Bellmanbuskis

Carl Michael Bellman, tecknad av SergelFörsta delen av SVT:s juldrama Lovisa och Carl Michael var inte mycket att hänga i julgranen, utan liknade mest en pilsnerfilm i peruk. Även om just perukmakare och kostymavdelning uppenbarligen haft fullt upp att göra, kan nämligen inte mycket försonande sägas om denna berättelse om familjen Bellman.

SVT:s ord gör haveriet allt för tydligt:

I Lovisa och Carl Michael möter tittarna en mycket känslig och intellektuell konstnär.

Vad som verkligen möter tittarna är emellertid en pinsam – stundtals plågsamt pinsam – kavalkad av taffliga repliker på låtsad 1700-talssvenska. Den löjeväckande blandningen av tal- och skriftspråk blir inte bättre av att den levereras av malplacerade skådisar och lillgamla barn. Att se Tomas von Brömssen grymta som en gris och Michael Segerström stappla runt med byxorna på halv stång gör att resultatet hamnar farligt nära den ofrivilliga buskisen. SVT gör inte mycket för att nyansera bilden av nationalskalden. Och Persbrandt är som sagt alltid Persbrandt, om än i pudrad peruk.

För julefridens skull, undvik denna kalkon!


Prenumerera på denna blogg medelst RSS

4 kommentarer till “Bellmanbuskis”


  1. 1 ab

    Att försöka anv’ända ett autentiskt språk kanke var en rolig idé, men kunskapen saknades totalt. Språket var förfärligt. “Han är intet hemma”, sa en flicka – men “intet” betyder “ingenting”, inte “inte”. Vidare: på sjuttonhundratalet använde man inte verbformen”skola” i talspråk, man sa “ska” eller möjligen “sku”.

  2. 2 P-E Fronning of Martin Klasch
    Twitter: @http://martinklasch.blogspot.com

    Tack för tipset!

  3. 3 Sal

    Var hittar man information om talspråk på 1700-talet? Tipsa gärna om böcker.

  4. 4 Stefan Rimm
    Twitter: @rimm

    Sal,

    det är möjligt att Svenska språknämnden kan komma med förslag. På deras webbplats finns också en del litteraturtips, till exempel när det gäller språkhistoria.

Lämna en kommentar

CommentLuv badge