Två typer av byggnader fascinerar mig särskilt: de som är stadda i förfall, och de som aldrig blev byggda.
Till den senare kategorin hör Sovjeternas palats, på 1930-talet tänkt att uppföras i Moskva. Efter många turer i en internationellt utlyst arkitekttävling1 och ett antal omarbetningar hade man bestämt sig för en flera hundra meter hög skyskrapa. Toppen på det neoklassicistiskt inspirerade mastodontbygget skulle krönas av en Leninstaty i monumentalformat.
Bygget påbörjades i slutet av 1930-talet, men andra världskriget satte effektivt stopp för projektet – trots att arkitekten, Boris Jofan, fortsatte att putsa på ritningarna.
Så gick tiden, och även om mer sovjetisk monumentalarkitektur planerades och byggdes, så kom Sovjeternas palats aldrig att fullbordas. Mycket längre än till grunden hade man inte kommit; resten förblev en obyggnad.
- Det tycks som turer hit och dit hör till standardproceduren i dessa sammanhang; flertalet svenska exempel från senare år kan här anföras. [↩]


Twitter: @http://martinklasch.blogspot.com
Här är en annan länk (som faktiskt förekom i min allra första post): The Architecture of Moscow from the 1930s to the early 1950s. Unrealised projects
Senaste blogginlägget från P-E Fronning: Illustration: Ouch!
Twitter: @rimm
Tack för den länken – där fanns en hel del som jag definitivt får anledning att återkomma till i uppföljande inlägg.