Arkiv för augusti 2005

Ordning och reda i bokhyllan

BöckerBokhyllor är lustiga – de är så mycket mer än bara förvaringsplatser för häftade och inbundna pappersark. Oavsett om det handlar om en handfull tummade pocketböcker eller om ett minutiöst katalogiserat bibliotek, finns här något av en spegling av ägarens personlighet.

Förr eller senare kommer också den punkt då en bokhylla börjar leva sitt eget liv: den tappar bort böcker och stökar till i den noggrant uttänkta ordningen; gamla luntor göms undan och ännu äldre plockas fram. Då – om inte förr – är det dags för upptuktelse och rättning i leden.

Det är egentligen först nu som min fru och jag på allvar har börjat blanda våra böcker. Det gäller därför att snabbt få ordning och reda innan hela lägenheten svämmar över; inte nog med att man annars riskerar att snubbla på travarna eller begravas under en hög med böcker – det är dessutom svårt att hitta vad man söker!

Vi har sålunda varit tvunga att ta ställning till vilka sorteringsprinciper som skall råda vid det stundtals ganska knepiga arbetet med att få böckerna på plats i hyllorna. Skall man blanda skönlitteratur och facklitteratur? Hur skall poesi placeras i förhållande till prosa och pjäser? Vad är viktigast: namnet på författaren eller namnet på den person som denne avhandlar? Var skall antologierna placeras? Uppslagsverken? Handböckerna? Avhandlingarna? Är det inte lika bra att blanda allt i en salig röra och sedan sortera efter något helt annat som färg, storlek eller pappersstruktur – eller varför inte förlagsort eller ISBN-nummer?

Vår lösning är emellertid betydligt mycket mindre excentrisk. Kortfattat kan den beskrivas som att facklitteratur (sorterad på ämne) placeras för sig och skönlitteratur (sorterad på författare) för sig. Ett beprövat system som säkert håller flera dagar utan nämnvärd övervakning – innan det är dags att börja sortera igen…

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Mygginvasion i stan

MyggaDe bevingade blodsugarna invaderar just nu Uppsala – det tycks som myggen i år har ledsnat på lantisblod och istället dragit in mot stadens förföriska ljus.

Och visst märks det – när man går ut för att njuta av augustikvällen och surr och stick blir det bestående minnet, eller när man släcker lampan och det olycksbådande inandet omedelbart börjar. Det hela kan inte heller (endast) skyllas på inbillning eller allmän klenhet. Det är mycket mygg i år, något som också UNT vet att meddela:

Myggorna är fler än vanligt så här års och risken finns att Uppsala drabbats av en ovanligt aggressiv art.

– Det är mer mygg än vad det brukar vara så här års, säger Thomas Persson, myggforskare vid Uppsala universitet. Orsaken är de regn som föll för ett par veckor sedan. De har skapat en gynnsam miljö för myggornas ägg att kläckas i.

Det tycks emellertid som om det inte bara är moskiterna som blivit knäppa. Också när det gäller de alltmer frustrerade Uppsalaborna förefaller en lindrigare kollektiv psykos vara nära: på Bryggans uteservering såg man igår kväll nästan lika många flaskor med myggmedel som med öl, och i Salabackar fick brandkåren häromdagen rycka ut och släcka en eld som någon tänt i ett fåfängt försök att skrämma bort myggen.

Uppsala är just nu mer djungel än storstadsdjungel.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Etiketter: mygg, sommarplågor, Uppsala

Wikipedia – en encyklopedi och dess utmaningar

Wikipedia-pusselbitUppslagsverket Wikipedia blir alltmer betydelsefullt – och alltmer av en auktoritet. Om detta skriver BBC, och lyfter fram hur mängden användare gör att detta jättelika referensverk på nätet inte bara blir mer komplett, utan också mer korrekt.

Felaktiga uppgifter kan inte kvarstå länge i ett verk som läses av så många människor, läsare som dessutom själva kan ändra uppgifter. BBC-artikeln anför bland annat som exempel hur professorn och bloggaren Alex Halavais medvetet matade in ett antal felaktiga uppgifter. Enligt Halavais’ egen bloggpost om The Isuzu Experiment tog det inte lång tid innan felen hade rättats (och den klentrogne professorns hypoteser kommit på skam):

All the changes were “factual” in nature, though some fairly obscure. And *all* were identified and removed within a couple of hours.

Här bör också påpekas att en av finesserna med Wikipedia är nämligen att de senaste ändringarna finns att tillgå som RSS-flöde. Prenumeranter på detta flöde har därför möjlighet att omgående uppmärksamma eventuella felaktigheter, manipulationsförsök och allmänna konstigheter.

BokhyllaI mina ögon är det aspekter som dessa som gör Wikipediaprojektet riktigt intressant. Det handlar inte bara om det faktum att oerhört stora mängder mänsklig kunskap nu samlas i en form som är gratis och tillgänglig för alla med dator och internetuppkoppling – hela formen får oss att ställa djupare frågor om hur kunskap samlas, organiseras och värderas.

Ty det går inte att komma ifrån det faktum att även i ett projekt med närmast oändligt antal medarbetare, så har alltid majoriteten en fördel jämfört med minoriteten, experten en fördel jämfört med lekmannen och den erfarne högstatusanvändaren en fördel jämfört med nybörjaren när det gäller att fastslå vad som är “sant”. Detta förhållande framstår förmodligen varken som särskilt överraskande eller vidare konstigt; däremot skadar det inte att från tid till annan ägna det en tanke.

Vem som har rätt och möjlighet att definera fakta, hur man skall förhålla sig till konkurrerande faktauppgifter och så vidare: dessa är några av de intressanta problem som encyklopedisterna måste hantera – nu och i framtiden.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Bloggar på världskartan (2)

bloggpge.jpgNu kan man i Google Earth också visa bloggar, sajter och andra platser från GeoURL – det är bara att fylla i lämplig URL på GeoURL to Google Earth transformation, som verktyget heter.

[Via Ogle Earth.]

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


iPod eller ej pod?

LurarBengt på Frihetens vingar har invändningar mot termen podradio (“svenska” för podcasting):

Jag tycker inte Podradio […] passar så bra eftersom det inte handlar om att sända radiovågor från en sändare där en mottagare tar emot dessa utan sladdar.

Här håller jag med Bengt; efterledet -radio är lite missvisande, både om man tar hänsyn till (den traditionella) tekniken för radiosändningar och för den delen också om man tar fasta på ordets ursprung i latinets radius, stråle. Bengts termförslag, podsändning är därför ett rimligare alternativ, då det dels knyter bättre an till engelskans podcast och dels har inte längre försöker ge sken av att man fortfarande seglar på radiovågornas hav.

Icke desto mindre har jag vissa problem också med detta ord – inte bara för att det framstår som en språklig bastard: ordet “pod” finns (åtminstone inte ännu) i svenskan. Även om man accepterar denna ordimport, så krävs nämligen dessutom ett visst självbedrägeri för att tolka betydelsen av ordet som något annat än reklam för ett visst äppelutsmyckat varumärke:

The word “podcasting” is a portmanteau that combines the words “broadcasting” and “iPod.” The term can be misleading since neither podcasting nor listening to podcasts requires an iPod or any portable music player. For that reason, various writers have suggested reinterpreting the letters POD to create “backronyms” such as “Personal On-Demand.”

Wikipedia: “Podcasting”

Det tycks alltså som om “Point of Distributed Sound”, “Personal On-Demand” och andra förkortade uttryck mer är önsketänkande än trovärdiga förklaringar till ordets ursprung. Vad som slutligen avgör är kanske om man är iPod-frälst eller ej… och att definiera om ord med hjälp av “backronymer” har ju fungerat förut.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Tre musikaliska ingredienser

…i ett genomsnittligt Sommar-program:

Publikfrieri

Publikfrieri: i bästa fall några slitstarka gamla rockdängor; emellertid lika ofta tafatta försök att framstå som “inne” – eller i värsta fall “Turistens klagan”.

Vidsynthet

Vidsynthet: “världsmusik” eller så kallad “etnisk” musik, gärna från tredje världen.

Lidelse

Lidelse: kan vara musikalisk (konstmusik, jazz), politisk (progg och kampsånger) eller köttslig (Serge Gainsbourg).

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Etiketter: musik, sommar

Seinfeld i Google Earth

SeinfeldVänner av tv-serien Seinfeld, och tillika lyckliga användare av Google Earth, kan nu se the Soup Nazi:s tillhåll och andra platser från kultserien direkt på sin virtuella jordglob. Ladda hem bara hem Katamaris fil med The “Seinfeld” Show Locations och ta en titt på det kosmos som bebos av Jerry, George, Elaine och Kramer (se också tråd på Google Earth Community).

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Etiketter: google earth, seinfeld

I en sal på lasarettet

Hospital HopscotchApropå byggnader i förfall: som betydligt ruskigare än gamla stationshus framstår de övergivna sjukhusen på Hospital Hopscotch. Till den “Forensic Archaeology” som bedrivs av Dark Passage hör nämligen också utforskandet av de kliniker vars patienter sedan länge har checkat ut:

Hospital Hopscotch

After the patients have been evacuated, the hospital is free to succumb to its own mortality. In the throes of its disintegration it makes a mockery of the order and hygiene formerly attempted within. The buildings themselves give in to their contamination. Behind closed curtains, the hospital changes into its own funeral parlor.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Etiketter: byggnader, förfall, sjukhus

I händelse av katastrof

RymdfärjaVärlden håller tummarna för rymdfärjan Discovery, vars återkomst till jorden nu skjutits upp till imorgon tisdag. Även om besättningen har utfört reparationer i rymden för att utgärda potentiellt farliga materielfel, så är det inte utan en viss nervositet som världen nedanför inväntar Discoverys ankomst. Olyckorna med Challenger 1986 och Columbia 2003 har gjort många uppmärksamma på det faktum att det fortfarande faktiskt finns en viss risk förenad med rymdfärder. (För Discoverys del handlar det om 1 på 100, uppger New York Times.)

Förmodligen var så väl medvetenheten om rymdfartens risker som beredskapen att ta dem större under 1960-talets rymdkapplöpning. Också vid den första bemannade månlandningen 1969 fanns en reell risk för allvarliga olyckor. Skulle det gå så illa att astronauterna blev strandsatta på månen utan att kunna återvända hem till jorden, fanns därför en katastrofplan, som inbegrep att kommunikationen med månen skulle stängas av och de två astronauterna lämnas åt sitt öde. Dessförinnan skulle emellertid presidenten hålla ett särskilt tal, en hylling till de hjältar som snart skulle komma att falla:

Fate has ordained that the men who went to the Moon to explore in peace will stay on the Moon to rest in peace. These brave men, Neil Armstrong and Edwin Aldrin, know that there is no hope for their recovery. But they also know that there is hope for mankind in their sacrifice.

These two men are laying down their lives in mankind’s most noble goal: the search for truth and understanding. They will be mourned by their families and friends; they will be mourned by their nation; they will be mourned by the people of the world; they will be mourned by a Mother Earth that dared send two of her sons into the unknown.

In their exploration, they stirred the people of the world to feel as one; in their sacrifice, they bind more tightly the brotherhood of man. In ancient days, men looked at stars and saw their heroes in the constellations. In modern times, we do much the same, but our heroes are epic men of flesh and blood.

Others will follow, and surely find their way home. Man’s search will not be denied. But these men were the first, and they will remain the foremost in our hearts.

For every human being who looks up at the Moon in the nights to come will know that there is some corner of another world that is forever mankind.

Mycket i talet är av klassiskt snitt, och upphovsmannen William Safire hämtar också sitt stoff från klassiska loci: vad som hyllas är det osjälviska uppoffrandet, det ärorika och storslagna. Det handlar om hjältar, om hela mänsklighetens hjältar – hjältar fallna i hela människosläktets sökande.

MåneNu behövde president Nixon tack och lov aldrig hålla talet; Armstrong och Aldrin blev inte blott de första människorna som beträdde månens yta, utan de kom också välbehållna tillbaka till jorden.

Icke desto mindre väcker detta aldrig hållna tal åtskilliga tankar, nu när en flygande plåtburk fylld med människor återigen förbereder sin återkomst till Jorden. Det kan kan verka cyniskt att författa gravtal till levande människor som i samma ögonblick riskerar livet hundratals mil bort. Samtidigt är det dock kanske just i stundens allvar som frågorna väcks, som tankarna prövas, som visionerna formuleras. Oavsett utgången av en händelse, så förtjänar reflexionen att kläs i ord.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Slutstation

CanfrancAlltjämt står de där, järnvägsstationerna, likt monument över det 1800-tal som skulle binda samman hela världen med vägar, järnvägar och båtlinjer. De är rester från en värld före världskrigen, en värld och en tidsanda som kanske försvunnit för alltid.

CanfrancDe gamla järnvägsstationerna står emellertid kvar: många används fortfarande; andra har rivits eller lämnats att förfalla. Till de sistnämnda hör stationen i Canfranc i Pyrenéerna – en artonhundratalsdröm som aldrig riktigt hann bli sann. Stationens förfall har under flera år dokumenterats av tyskarna Stefan Gregor och Matthias Maas, och deras fotografier finns nu tillgängliga på The Canfranc Project.

[Via Bibi’s Box]

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]