Arkiv för oktober 2007

Rovtryck

Der Raubdruck

Der Raubdruck (1781) av Daniel Chodowiecki (1726–1801) visar i karikatyrens form hur den stackars förläggaren skinnas in på bara skjortan, under det att rättvisans gudinna Justitia väljer att se bort. 1Se vidare http://de.wikipedia.org/wiki/Raubdruck.

Debatten om piratkopiering, informationsdelning, intellektuell äganderätt, copyright och allt vad det heter är uppenbarligen inte något som enbart hör våra dagar till.

Fotnoter   [ + ]


Gåtfullt 27 – ledtråd 9

Gåtfullt 27 - ledtråd 9Den senaste tiden har jag i större utsträckning befunnit mig i äldre tiders skola än i dagens bloggosfär.

När det nu – sent omsider – blivit dags för ännu en ledtråd till den fortfarande olösta bildgåtan, faller det sig naturligt att bilden till denna ledtråd är hämtad just från äldre tider.

Ny ledtråd kommer redan om två veckor.


 [ Permanent länk ]  [ Trackbackaddress ]  Detta inlägg går ej att kommentera

Boken, samtalet och gemenskapen

BokDet har varit mycket prat om Alberto Manguel den senaste tiden. I samband med att han härförleden gästade bokmässan i Göteborg bjöd också Dagens Nyheter på en Manguel-dubbel, där läsaren ges här två tämligen olika bilder av författaren.

De mest intressanta perspektiven framförs enligt min mening i Annika Perssons intervju där Manguel bemöter och nyanserar anklagelser om bokälskaren – och i förlängningen bokläsaren i största allmänhet – som elitistisk och reaktionär:

[…] vårt moderna samhälle har ju velat tillgängliggöra kulturen för alla. Länge var den ett reserverat område för eliten, för de rika och mäktiga, och så är det ju lyckligen inte längre. […] Men få […] har fått lära sig att de kan finna sig själva i böckerna, att de kan hitta frön till sina livsfrågor. Idag nöjer sig utbildningsväsendet med att folk kan tyda instruktioner.

– De läsande är en elit. Men en elit som vem som helst kan tillhöra. Du måste bara ha modet att gå emot det samhället tycker är viktigt. Idag har intellektuell verksamhet blivit något som hör fritiden till. Det är inte längre kärnverksamheten. Och jag upplever det som mycket farligt eftersom det förminskar oss som människor.

Gabriella Håkanssons recension av Manguels Nattens bibliotek har jag emellertid svårare att ta till mig.

Kanske är de återkommande invändningarna mot bokläsandet som antidemokratiskt, teknikfientligt, konservativt och elitistiskt. Framför allt handlar det dock förmodligen om den motsättning mellan läsande och gemenskap som Håkansson målar upp:

[…] bokens helighet grundar sig på att den simulerar gemenskap. Det som på liv och död måste förträngas är att det i boken de facto inte sker några möten. […] läsning är en envägskommunikation.

Tvärt emot recensionens ofta dystra formuleringar skulle jag själv nog snarare säga att boken stimulerar gemenskap. Boken rymmer inte enbart möten mellan textens olika tankar och ideér, figurer och fakta, personer och platser. Den blir också till en plats där människor kan mötas, där erfarenheter kan delas, där man kan finna gemensamma referensramar – eller kanske frånvaron av dem.

Ty läsning är allt annat än en envägskommunikation: att boken låter författaren tala till läsaren innebär inte att läsarens egen röst tystas. Boken kommunicerar inte själv, utan ges röst av läsaren och hennes eller hans värld. Boken talar till oss, men också genom oss och med oss – i ett samtal som kan trotsa såväl tid som avstånd.

Och boken är ju blott ett av många textbaserade medier. Vart och ett av dessa – böcker, tidningar, bloggar och så vidare – skänker oss trösten att människan faktiskt inte är ensam.