Har du hört den förut, lille vän?

Bevingade ord i all ära, men vad säger egentligen följande rubrikkavalkad som under det gångna dryga året har åstadkommits av landets största morgon- respektive kvällstidning?

Dagens Nyheter

Aftonbladet

Givetvis finns fler exempel, och det inte bara i DN och AB

…och allt detta trots att Pontus Dahlman den 28 augusti 2002 i sin anmälan av utställningen “Blir du lonesam, lille vän?” (en DN-artikel med den kanske inte helt oväntade titeln “Har du blivit lönsam, lille vän?“) konstaterar att

Sedan de gåtfullt andäktiga och liksom klarvaket nedsövda skolbarnen i Peter Tillbergs monumentalmålning för första gången blickade mot den osynlige läraren bakom den osynliga katedern har den använts som referens och anspelats på i ett oöverskådligt antal sammanhang.


Prenumerera på denna blogg medelst RSS

4 kommentarer till “Har du hört den förut, lille vän?”


  1. 1 Dennis

    Jag tänker snöklon, eller snowclone. Sådana där välkända yttringar som används så ofta i olika varianter att de blir till klichéer.

  2. 2 Stefan Rimm
    Twitter: @rimm

    Intressant… “snöklon” var ett nytt begrepp för mig; skall ta och kolla upp det närmare.

    För övrigt är kanske rubriken “Är du kortskallig lille vän?” årets mest bisarra variation av den slitna frasen (även om jag gärna skulle läsa Hagermans bok).

  3. 3 MajkenK

    Funderar på varför de ibland riktar sig till den “lille” vännen, och ibland till den “lilla” – vad tror du, är det genomtänkt, med syfte att rikta sig till män resp. kvinnor i första hand, eller bara en slump?

  4. 4 Stefan Rimm
    Twitter: @rimm

    MajkenK:

    Tja, det finns ett antal omständigheter som gör det svårt att avgöra om det är en slump eller inte:

    1. Jag tror inte att alla idag har någon större koll på genusböjning av adjektiv, och att det därför gärna blir lite hipp som happ.
    2. Även om Svenska språknämnden framhåller att lille vän syftar på personer av manligt kön och lilla vän syftar på personer av kvinnligt eller okänt kön, så finns det uppenbarligen också dialektala undantag:

      I östra och norra Sverige används ofta a-formen också för personer av manligt kön, särskilt i talspråk och ledig stil.

    3. Rubriksättare och/eller artikelförfattare kan i olika grad känna sig språkligt bundna av – eller välja att bryta av från – själva titeln på det verk man refererar till, Blir du lönsam, lille vän? (min kursivering); för övrigt ett verk vars titel innehåller den maskulina böjningen trots att klassen innehåller såväl flickor som pojkar.

    Hur som helst är frågan intressant – jag antar att man får söka de skilda svaren från fall till fall.

Lämna en kommentar

CommentLuv badge