Arkiv för augusti 2007

Facebook-grupper för forskare och andra

FacebookNätverkstjänsten Facebook har den senaste tiden fått se antalet svenska användare öka på ett sätt som, om uttrycket inte vore så slitet, skulle kunna beskrivas som lavinartat. Förmodligen har intresset ökats än mer av medias moralistisk-alarmistiska skriverier om tjänstens vådlighet för arbetsmoralen. (Som om den som brister i motivation inte skulle kunna finna andra sätt att förspilla sin tid…)

Till de aspekter av Facebook som faktiskt kan bidra till någonting mer än förströelse hör de grupper där användare kan samlas kring gemensamma intressen. Förvisso finns här mycket trams, men också en potential att utvidga sina (professionella eller andra) nätverk bortom de gamla bekanta man ändå har på sin vänlista.

Utbildningshistoria - träsnittSå finns numera – genom undertecknads försorg – också en grupp för utbildningshistoria, där forskare, studenter och andra intresserade av ämnet kan mötas.

Den största haken – som jag ser det – är emellertid att nätverken, också de som är öppna för vem som helst att ansluta sig till, befinner sig i ett slutet system: själva Facebook. Detta leder till att man som nätverkare låser sig för en lösning som inte släpper in den som av en eller annan anledning inte registrerat sig på Facebook.

Därtill har man föga kontroll över själva tjänsten och dess framtida göranden och låtanden, vilket innebär att man en vacker dag kan ställas inför fullbordat faktum när det gäller allt ifrån användaravgifter, påträngande mängder reklam, etiskt tvivelaktig hantering av personuppgifter, och så vidare.

Även om Facebook för forskare (och andra) kan utgöra ett bra ställe att knyta kontakter och utveckla nätverk, bör man nog vara försiktig med att lägga ut allt för mycket på entreprenad på tjänsten. Bloggar, webbplatser och liknande traditionella fora är öppnare system, och förmodligen betydligt säkrare kort både i det korta och i det långa loppet.

Att helt och hållet hålla sig till Facebook är en onödigt exkluderande nätverksstrategi som faktiskt också innebär ett ganska stort risktagande.


Vem fifflar med Wikipedia?

WikibitSvenska medier har uppenbarligen fått upp ögonen för att det går att göra ändringar på Wikipedia – och att folk, företag, myndigheter och organisationer faktiskt också gör ändringar.

Idag förfasar sig såväl Aftonbladet (1) som Dagens Nyheter (1) och Svenska Dagbladet (1, 2) över att personer med IP-adresser tillhörande bland andra CIA, Disney och Astra-Zeneca gjort ändringar i nätuppslagsverket.

Lite förvånande, kanske, eftersom IP-adresser tillhörande exempelvis Aftonbladet själva tidigare beslagits med att göra för tidningen (och tidningen närstående personer) tänkt fördelaktiga redigeringar. Saken har bland annat uppmärksammats av Johan Larsson och Patrick Strang. (Se också uppdatering nedan.)

När nu detta “avslöjande” återigen aktualiserar frågan om källkritik när det gäller Wikipedia (och andra nättjänster), så skall man komma ihåg att Wikipedia är faktiskt ganska gott rustat mot manipulationer. Med en stor läsarskara som håller koll på de senaste ändringarna 1Ja, det finns faktiskt personer som ägnar sin tid åt detta., så löper artikelfifflare en hygglig chans att upptäckas och korrigeras redan inom ett par minuter.

Dessutom finns för alla användare möjligheten att se redigeringshistoriken för varje enskild artikel. Klicka bara på den lilla fliken “history” 2Eller “historik” som det föga förvånande heter på svenska., så visas exakt vilken användare (eller IP-adress) som har gjort vilken ändring. Det kan vara värt att ta en titt på detta innan man litar på en artikel.

Med en sund skepsis (och ett par extra klick) kommer man ganska långt.

Uppdatering:Varför inte ta en titt på några av de ändringar (på engelskspråkiga Wikipedia) som gjorts av personer med IP-adresser tillhörande Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, Sveriges Television eller valfri annan organisation?

Fotnoter   [ + ]

1. Ja, det finns faktiskt personer som ägnar sin tid åt detta.
2. Eller “historik” som det föga förvånande heter på svenska.

Dagens ord: kycklig

KyckligFilé av kycklingtyp? Ersatz-kyckling?

Inte undra på att priset är lågt för denna specialitet från Falun.

(Observera också uttalet av “filè”: filÄ)


Analogt liv: Tillbaka till Filofaxen

När min halvgamla Palm Zire för en tid sedan beslöt sig för att ge upp och aldrig starta mer 1Det kan ha något att göra med att modellen, Zire 31, har ett inbyggt batteri som är laddbart men inte kan bytas. När detta har ledsnat är det sålunda finito. , tvangs jag väga återanskaffningskostnaden mot att klara sig utan handdator. Eftersom ekonomiska faktorer också spelade in, så var det en jämförelse som inte direkt utföll till elektronikens fördel.

Istället blev det min gamla Filofax (modell York Personal, från mitten av 1990-talet) som kom till min räddning. Ett antal veckor senare måste jag konstatera att det analoga 2Faktum är dock att det snarare handlar om en hybridlösning som bland annat involverar Microsoft Outlook och Google Calendar; mer om detta vid ett annat tillfälle. livet fungerar utmärkt.

Det finns faktiskt ett antal tydliga fördelar med en traditionell kalender:

  • Robustheten. Tappa den i golvet, spill kaffe på den, utsätt den för en omild behandling i största allmänhet; en skinnbunden kalender får patina. En handdator går sönder.
  • Driftssäkerheten. Inga batteribyten, ingen laddning, aldrig slut på ström.
  • Textinmatningen. Bara att ta fram valfri penna och skriva eller rita vad man vill, var man vill. Som regel betydligt snabbare och smidigare än inmatning med spinkig stylus eller på pyttigt minitangentbord 3Tangentbordslösningar på handdatorer saknar dessutom ofta svenska bokstäver som standard, vilket gör att man alltid måste utföra några extra steg i inmatningen av text på svenska – ett språk som är inte helt ovanligt för en svensk användare..
  • Priset. I sitt enklaste utförande en lista på ett papper (tillsammans med tidigare nämnda valfria penna). Inget som ruinerar en.
  • Tidlösheten. En klassisk kalender är inte modern, och blir därmed aldrig omodern. Däremot är den ofta snygg.

Samtidigt är det ju inte utan att man saknar vissa av fördelarna med handdator eller annan digital lösning:

  • Minneskapaciteten. Ett års kalenderhändelser – inga problem. Tio års kalenderhändelser – inga problem. Hundra års kalenderhändelser – inga problem (bortsett från att man förmodligen planerar lite väl långt i förväg).
  • Synkroniseringen. Kan med lätthet synkroniseras med stationär dator eller andra enheter. Om nu inget går fel, förstås, och alla ens kalenderhändelser får fel datum…
  • Backupmöjligheterna. Betydligt enklare än att… ja, hur säkerhetskopierar man en papperskalender? Fotograferar av den?

Förvisso kan man ju därtill göra en hel del annat med en handdator, men det är en annan historia. Som kalender känns däremot Filofaxen just nu som en nog så bra lösning.

Fotnoter   [ + ]

1. Det kan ha något att göra med att modellen, Zire 31, har ett inbyggt batteri som är laddbart men inte kan bytas. När detta har ledsnat är det sålunda finito.
2. Faktum är dock att det snarare handlar om en hybridlösning som bland annat involverar Microsoft Outlook och Google Calendar; mer om detta vid ett annat tillfälle.
3. Tangentbordslösningar på handdatorer saknar dessutom ofta svenska bokstäver som standard, vilket gör att man alltid måste utföra några extra steg i inmatningen av text på svenska – ett språk som är inte helt ovanligt för en svensk användare.

Svenska skattjakter (+ bildgåteledtråd 27:8)

TittaVaJaHitta.seNär jag helt nyligen befann mig på nätet på jakt efter information om parkeringssituationen kring Enköpings järnvägsstation, råkade jag snubbla på någonting helt annat: en för mig hittills helt okänd subkultur av gömmare och hittare.

Det handlar om skattjakter (!), där folk gömmer pengar på olika platser runt om i landet, publicerar ledtrådar på webbplatsen TittaVaJaHitta.se och hoppas på att någon skall ge sig ut och leta. Den som hittar pengarna får tydligen behålla dem, men den största lockelsen tycks ligga i de mer eller mindre kryptiska ledtrådarna.

 

Gåtfullt 27Gåtfullt 27 - ledtråd 8…vilket påminner mig om att det blivit dags för ännu en ledtråd till den pågående (och ännu olösta) bildgåtan här på bloggen.

Det gäller att lista ut vem mannen till vänster är, med hjälp av figuren till höger samt de andra ledtrådar som tidigare publicerats.

Som sagt, det är fortfarande ingen som knäckt nöten…


Digitalt liv: Facebook

FacebookDet tog ett tag, men till slut så har man då fallit till föga och följt flocken till Facebook. Kanske var det bara en tidsfråga; det tycks i alla fall som om betydande delar av gamla och nya bekantskapskretsar mer eller mindre simultant anslutit sig till tjänsten de senaste veckorna. 1Vilket, skulle kanske den teknikblaserade tillägga, är långt efter att den hunnit bli både inne och ute igen.

Hur som helst är jag sedan ett par dagar på plats, och jag kan till och med tänka mig att jag kan trivas där.

Förvisso har Facebook sina nackdelar – och de är ganska betydande. Systemet är slutet: ett gated community där användarna påtar i sina egna täppor, pratar med samma gamla vänner och sällan förväntas ge sig ut på strövtåg på andra delar av internet. Ett och annat kan också sägas när det gäller förhållandet till den personliga integriteten, och den hugade kan med relativ lätthet kartlägga inte blott olika personers nätverk utan också sådant som deras politiska åskådning, sexuella läggning och religiösa tro. 2Förutsatt att personerna av någon anledning faktiskt valt att fylla i dessa fält.

Samtidigt är ju Facebook faktiskt ganska kul. Det är lätt att administrera, även för den som annars inte skulle kunna, vilja eller våga sig på några aktiviteter på nätet. Den personliga profilen kan kompletteras med mängder av finesser och funktioner, allt efter eget tycke och smak – mängden applikationer är imponerande. 3Även om det mesta är ganska tramsigt. Men framför allt så är det ju här som folk faktiskt befinner sig: mängder av gamla vänner och bekanta som i andra sammanhang inte gör något väsen av sig på nätet befinner sig nu ett fåtal klick bort. Och det är inte så illa.

Fotnoter   [ + ]

1. Vilket, skulle kanske den teknikblaserade tillägga, är långt efter att den hunnit bli både inne och ute igen.
2. Förutsatt att personerna av någon anledning faktiskt valt att fylla i dessa fält.
3. Även om det mesta är ganska tramsigt.