
Ibland blir man besviken… “Don’t Be Evil”?
Stefan Rimms blogg
Vetenskapsradion Historia i P1 har idag rubriken “Slottet där pojkar blev män”. Här berättar Esbjörn Larsson, koordinator vid Nationella forskarskolan i utbildningshistoria (där jag är doktorand) om livet vid Kungl. Krigsakademien:
I veckans Vetenskaps-radion Historia besöker vi Karlbergs Slott i Stockholm – en plats där pennalism användes för att göra män av nyantagna kadetter.
[...]
Esbjörn Larsson har studerat militärutbildningen vid Karlbergs slott från slutet av 1700-talet till 1866. Enligt honom användes kamratuppfostran som ett sätt att inviga de unga kadetterna i männens värld. Följ med till Karlberg och hör om de vidriga förhållanden en gång rådde där.
Esbjörn Larsson disputerade nyligen med avhandlingen Från adlig uppfostran till borgerlig utbildning. Kungl. Krigsakademien mellan åren 1792 och 1866 (diss. Uppsala, 2005). Avhandlingen kretsar bland annat kring hur krigsakademien fungerade för att reproducera ideal, livsstil och positioner inom de övre skikten i det svenska samhället. Med hjälp av såväl utbildning som ren pennalism fortsatte denna fostran till manlighet, också när den adliga instutionen under 1800-talet blev mer av en borgerlig angelägenhet.
Inte blott har Larssons mycket intressanta avhandling en del tänkvärda beröringspunkter med mitt eget avhandlingsprojekt – den bjuder också på gott om spännande inblickar i det inte alltid så behagliga livet på Krigsakademien. Eftermiddagens radioprogram är självklar lyssning.
Programmet sänds i repris ikväll kl. 19:03 och på lördag kl. 11:35.
Hela avhandlingen, tillsammans med kataloguppgifter och sammanfattning på engelska, finns på Uppsala universitets webbplats, där den kan laddas ner eller beställas som bok.
Som utlovat, ännu en oidentifierad individ…
(Uppdaterad: Gåtan löst!)
Bengt på bloggen Frihetens vingar uppmärksammar debatten om hur det engelska uttrycket podcasting skall översättas till svenska: skall det heta poddradio, poddsändning eller något helt annat?
För egen del har jag vissa svårigheter att finna att något av de föreslagna uttrycken passar särskilt väl. Detta var för övrigt också temat i ett tidigare inlägg, där jag även tog upp hur ordet podcasting inte bara är en så kallad portmanteau utan också har varit föremål för allehanda etymologiskt önsketänkande. Kopplingen till manicken iPod – en koppling som om inte annat skänker marknadsförarna på Apple åtskillig gratisreklam – har med tveksam framgång försökt förträngas till förmån för diverse efterhandskonstruktioner, så kallade backronymer.
Svenska språknämnden tycks hur som helst ha fastnat för översättningen “poddradio”. Även om jag själv inte är helt nöjd med just denna latinsk-engelsk-svenska bastard så anser jag inte rent principiellt att det är särskilt löjligt att försöka finna passade svenska termer. Tvärtom är det nog närmast något av ett styrkebevis hos ett levande språk att på egna villkor både kunna ta till sig lånord och finna sina egna uttryck. Se till exempel det arbete som utförs av Svenska datatermgruppen; här finns utmärkta exempel som visar såväl de tillfällen då svenska termer är att föredra, som de tillfällen då internationella termer passar bättre.
För övrigt…
…är också ordet backronym en portmanteau – som i sin tur ju är ett lånord.
I morse, dagen efter riksdagens partiledardebatt, gästades SVT:s Gomorron Sverige av retorikkonsulten Barbro Fällman. Fällman var måttligt imponerad av partiledarnas prestationer:
[...] skrämmande trist [...] händer ingenting. [...] förutsägbart innehåll [...]
[...] man saknar lite grann retoriska effekter, citat, lite humor [...]
[...] dom slår lite grann för mycket på motståndaren istället för att tala om vad har vi, i vårt politiska parti, för nånting att erbjuda våra väljare nu när det blir val [...]
Även om Fällman menade att dagens svenska politiker kan ha blivit aningen bättre som talare än vad som tidigare varit fallet, så efterlyste hon dock “glädjen och gnistan” när det gäller partiprogrammen – samt konkreta retoriska grepp som metaforer, liknelser och citat.
Mycket mer borde emellertid kunna sägas. Tyvärr hamnade dock fokus – som så ofta är fallet i morgontelevisionens “analyser” av partiledarretorik – på var det brast och på vad som saknades, snarare än på hur det verkligen lät och såg ut. Förvisso var debatten faktiskt föga upphetsande, men varför inte för en gångs skull också lyfta fram de positiva exemplen? Varför inte visa upp de grepp som faktiskt fungerade, de tillfällen då det verkligen glimmade till? Något borde väl ändå finnas?
Se själv…
- partiledardebatten (protokoll) (webb-tv)
- inslaget i Gomorron Sverige

Här, närmare bestämt vid arbetsplatsen till vänster i bild, lär jag tillbringa en del tid de kommande fyra-fem åren – om än förhoppningsvis med något fler böcker och med en något mindre spartansk inredning.
Uppdaterad bildgåta: vem är kvinnan på bilden till höger?
Uppdatering 15 januari 2006: Gåtan löst!
Via Mymarkup hittar jag till Phylotaxis, som visar vetenskapsnyheter (och, om än i mindre utsträckning, kulturnyheter) på ett tämligen okonventionellt sätt – i form av bildbubblor i ett mer eller mindre rörligt “moln”.
Formen är egentligen föga användbar för målinriktad informationssökning. Hur praktiskt är det egentligen att behöva fara runt med musen på jakt efter undflyende miniatyrbilder för att – i bästa fall – få de senaste rubrikerna?
Å andra sidan är det som idé och konstverk rätt intressant – och om inte annat också ganska underhållande. Efter ett ögonblicks slumpmässigt pekande och klickande kan man en dag som denna till exempel snubbla in på nyheter om hur människans förfäder riskerade att sluta som rovfågelföda eller att arkeologer förbereder utgrävningar på ön Keros. Där ser man.
Alltid lär man sig något – och det är ju aldrig fel.
Senast kommenterat