Uttryck att undvika (II): Mellanmjölkens land

MellanmjölkUttrycket “i mellanmjölkens land” har inte blott blivit en bästsäljare för en av åsyftade lands mer folkkära komiker – det har också blivit något av en standardfras för landets alla amatöretnologer och kryptomisantroper.

Om det nyligen avhandlade både ja och nej-beteendet kan förstås som en strategi att slippa svara eller ta ställning genom att låtsas nyansera sina uttalanden, så finner vi här på sätt och vis raka motsatsen. Genom att göra sig lustig över måttfullhet, kompromissvilja och gyllene medelvägar försöker man framstå som mer spännande, modig, och helhjärtat oförställd än andra – en lite större människa än de profillösa figurer som mesar runt i kulisserna.

Till de besläktade uttrycken hör hänvisningar till Luther, Jantelagen och den svenska avundsjukan.

Det hela stannar emellertid inte vid detta. “I mellanmjölkens land” och de andra fraserna har inte enbart tjatats ut bortom det anständigas gräns – de är också de synliga tecknen på lika utslitna som undermåliga analyser, skönjbara i allt från minimala fikarum till mediala finrum.

Bakom detta klankande på Landet Lagom ligger stundom uttalade, stundom underförstådda tankar och en schablonartad bild av hur “vi svenskar” är. Det är en svepande kritik som ytterst har en närmast nationalistisk klangbotten. Sådan är vår nationalkaraktär: menlös, mellanmjölkig, småsint, kuvad men välmenande och förmodligen ganska snäll – till skillnad från hur man är i andra konstruerade kollektiv.

Måttligt fräscht, om man tänker efter.

 

 

Foto: original av Jimmyroq. Publicerat under Erkännande-Dela Lika 2.0 Generisk licens.


Prenumerera på denna blogg medelst RSS

Kanske relaterade inlägg

5 kommentarer till “Uttryck att undvika (II): Mellanmjölkens land”


  1. 1 Ola S

    “Intresseklubben antecknar” är också riktigt otrevligt…

  2. 2 Stefan
    Twitter: @rimm

    Ja, du har helt rätt…

    Generellt sett framstår det sällan som särskilt sympatiskt att ventilera sitt ointresse när någon talar. Lägg därtill ironi och sarkasm så blir det ännu tristare.

  3. 3 Erik M, vän av oordning

    Först (repost):

    Jag håller nog inte med om slutknorren. Du försöker ge en generell beskrivning av en talares åsikter utifrån en specifik aspekt av ett uttalande. Då vi inte är behavioristiska automater, och då språkanvändning är ett mycket komplext fenomen, behöver det inte finnas något enkelt samband mellan användningen av “jantelagen” eller “den svenska avundsjukan” och vad talaren avser med dessa begrepp.

    Med andra ord vill jag fortfarande kunna säga “mellanmjölkens land” utan att det nödvändigtvis ska tolkas som att jag inte tror att det finns några i Sverige som kanske hellre tar grädde, half-and-half eller kardemumma i kaffet. Jag säger inte att du skrivit att jag inte kan göra det, men jag känner nog att det hela börjar barka iväg åt det hållet.

    För övrigt är det typiskt svenska 2000-talsakademiker att göra dylika analyser 😛

    Sedan:

    Det är möjligt att användingen av clichéer i texten antyder underliggande clichéartat (eller förenklat) tänkande, men det bör inte finnas ett direkt samband. Mer analys behövs från fall till fall. Ja och nej 😛

    Det hela påminner mig om en egen “hypotes” som jag ofta använder mig av utan att den egentligen behöver vara sann: I en text som producerats i ett professionellt sammanhang men kanske inte genomgått en formell korrekturläsningsprocedur, kan man hitta lögnerna genom att hitta små språkliga fel. Mekanismen består i att man skriver en text, inklusive lögner, sedan läser man den igen innan den skickas ut. Därför är språkliga fel i princip rättade i texten, men: Mer känsliga områden har redigerats mer (och har därför större risk för kongruensfel), och varje skribent med samvete kommer att läsa de mer känsliga delarna av texten mindre noggrant.

    Alltså bör meningar som innehåller språkfel i sådana sammanhang bestå i lögner.

  4. 4 Erik M (Vän av oordning)

    (Fast om man menar att “lögner” är ett för hårt uttryck kan man istället säga “mindre nogräknade resonemang”, vilket isåfall leder direkt tillbaka till det du skriver om.)

  5. 5 Stefan
    Twitter: @rimm

    @Erik M:

    [Även jag inleder med en repost från Facebook:]

    Framför allt var poängen (tror jag…) att “mellanmjölkens land” som stilistiskt drag i en samhällskritisk text … Läs merär lite grann som “min älskling, du är som en ros” i en kärleksdikt.

    Och frågan är då förstås om inte en dylik användning av slitna uttryck också innebär risk för att även bakomliggande analyser är schablonartade på ett liknande sätt. Jag misstänker att så är fallet, men antar att du är av annan åsikt.

    För övrigt håller jag med om ditt avslutande påstående.

    [Och dessutom:]

    Ja, det är nog dumt att inte variera sina analyser från fall till fall. Detsamma gäller givetvis också metaanalyser av det slag som vi här pysslar med… :)

    Även jag tror att det går att finna en hel del intressant (och kanske avslöjande) i professionella, icke korrekturlästa texter – särskilt om man (som du menar, givet att jag förstått dig rätt) tänker sig att den enskilde skribentens “inbyggda korrekturläsare” snarare ser till sådant som grammatik och stavning än till tankefigurer och resonemang.

    Kanske är det därför det finns redaktörer och andra grindvakter.

Lämna en kommentar

CommentLuv badge