Arkiv för september 2009

Stopp för ‘meningslös’ forskning i Storbritannien

Det är inte bara i Sverige som grundforskningen allt oftare får se sig ifrågasatt. I Storbritannien berättar The Guardian och The Times om hur staten nu vill stoppa “meningslös” forskning. 1Tips via @TheHistoryWoman på Twitter. Universiteten måste nu bevisa forskningens nytta för att få tillgång till medel, berättar The Guardian:

The government is to stop funding “pointless” university research, forcing academics to prove that their academic inquiry has some relevance to the real world, funding chiefs will announce today.

Universities will have to show that their research influences the economy, public policy or society in order to secure the biggest research grants, the government’s funding body for higher education said.

Research Excellence Framework“) lägger därmed ännu en faktor till rådande ranking- och bibliometritrender, och gör därmed de forskningsstrategiska ekvationerna än mer komplicerade:

From 2012, each university department will submit evidence to be rated, with 60% of marks awarded for the quality of their research as judged by academic panels, 25% according to the “impact” the research makes and 15% according to the quality of the department. This will rate the department’s research strategy, staff and postgraduate development and engagement with the public.

För universiteten torde resultatet bli ett mindre manöverutrymme – men desto fler manövrar för att placera sig i linje med vad som anses vara ‘nyttig’ forskning.

För grundforskningen innebär det förmodligen ett grundskott.

Fotnoter   [ + ]

1. Tips via @TheHistoryWoman på Twitter.

Tabelltankar

TabellEn del av mitt avhandlingsarbete just nu består i att upprätta tabeller över vilka texter och läroböcker som använts vid olika trivialskolor och gymnasier under 1700-talet. Med ett antal texter, ett antal skolor och ett stort antal terminer att täcka in blir tabellerna både informations- och omfångsrika. Därtill kommer att de skall analyseras, sammanfattas och kommenteras i avhandlingens löpande text.

Det är dock inte utan att man ibland frågar sig om det går att åskådliggöra materialet på ett något mer spännande – men fortfarande på ett stringent och för en akademisk avhandling korrekt – sätt än långa rader och kolumner där kryss markerar förekomsten av ett visst verk under en viss termin.

Det är inte utan att man blir avundsjuk på den vars data med lätthet låter sig presenteras som i diagrammen i dessa exempel, eller för den delen som i Röyksopps gamla video till Remind Me (2002):


Svenska historiskt inriktade forskare på Twitter

FågelfigurMed inspiration från denna internationella lista över historiker på Twitter följer här ett försök att samla svenska forskare med historisk inriktning. Ämnes- och institutionstillhörighet spelar mindre roll, liksom vilket språk man twittrar på; huvudsaken är den historiska forskningen.

  • Mats Fagerberg (@matsfagerberg)
    Ekonomisk historia, teknik- och vetenskapshistoria, STS, företagshistoria, miljöhistoria, informationsvetenskap, genusvetenskap och ekonomisk teoribildning.
  • Rasmus Fleischer (@rasmusfleischer)
    Samtidshistoria, 1900-tal, mediehistoria (när gamla medier var nya), kulturpolitik i bred mening, upphovsrätt.
  • Gustav Holmberg (@GustavHolmberg)
  • Malin Junestav (@mjv71)
    Arbetsmarknad, arbetslöshet, fattigdom, socialvård, institutionella förklaringsmodeller, politiska idéer, industrialisering.
  • Anna Larsdotter (@annalarsdotter)
    Frilansjournalist med inrikning på historia.
  • Åsa M Larsson (@archasa)
  • Stefan Rimm (@rimm)
    Utbildningshistoria, retorikhistoria, 1700-tal, skolor och gymnasier, bildning, dygd, medborgar- och mannafostran.

Annat intressant:

Listan är tänkt att uppdateras löpande. Om någon är intresserad av att vara med, lämna en kommentar nedan, mejla mig eller kontakta mig på Twitter – gärna med beskrivning av forskningsintressen (maximalt 140 tecken, så klart).

Bild från Deutsche Fotothek/Wikimedia Commons; Creative Commons Attribution ShareAlike 3.0 Germany-licens


Veckans tal: George W. Bush om terrorattackerna 11 september 2001

Idag för åtta år sedan satt jag på retorikseminarium. Ett av de tal som analyserades var det som hölls av president Thomas Whitmore i filmen Independence Day (1996). Vi seminariedeltagare förvånades – ja, närmast roades – av de storvulna orden:

Good morning. [Turns on mic] Good morning. In less than an hour, aircraft from here will join others from around the world, and you will be launching the largest aerial battle in the history of mankind. Mankind. That word should have new meaning for all of us today. We can’t be consumed by our petty differences anymore. We will be united in our common interests. Perhaps it’s fate that today is the Fourth of July, and you will once again be fighting for our freedom… Not from tyranny, oppression, or persecution… but from annihilation. We’re fighting for our right to live. To exist. And should we win the day, the Fourth of July will no longer be known as an American holiday, but as the day when the world declared in one voice: We will not go quietly into the night! We will not vanish without a fight! We’re going to live on! We’re going to survive! Today we celebrate our Independence Day!

Föga anade vi, just som vi satt och analyserade en fiktiv krigstida retorik, att världshistoriens kanske värsta terrorattacker i exakt samma stund pågick på andra sidan jorden. Föga anade vi vad vi skulle få höra när vi klev ut från seminariet och slog på våra telefoner. Föga anande vi vad vi skulle få se när vi slog på tv:n. Föga anade vi att en högst icke-fiktiv president skulle få anledning att tala till nationen och världen med anledning av högst icke-fiktiva, fasansfulla händelser:

Världen förändrades den dagen. Varje årsdag av 11 september-attackerna tjänar som påminnelse om detta, och om våra förhoppningar om att världen åter skall kunna förändras – men nu till det bättre. Det är en förhoppning inte knuten till ett visst datum, inte bunden till en viss historisk händelse, utan någonting värt att uppmärksamma varje dag, varje år.


Samma plats, inte samma tid

Bildmontage Leningrad - S:t Petersburg

Apropå gårdagens inlägg om en framtida samtidighet där man med teknikens hjälp på varje plats kommer att kunna ta del av de bilder som genom historien tagits just där: via @maxelson på Twitter får jag tips som leder mig till Sergei Larenkovs montage. Här har bilder från dels det belägrade Leningrad lagts över bilder, tagna på exakt samma platser i det nutida S:t Petersburg. Fascinerande, skrämmande fotografier: krigets offer – döda kroppar och hungrande människor – blandas med dagens stadsbor på väg till jobbet eller kanske bara på promenad. Spärrballonger och kanoner samsas med biltrafik, ruiner med byggnader och monument. En historia som allt för många platser bär på, men som sällan syns och som vi därför alltför sällan tänker på.


Digitala spår och framtidens förflutenhet

Vy från Reimersholme mot Stockholm. Omkring 1900. Foto: Carl Curman.

Den som i framtiden vill hitta material till en historisk studie av 2000-talets vardagsliv lär inte få några större problem. Överallt lämnar vi spår efter oss – och i världen av idag är många av dessa digitala.

I takt med att allt mer av våra digitala spår också kodas med geografisk positioneringsinformation kommer också den som så önskar att kunna ta del av allt som genom åren har dokumenterats på ett visst ställe. 1Eller som på annat sätt avhandlar en viss plats. Fotografier, filmer, ljudupptagningar, meteorologiska data… oavsett om det handlar om festligheter eller vardag, platser eller personer, världshändelser eller trivialiteter – allt sparas och görs tillgängligt på nätet. För forskare och andra innebär detta naturligtvis ett ymnighetshorn av information, färdigt att ösa ur oavsett var i världen man befinner sig.

 Stella, baderska i Lysekil. 1880-tal. Foto: Carl Curman.Tekniken finns redan; data har börjat ackumuleras och informationsmängderna lär bara fortsätta att växa. Från och med en tidpunkt inte alltför långt fram från våra dagar kommer praktiskt taget allt vi gör och skapar att kodas med tid och plats – i den mån vi vill det, och kanske lite mer ändå. Och vem vet vad som händer när Google är färdigt med sitt projekt att digitalisera varenda bok som någonsin tryckts – kanske är turen då kommen till varje bild som någonsin tagits. Förmodligen kommer många av de fotografier, filmer och målningar som mänskligheten hittills producerat också att digitaliseras och geotaggas i olika projekt. Riksantikvarieämbetets användning av Flickr är ett utmärkt exempel på hur historiska fotografier görs tillgängliga för allmänheten – i vissa fall också försedda med geodata. 2Bilderna i detta blogginlägg är hämtade från Riksantikvarieämbetets samlingar på Flickr Commons.

Vi kan sålunda se framför oss en inte allt för avlägsen framtid där man – utrustad med den snart i alla tekniska ting närvarande GPS-mottagaren – på varje plats man besöker omedelbart kan få se alla bilder som tagits där. Alla byggnader, alla fordon, alla människor. Vardagsbestyr och glädjeämnen. Dop, bröllop och begravningar. Liv och död.

I framtiden blir det förflutna kanske mer tillgängligt än någonsin tidigare. Den stora frågan lär dock kvarstå: förstår någon?

Fotnoter   [ + ]

1. Eller som på annat sätt avhandlar en viss plats.
2. Bilderna i detta blogginlägg är hämtade från Riksantikvarieämbetets samlingar på Flickr Commons.