Arkiv för mars 2005

Comic Sans – en styggelse

Ban Comic SansTypsnittet Comic Sans förefaller ibland vara en modern släkting till Egyptens sju plågor. Vem vet vilka förbrytelser dagens människa har gjort sig skyldig till för att förtjäna att hemsökas av detta typsnitt?

Överallt dyker de “handtextade” bokstäverna upp – och inte bara där någon försöker få sina anslag att se informellt spexiga ut, utan verkligen överallt. Från inbjudningskort till förhållningsregler i tvättstugan till vem vet vad… det skulle inte förvåna om typsnittet snart också dök upp i akademiska avhandlingar eller dödsannonser.

Efter tio år med denna typografiska styggelse det inte särskilt roligt längre. Det är dags att låta Vincent Connares skapelse falla i en välbehövlig glömska.

Sidan Ban Comic Sans har sedan en tid fört kampen mot det vederstyggliga typsnittet. Här finns inte blott en propagandacentral, utan man erbjuder också alternativa typsnitt med “serietidningskänsla” om någon av någon anledning så önskar. I alla händelser är sidan värd ett besök, särskilt för den typografiskt intolerante.

Ban Comic Sans har också en fransk filial. När kommer den svenska?

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]


Gamla och nya nyord

Det är intressant att se hur språkets förnyelse i mångt och mycket är en återspegling av trenderna i samhället i stort. Ibland slår tillskotten till ordskatten rot och får fäste i vardagsspråket, ibland försvinner de lika fort som de kommit.

Det är fler som delar denna fascination; Chadie har köpt en nyordsbok och noterat ord som “bokstavsbarn” (=barn med diagnosen adhd/mbd/damp/osv/etc) och “trobbning” (=att vara en retsam, uppkäftig och vanartig odåga).

Åtminstone ordet “bokstavsbarn” är ett uttryck som faktiskt används både här och där (även om det har en starkt nedsättande biton). Däremot ställer jag mig tvekande till flera av de andra orden – “trobbning” till exempel, som knappast har letat sig ut från skolbyråkratins handlingsplaner.

Jag skrev för övrigt några rader om nyord i samband med att Svenska språknämnden släppte årets skörd. Mitt intryck är att många av orden mer är på skoj än någonting som verkligen används: de roar (eller oroar) språkintresserade en stund, men faller ofta snabbt i glömska.

En del nyord blir med tiden nästan lite pinsamma; de blir som andra trender man inte vill påminnas om. Den som till exempel tar en titt i 80-talsgarderoben – både modemässigt och språkligt – hittar säkert en och annan kreation som får en att inse hur såväl smak som förnuft ofta får stå tillbaka för modets nycker.

Ty så är det med trender, de blommar upp och vissnar bort – älskade av många, saknade av ingen.

[ Detta inlägg har flyttats från en äldre version av bloggen. ]