Uttryck att undvika (I): Ja och nej

En gång, i en avlägsen forntid, hade jag en kursare som på seminarierna envisades med att besvara varje fråga med frasen “ja och nej“.

Det var inte bara så att han hade en förkärlek för detta uttryck – nej, han inledde alla svar på alla frågor med “ja och nej”. Tro nu inte heller att detta var ett försök att nyansera seminariediskussionerna. Snarare var det fråga om ett försök till helgardering: att både äta kakan och ha den kvar. Med bestämda handrörelser och myndigast möjliga stämma delades luftrummet framför kursaren upp i “Ja och nej“. Och så blev det inte så mycket mer till svar, utom i ett fåtal fall då det faktiskt gavs två olika – inte nödvändigtvis förenliga – svar på frågan ifråga. Allt sedan dess har jag fått dras med en viss allergi mot uttrycket, och jag undviker det så gott det går.

Och så är det väl ibland med fraser, ord och uttryck: de slits och missbrukas till dess att man inte längre tål dem. I vissa fall går plågan över av sig självt i och med att man språkliga moden och miljöer förändras. I andra fall hemsökes hela länder och språkområden under ansenlig tid, och man får förmodligen finna sig i ett förlopp av förnekelse, förträngning, underkastelse och allmän apati. Förr eller senare går det väl över – eller så vänjer man sig.

Vad det blev av kursaren? Tja… med tanke på vad det var för kurs, och med tanke på ovan nämnda tvetydighet i svaren så är han förmodligen prognosmakare någonstans i den finansiella sektorn.


Prenumerera på denna blogg medelst RSS

Kanske relaterade inlägg

0 kommentarer till “Uttryck att undvika (I): Ja och nej”


  1. Ännu inga kommentarer
  1. 1 Loci.se » Uttryck att undvika (II): Mellanmjölkens land [...] det nyligen avhandlade både ja och nej-beteendet kan förstås som en strategi att slippa svara eller ta ställning genom …

Lämna en kommentar

CommentLuv badge