Arkiv för juni 2005

Ny hemsideadress

stefan.rimm.seI och med att jag bytt namn har jag också bytt adress till min hemsida, vilken sålunda numera återfinns på http://stefan.rimm.se.

(Bloggen loci.se ligger däremot kvar på den gamla vanliga adressen, http://loci.se.)

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Etiketter: adress, hemsida, namn, url

Hansson har blivit Rimm

brollopsbild.jpgI samband med vårt giftermål för ett par veckor sedan antog Anna-Maria och jag det gemensamma efternamnet Rimm, ett gammalt släktnamn på min hustrus sida. Närmare bestämt är det fråga om min hustrus mormors mors flicknamn, och vårt namnbyte har därför föregåtts av en del turer i såväl svensk som estnisk byråkrati – vilket tycks vara lätt hänt när det rör sig om ett namn som inte varit “aktivt” sedan 1800-talet. (Faktum är att min hustru på grund av regelverket var tvungen att ta namnet redan före bröllopet.) Nu är det emellertid äntligen klart, och vi heter sålunda bägge Rimm i efternamn.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Etiketter: efternamn, namn

Blogging in America

I det soliga Florida tar man gärna skydd från den värsta hettan, och det faller sig därför ganska naturligt att man också kastar ett öga på det digra tv-utbudet, även om man – som fallet nu är – befinner sig på bröllopsresa. Bland alla såpor, tv-predikanter och infomercials finns också en och annan godbit – till och med för en inbiten bloggare.

Hit hör bland annat mångfalden av nyhetsprogram och -kanaler, både lokala och nationella. Om täckningen möjligtvis brister någonstans så skulle det vara när det gäller det internationella bevakningen – i vart fall så länge det inte rör direkt amerikanska intressen, såsom Irak.

Inrikesbevakningen, däremot, är närmast uttömmande, och den som så önskar kan ägna hela dagar åt kanaler som C-SPAN.

Något som slog mig som bloggare, var den status som just bloggarna tillmäts av amerikanska stormedia. Gamla hederliga CNN har till exempel i sitt magasin Inside Politics ett segment kallat “Inside the Blogs”. Här analyserar kanalens speciella bloggreporter vad som rör sig i bloggosfären och hur olika bloggare kommenterar det som just nu pågår i den amerikanska politiken.

Det intressanta är inte blott att bloggarna uppmärksammas, ty så sker också i Sverige, där som bekant tidningarna själva försöker emulera något slags bloggar – åtminstone är det vad de själva kallar dem. Men det är en annan historia; vad som (utifrån mina egna enkla observationer att döma) tycks vara fallet i USA är något annat. Här verkar bloggosfären – eller snarare bloggosfärerna – vara en maktfaktor i sig själv, något som är i behov av löpande tolkning och kommentarer från etablerade, mer traditionella media.

När det gäller Inside the Blogs verkar man sträva efter en balansgång mellan att referera enskilda bloggares postningar – med viss fokus på mediekritik av punktnedslagstypen – och på politiska och andra strömningar av mer kollektiv art. Så kunde vi till exempel omedelbart efter att resultatet från obduktionen av Terry Schiavo offentliggjordes få höra CNN:s bloggreporter kommentera de olika lägren som formerats kring detta högst politiserade – och tragiska – människoöde.

Frågan är om bloggarna kommer att ges denna typ av uppmärksamhet också i Sverige – eller om svenska media väljer en annan väg. Visserligen har SVT24 plockat in en och annan bloggare att kommentera mer eller mindre obskyra tilldragelser, men än så länge förefaller den svenska bloggosfären befinna sig mycket långt från nyhets- eller analysplats i morgontidningarna och tv-nyheterna.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Etiketter: bloggar, bloggosfären, usa

Konsten att läsa tankar

HuvudhumbugHar du någonsin mött en tankeläsare, en spågumma, en klok gubbe, eller kanske en slipad försäljare – någon som på ett oförklarligt sätt vet hur du egentligen tänker?

I så fall har du förmodligen blivit lurad.

Tekniken som används av bluffmakarna kallas av skeptikerna för “cold reading“. Det som vid en första anblick kan framstå som en mer eller mindre övernaturlig förmåga är i själva verket en fråga om högst vardaglig psykologi, statistik och allmän människokännedom.

Egentligen är det ett lätt misantropiskt perspektiv som ligger till grund för tekniken.

The manipulator knows that his mark will be inclined to try to make sense out of whatever he is told, no matter how farfetched or improbable. He knows, too, that people are generally self-centered, that we tend to have unrealistic views of ourselves and that we will generally accept claims about us that reflect not how we are or even how we really think we are but how we wish we were or think we should be. He also knows that for every several claims he makes about you which you reject as being inaccurate, he will make one that meets with your approval; and he knows that you will remember the hits he makes and forget the misses.

– ur The Skeptic’s Dictionary av Robert Todd Carroll

Eftersom vi alltså, menar Carroll, tenderar att ta till oss det som är sant – eller det som vi önskar vore sant – i en utsaga, så glömmer vi alltför lätt det som inte är sant eller som inte förefaller lika angenämt. Ett horoskop kan därför innehålla en mängd mer eller mindre generella påståenden – om endast en eller ett par av dessa vanligen mycket luddiga uppgifter stämmer, så har man ganska gott om överseende med de övriga som inte stämmer. Det är lätt att höra det man vill höra och läsa det man vill läsa.

Människan är alltså själv ett slags medbrottsling i bedrägeriet, men det finns också andra skurkar i sammanhanget. Hit hör till exempel statistiken; att känna till grundläggande sannolikheter för olika företeelser i det mänskliga livet. Gäller det till exempel att ta reda på ett namn, kan det vara bra att veta att de vanligaste svenska förnamnen enligt SCB:s statistik är Maria och Erik. Man kan därför lugnt börja med att ge “offret” ett M eller ett E som begynnelsebokstav.

Med hjälp av enkla sannolikheter som dessa kan så “tankeläsaren” enkelt locka fram mer och mer information ur (det alltför hjälpvilliga) offret. Från “tankeläsarens” sida brukar det vara en god idé att, åtminstone inledingsvis, vara vederbörligen vag i sina påståenden. Han eller hon kan exempelvis inleda med att säga “jag får en förnimmelse av ett hus… det är rött med vita knutar… utanför finns en gräsmatta” och därigenom vara tämligen säker på att pricka in de flesta av alla de stugor som pryder den svenska landsbygden.

SpelkortOfta går det vara ännu fräckare i det att man ber offret om hjälp. Man kan börja med att kasta ut en hel radda av påståenden, till exempel vanliga namn – förslagsvis ackompanjerat av passande dramatiska effekter, såsom kristallkulor, rökelse eller suggestiv musik. Offret vill i regel samarbeta, och “tankeläsaren” kan därför räkna med att få något slags bekräftelse när hon eller han närmar sig. Därför kan “tankeläsaren” också ställa rena frågor för att försöka få offret att uppfatta sitt eget svar som en faktisk spådom:

Reader: “Did your husband linger on in the hospital, or did he pass quickly?”

Subject: “Oh, he died almost immediately!”

Reader: “Yes, because he’s saying to me, ‘I didn’t suffer. I was spared any pain.'”

– ur “The Art of ‘Cold Reading’” av James Randi

Som synes bygger denna teknik på att vi vill att “tankeläsarens” verkligen (på något magiskt sätt) skall kunna känna till hur det förhåller sig. Denna önskan blir ibland så stark att vi tenderar att bortse från det enkla faktum att det är vi själva som berättar historien – att det är vår information som “tankeläsaren” packar om och ger oss tillbaka, om än i ett lite mer mystiskt utförande.

Sålunda: Människan har begåvats med språket – det verktyg som hjälper henne att förstå och beskriva världen omkring henne, och formulera och förmedla kunskapen om denna värld. Tyvärr kan hon också snärjas av detta – eller till och med snärja sig själv. Cold reading är ett tämligen illasinnat sätt att handskas med mänsklig kommunikation och med det förtroende människor ger varandra. Att känna till hur det hela går till är emellertid ett motmedel mot bedrägeriet och kanske ett hinder i vägen för det samvetslösa utnyttjandet.

Den intresserade kan exempelvis läsa vad som skrivits av Ray Hyman (till svenska av Hans Isaksson), James Randi, Denis Dutton och Robert Novella – eller varför inte ta en titt på vad The Skeptic’s Dictionary har att säga.

 

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]