Arkiv för februari 2009

Uttryck att undvika (II): Mellanmjölkens land

MellanmjölkUttrycket “i mellanmjölkens land” har inte blott blivit en bästsäljare för en av åsyftade lands mer folkkära komiker – det har också blivit något av en standardfras för landets alla amatöretnologer och kryptomisantroper.

Om det nyligen avhandlade både ja och nej-beteendet kan förstås som en strategi att slippa svara eller ta ställning genom att låtsas nyansera sina uttalanden, så finner vi här på sätt och vis raka motsatsen. Genom att göra sig lustig över måttfullhet, kompromissvilja och gyllene medelvägar försöker man framstå som mer spännande, modig, och helhjärtat oförställd än andra – en lite större människa än de profillösa figurer som mesar runt i kulisserna.

Till de besläktade uttrycken hör hänvisningar till Luther, Jantelagen och den svenska avundsjukan.

Det hela stannar emellertid inte vid detta. “I mellanmjölkens land” och de andra fraserna har inte enbart tjatats ut bortom det anständigas gräns – de är också de synliga tecknen på lika utslitna som undermåliga analyser, skönjbara i allt från minimala fikarum till mediala finrum.

Bakom detta klankande på Landet Lagom ligger stundom uttalade, stundom underförstådda tankar och en schablonartad bild av hur “vi svenskar” är. Det är en svepande kritik som ytterst har en närmast nationalistisk klangbotten. Sådan är vår nationalkaraktär: menlös, mellanmjölkig, småsint, kuvad men välmenande och förmodligen ganska snäll – till skillnad från hur man är i andra konstruerade kollektiv.

Måttligt fräscht, om man tänker efter.

 

 

Foto: original av Jimmyroq. Publicerat under Erkännande-Dela Lika 2.0 Generisk licens.


Dagens jubilar: Charles Darwin 200 år

darwinpunch


Uttryck att undvika (I): Ja och nej

En gång, i en avlägsen forntid, hade jag en kursare som på seminarierna envisades med att besvara varje fråga med frasen “ja och nej“.

Det var inte bara så att han hade en förkärlek för detta uttryck – nej, han inledde alla svar på alla frågor med “ja och nej”. Tro nu inte heller att detta var ett försök att nyansera seminariediskussionerna. Snarare var det fråga om ett försök till helgardering: att både äta kakan och ha den kvar. Med bestämda handrörelser och myndigast möjliga stämma delades luftrummet framför kursaren upp i “Ja och nej“. Och så blev det inte så mycket mer till svar, utom i ett fåtal fall då det faktiskt gavs två olika – inte nödvändigtvis förenliga – svar på frågan ifråga. Allt sedan dess har jag fått dras med en viss allergi mot uttrycket, och jag undviker det så gott det går.

Och så är det väl ibland med fraser, ord och uttryck: de slits och missbrukas till dess att man inte längre tål dem. I vissa fall går plågan över av sig självt i och med att man språkliga moden och miljöer förändras. I andra fall hemsökes hela länder och språkområden under ansenlig tid, och man får förmodligen finna sig i ett förlopp av förnekelse, förträngning, underkastelse och allmän apati. Förr eller senare går det väl över – eller så vänjer man sig.

Vad det blev av kursaren? Tja… med tanke på vad det var för kurs, och med tanke på ovan nämnda tvetydighet i svaren så är han förmodligen prognosmakare någonstans i den finansiella sektorn.


Var i all världen? (G33L11)

Ovanstående karta är inte bara ett försök att bädda in Google Maps på bloggen; den innehåller också den elfte ledtråden till den trettiotredje bildgåtan.


Etiketter: karta, ledtråd
 [ Permanent länk ]  [ Trackbackaddress ]  Detta inlägg går ej att kommentera

Obyggnader (I): Sovjeternas palats

Två typer av byggnader fascinerar mig särskilt: de som är stadda i förfall, och de som aldrig blev byggda.

sovjeternaspalats01Till den senare kategorin hör Sovjeternas palats, på 1930-talet tänkt att uppföras i Moskva. Efter många turer i en internationellt utlyst arkitekttävling 1Det tycks som turer hit och dit hör till standardproceduren i dessa sammanhang; flertalet svenska exempel från senare år kan här anföras. och ett antal omarbetningar hade man bestämt sig för en flera hundra meter hög skyskrapa. Toppen på det neoklassicistiskt inspirerade mastodontbygget skulle krönas av en Leninstaty i monumentalformat.

Bygget påbörjades i slutet av 1930-talet, men andra världskriget satte effektivt stopp för projektet – trots att arkitekten, Boris Jofan, fortsatte att putsa på ritningarna.

Så gick tiden, och även om mer sovjetisk monumentalarkitektur planerades och byggdes, så kom Sovjeternas palats aldrig att fullbordas. Mycket längre än till grunden hade man inte kommit; resten förblev en obyggnad.

sovjeternaspalats02

Fotnoter   [ + ]

1. Det tycks som turer hit och dit hör till standardproceduren i dessa sammanhang; flertalet svenska exempel från senare år kan här anföras.