Mer om retoriken i media

TalareFör att vara ett så gammalt ämne – ett par tusen års historia är mer än vad de flesta andra kan skryta med – så framstår retoriken påfallande ofta som en spännande nymodighet, åtminstone av bevakningen i televisionen och tidningarna att döma.

Under årets Almedalsvecka hade Dagens Nyheter en serie artiklar där retorikkonsulten Christer Hanefalk analyserade partiledarnas tal: analyser som – trots att de var aningen för kvantitativt orienterade för min personliga smak – förtjänstfullt tog avstamp i den klassiska retorikens teorier. Hanefalks saklighet utgjorde på många sätt ett välkommet avbrott från det svepande tyckandet från de sedvanliga ”experterna” med platsabonnemang i televisionens studiosoffor. Om Hanefalks intresseväckande artiklar dessutom gör att fler får upp ögonen för retoriken så är det givetvis utmärkt, och för detta är såväl Hanefalk som DN värda var sin eloge.

Emellertid är nog detta tyvärr att betrakta som ett undantag; som regel behandlas retorikämnet med en förbluffande lättvindighet i media. Ambulerande ”experter” kallas in för att i korta och klatschiga repliker kommentera än det ena, än det andra politikerframförandet. Fördjupningen, teorierna, historiken, tvetydigheterna, komplexiteten får stå tillbaka när det skall levereras i tv-sofforna.

Intressant nog presenterade DN av någon anledning tidigare nämnde Hanefalk som ”retorikprofessor” (någonting som jag uppmärksammade i ett tidigare blogginlägg). För detta skall naturligtvis inte Hanefalk klandras, och inte heller skall han behöva klä skott för en – enligt min mening högst berättigad – kritik mot den allmänna expertvalsen i media.

Samtidigt är just titulaturmisstaget – hur obetydligt det än kan tyckas vara – på ett djupare plan ganska betecknande för hur media ser på retoriken och för vilka problem retorikämnet ännu har när det gäller förhållandet till media. Det finns ju professorer i retorik, men varför tycks man så sällan känna till dem?

FöreläsningssalFramför allt handlar det om ett problem för universiteten. Där finns bredden och fördjupningen, där sker utbildningen och forskningen – men frågan är om man når ut med detta. En tydlig skillnad jämfört med andra discipliner är ju att akademiskt verksamma retorikforskare i påfallande liten utsträckning hörs i offentligheten när ämnet kommer på tal. Så varför denna relativa tystnad från universiteten?

Förmodligen har man delvis sig själv att skylla; som forskare är det faktiskt ens eget ansvar att föra sina resultat ut i vidare kretsar; högskolelagens berömda tredje uppgift anger ju att man skall ”samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet”. Samtidigt kvarstår intrycket att media gör det lite väl lätt för sig. Av lättja eller oförstånd återvinner man sin Hägg i ett ändlöst kretslopp av ytliga analyser och putslustiga kommentarer, istället för att göra sig besväret att söka upp nya, mer nyanserade röster.

På ett principiellt plan är det problematiskt att den retorikforskning som bedrivs vid universiteten närmast regelmässigt hamnar i medieskugga. Kanske kan förklaringen sökas i hur de senaste årtiondenas återuppväckta intresse för retoriken inte bara haft betydelse för den akademiska världen, utan också har lett till en kommersiell retorikboom – eller kanske retorikbubbla? – där journalister, skådespelare, författare och underhållare i parti och minut sett till att ta alla chanser som givits, medan medierna givetvis har hängt på. Retorik säljer.

Frågan är dock om denna förklaring är tillräcklig. Det återstår nog för universiteten fortfarande en hel del att göra, om man anser sig ha inte helt vill överlåta retorikdiskussionen åt kommersiella konsulter och frifräsande föredragshållare. Om retorikämnet de senaste åren har fått kämpa för att etablera sig på universiteten, så bjuder de kommande åren på en kamp om positionen i offentligheten. Det är ett mödosamt – men spännande – arbete som väntar.


Prenumerera på denna blogg medelst RSS

6 kommentarer till “Mer om retoriken i media”


  1. 1 Christer Hanefalk

    Hej!

    Det var länge sedan vi hördes – cirka 11 månader om jag inte missminner mig. Som du kanske sett och hört så är jag tillbaka i Almedalen för en ny omgång analyser som jag hoppas ska öka intresset för retoriken. Det verkar som om detta intresse är ökande – åtminstone om man ser till de lyssnarskaror som kommer till mina kvällspass (20.45-21.00). Igår och i förrgår hade jag flera hundra intresserade.

    Som du kanske minns så skickade jag dig min och Stefan Hedlunds “Retorisk Handbok med Lexikon” och jag såg din kommentar på bloggen om “luntan” som hamnat på ditt bord. Både jag och Stefan skulle uppskatta din feed-back såsom kunnig inom området – särskilt som du poängterade den bredd och fördjupning som finns inom det akademiska området. Så – när du har tid så kan du väl skriva några rader. Vi har nämligen snart slut på första upplagan (2.150 ex) och planerar nytryckning. En tanke vi har är att ge ut lexikonet separat. Vad tycker du om den idén?

    För din information vill jag också nämna att vi under juli blir klara med en bok om hyllningsretorik. Där lyfter vi fram de vanligaste disciplinerna inom hyllningstalets område – samtidigt som vi bygger på de klassiska teorierna så förtjänstfullt beskrivna av Johannes Vossius. Är du intresserad också av denna bok kan du väl höra av dig.

    Du kanske också har hört/läst att jag hittat på ett “Persson-index”. Det är ett sätt att relatera förekomsten av språkliga figurer i politiska tal. GP har nämligen i genomsnitt fyra språkfigurer per minut i sina tal på partistämmor o likn. Det man märker är att ju mer tid talarna har för förberedelse – desto fler figurer. Och – med detta i åtanke – gick jag igenom JFKs installationstal från den 20 januari 1961 och fann att hans Persson-index låg på 1,56. Vilket kanske inte är så konstigt med hänsyn till att man påbörjade skrivandet av installationstalet redan i september 1960. De som talat hittills i ALmedalen har legat på 0,35 (Carlgren), 0,47 (Sahlin) och 0,53 (Hägglund). Det ska bli spännande om Persson-index är något som “sätter” sig. Lite humor måste väl även vi som jobbar med retorik kunna kosta på oss.

    Till slut en formulering (motsatsfiguren antimetabola) som jag kom på direkt efter att jag hört Mona Sahlin tala. “Mona Sahlins ledarstil utgår från att hon litar på sitt partis förmåga att lösa problemen. Göran Perssons ledarstil utgick från att han litade på sin egen förmåga att lösa problemen åt sitt parti.”

    Hälsningar från “Professorn som inte fanns”

    Christer Hanefalk
    0734-23 75 07

  2. 2 Stefan
    Twitter: @rimm

    @Christer:
    Jag har precis kommit hem från en vecka på kongress i Frankrike och har därför varken hunnit följa årets händelser i Almedalen eller kolla in den egna bloggen, men jag lovar att jag återkommer så fort jag “läst ikapp” allt som hänt.

  3. 3 Christer Hanefalk

    Hej Stefan!

    Hoppas du återkommit med ny retorisk inspiration. När du ändå tittar tillbaka så kan du väl gå in på DNs Webb-TV också och kolla inslagen med undertecknad som gjordes efter Sahlin-talet och Borg-talet. Vore kul att få dina synpunkter också på dessa inlägg och deras ev brist på retorisk vederhäftighet.

    Är du intresserad så kan jag skicka dig de 13 avsnitten i DNs retorikskola. De är naturligtvis väldigt kortfattade – och därmed ganska ytliga. Vidare skickar jag gärna mina sju talanalyser. De är naturligtvis varken breda eller djupa – de är gjorda inom 90 minuter efter att talaren satt punkt för sitt tal i Almedalen och ingen av dem är över tre A4-sidor. Men, jag hoppas att de bidragit till att popularisera retoriken hos människor i gemen. Trots detta funderar jag på att försöka förmå DN att till nästa år välja någon av de akademiska tungviktarna för att göra analysarbetet och att skriva på DNs hemsida. Det kanske kan vara ett sätt för akademikerna att nå ut till en bredare publik. Vad tror du?

    Ser fram mot dina svar och synpunkter.

    Med vänliga hälsningar

    Christer Hanefalk

  4. 4 Stefan
    Twitter: @rimm

    @Christer:

    Hej igen, och tack för dina utförliga inlägg!

    När jag som retorikintresserad tar del av rapporteringen från Almedalsveckan såhär i efterhand framstår dina kommentarer på sätt och vis som intressantare än själva den politiska rapporteringen om talen. Jag tror definitivt att artiklar som dessa bidrar till att öka allmänhetens intresse för retoriken – också retoriken på universitetsnivå. (Fler tankar kring det inte alltid oproblematiska förhållandet mellan universitetsretorik och media finns i detta nya inlägg.)

    När det gäller böckerna ber jag att få återkomma när jag har lite mer tid.

    Till dess,
    vänliga hälsningar
    Stefan

  5. 5 Christer Hanefalk

    Hej Stefan!

    Jag har precis blivit klar med mina sista “retoriska” inlägg med anledning av Almedalen. Dels är det en sammanfattning av mina synpunkter på talarna och deras insatser och dels är det en bedömning – i form av en 10-i-topp-lista – av (enligt min subjektiva uppfattning) de bästa formuleringarna under Almedalsveckan. Ärligt talat är jag inte särskilt imponerad av formuleringskonsten som vi fick ta del av – Göran Persson i form är fortfarande oöverträffad.

    Jag tänker skicka dig mina slutkommentarer i form av Word-bilagor. Jag hoppas att detta är möjligt via din blogg. Om det inte går här, är du kanske snäll och skickar mig ett mail på min adress från din egen e-mail-adress så får du dem på en gång. Det vore kul att få dina kommentarer. Jag tänkte också ta och skicka dem till Gomorron Sverige-redaktionen så att retoriska tungviktare som Göran Hägg och Barbro Fällman kan få tillgång till dem och kanske också komplettera min analys.

    Ser fram mot kommentarerna om bok/böcker.

    Hälsningar

    Christer Hanefalk

  6. 6 Peter Cassirer

    Christer,
    på något besynnerligt sätt hittar jag inte någon epostadress till dig, men väl den här sidan. Har kommentarer till retorikboken!

    Peter C

Lämna en kommentar

CommentLuv badge