Arkiv för juli 2006

Positionsbestäm blogginlägg hos Var är du

GeotaggatSedan en tid tillbaka erbjuder Jonas på Lemonad möjligheten att geotagga inlägg man pingar in till bloggkartan Var är du. Geotaggar kan kortfattat beskrivas som geografiska positionsangivelser av bloggar, inlägg med mera, något som sedan kan tas i bruk på en rad olika sätt – bland annat i kartvisningsprogram. 1Läs mer om geotaggar på Wikipedia.

Att döma av det mycket måttliga antalet inlägg som dyker upp på den speciella (och experimentella) kartsidan för geotaggade inlägg, så är det emellertid få svenska bloggare som hittills har nappat på möjligheten – kanske beroende på att Jonas inte tycks göra särskilt mycket reklam för funktionen.

Detta inlägg får därför ses som dels ett försök att uppmärksamma geotaggfunktionen, och som ett faktiskt test av densamma. Jag har därför etiketterat inlägget medelst vanliga Technorati-taggar, vilka – förhoppningsvis med hygglig precision – anger den position där jag nu befinner mig (vilket händelsevis också råkar vara mitt hem…). Med lite tur skall blogginlägget vad det lider dyka upp här någonstans.

Uppdatering kl. 16:12: Det tycks inte gå så bra – inget har dykt upp på kartan.

Uppdatering 31 juli 2006: Problemet tycks vara åtgärdat, så nu fungerar det nog bättre; se diskussionen i kommentarerna.

Fotnoter   [ + ]

1. Läs mer om geotaggar på Wikipedia.

Bad Behavior installerat

Har idag installerat spamskyddet Bad Behavior (återigen tipsad av Patrick). Hittills tycks det fungera utmärkt (att detta går att läsa är ju en indikation i den riktningen): slemma spammare stängs ute, medan anständigt folk släpps in.

Skulle någon däremot uppleva några konstigheter, mottages underrättelser om detta tacksamt.


Fyra antika retoriker…

AristotelesIsocrates
DemosthenesQuintilianus

…Aristoteles, Isokrates, Demosthenes och Quintilianus, så som de avbildades 1493 i Hartmann Schedels Weltchronik (också känd som Nürnbergkrönikan).


Mer om retoriken i media

TalareFör att vara ett så gammalt ämne – ett par tusen års historia är mer än vad de flesta andra kan skryta med – så framstår retoriken påfallande ofta som en spännande nymodighet, åtminstone av bevakningen i televisionen och tidningarna att döma.

Under årets Almedalsvecka hade Dagens Nyheter en serie artiklar där retorikkonsulten Christer Hanefalk analyserade partiledarnas tal: analyser som – trots att de var aningen för kvantitativt orienterade för min personliga smak – förtjänstfullt tog avstamp i den klassiska retorikens teorier. Hanefalks saklighet utgjorde på många sätt ett välkommet avbrott från det svepande tyckandet från de sedvanliga ”experterna” med platsabonnemang i televisionens studiosoffor. Om Hanefalks intresseväckande artiklar dessutom gör att fler får upp ögonen för retoriken så är det givetvis utmärkt, och för detta är såväl Hanefalk som DN värda var sin eloge.

Emellertid är nog detta tyvärr att betrakta som ett undantag; som regel behandlas retorikämnet med en förbluffande lättvindighet i media. Ambulerande ”experter” kallas in för att i korta och klatschiga repliker kommentera än det ena, än det andra politikerframförandet. Fördjupningen, teorierna, historiken, tvetydigheterna, komplexiteten får stå tillbaka när det skall levereras i tv-sofforna.

Intressant nog presenterade DN av någon anledning tidigare nämnde Hanefalk som ”retorikprofessor” (någonting som jag uppmärksammade i ett tidigare blogginlägg). För detta skall naturligtvis inte Hanefalk klandras, och inte heller skall han behöva klä skott för en – enligt min mening högst berättigad – kritik mot den allmänna expertvalsen i media.

Samtidigt är just titulaturmisstaget – hur obetydligt det än kan tyckas vara – på ett djupare plan ganska betecknande för hur media ser på retoriken och för vilka problem retorikämnet ännu har när det gäller förhållandet till media. Det finns ju professorer i retorik, men varför tycks man så sällan känna till dem?

FöreläsningssalFramför allt handlar det om ett problem för universiteten. Där finns bredden och fördjupningen, där sker utbildningen och forskningen – men frågan är om man når ut med detta. En tydlig skillnad jämfört med andra discipliner är ju att akademiskt verksamma retorikforskare i påfallande liten utsträckning hörs i offentligheten när ämnet kommer på tal. Så varför denna relativa tystnad från universiteten?

Förmodligen har man delvis sig själv att skylla; som forskare är det faktiskt ens eget ansvar att föra sina resultat ut i vidare kretsar; högskolelagens berömda tredje uppgift anger ju att man skall ”samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet”. Samtidigt kvarstår intrycket att media gör det lite väl lätt för sig. Av lättja eller oförstånd återvinner man sin Hägg i ett ändlöst kretslopp av ytliga analyser och putslustiga kommentarer, istället för att göra sig besväret att söka upp nya, mer nyanserade röster.

På ett principiellt plan är det problematiskt att den retorikforskning som bedrivs vid universiteten närmast regelmässigt hamnar i medieskugga. Kanske kan förklaringen sökas i hur de senaste årtiondenas återuppväckta intresse för retoriken inte bara haft betydelse för den akademiska världen, utan också har lett till en kommersiell retorikboom – eller kanske retorikbubbla? – där journalister, skådespelare, författare och underhållare i parti och minut sett till att ta alla chanser som givits, medan medierna givetvis har hängt på. Retorik säljer.

Frågan är dock om denna förklaring är tillräcklig. Det återstår nog för universiteten fortfarande en hel del att göra, om man anser sig ha inte helt vill överlåta retorikdiskussionen åt kommersiella konsulter och frifräsande föredragshållare. Om retorikämnet de senaste åren har fått kämpa för att etablera sig på universiteten, så bjuder de kommande åren på en kamp om positionen i offentligheten. Det är ett mödosamt – men spännande – arbete som väntar.


Gåtfullt 22

Gåtfullt 22Den här herrens identitet är garanterat en svårare nöt att knäcka…

 

 

 

 

Uppdaterad söndag 30 juli 2006: gåtan löst!

Läs resten av inlägget ‘Gåtfullt 22′


Etiketter: bildgåtor, gåtor, pyssel

Mindre är mer… eller bara mindre

WriteRoomNär det gäller att skriva text, behöver man då verkligen alla de funktioner som kommer med en modern ordbehandlare? Uppenbarligen inte, av en av de senaste datornostalgiska trenderna att döma. Ut med funktionerna – in med… ingenting. 1Är det kanske det som är Web 3.0?

Ett exempel på denna mjukvaruminimalism är programmet WriteRoom (för Mac; en Windowsvariant heter Dark Room), som uppmärksammas på Herze.com :

I en digital värld, med allt fler distraktioner, utlovar man här en avskild plats där texten alena får råda. […]

När man första gången öppnar programmet möts man av en tom skärm, där din text växer fram i grön Courier mot en svart bakgrund. Här finns inga linjaler, inget träsk av obegripliga menyer, inga svällande verktygslådor — bara det skrivna ordet. Hur kan man inte falla för det?

Kanske är det ingen slump att det är överestetiserande Mac-användare som har tagit programmet till sitt hjärta – när man för en gångs skull lämnar sitt strömlinjeformade och mer eller mindre blänkande/frostade/matta (beroende på rådande trender) användargränssnitt är det givetvis med en medvetenhet om att retro alltid är rätt. Och ju mer retro, desto mer rätt.

Men – det skall medges – visst kan alla knappar och menyer (för att inte tala om animerade gem!) ibland vara i vägen för skrivandet; samtidigt är det svårt att frigöra sig från misstanken att det finns gott om posörer som tilltalas av program som WriteRoom. Samma gäng som koketterar med att de minsann inte använder mobiltelefon eller e-post kan nu sitta med sin gröna text mot svart bakgrund – i sin sprillans nya MacBook Pro.

Dyr skrivmaskin, det där.

För övrigt kan man förresten fråga sig vad det är för fel på program som NotePad (Windows) och SimpleText (Mac)? Om inte annat så är de ju simpla så att det förslår.

Fotnoter   [ + ]

1. Är det kanske det som är Web 3.0?

Koll på kommentarerna med coComment

coCommentEfter ett tips hos Patrick är nu även jag användare av coComment, en webbtjänst som gör det möjligt att följa de kommentarskonversationer som man deltar i på olika bloggar. Med hjälp av tjänsten kan man automatiskt se om nya svar tillkommit, utan att man hela tiden behöver besöka berörda sidor på nytt.

Den som använder webbläsaren Firefox 1Som sig bör. kan med hjälp av ett särskilt tillägg automatisera användningen av coComment på ett mycket smidigt sätt – och dessutom löpande få meddelanden om eventuella nya kommentarer.

Fotnoter   [ + ]

1. Som sig bör.

Stormaktstidens Sverige, illustrerat

Suecia antiqua et hodiernaSuecia antiqua et hodierna har närmare trehundra år på nacken, och är därför knappast att beteckna som någon nyhet. Sedan några år finns detta praktverk tillgängligt på nätet.

På 353 planscher skildras städer, gruvor, slott, kyrkor, monument, fornminnen – kanske inte alltid så historiskt eller topografiskt korrekt, men en nog så fascinerande bild av hur det stormaktstida Sverige ville visa upp sig i världen.

Suecia antiqua et hodierna har digitaliserats och katalogiserats av KB, och det är också där man återfinner den bästa versionen på nätet. Verket är också sökbart i en specialdatabas på LIBRIS; därtill finns ett antal planscher på Wikimedia Commons.
Suecia antiqua et hodierna - Uppsala


DN och professorn som inte fanns

Professorn som inte fannsI Dagens Nyheter börjar idag en serie retoriska analyser av svenska partiledares tal i Almedalen. Även om det är berömvärt att DN uppmärksammar retoriken, så är det kanske betecknande att den som står för analyserna – retorikkonsulten Christer Hanefalk – på tidningens förstasida presenteras som ‘retorikprofessor’.

Det är mycket möjligt att det rör sig om en enkel missuppfattning hos rubriksättaren, men det hela ger ändå en bild av hur lätt man inom media tar på retoriken som akademiskt ämne. Man kan inte låta bli att undra varför tidningen inte valt att vända sig till en riktig retorikprofessor.

Tyvärr framstår Dagens Nyheter som ännu ett exempel på hur man i media sin vana trogen beger sig ut i den allt tätare vegetationen av “retorik”-konsulter och -gör-det-självare, istället för att leta där den kvalificerade kunskapen finns: på universiteten.

Inget ont om den driftige Hanefalk, men i vilket annat ämne hade man valt sina “experter” på samma lättvindiga vis? Biomedicin? Kärnfysik? Engelska? Litteratursociologi? Knappast. Nej, sanningen är nog att retoriken som disciplin har en bra bit kvar innan man kan göra sig kvitt den Klondike-anda som – bland annat tack vare medias benägna bistånd – för närvarande råder.

Kanske är det dags att sätta mer än politikernas snack under luppen.

Uppdatering 10 juli 2006: Se också inlägget “Mer om retoriken i media“.