally recognized laws and standards.

Hur detta initiativ utvecklas skall bli intressant att följa. Som jag förstår det förväntar man sig att allmänheten, bloggarna och media skall vara behjälpliga med utvärdering och ansvarsutkrävande:

Participants will be held accountable through a system of (a) transparency with the public and (b) independent assessment and evaluation of the implementation of these Principles. [Min kursivering]

Arbetet har redan börjat – nu väntar vi på resultaten.

Fotnoter   [ + ]

1. Och, för den delen, också kanske också i mer traditionella media; se t.ex. SvD och Computer Sweden.

Hand i hand med ICAnder

Vill du egentligen veta hur mycket din handlare vet om dig?

ICAnderHäromdagen berikades brevskörden med ICA:s senaste giv: skräddarsydda erbjudanden baserade på vilka varor som varit vanligast i familjens matkassar. Och visst, även om rabatter på tvål, kalkon, mynta och två (!) sorters couscous känns mer angelägna än den vanliga rabattkompotten av pulversåser, mönstrat hushållspapper, fulchoklad och gummistövlar så är det inte utan att det – som bland annat Louise P påpekat – känns aningen skumt. Även om man glatt bidrar till uppgiftsinsamlingen i det att man gnetar ihop sina bonuspoäng, så är såväl konsumtionsvaror som -vanor någonting som man (måhända naivt) trott hör något slags intimare sfär till.

Än kusligare blir det om man tänker på vad som kan göras med RFID-chip i de allt vanligare självscanningsmanickerna. Med ständig stenkoll på var shopparna befinner sig borde det inte vara några problem att vidareutveckla marknadsföringen.

Många svängar förbi godishyllan? – Här får ni lägre pris på tio chokladbitar ni sneglat på!

Men förmodligen är det bara att vänja sig, eller åtminstone sluta att oreflekterat sälja personlig integritet och privata angelägenheter för några ynka rabattkuponger. Ty, som Anders Mildner skriver lär det “kosta att tillhöra en värld där du inte ständigt blir avbruten av kommersiella budskap”. Annonsörerna vet allt mer om oss och de verkar i allt mer privata sfärer, menar Mildner, och förmodligen är det en riktig observation.

Som konsument bör man sålunda vara medveten om att man knappast får allting gratis. Låter man Google, Spotify eller Facebook sköta utsmyckningen av ens privata rum får man räkna med att det slinker med en och annan reklamtavla. Och låter man ICAnder och MonICA gå och kika över ens axel på shoppingrundan får man räkna med att de gärna vill vara med och diskutera nästa inköpslista.


Läs inte idag vad du kan lägga på hög till imorgon

Vad gör man med alla de intressanta texter man inte riktigt har tid att läsa just nu? Lägger på hög, förstås.

En hel del läsning av det kursivare slaget värmer just nu mappar, tidskriftssamlare och lådor i det att de väntar på att antingen bockas eller tackas av. På samma sätt förhåller det sig med ett och annat i RSS-läsaren: åtskilliga inlägg väntar på att läsas (eller i annat fall ändå markeras som lästa och därmed avförda från pensum). Här och var finns dessutom ett antal webbläsarbokmärken som en gång i tiden framstått som värda att kolla upp. En vacker dag kommer man ju att ha tid…

Alla goda föresatser till trots är det inte sällan denna ansamlade textmassa

  • Tidningargås igenom godtyckligt efter dagsform och humör
  • gås igenom slumpmässigt, efter vad som råkar ligga överst
  • blir gammal och inaktuell
  • blir gammal och kan upptäckas på nytt (= läggas på hög igen)
  • försvinner någonstans

Man är emellertid inte (nödvändigtvis) dömd att dö drunkningsdöden i texternas hav.

  • Smarta sorteringrutiner gör materialet mer hanterbart.
  • En osentimental attityd utan encyklopediska anspråk är till hjälp vid nödvändiga gallrings- och prioriteringsrundor.
  • För ströläsning särskilt avsatt tid, gärna korta stunder, är till god hjälp för läsare med hotande uppskjutarbeteende.
  • För elektroniska texter handlar det om att använda till buds stående verktyg.
    • Sökfunktionen i en RSS-läsare som Google Reader bör inte förbises; med mer än 1000 nya inlägg att läsa kan det vara bekvämt att välja läsning utifrån väl valda sökord.
    • Webbtjänsten Instapaper 1Hittat via deep.edition. är ett praktiskt verktyg för att spara fylligare texter på nätet. Den största fördelen ligger kanske i möjligheten att visa det sparade materialet i ett mycket mer läsvänligt format med endast text – och utan det övriga krimskrams som pryder så mången webbplats.
    • Varför inte låta andra välja vad som är intressant? Sociala media och webbtjänster ansamlar bokmärken (som till exempel Delicious) och länkar (som till exempel Knuff) till vad andra talar om och använder. 2En varning kan dock vara på sin plats: ett oförsiktigt användande kan leda till ännu mer ansamlade texter av varierande kvalitet och kanske en och annan galen groda (eller vad som nu råkar höra till de rådande trenderna på nätet). Uppgörelsen med aggregerad smak, omdöme och urval överlåter jag emellertid åt läsaren.
    • Glöm inte bort delete-knappen eller funktionen “markera som läst”. Aktualiteter som inte längre är aktuella är inte alltid så intressanta.

Ett tips förtjänar att upprepas, ty det är giltigt både för texter på papper och i digital form: det runda arkivet har plats för mer än man tror.

Fotnoter   [ + ]

1. Hittat via deep.edition.
2. En varning kan dock vara på sin plats: ett oförsiktigt användande kan leda till ännu mer ansamlade texter av varierande kvalitet och kanske en och annan galen groda (eller vad som nu råkar höra till de rådande trenderna på nätet). Uppgörelsen med aggregerad smak, omdöme och urval överlåter jag emellertid åt läsaren.

Om jag hade tid

Om jag hade tid skulle jag skriva något om FRA-lagen, om hur fel lag ger fel befogenheter till fel myndighet att göra fel saker. Om jag hade tid skulle jag skriva om hur det fortfarande finns möjlighet att ångra sig, att riva upp, att göra om, att göra rätt.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur du som läser detta kommer att bli övervakad, då denna blogg ligger på en server utanför Sveriges gräns.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur alla andra förmodligen också kommer att bli övervakade och kartlagda: om hur den som mejlar sina vänner kommer att bli övervakad, hur den som handlar på nätet kommer att bli övervakad, om hur den som kontaktar sin advokat kommer att bli övervakad, om hur den som är politiskt aktiv på nätet kommer att bli övervakad, om hur den som kontaktar sina affärsbekanta kommer att bli övervakad, om hur den som söker på webben kommer att bli övervakad, om hur alla som överhuvudtaget använder internet kommer att bli övervakade om signalerna skulle råka passera landets gräns – vilket de gör.

Om jag hade tid skulle jag skriva om att det dessutom handlar om så mycket mer, om hur man kartlägger personers kontakter och förehavanden på internet, om hur man i en helt egen personuppgiftslag ges rätt att registrera människor utifrån politiska preferenser, religion och sexuell läggning, om hur människors liv kan schematiseras i sociogram. Om jag hade tid skulle jag skriva om att det inte handlar om några punktinsatser mot misstänkta personer, utan om behandling av i princip allt som i princip alla gör.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur informationen man samlar in kan sändas vidare till andra länder, och sedan vidare till andra händer.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur luddiga syften och ospecificerat tal om “yttre hot” kan betyda i princip vad som helst, om gummiparagrafer som gör att vem som helst kan övervakas, om hur man med hänvisning till vad man kallar “metodutveckling” och “förändringar i signalmiljön” i praktiken själva avgör vad som behöver göras, och hur. Om jag hade tid skulle jag skriva om alla de myndigheter och organ som vill, kan och får ta del av FRA-restaurangens dignande informationsbuffé – trots att man säger sig endast syssla med militär underrättelseverksamhet.

Om jag hade tid skulle jag skriva om att det inte bara handlar om vad FRA-tillskyndarna säger sig vilja göra utan om vad de kommer att göra, om vad de kommer att kunna göra, om vad de kommer att göra – och nog lär de göra vad de kan och får.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur man vrider och vänder på orden för att slingra sig undan sakfrågan, om hur man kan förneka att man sysslar med avlyssning därför att man tekniskt sett inte lyssnar utan läser, om hur man kan förneka att man spionerar på enskilda människor därför att man spionerar på grupper av enskilda människor.

Om jag hade tid skulle jag skriva om hur man från FRA-förespråkarnas håll baktalat lagens motståndare, om hur tvivlare misstänkliggjorts, om hur man systematiskt vägrat lyssna till de protester som kommit från aktivister, näringsliv, forskare, remissinstanser, journalister och advokater. Om jag hade haft tid skulle jag skriva om hur man avfärdat en uppriktigt upprörd opinion som mindre vetande, om hur man försökt lägga locket när bloggosfären, traditionella media och den allmänna debatten kokat, om hur man hoppats att människor skulle finna sig i gravt felaktiga beslut med enda motivering att de redan är fattade.

Om jag hade tid skulle jag skriva om den parodi på den demokratiska processen som utgör FRA-lagens tillkomst: framtvingad, framhetsad, frampiskad i kamp mot tiden, mot de egna riksdagsledamöternas övertygelse.

Om jag hade tid skulle jag skriva något om det samhälle som uppstår då medborgarna alltid kan vara övervakade, avlyssnade och kartlagda – av maskiner eller människor – och vad detta betyder för begrepp som personlig integritet, privatliv och demokrati.

Om jag hade tid skulle jag bege mig till Stockholm, Göteborg eller Malmö för att delta i morgondagens manifestationer mot FRA-lagen. Och även om jag saknar möjligheten, så vet jag att många, många andra kommer att ta den för att framföra budskapet: det finns ännu tid att backa, att tänka till och tänka nytt – att riva upp, att göra om, att göra rätt.