Hur lever egentligen ett bibliotek sitt hemliga liv, utan alla störande, stojande människor? Du är vad du läser uppmärksammar the nonist som frossar i Candida Höfers biblioteksfotografier.
Här lyser biblioteksbesökarna för det mesta med sin frånvaro, vilket väcker vidare frågor om de vackra bilderna. All denna mänskliga kunskap samlad, organiserad, sorterad och arrangerad – och utan människor som kan ta del av den.
Handlar det om ett ytligt reducerande av biblioteken till deras estetisk-arkitektoniska uttryck?
Är det kanske en uppvisning av den bekanta biblioteksmiljön som någonting främmande – eller närmast sublimt kusligt i all sin skönhet, där böckerna själva härskar över de folktomma lokalerna?
Och vad är det egentligen som är så oerhört inbjudande?
Stefan: Second Life har sitt virtuella bibliotek, men vad är glädjen när man inte kan känna lukten av böcker? http://secondlifelibrary.blogspot.com/
Twitter: @rimm
Tja, virtuella världar i all sin ära, men helt klart finns det mycket i ett fysiskt bibliotek som svårligen går att digitalisera – till skillnad från böckerna, förstås.